Koh Phi Phi!
I torsdagskväll, strax efter sex, steg vi på bussen mot Krabi och Koh Phi Phi! Vi hade firat semestern med ett gott mål mat och två stora öl på Khao San strax innan avfärd. Perfekt början på en perfekt helg!
Äntligen på väg mot Phi Phi! Varje gång man kommer till en destination i Thailand har man klisterlappar överallt. Allt för att man ska hamna rätt, inte för att någon direkt tittar på din klisterlapp, men ändå!
Bussresan ner till Krabi tog cirka 14 timmar. Vi hade en himla tur för bussen var inte full, så vi fick varsett dubbelt säte och kunde sova gott hela resan. Vi var framme i Krabi klockan nio på morgonen och vid tio tog vi båten över till Phi Phi. Väl där mötte vi upp med gänget (Marco, Elvia, Geoff, Nita och Andrew). Vi hittade ett bra ställe att bo på, mitt över Reggae-bar, som vi prutade ner från 1200 till 800. Inte helt fel att vara Thammasatstudenter alltså! Därefter drog vi ner till stranden där vi låg under ett parasoll resten av dagen. Det var så sjukligt varmt! Vid ett tillfälle samlade vi så mycket energi att vi orkade ta oss ner till vattnet. Dock var det ett stort slöseri av energi då vattnet visade sig vara varmare än vår kroppstemperatur. Där vattnet var riktigt grunt nästan brände det... Galet!
När solen började gå ner köpte vi oss varsen öl och satte oss på andra sidan ön och tittade på utsikten.
Geoff, Elvia, jag och Marco kollar på utsikten.
Inte helt tråkig utsikt faktiskt. Men det är svårt att fånga det på kort, allting är så galet mycket vackrare i verkligheten.
När solen hade gått net drog vi hemåt för att göra oss iordning inför kvällens bravader. Jag och Jessica var överlyckliga över att vara på en "västerländsk" ö, då vi saknar västerländsk mat en hel del. Därför bestämde vi oss för att gå och äta italienskt. Pizza och lasagne! Mums!
Jessica och jag väntar på maten! Riktigt nöjda över att vara på Phi Phi!
Resten av gänget bestämde sig för att äta Thailändskt på Papaya. Eller ja, alla utom Andrew. Han hade fått syn på en tävling på Reggae-bar. Man skulle äta en 800-gramsburgare med tillhörande lökringar och potatis. Klarade man att äta upp den under en halvtimme bjöd Reggae-bar på den, men fixade man inte det fick man pröjsa 500 baht. Andrew hade laddat upp hela dagen. Han hade inte ätit något och precis innan han skulle börja stack han hem gjorde push-ups medan vi andra kollade på solnedgången och drack öl!
Behöver jag ens säga att han inte klarade det?? Haha!
Sen drog vi bort till stranden där det var barhäng på stranden. Tjugo över elva var det gratis buckets i tio minuter, så vi traskar dit med våra flyers och vem får jag se i baren om inte Jonas! Lite otippat, faktiskt. Jag visste att han var i Thailand och reste, men sist jag hörde något var han på Koh Tao och det är ju på andra sidan! Sjukt kul att träffa på honom iaf, och vi festade natten lång.
Gänget efter en blöt natt. Bokstavligt talat.
Hahahahahaha! Nyktra eliten. Jessica har hittat "knark".
Nästa morgon var det uppstigning 10.00 eftersom vi hade bestämt oss för att dra ut på snorklingtur. Det börjades lite hattigt med illamående, men efter en tupplur på Bamboo Island mådde samtliga bättre och kunde njuta i stora drag av det vackra vattenlandskapet!
Titta, man kan till och med se fiskarna i havet! Sjukt fint korallrev här. Går inte ens att beskriva med ord!
Monkeys på Monkey Island!
Vi försökte göra en splash-bild, men det går inte med en trög kamera! Haha :)
Maya Beach, där filmen "the Beach" med Leonardo DiCaprio spelades in.
Ett försök till en hoppbild. Det gick ju nästan!
Sedan åkte vi hemåt i den fantastiskt vackra solnedgången!
Dock var det väldigt blåsigt, så det gungade en hel del och vågorna slog in över båten. Saltvatten svider som bekant rätt mycket i ögonen, så jag och Jessica satte på oss våra fina cykloper!
På fast mark igen, gjorde vi oss iordning och drog sedan iväg till en restaurang. När vi är hungriga blir vi alltid övermodiga och beställer in alldeles för mycket mat. Denna gången var inget undantag. Vi inledde med en apetizer bestående av potatissallad med rökt lax. Gudagott, och sjukt mycket mat! Därefter bars pizzorna in, och då var vi inte ens färdiga med vår förrätt. Well. Vi åt inte upp. Vi drog sedan bort till Marco och Elvias rum där det blev lite förkrök med gänget. Jonas och Patrik hade flyttat till andra sidan ön, och hade blivit avrådda från att gå till vår sida av ön och funderade därför på att stanna hemma. Vi tjatade lite, och tillslut gav de med sig! Jodå, grabbarna trekkade genom djungeln i ungefär en timme med hjälp av en Chang och en ficklampa. Rätt stolt över de små liven! Det blev ytterligare en fantastisk kväll som avslutades med lite nattabad.
Nästa morgon drog vi med grabbarna på frulle på Cosmic. Underbart god mat. Efter maten var det dags för Jonas och Patrik att bege sig tillbaka till sin sida av ön så jag och Jessica smet bort och tog oss en timmes välförtjänt oljemassage. Underbart! Sedan ringde Andrew så vi gick och mötte upp honom och Geoff på ett mysigt café innan det var dags för hemfärd.
Hemfärden var den värsta någonsin. En buss från 70-talet, med skinnsäten och utan stötdämpare. Resan inleds med att jag får cola över hela mig själv då killen framför mig fäller ner sitt säte. Sätet bara flög upp och ner och min cola studsade ur sin behållare och hamnade på min tröja! Haha! Det gick inte att sova eftersom bussade skumpade hela tiden, vi satt dessutom längst bak, packade som sillar... Inte helt kul när man skulle iväg och träffa sin grupp nästa dag när man kommit fram till Bangkok. Men det löste sig! Vi ankom till Bangkok klockan fem igårmorse.
Gårdagen gick rätt fort. Sov några timmar när vi hade kommit fram och mötte sen upp min grupp. Jag struntade i min politik-klass och gick tillbaka hem istället. Huvudet var inte riktigt med... Sen blev det film och lite plugg för hela slanten. Idag har jag redovsining i min "development of the modern world"-klass. Skulle egentligen träffat min grupp för en halvtimme sen, men jag fick ett sms precis när jag skulle gå där det stod att de inte kunde träffas förrän tolv. Jag hoppas verkligen att de har läst på sina delar!!
Nä, nu ska jag kila ner till Jessica och kolla om hon vill käka litta innan jag ska till skolan! Wiiiooo :D
Na Na Na, KAP KHUN KAP!
Äntligen på väg mot Phi Phi! Varje gång man kommer till en destination i Thailand har man klisterlappar överallt. Allt för att man ska hamna rätt, inte för att någon direkt tittar på din klisterlapp, men ändå!
Bussresan ner till Krabi tog cirka 14 timmar. Vi hade en himla tur för bussen var inte full, så vi fick varsett dubbelt säte och kunde sova gott hela resan. Vi var framme i Krabi klockan nio på morgonen och vid tio tog vi båten över till Phi Phi. Väl där mötte vi upp med gänget (Marco, Elvia, Geoff, Nita och Andrew). Vi hittade ett bra ställe att bo på, mitt över Reggae-bar, som vi prutade ner från 1200 till 800. Inte helt fel att vara Thammasatstudenter alltså! Därefter drog vi ner till stranden där vi låg under ett parasoll resten av dagen. Det var så sjukligt varmt! Vid ett tillfälle samlade vi så mycket energi att vi orkade ta oss ner till vattnet. Dock var det ett stort slöseri av energi då vattnet visade sig vara varmare än vår kroppstemperatur. Där vattnet var riktigt grunt nästan brände det... Galet!
När solen började gå ner köpte vi oss varsen öl och satte oss på andra sidan ön och tittade på utsikten.
Geoff, Elvia, jag och Marco kollar på utsikten.
Inte helt tråkig utsikt faktiskt. Men det är svårt att fånga det på kort, allting är så galet mycket vackrare i verkligheten.
När solen hade gått net drog vi hemåt för att göra oss iordning inför kvällens bravader. Jag och Jessica var överlyckliga över att vara på en "västerländsk" ö, då vi saknar västerländsk mat en hel del. Därför bestämde vi oss för att gå och äta italienskt. Pizza och lasagne! Mums!
Jessica och jag väntar på maten! Riktigt nöjda över att vara på Phi Phi!
Resten av gänget bestämde sig för att äta Thailändskt på Papaya. Eller ja, alla utom Andrew. Han hade fått syn på en tävling på Reggae-bar. Man skulle äta en 800-gramsburgare med tillhörande lökringar och potatis. Klarade man att äta upp den under en halvtimme bjöd Reggae-bar på den, men fixade man inte det fick man pröjsa 500 baht. Andrew hade laddat upp hela dagen. Han hade inte ätit något och precis innan han skulle börja stack han hem gjorde push-ups medan vi andra kollade på solnedgången och drack öl!
Behöver jag ens säga att han inte klarade det?? Haha!
Sen drog vi bort till stranden där det var barhäng på stranden. Tjugo över elva var det gratis buckets i tio minuter, så vi traskar dit med våra flyers och vem får jag se i baren om inte Jonas! Lite otippat, faktiskt. Jag visste att han var i Thailand och reste, men sist jag hörde något var han på Koh Tao och det är ju på andra sidan! Sjukt kul att träffa på honom iaf, och vi festade natten lång.
Gänget efter en blöt natt. Bokstavligt talat.
Hahahahahaha! Nyktra eliten. Jessica har hittat "knark".
Nästa morgon var det uppstigning 10.00 eftersom vi hade bestämt oss för att dra ut på snorklingtur. Det börjades lite hattigt med illamående, men efter en tupplur på Bamboo Island mådde samtliga bättre och kunde njuta i stora drag av det vackra vattenlandskapet!
Titta, man kan till och med se fiskarna i havet! Sjukt fint korallrev här. Går inte ens att beskriva med ord!
Monkeys på Monkey Island!
Vi försökte göra en splash-bild, men det går inte med en trög kamera! Haha :)
Maya Beach, där filmen "the Beach" med Leonardo DiCaprio spelades in.
Ett försök till en hoppbild. Det gick ju nästan!
Sedan åkte vi hemåt i den fantastiskt vackra solnedgången!
Dock var det väldigt blåsigt, så det gungade en hel del och vågorna slog in över båten. Saltvatten svider som bekant rätt mycket i ögonen, så jag och Jessica satte på oss våra fina cykloper!
På fast mark igen, gjorde vi oss iordning och drog sedan iväg till en restaurang. När vi är hungriga blir vi alltid övermodiga och beställer in alldeles för mycket mat. Denna gången var inget undantag. Vi inledde med en apetizer bestående av potatissallad med rökt lax. Gudagott, och sjukt mycket mat! Därefter bars pizzorna in, och då var vi inte ens färdiga med vår förrätt. Well. Vi åt inte upp. Vi drog sedan bort till Marco och Elvias rum där det blev lite förkrök med gänget. Jonas och Patrik hade flyttat till andra sidan ön, och hade blivit avrådda från att gå till vår sida av ön och funderade därför på att stanna hemma. Vi tjatade lite, och tillslut gav de med sig! Jodå, grabbarna trekkade genom djungeln i ungefär en timme med hjälp av en Chang och en ficklampa. Rätt stolt över de små liven! Det blev ytterligare en fantastisk kväll som avslutades med lite nattabad.
Nästa morgon drog vi med grabbarna på frulle på Cosmic. Underbart god mat. Efter maten var det dags för Jonas och Patrik att bege sig tillbaka till sin sida av ön så jag och Jessica smet bort och tog oss en timmes välförtjänt oljemassage. Underbart! Sedan ringde Andrew så vi gick och mötte upp honom och Geoff på ett mysigt café innan det var dags för hemfärd.
Hemfärden var den värsta någonsin. En buss från 70-talet, med skinnsäten och utan stötdämpare. Resan inleds med att jag får cola över hela mig själv då killen framför mig fäller ner sitt säte. Sätet bara flög upp och ner och min cola studsade ur sin behållare och hamnade på min tröja! Haha! Det gick inte att sova eftersom bussade skumpade hela tiden, vi satt dessutom längst bak, packade som sillar... Inte helt kul när man skulle iväg och träffa sin grupp nästa dag när man kommit fram till Bangkok. Men det löste sig! Vi ankom till Bangkok klockan fem igårmorse.
Gårdagen gick rätt fort. Sov några timmar när vi hade kommit fram och mötte sen upp min grupp. Jag struntade i min politik-klass och gick tillbaka hem istället. Huvudet var inte riktigt med... Sen blev det film och lite plugg för hela slanten. Idag har jag redovsining i min "development of the modern world"-klass. Skulle egentligen träffat min grupp för en halvtimme sen, men jag fick ett sms precis när jag skulle gå där det stod att de inte kunde träffas förrän tolv. Jag hoppas verkligen att de har läst på sina delar!!
Nä, nu ska jag kila ner till Jessica och kolla om hon vill käka litta innan jag ska till skolan! Wiiiooo :D
Na Na Na, KAP KHUN KAP!
resaaa!
nu är det dags att resa! jag tycker att efter mina reultat på mina midterms är jag välförtjänt av lite semester. därför drar jag och jessie till phi phi ikväll där vi ska möta upp med geoff and andrew! wiiiie! :D
men först är det dags för islam in thailand, fundamental philosophy and religion och därefter gruppmöte med mina 8 thailändskor!
vi hörs efter helgen!
men först är det dags för islam in thailand, fundamental philosophy and religion och därefter gruppmöte med mina 8 thailändskor!
vi hörs efter helgen!
ny dag, nya tag.
Igår var det måndag och den nya veckans första dag. Jag firade dagen genom att stiga upp redan klockan 07.00! Eftersom jag är som mest produktiv på morgonen, så har jag insett att mitt vinnande koncept är att lägga sig vid tio på kvällen och gå upp vid sju på morgonen. Jag satte mig vid datorn och läste ikapp på det senaste som hade hänt inom den Thailändska politiken. Klockan ett var det dags för veckans första lektion och Thaipolitik stod på schemat. När vi stegar in i klassrummet möts vi av ett ansikte vi har sett flitigt i media. Nämligen premiärministern Abhisits rådgivare! Vi satte oss ner och den närmsta timmen satt vi alla och lyssnade förundrat på föreläsningen. Det var riktigt spännande, och vi fick en hel del inside-information. Coolt! Efter lektionen fick vi tillbaka våra midterms och jag trodde knappt mina ögon, men minsann och dag så hade jag fått ett A! Score! :)
Utanför byggnaden satt Jessica och väntade på mig. Vi skulle på möte för TU2U. TU2U är en organisation på skolan som hjälper Thaibarn att lära sig engelska. Även om engelska lärs ut i skolorna här, så är det sällan barnen får en chans att prata språket. Istället går lektionerna åt till att sitta och skriva. Vår uppgift i det hela är då att prata engelska med kidsen så att de lär sig att uttala rätt och inte är så blyga för att tilltala utlänningar. Roligt tycker jag, och igår blev vi tilldelade oss ett barn. Efter TU2U drog hela gruppen (utan barnen) till en thairestaurang där vi blev bjudna på mat. PERFEKT, och faktiskt riktigt gott.
Idag var jag uppe med tuppen igen och fick gjort en hel del arbete innan det var dags för dagens lektion i Development of the Modern World. Jag tycker alltid att det är roligt att gå till den klassen, läraren är skitbra! Idag hade vi dock en gästföreläsare och herreminjesus vad dålig hon var. Hon var Amerikan, och väldigt konstig. Hon blandade engelskan med en del av den thailändska hon kunde, och där satt jag och kunde inte fatta vad hon snackade om. Hon tittade inte på mig en enda gång under hela lektionen, det kändes nästan som att hon hade ett litet förakt mot utlänningar. Jag tyckte att hon hade lite konstiga idéer för sig, speciellt när hon säger: "jaa... och ni thailändare, ni bleker ju er hud. ni vill vara vita. detta härstammar från kolonialtiden då de vita var härskare, de var de starkaste". Alltså... Jag förstår var hon kommer ifrån, men man kan inte ge denna förklaringen utan att vidareutveckla. Att thailändarna vill vara vita handlar väl inte enbart om att de vita var härskare under kolonialtiden? Det handlar väl också om att vara exotisk och följa ett mode? Jag menar, i Sverige vill vi inte vara vita. Vi vill åka till solen och bli bruna! Man vill vara det man inte är... Jag har rakt hår, men vill ha lockigt. Jag har blåa ögon, men vill ha bruna. Folk vill vara annorlunda. Jag ville så gärna räcka upp handen och utmana henne, men chicken som jag är ibland, så vågade jag inte. Well, in the end så tyckte jag att denna lektionen sög och min lärare såg verkligen det på mig. Efter lektionen kom han fram och frågade om jag tyckte att föreläsningen var för barnslig. Svar: JA! Hon pratade med oss som om vi alla var tio år. Jisses. Innan vi fick lämna salen för dagen upplyste vår lärare oss om att våra midterms var rättade och skulle kunna hämtas imorgon. Jag fick en stor klump i magen. Detta midtermet vill jag verkligen inte ha tillbaka... Det var det midtermet där Mirka inte gjorde sin del, så hälften av materialet till provet hade jag inte ens läst. Det var det provet som jag gissade på nästan alla frågor. Det var det provet som jag var den första på att lämna salen, prick när klockan slog 14.30, vilket var tiden då man först var tillåten att lämna. Ja, ni förstår... Jag sa till och med till min professor att jag var hundra procent säker på att jag blev underkänd. Jag sa det till alla. Det gick verkligen uselt... Trodde jag! Men läraren ställde sig upp i klassen och sa: .. and congratulations to miss Sweden; Angelica, who got the best result in the class! 45 points!! WHAT?? Jag bara stirrade på honom och frågade om han var allvarlig. Jodå, det var han. Nästa person hade fått 40 poäng och den tredje, Mirka, hade fått 35. SINNESSJUKT!!!
Okej, det var allt för denna gång. Nu ska jag skriva mail till HD och berätta om de senaste händelserna i Bangkok. Och förresten, om det är någon därhemma som tycket att jag förtjänar en svensk veckotidning, lite saltlakrits, eller choklad eller annat gottigt, så kan ni alltid skicka det till:
Angelica Svensson, room 812
Amarin Mansion
49/2 Soi Arun Amarin 39,
Arun Amarin Rd. Bangkoknoi
Bangkok, Thailand
:)
Utanför byggnaden satt Jessica och väntade på mig. Vi skulle på möte för TU2U. TU2U är en organisation på skolan som hjälper Thaibarn att lära sig engelska. Även om engelska lärs ut i skolorna här, så är det sällan barnen får en chans att prata språket. Istället går lektionerna åt till att sitta och skriva. Vår uppgift i det hela är då att prata engelska med kidsen så att de lär sig att uttala rätt och inte är så blyga för att tilltala utlänningar. Roligt tycker jag, och igår blev vi tilldelade oss ett barn. Efter TU2U drog hela gruppen (utan barnen) till en thairestaurang där vi blev bjudna på mat. PERFEKT, och faktiskt riktigt gott.
Idag var jag uppe med tuppen igen och fick gjort en hel del arbete innan det var dags för dagens lektion i Development of the Modern World. Jag tycker alltid att det är roligt att gå till den klassen, läraren är skitbra! Idag hade vi dock en gästföreläsare och herreminjesus vad dålig hon var. Hon var Amerikan, och väldigt konstig. Hon blandade engelskan med en del av den thailändska hon kunde, och där satt jag och kunde inte fatta vad hon snackade om. Hon tittade inte på mig en enda gång under hela lektionen, det kändes nästan som att hon hade ett litet förakt mot utlänningar. Jag tyckte att hon hade lite konstiga idéer för sig, speciellt när hon säger: "jaa... och ni thailändare, ni bleker ju er hud. ni vill vara vita. detta härstammar från kolonialtiden då de vita var härskare, de var de starkaste". Alltså... Jag förstår var hon kommer ifrån, men man kan inte ge denna förklaringen utan att vidareutveckla. Att thailändarna vill vara vita handlar väl inte enbart om att de vita var härskare under kolonialtiden? Det handlar väl också om att vara exotisk och följa ett mode? Jag menar, i Sverige vill vi inte vara vita. Vi vill åka till solen och bli bruna! Man vill vara det man inte är... Jag har rakt hår, men vill ha lockigt. Jag har blåa ögon, men vill ha bruna. Folk vill vara annorlunda. Jag ville så gärna räcka upp handen och utmana henne, men chicken som jag är ibland, så vågade jag inte. Well, in the end så tyckte jag att denna lektionen sög och min lärare såg verkligen det på mig. Efter lektionen kom han fram och frågade om jag tyckte att föreläsningen var för barnslig. Svar: JA! Hon pratade med oss som om vi alla var tio år. Jisses. Innan vi fick lämna salen för dagen upplyste vår lärare oss om att våra midterms var rättade och skulle kunna hämtas imorgon. Jag fick en stor klump i magen. Detta midtermet vill jag verkligen inte ha tillbaka... Det var det midtermet där Mirka inte gjorde sin del, så hälften av materialet till provet hade jag inte ens läst. Det var det provet som jag gissade på nästan alla frågor. Det var det provet som jag var den första på att lämna salen, prick när klockan slog 14.30, vilket var tiden då man först var tillåten att lämna. Ja, ni förstår... Jag sa till och med till min professor att jag var hundra procent säker på att jag blev underkänd. Jag sa det till alla. Det gick verkligen uselt... Trodde jag! Men läraren ställde sig upp i klassen och sa: .. and congratulations to miss Sweden; Angelica, who got the best result in the class! 45 points!! WHAT?? Jag bara stirrade på honom och frågade om han var allvarlig. Jodå, det var han. Nästa person hade fått 40 poäng och den tredje, Mirka, hade fått 35. SINNESSJUKT!!!
Okej, det var allt för denna gång. Nu ska jag skriva mail till HD och berätta om de senaste händelserna i Bangkok. Och förresten, om det är någon därhemma som tycket att jag förtjänar en svensk veckotidning, lite saltlakrits, eller choklad eller annat gottigt, så kan ni alltid skicka det till:
Angelica Svensson, room 812
Amarin Mansion
49/2 Soi Arun Amarin 39,
Arun Amarin Rd. Bangkoknoi
Bangkok, Thailand
:)
Protesterna
En liten lägesuppdatering igen...
Jag trodde att protesterna redan skulle vara över. I mitten på veckan kom rapporter på att mat och vatten började ta slut för demonstranterna och att många började återvända hemåt. I veckan samlade redshirts in blod från sina demonstranter och hällde på såväl regeringsbyggnaden som på premiärministerns hus. Rätt äckligt om jag får säga min mening. Jag förstår tanken bakom det, och jag kan tycka att det är en rätt smart idé. Men det är inte helt okej att splasha det som om det vore vanligt vatten, det är faktiskt sjukt äckligt. Vi var nere och kollade på redshirts i tisdags och alla var vänliga och glada. Det var inte riktigt vad man hade förväntat sig. Det kändes inte direkt som om vi hamnade mitt i en demonstration, snarare att vi hamnade mitt i en festival. Kul att se, men inte så spännande som jag trodde.
Här är poliser och militärer runtom i hela Bangkok. Var man än går så ser man dem; på broar, på gatorna, på pirerna, ja överallt! Igår åkte ca. 50,000 redshirts runt i Bangkok i en "parade" för att försöka få sympatier från "the Bangkokians" främst från medelklassen och de lägre klasserna. Media uppmanade alla Bangkokbor att stanna inne denna dag. Jag och Jessica bestämde oss för att åka bort till Central Pinklao och shoppa lite. Hela köpcentrumet var packat med folk! På vägen hem hade de stängt av alla filer utom en på gatan som går utanför där vi bor, så det blev trafikstockning. Militären kollade alla bilar och tog alla bilar som verkade misstänkta åt sidan. Vi vet fortfarande inte riktigt varför. De hade även taggtråd redo vid sidan...
På kvällen åkte jag, Nita och Becky bort till en tvärgata till Khao San för att äta indisk mat på Bombay Blues. Vi kom dit vid halv tio, och har knappt hunnit få in maten när vi hör världens smäll. Becky får panik och tror att de ska bomba Khao San och slänger i sig sin mat för att hon ska kunna sticka därifrån. Men jag och Nita lugnade ner henne. De bombar inte turister! Vi åt färdigt vår mat, Becky åkte hem och jag och Nita drog till Roof på Khao San för en öl och lite bra musik. Efter ett par öl kände vi oss båda rätt färdiga för bingen och bestämde oss för att röra oss hemåt. Vi går ut på Khao San och då är där en hel karavan av bilar som kör igenom. Vanligtvis kör inga bilar alls på den gatan. Vi förstod att något var på gång, så vi haffade en taxi snabbt som ögat. Det kom en polismotorcykel precis bakom som uppmanade alla gatuförsäljarna att stänga eller flytta sina stånd från gatan. Jag och Nita utväxlade oroliga blickar. När vi kommer ut från Khao San möts vi av ca. 20 militärer - kravallrustade. Taxin kunde bara köra åt ett håll, hållet som inte var åt det hållet vi skulle. Vi brydde oss inte så mycket, huvudsaken var att vi kom därifrån. Vi fortsatte köra, och överallt stod det båda poliser och militärer med lampor och röda lysen. Tillslut kom vi till ett ställe där vi kunde svänga, så att vi skulle kunna köra åt vårt håll. En grupp militärer stoppade taxin och lyste in på oss. De kollade lite suspekt men vinkade sen vidare oss. Taxin fortsatte att köra. Helt plötsligt ser vi redshirts ÖVERALLT. Vi hade kört rakt in i deras camp. Det var omöjligt för taxichauffören att vända så Nita och jag bestämde oss för att gå av taxin och försöka gå hem. Sagt och gjort. När vi har gått ca. fem minuter inser jag att vi är väldigt långt hemifrån. Till höger om oss hade vi United Nations, inte jättenära hem. Men vi fortsatte att traska, fortfarande omgivna av redshirts. Tillslut hittade vi en moppetaxi som erbjöd oss skjuts hem för 30 baht skallen. Sagt och gjort. Båda två kravlade upp på moppen och off we went i alldeles för hög fart. Det var sjukt många gator som var avstängda och militär och polis kollade i stort sett vartenda fordon. Som tur var satt vi ju på en moppetaxi och kunde enkelt ta oss emellan kravallstaketen, och med två faranger på moppen så brydde inte poliserna sig.
Jag har aldrig varit så glad att se Amarin under hela terminen, haha!
Förresten, det som hade hänt var att det hade varit två "grenade-attacks", därmed den stora bevakningen. Khao San stängde de av främst för att skydda turisterna.
Jag trodde att protesterna redan skulle vara över. I mitten på veckan kom rapporter på att mat och vatten började ta slut för demonstranterna och att många började återvända hemåt. I veckan samlade redshirts in blod från sina demonstranter och hällde på såväl regeringsbyggnaden som på premiärministerns hus. Rätt äckligt om jag får säga min mening. Jag förstår tanken bakom det, och jag kan tycka att det är en rätt smart idé. Men det är inte helt okej att splasha det som om det vore vanligt vatten, det är faktiskt sjukt äckligt. Vi var nere och kollade på redshirts i tisdags och alla var vänliga och glada. Det var inte riktigt vad man hade förväntat sig. Det kändes inte direkt som om vi hamnade mitt i en demonstration, snarare att vi hamnade mitt i en festival. Kul att se, men inte så spännande som jag trodde.
Här är poliser och militärer runtom i hela Bangkok. Var man än går så ser man dem; på broar, på gatorna, på pirerna, ja överallt! Igår åkte ca. 50,000 redshirts runt i Bangkok i en "parade" för att försöka få sympatier från "the Bangkokians" främst från medelklassen och de lägre klasserna. Media uppmanade alla Bangkokbor att stanna inne denna dag. Jag och Jessica bestämde oss för att åka bort till Central Pinklao och shoppa lite. Hela köpcentrumet var packat med folk! På vägen hem hade de stängt av alla filer utom en på gatan som går utanför där vi bor, så det blev trafikstockning. Militären kollade alla bilar och tog alla bilar som verkade misstänkta åt sidan. Vi vet fortfarande inte riktigt varför. De hade även taggtråd redo vid sidan...
På kvällen åkte jag, Nita och Becky bort till en tvärgata till Khao San för att äta indisk mat på Bombay Blues. Vi kom dit vid halv tio, och har knappt hunnit få in maten när vi hör världens smäll. Becky får panik och tror att de ska bomba Khao San och slänger i sig sin mat för att hon ska kunna sticka därifrån. Men jag och Nita lugnade ner henne. De bombar inte turister! Vi åt färdigt vår mat, Becky åkte hem och jag och Nita drog till Roof på Khao San för en öl och lite bra musik. Efter ett par öl kände vi oss båda rätt färdiga för bingen och bestämde oss för att röra oss hemåt. Vi går ut på Khao San och då är där en hel karavan av bilar som kör igenom. Vanligtvis kör inga bilar alls på den gatan. Vi förstod att något var på gång, så vi haffade en taxi snabbt som ögat. Det kom en polismotorcykel precis bakom som uppmanade alla gatuförsäljarna att stänga eller flytta sina stånd från gatan. Jag och Nita utväxlade oroliga blickar. När vi kommer ut från Khao San möts vi av ca. 20 militärer - kravallrustade. Taxin kunde bara köra åt ett håll, hållet som inte var åt det hållet vi skulle. Vi brydde oss inte så mycket, huvudsaken var att vi kom därifrån. Vi fortsatte köra, och överallt stod det båda poliser och militärer med lampor och röda lysen. Tillslut kom vi till ett ställe där vi kunde svänga, så att vi skulle kunna köra åt vårt håll. En grupp militärer stoppade taxin och lyste in på oss. De kollade lite suspekt men vinkade sen vidare oss. Taxin fortsatte att köra. Helt plötsligt ser vi redshirts ÖVERALLT. Vi hade kört rakt in i deras camp. Det var omöjligt för taxichauffören att vända så Nita och jag bestämde oss för att gå av taxin och försöka gå hem. Sagt och gjort. När vi har gått ca. fem minuter inser jag att vi är väldigt långt hemifrån. Till höger om oss hade vi United Nations, inte jättenära hem. Men vi fortsatte att traska, fortfarande omgivna av redshirts. Tillslut hittade vi en moppetaxi som erbjöd oss skjuts hem för 30 baht skallen. Sagt och gjort. Båda två kravlade upp på moppen och off we went i alldeles för hög fart. Det var sjukt många gator som var avstängda och militär och polis kollade i stort sett vartenda fordon. Som tur var satt vi ju på en moppetaxi och kunde enkelt ta oss emellan kravallstaketen, och med två faranger på moppen så brydde inte poliserna sig.
Jag har aldrig varit så glad att se Amarin under hela terminen, haha!
Förresten, det som hade hänt var att det hade varit två "grenade-attacks", därmed den stora bevakningen. Khao San stängde de av främst för att skydda turisterna.
Koh Chang
I helgen åkte vi från Bangkok och ner till det vackra naturreservatet på ön Koh Chang. Vi misskalkulerade restiden något - åkte ifrån Bangkok halv tolv på natten och var framme i Trat halv fyra. Det blev inte många sovtimmar där inte. Sedan satt vi på stationen i Trat i runt en timme innan vi fick åka tuktuk, eller vad man nu kallar det, ner till båten. Sedan fick vänta på båten i ytterligare någon timme, vilket var helt okej då man kunde köpa sig riktigt kaffe! Lycka :)
busstationen i Trat. Lagom spännande... Dessutom var det skitkallt!
I väntan på båten!
Och typ klockan sju på morgonen anlände vi äntligen till Koh Chang.
Det första som hände var att vi höll på att bli helt ripped off, men den gamlingen kunde de inte köra på oss. Vi trotsade tuktukförarnas pris och började istället promenera i hopp om att hitta någon på vägen som kunde köra oss till White Sand Beach för ett något rimligare pris. Och tji fick tuktukförarna, för vi hittade en som körde oss för nästan halva priset! Väl i white sand gick vi in på ett hotell och åt deras frukostbuffé. Gudomligt! Här i Thailand är de ju inte så glada för frukost bestående av mackor och fil och flingor, utan de äter gärna hardcore mat som ris och kyckling. När alla var mätta och belåtna fick jag och Fredrik i uppgift att försöka hitta någonstans att bo. Vi promenerade i över en timme och hittade slutligen ett underbart ställe där man sov i rum som var gjorda utav gamla containrar. Dessutom fick vi ett gott pris tack vare att vi var Thammasat studenter!
busstationen i Trat. Lagom spännande... Dessutom var det skitkallt!
I väntan på båten!
Och typ klockan sju på morgonen anlände vi äntligen till Koh Chang.
Det första som hände var att vi höll på att bli helt ripped off, men den gamlingen kunde de inte köra på oss. Vi trotsade tuktukförarnas pris och började istället promenera i hopp om att hitta någon på vägen som kunde köra oss till White Sand Beach för ett något rimligare pris. Och tji fick tuktukförarna, för vi hittade en som körde oss för nästan halva priset! Väl i white sand gick vi in på ett hotell och åt deras frukostbuffé. Gudomligt! Här i Thailand är de ju inte så glada för frukost bestående av mackor och fil och flingor, utan de äter gärna hardcore mat som ris och kyckling. När alla var mätta och belåtna fick jag och Fredrik i uppgift att försöka hitta någonstans att bo. Vi promenerade i över en timme och hittade slutligen ett underbart ställe där man sov i rum som var gjorda utav gamla containrar. Dessutom fick vi ett gott pris tack vare att vi var Thammasat studenter!
Samma dag som vi anlände åkte vi ut på en moppetur runt ön. Riktigt roligt! Vi hittade bland annat en sjukt fin playa och jag kan skryta med att vattnet var SJUKT varmt! Kroppstempererat vatten, jag hade kunnat ligga i för alltid...
Freddan a.k.a Cave Man försöker öppna en kokosnöt på stranden.
På kvällen blev det några öl på stället vi bodde, och sen åkte vi bort till Apple, där de andra utbytesstudenterna bodde.
Mel B. (Scary Spice) och Geri (Sexy Spice)
Victoria (Posh Spice), Mel C. (Sporty Spice) och Emma (Baby Spice):
Nästa dag åkte grabbarna ut på snorkling medan jag, Jessie och Jackie åkte iväg på elefanttrekking i djungeln.
Elefanterna badar! Vi fick gärna bada med dem om vi ville. Jag tänkte verkligen göra det fram tills både elefanterna skiter de största bajstollarna jag har sett i hela mitt liv... I VATTNET! Elefantskötarna plockar sedan upp det och sätter det på bergsväggen. Tittade man noga såg man att hela bergsväggen var täckt med bajs. I helvete heller att jag gick ner i det vattnet...
Elefanterna pussas utropade elefantskötarna på perfekt svenska. Rätt imponerande hur mycket ord de hade snappat upp. En favorit var: "Se upp, OMKÖRNING! Tut-tut! Sakta i backarna..."
Inne i djungeln!
Trekkingen avslutades med att man fick mata elefanterna med bananer och sen fick vi varsen kokosnöt. Har aldrig provat riktig kokosmjölk innan, men jag kan bara berätta...
... att det inte var särskilt gott!!
Även denna kväll blev det lite fest. Geoff, Clint och Alex kom bort till vårt ställe där det blev en massa öl och kortspel innan vi började vårt äventyr; ”mission-ta-sig-till-stranden”. Jaja, det var härligt med ett nattadopp iaf!
Geoff fuskade skitmycket när vi spelade kort och jag försökte hämnas genom att kittlas!
Alla är lika nyktra...
Nästa dag vaknade vi rätt sent och bestämde oss för att spendera dagen på scootrar. Vi skulle försöka hitta till en mangroove-forest. Det gjorde vi dock inte... Men vi fick se mycket annat fint på vägen, och middagen spenderades på en supermysig restaurang vid ett ensamt bord allra längst ut på en pir.
Resten av kvällen spenderades på grabbarnas rum där vi käkade snarr och kollade på skräckfilm. Perfekt avslut på vår Koh Chang-vistelse!
Cha Am
Goddag Gott Folk!
Jag ber om ursäkt för mitt otroligt dåliga bloggande på sista tiden. Det har varit helgalet härborta i Bangkok, så det är därför. Det kommer nu komma tre inlägg på raken, det är en del att uppdatera. Först och främst tar jag med er tillbaka till förra helgen då jag, Micke och Jessica stack ner till Cha Am för att fly storstaden för en helg. Cha Am ligger bara tre timmar från Bangkok och dessutom har jag några Thailändska vänner därnere, så det var verkligen en perfekt helg borta från avgaserna.
Vi tre svenskar fick stiga upp tidigt på lördagsmorgon då vi skulle mötas i lobbyn redan halv åtta. Med sömndruckna ögon tog vi taxin mot den södra busstationen, som lägligt nog låg väldigt nära Amarin där vi bor. När vi kom fram var det mesta stängt så vi såg nog lite vilsna ut. Då kommer det fram en vakt som följer oss hela vägen dit vi ska köpa biljetter där han avlöses av en annan vakt som sen följer oss till bussen. Det är vad jag kallar service! När vi kommer ut på busstationen slår klockan 08.00 och plötsligt avbryter alla sina sysslor, reser sig upp och står helt stilla. Nationalsången sprudlar ur högtalarna. En minut senare är sången över och alla återgår till sina sysslor. Välkommen till Thailand! Väl framme vid bussen får jag en smärre chock då jag inser att bussen förmodligen är från 60-talet. TRE TIMMAR i den bussen? Suck...
Jag är INTE imponerad...
Och av denna bilden att dömma kanske ni förstår varför!
Men vi härdade ut och ankom säkert till Cha Am. Väl där så tog vi varsen motorcykeltaxi ner till stranden för att leta boende. Dessvärre var stället jag bodde på sist fullt, så vi promenerade till nästa där vi hittade ett tjusigt rum...
...som en gång var ett massagerum. Men lika glada för det var vi!
Vi fick iaf plats allihopa i massagesängen!
Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ner på stranden där vi fläbbade oss under två stora parasoll hela dagen. Riktigt underbart. När vi kom tillbaka från stranden var Jessie och Micke trötta och bestämde sig för att nappa ett tag. Jag själv var inte alls sugen på att vila då jag alltid blir sjukt mycket tröttare efteråt. Så jag köpte lite öl och bekantade mig sedan med lokalbefolkningen. Jag hann också skriva en och en halv sida på mitt arbete som skulle vara inlämnat på måndagen, så det var gött. Två timmar senare vaknade mina vänner igen så vi gjorde oss iordning och gick för att hitta käk. Och käk, det hittade vi! Jeeesus, jag åt den godaste måltiden jag har haft i Thailand. Potatismos med kycklingfilé och svampsås. Gaaaah, det var så sjukligt gott!!!!
Väl tillbaka på hotellet kom Khwan och hennes kompisar för att köra oss till puben. Det visade sig bli en sjukligt rolig kväll, och inte en enda baht spenderade vi! Vi drack whiskey och åt mat i rikliga mängder. Härligt!
Hela gänget som var ute och svirade!
Khwan och jag har kul!
Och det har Jessica och Micke också!
Vi avslutade kvällen på en nattklubb som lägligt nog låg på vår gata! Det var en helt fantastiskt rolig kväll och jag är så underbart glad för att mina thaivänner gjorde kvällen så bra som den blev!
Nästa morgon mådde vi rätt bra, whiskeymängden i blodet till trots. Vi bestämde oss för att hyra en cykel och sticka bort till templet och mata lite catfishes... Sagt och gjort!
Det är alltså inte en tandem-cykel, utan en trippelcykel. Perfekt för en tur runt Cha Am!
När vi blev trötta på cyklandet lämnade vi tillbaka den och begav oss bort mot Khwans bar. Där avnjöt vi en härlig lunch innan det var dags för oss att bege oss av mot busstationen. Vi provade lyckan med en minibuss, vilket var en sjukt dålig idé. Det var om möjligt sämre än en 60-talsbuss i ett U-land. Fii faan!
Det var min perfekta helg i Cha Am!
Jag ber om ursäkt för mitt otroligt dåliga bloggande på sista tiden. Det har varit helgalet härborta i Bangkok, så det är därför. Det kommer nu komma tre inlägg på raken, det är en del att uppdatera. Först och främst tar jag med er tillbaka till förra helgen då jag, Micke och Jessica stack ner till Cha Am för att fly storstaden för en helg. Cha Am ligger bara tre timmar från Bangkok och dessutom har jag några Thailändska vänner därnere, så det var verkligen en perfekt helg borta från avgaserna.
Vi tre svenskar fick stiga upp tidigt på lördagsmorgon då vi skulle mötas i lobbyn redan halv åtta. Med sömndruckna ögon tog vi taxin mot den södra busstationen, som lägligt nog låg väldigt nära Amarin där vi bor. När vi kom fram var det mesta stängt så vi såg nog lite vilsna ut. Då kommer det fram en vakt som följer oss hela vägen dit vi ska köpa biljetter där han avlöses av en annan vakt som sen följer oss till bussen. Det är vad jag kallar service! När vi kommer ut på busstationen slår klockan 08.00 och plötsligt avbryter alla sina sysslor, reser sig upp och står helt stilla. Nationalsången sprudlar ur högtalarna. En minut senare är sången över och alla återgår till sina sysslor. Välkommen till Thailand! Väl framme vid bussen får jag en smärre chock då jag inser att bussen förmodligen är från 60-talet. TRE TIMMAR i den bussen? Suck...
Jag är INTE imponerad...
Och av denna bilden att dömma kanske ni förstår varför!
Men vi härdade ut och ankom säkert till Cha Am. Väl där så tog vi varsen motorcykeltaxi ner till stranden för att leta boende. Dessvärre var stället jag bodde på sist fullt, så vi promenerade till nästa där vi hittade ett tjusigt rum...
...som en gång var ett massagerum. Men lika glada för det var vi!
Vi fick iaf plats allihopa i massagesängen!
Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ner på stranden där vi fläbbade oss under två stora parasoll hela dagen. Riktigt underbart. När vi kom tillbaka från stranden var Jessie och Micke trötta och bestämde sig för att nappa ett tag. Jag själv var inte alls sugen på att vila då jag alltid blir sjukt mycket tröttare efteråt. Så jag köpte lite öl och bekantade mig sedan med lokalbefolkningen. Jag hann också skriva en och en halv sida på mitt arbete som skulle vara inlämnat på måndagen, så det var gött. Två timmar senare vaknade mina vänner igen så vi gjorde oss iordning och gick för att hitta käk. Och käk, det hittade vi! Jeeesus, jag åt den godaste måltiden jag har haft i Thailand. Potatismos med kycklingfilé och svampsås. Gaaaah, det var så sjukligt gott!!!!
Väl tillbaka på hotellet kom Khwan och hennes kompisar för att köra oss till puben. Det visade sig bli en sjukligt rolig kväll, och inte en enda baht spenderade vi! Vi drack whiskey och åt mat i rikliga mängder. Härligt!
Hela gänget som var ute och svirade!
Khwan och jag har kul!
Och det har Jessica och Micke också!
Vi avslutade kvällen på en nattklubb som lägligt nog låg på vår gata! Det var en helt fantastiskt rolig kväll och jag är så underbart glad för att mina thaivänner gjorde kvällen så bra som den blev!
Nästa morgon mådde vi rätt bra, whiskeymängden i blodet till trots. Vi bestämde oss för att hyra en cykel och sticka bort till templet och mata lite catfishes... Sagt och gjort!
Det är alltså inte en tandem-cykel, utan en trippelcykel. Perfekt för en tur runt Cha Am!
När vi blev trötta på cyklandet lämnade vi tillbaka den och begav oss bort mot Khwans bar. Där avnjöt vi en härlig lunch innan det var dags för oss att bege oss av mot busstationen. Vi provade lyckan med en minibuss, vilket var en sjukt dålig idé. Det var om möjligt sämre än en 60-talsbuss i ett U-land. Fii faan!
Det var min perfekta helg i Cha Am!
bye bye bangkok!
Efter att ha gått på halva min "islam in thailand"-lektion och därefter spenderat sju timmar (en timmes taxi dit, fem timmar där, en timmes taxi tillbaka) på Immigration Office där jag förnyade mitt visum sitter jag nu på mitt rum på Amarin Mansion. Väskorna är packade, rummet är på tok för stökigt - så jag måste hinna städa innan jag drar - och förväntningen inför Koh Chang är på topp. Några av utbytesstudenterna ska trots allt stanna kvar i Bangkok och samtidigt som jag är lite avundsjuk på dem är jag också lite orolig. Jag hoppas att ingen av dem gör något dumt, så som att hoppa mitt in i rallyt... Man vet aldrig! Avundsjuk är jag såklart eftersom detta är "mitt ämne". Politiska oroligheter och våld, det är ju det jag pluggar och nu när en situation är extremt nära, så åker jag iväg. Men jag antar att säkerheten kommer först, jag får ju trots allt inte betalt för att befinna mig i en hostil situation än!!
Härnere träffas man av rykten från alla håll. Man vet inte vad man ska tro och det är lönlöst att försöka sortera ut vilket som verkar vara viktigt och inte. Det går bara inte, det är för många rykten. På väg hem från skolan idag pratade jag och min amerikanska kompis Kelly om läget. Hon tror inte att någonting "farligt" kommer att hända, men jag är av motsatt mening. Red shirts ska försöker samla en miljon anhängare som ska demonstrera. Folk kommer hetsa varandra otroligt mycket, det kommer uppstå bisarra situationer... Jag tror inte att man kan samla ihop en miljon Thaksin-anhängare som samtliga vill ha en fredlig demonstration. Man måste också ha i åtanke att detta är Thaksins sista chans, han kommer också att trycka på en hel del. Jag menar, någonting måste han ju planera eftersom han har flugit ut hela sin familj från Thailand. I tidningarna står det att de flögs ut på grund av rädsla att bli tillfångatagna. Men varför ska de bli tillfångatagna om det är en fredlig demonstration FÖR Thaksin?? It makes no sense. Något är i görningen och jag tror inte för fem öre på att det kommer bli fredligt. Jag hoppas att det kommer bli fredligt, men jag tror det verkligen inte.
Låt oss alla hålla tummarna för att det slutar på bästa möjliga sätt!
Nu är det dags för mig att åka till busstationen, göra en intervju med Svt och sen ta bussen ner till Koh Chang! Vi hörs snart igen!
Härnere träffas man av rykten från alla håll. Man vet inte vad man ska tro och det är lönlöst att försöka sortera ut vilket som verkar vara viktigt och inte. Det går bara inte, det är för många rykten. På väg hem från skolan idag pratade jag och min amerikanska kompis Kelly om läget. Hon tror inte att någonting "farligt" kommer att hända, men jag är av motsatt mening. Red shirts ska försöker samla en miljon anhängare som ska demonstrera. Folk kommer hetsa varandra otroligt mycket, det kommer uppstå bisarra situationer... Jag tror inte att man kan samla ihop en miljon Thaksin-anhängare som samtliga vill ha en fredlig demonstration. Man måste också ha i åtanke att detta är Thaksins sista chans, han kommer också att trycka på en hel del. Jag menar, någonting måste han ju planera eftersom han har flugit ut hela sin familj från Thailand. I tidningarna står det att de flögs ut på grund av rädsla att bli tillfångatagna. Men varför ska de bli tillfångatagna om det är en fredlig demonstration FÖR Thaksin?? It makes no sense. Något är i görningen och jag tror inte för fem öre på att det kommer bli fredligt. Jag hoppas att det kommer bli fredligt, men jag tror det verkligen inte.
Låt oss alla hålla tummarna för att det slutar på bästa möjliga sätt!
Nu är det dags för mig att åka till busstationen, göra en intervju med Svt och sen ta bussen ner till Koh Chang! Vi hörs snart igen!
Fler uppgifter
Okej, en liten uppdateringen om läget härborta. Tydligen har intelligence agencies ett antal rapporter på att våld kommer att förekomma, vilket premiärministern inte förnekar. En av uppgifterna är att två bomber på stora, viktiga ställen kommer att smällas och att det sen kommer vara 30-40 på andra mindre ställen runt om i Bangkok. Safe houses har blivit tilldelade regeringsmedlemmar. Hela Thaksins familj har lämnat landet. Tunga vapen har blivit stulna från militären runt om i landet.
Det ser inte ljust ut...
Vi har blivit rådda att meddelar våra ambassader om att vi är här, att alltid ha på oss Thammasats ID-kort, våra försäkringspapper och en kopia av vårt pass. De vill att vi berättar om våra resplaner för familj och vänner därhemma, folk här i Bangkok osv. Så jag berättar för hela den svensktalande cybervärlden:
Jag och Jessica åker buss imorgonkväll halv tolv ner till Trang. Det ska ta ungefär sex timmar. Sen tar vi båten över till Koh Chang där vi spenderar helgen. Det är nära och bra till Kambodja om det skulle bli riktigt illa. Jag kommer försöka vara inne på internet ungefär en gång om dagen för att hålla mig uppdaterad om säkerhetsläget. Skolan har också fått våra nummer, så de kan ringa oss om något allvarligt skulle inträffa. Mitt nummer är för övrigt +66 8 8221 6988, om någon känner för att ringa!
Men bli inte oroliga därhemma, det löser sig nog. Och skolan har tagit bra säkerhetsåtgärder och jag kommer vara långt borta från Bangkok. Nu ska jag anmäla mig till ambassaden så att de vet om att jag är här.
Det står en del på bangkokpost.com om ni är intresserade av att läsa mer!
Det ser inte ljust ut...
Vi har blivit rådda att meddelar våra ambassader om att vi är här, att alltid ha på oss Thammasats ID-kort, våra försäkringspapper och en kopia av vårt pass. De vill att vi berättar om våra resplaner för familj och vänner därhemma, folk här i Bangkok osv. Så jag berättar för hela den svensktalande cybervärlden:
Jag och Jessica åker buss imorgonkväll halv tolv ner till Trang. Det ska ta ungefär sex timmar. Sen tar vi båten över till Koh Chang där vi spenderar helgen. Det är nära och bra till Kambodja om det skulle bli riktigt illa. Jag kommer försöka vara inne på internet ungefär en gång om dagen för att hålla mig uppdaterad om säkerhetsläget. Skolan har också fått våra nummer, så de kan ringa oss om något allvarligt skulle inträffa. Mitt nummer är för övrigt +66 8 8221 6988, om någon känner för att ringa!
Men bli inte oroliga därhemma, det löser sig nog. Och skolan har tagit bra säkerhetsåtgärder och jag kommer vara långt borta från Bangkok. Nu ska jag anmäla mig till ambassaden så att de vet om att jag är här.
Det står en del på bangkokpost.com om ni är intresserade av att läsa mer!
Lägesrapportering...
Sist det var oroligt i Bangkok så skrev jag att jag inte trodde att det riktiga "våldet" (om nu något sånt kommer att förekomma) kommer förrän i mars i samband med red shirts stora demonstration. Tiden är nu inne för demonstrationen, och det verkar som att det blir en stor en... Igår hade jag min thai politikslektion. Det är alltid lika kul att ha den eftersom vi verkligen får insideinformation om vad som försiggår i landet. Vår lärare är duktigt connected. Så vad som nu kommer hända är att på fredag kommer red shirts att börja anlända till bangkok och mobilisera sig. Bland annat kommer de att komma med båt via floden och gå iland på vårt campus. Demonstrationen som ska hållas i helgen tordes få en av följande utgångar:
1. Det blir en lugn och fredlig demonstration utan våld.
2. Det blir en lugn demonstration med sporadiskt våld, men polisen och militären lugnar ner situationerna.
3. Det blir en våldsam demonstration, med en lite fredligare coup d'etat.
4. Det blir en våldsam demonstration, med en coup d'etat som kommer leda till yellow shirts reser sig och gör motstånd och ett inbördeskrig tar sin början...
Min professor sa att det är ungefär 25% chans på samtliga, man vet alltså inte alls vad som kommer att ske. Regeringen verkar dock förutspå det sista alternativet och har idag infört state of emergency. Jag är lite orolig att fyran kommer hända. Det är trots allt Thaksins sista chans, och jag tror att han kommer uppmana red shirts att satsa allt. Förhoppningsvis blir det dock en fredlig demonstration. Thammasat University är tydligen ett av red shirts targets då vår rektor visst är en välkänd yellow shirt som är på de rödas hit list. Känns ju lagom säkert. De har därför stängt av universitetet helt och hållet på fredag, lördag, söndag och måndag. Det kan komma att bli längre beroende på vad som händer. Vår lärare sa att han inte ville se oss i närheten av skolan under dessa dagarna, och på vår fråga om vi borde lämna landet för att vara säkra svarade han; "well... i've heard that laos and cambodia are pretty good this time a year...". Okej, hejdå Bangkok och HEJ koh chang! På torsdag eftermiddag drar vi ifrån huvudstaden och kommer inte tillbaka förrän skolan är igång igen. Pratade förresten med en annan lärare idag som sa till mig att lämna bangkok innan fredag. Så sa han också att ahn definitvt skulle lämna annars kanske han var en död man... EEEHHH?? Okej...
Håll tummarna för en fredlig demonstration!!!
Uppdateringar om min helg kommer så fort jag har fått bilderna av Jessie!
Och förresten; en massa vapen har tydligen blivit stulna ifrån militärbaser runtom i Thailand... De rustar upp för något iaf!
1. Det blir en lugn och fredlig demonstration utan våld.
2. Det blir en lugn demonstration med sporadiskt våld, men polisen och militären lugnar ner situationerna.
3. Det blir en våldsam demonstration, med en lite fredligare coup d'etat.
4. Det blir en våldsam demonstration, med en coup d'etat som kommer leda till yellow shirts reser sig och gör motstånd och ett inbördeskrig tar sin början...
Min professor sa att det är ungefär 25% chans på samtliga, man vet alltså inte alls vad som kommer att ske. Regeringen verkar dock förutspå det sista alternativet och har idag infört state of emergency. Jag är lite orolig att fyran kommer hända. Det är trots allt Thaksins sista chans, och jag tror att han kommer uppmana red shirts att satsa allt. Förhoppningsvis blir det dock en fredlig demonstration. Thammasat University är tydligen ett av red shirts targets då vår rektor visst är en välkänd yellow shirt som är på de rödas hit list. Känns ju lagom säkert. De har därför stängt av universitetet helt och hållet på fredag, lördag, söndag och måndag. Det kan komma att bli längre beroende på vad som händer. Vår lärare sa att han inte ville se oss i närheten av skolan under dessa dagarna, och på vår fråga om vi borde lämna landet för att vara säkra svarade han; "well... i've heard that laos and cambodia are pretty good this time a year...". Okej, hejdå Bangkok och HEJ koh chang! På torsdag eftermiddag drar vi ifrån huvudstaden och kommer inte tillbaka förrän skolan är igång igen. Pratade förresten med en annan lärare idag som sa till mig att lämna bangkok innan fredag. Så sa han också att ahn definitvt skulle lämna annars kanske han var en död man... EEEHHH?? Okej...
Håll tummarna för en fredlig demonstration!!!
Uppdateringar om min helg kommer så fort jag har fått bilderna av Jessie!
Och förresten; en massa vapen har tydligen blivit stulna ifrån militärbaser runtom i Thailand... De rustar upp för något iaf!
Med näsan i boken.
Ja, det är ju så jag har spenderat mina sista dagar härnere i Bangkok. Igår blev jag dock färdig med mitt midtermpaper i fundamental philosophy and religion, så jag stack med brudarna till Bed Supper Club. Innan jag åkte till Bangkok knåpade jag ihop en lista med 60 saker jag ville göra här innan jag åkte hem och BSC är med på den listan. Igår var det den första onsdagen i månaden vilken innebar att tjejer gick in gratis innan klockan elva och fick dessutom tre drinkar! Den här klubben skulle vara state of the art, skitcool, en av Bangkoks modernaste. Fy tusingen vad jag blev besviken! Den var fin och allt, men verkligen inte ALL THAT och dessutom sög musiken. Så efter att ha sippat i oss våra tre drinkar tog vi en taxi tillbaka hem. Men nu kan jag iaf checka av det på listan!
Imorse följde Jessie med mig till skolan där jag bland annat skulle lämna in mitt paper. Efteråt tog vi båten längs floden och hoppade av vid skytrainstationen. Där tog vi skytrainet bort till Central World och tryckte i oss lite indisk buffé. Maten var god, men iskall. Skitbuffé! Sen strosade vi rundor lite, innan det vid fyrasnåret var dags att ta en taxi hem. På grund av trafikstockning tog det oss över en timme att komma tillbaka. Sen dess har jag bara legat i sängen i mysit. Jag har också kollat på the fast and the furious 4 och tryckt i mig en hel påse chips. Life is good!
Nu ska jag stänga mina fönster, sätta på min aircon och krypa ner under täcket med en härlig bok och Bangkoks skyline framför mig. Jag tröttnar aldrig på livet här. Imorgon ska jag dock upp innan solen och skriva ett arbete. Allt för att vi ska kunna åka till Cha Am på lördagmorgon!
GODNATT!
Imorse följde Jessie med mig till skolan där jag bland annat skulle lämna in mitt paper. Efteråt tog vi båten längs floden och hoppade av vid skytrainstationen. Där tog vi skytrainet bort till Central World och tryckte i oss lite indisk buffé. Maten var god, men iskall. Skitbuffé! Sen strosade vi rundor lite, innan det vid fyrasnåret var dags att ta en taxi hem. På grund av trafikstockning tog det oss över en timme att komma tillbaka. Sen dess har jag bara legat i sängen i mysit. Jag har också kollat på the fast and the furious 4 och tryckt i mig en hel påse chips. Life is good!
Nu ska jag stänga mina fönster, sätta på min aircon och krypa ner under täcket med en härlig bok och Bangkoks skyline framför mig. Jag tröttnar aldrig på livet här. Imorgon ska jag dock upp innan solen och skriva ett arbete. Allt för att vi ska kunna åka till Cha Am på lördagmorgon!
GODNATT!
En väldigt blå himmel.
Avundsjuka?
Det är jag med!
För jag måste sitta inne och skriva mina midterm-papers.
Fy fanken vad jag hatar midterms. Jag har iaf kommit på ett ämne för mitt första paper:
"Syncretism vs. Pluralism in the search for Peace in the Philippines"
Hasta Luego!
Midterms.
Waddap Sverige?
I fredags inträffade dagen som skulle avgöra hela Thailands fortsatta framtid. Det hände inte ett skit. Jag uppdaterade Bangkok Post en gång i timmen och var duktigt nyfiken. Men nej, ingenting hände. Eller någonting hände ju, hälften av Thaksins tillgångar ryker och ja, det sätter ju spår i hur Thailands politiska framtid ser ut. Men inga massdemonstrationer, ingen kupp, inga bomber. I mars ska de ha ett rally med över en miljon red shirts så det ska bli spännande att se vad som händer då.
I torsdags var hela tjejgänget bestående av mig, jess, marie, mirka, nina, allison och becky ute och svirade på Funky Villa. Vi träffade en hel del roligt folk, däribland två killar som tog med mig och Jessica till en efterklubb som heter Mao. Sen därifrån skjutsade dem oss till en annan efterklubb som heter Whip. Den ena av killarna var typ delägare eller nåt på Mao, vilket var skitbra för han verkade vara en känd kille i Bangkok-kretsarna så vi kom in gratis överallt. Inte helt fel, va?
Becky, Allison och Marie.
Jag, Nina och Mirka.
Heat, jag och Karen.
I lördags gick vi också ut. Denna gången blev det till RCA med rätt mycket annat folk från Amarin. Väl inne på Route 66 blev vi dock av med typ allihopa, inte helt oväntat. När vi var på toa så greppade en tjej tag i min arm och utbrast:
-"YOU TWO!!! Weren't you on Funky Villa thursday night? Join me and my friends at our table!"
Vi hade ingen aning om vem hon var, men log lika stort för det och följde snällt med till hennes bord. Efter ett tag blev vi dock uttråkade och började röra oss mot nästa dansgolv. Där hittade vi lite folk från Amarin som vi dansade med. När fötterna värkte efter dansandet gick vi ut och satte oss på uteserveringen och hittade ett roligt gäng tjejer som bjöd oss på rikliga mängder av äppelvodka. Om vi har förstått det rätt var den ena av dessa tjejerna modell. Hon var riktigt, riktigt söt. När Jessica sprang på toa satt jag kvar själv och snackade med tjejerna. Då ställer sig en kille framför mig och stirrar rakt in i ögonen och då inser jag att det är Heat! En av killarna vi träffade på Funky på torsdagen! Så när Jessica kom tillbaka åkte vi med honom och hans kompis till Whip där det beställdes in en hel flaska Johnny Walker. Åh herregud...
Jess, jag, Jackie och Allison tänkte att om vi gick förbi vakterna såhär så kanske vi skulle slippa betala farang-priset (utlänningspriset). Det gick inte.
Konstigt man hade ont i fossingarna??
Jessica med tjejerna som bjöd på äppelvodka!
Gänget på Whip!
Söndagen och måndagen gick i pluggandets tecken. Mirka och jag delade läsningen av materialet och skulle sen skriva nyckelord och händelser som den andra skulle få ta del av. Sagt och gjort, jag gjorde min del, men när hon kom hit igårkväll visade det sig att hon inte var färdig. Detta innebar att jag aldrig fick ta del av hennes anteckningar... Hon försökte förklara så gott det gick, men jag är fan inte mottaglig för information klockan två på natten. Så jag slängde ut henne, gick och la mig och försökte plugga efter mina anteckningar innan provet idag istället. Jag tyckte att jag kunde det hyfsat bra när jag kom till klassen. Fram tills jag öppnar provet och inser att det är 40 detaljfrågor följt av 10 citat som ska paras ihop med 10 av 20 möjliga människor, och en essay-del. Jag blev inte så glad. Inte fanken trodde jag att jag skulle behöva detaljplugga allt mellan 1500-1800talet. Det är ju sjukt. Frågorna var typ: "What was the first thing Da Gama said when he came to India?" eller "Which was the two most desirable spices from India?" eller "Which of these are not true:" och sen kom det fyra liknande påstående. Nä, alltså, jag trodde ju att jag skulle kunna typ: Under "the enlightenment-period" hände detta och detta och dessa och dessa var viktiga... Jag blev chockad. Rätt annorlunda från hemma. Men ja, jag vet inte riktigt vad som händer om man failar sitt midterm. Jag får väl plugga extra mycket till mitt Final istället.
Nej, nu ska jag fortsätta plugga. Har två midterm-papers, en som ska lämnas in på torsdag och en till på måndag. Men om jag hinner klart med båda två tills imorgon så drar vi till Phi Phi imorgonkväll. Just nu ser det dock mörkt ut. Har inte ens bestämt ämne till mitt politics-paper... Dags att hämta tvätt!!
I fredags inträffade dagen som skulle avgöra hela Thailands fortsatta framtid. Det hände inte ett skit. Jag uppdaterade Bangkok Post en gång i timmen och var duktigt nyfiken. Men nej, ingenting hände. Eller någonting hände ju, hälften av Thaksins tillgångar ryker och ja, det sätter ju spår i hur Thailands politiska framtid ser ut. Men inga massdemonstrationer, ingen kupp, inga bomber. I mars ska de ha ett rally med över en miljon red shirts så det ska bli spännande att se vad som händer då.
I torsdags var hela tjejgänget bestående av mig, jess, marie, mirka, nina, allison och becky ute och svirade på Funky Villa. Vi träffade en hel del roligt folk, däribland två killar som tog med mig och Jessica till en efterklubb som heter Mao. Sen därifrån skjutsade dem oss till en annan efterklubb som heter Whip. Den ena av killarna var typ delägare eller nåt på Mao, vilket var skitbra för han verkade vara en känd kille i Bangkok-kretsarna så vi kom in gratis överallt. Inte helt fel, va?
Becky, Allison och Marie.
Jag, Nina och Mirka.
Heat, jag och Karen.
I lördags gick vi också ut. Denna gången blev det till RCA med rätt mycket annat folk från Amarin. Väl inne på Route 66 blev vi dock av med typ allihopa, inte helt oväntat. När vi var på toa så greppade en tjej tag i min arm och utbrast:
-"YOU TWO!!! Weren't you on Funky Villa thursday night? Join me and my friends at our table!"
Vi hade ingen aning om vem hon var, men log lika stort för det och följde snällt med till hennes bord. Efter ett tag blev vi dock uttråkade och började röra oss mot nästa dansgolv. Där hittade vi lite folk från Amarin som vi dansade med. När fötterna värkte efter dansandet gick vi ut och satte oss på uteserveringen och hittade ett roligt gäng tjejer som bjöd oss på rikliga mängder av äppelvodka. Om vi har förstått det rätt var den ena av dessa tjejerna modell. Hon var riktigt, riktigt söt. När Jessica sprang på toa satt jag kvar själv och snackade med tjejerna. Då ställer sig en kille framför mig och stirrar rakt in i ögonen och då inser jag att det är Heat! En av killarna vi träffade på Funky på torsdagen! Så när Jessica kom tillbaka åkte vi med honom och hans kompis till Whip där det beställdes in en hel flaska Johnny Walker. Åh herregud...
Jess, jag, Jackie och Allison tänkte att om vi gick förbi vakterna såhär så kanske vi skulle slippa betala farang-priset (utlänningspriset). Det gick inte.
Konstigt man hade ont i fossingarna??
Jessica med tjejerna som bjöd på äppelvodka!
Gänget på Whip!
Söndagen och måndagen gick i pluggandets tecken. Mirka och jag delade läsningen av materialet och skulle sen skriva nyckelord och händelser som den andra skulle få ta del av. Sagt och gjort, jag gjorde min del, men när hon kom hit igårkväll visade det sig att hon inte var färdig. Detta innebar att jag aldrig fick ta del av hennes anteckningar... Hon försökte förklara så gott det gick, men jag är fan inte mottaglig för information klockan två på natten. Så jag slängde ut henne, gick och la mig och försökte plugga efter mina anteckningar innan provet idag istället. Jag tyckte att jag kunde det hyfsat bra när jag kom till klassen. Fram tills jag öppnar provet och inser att det är 40 detaljfrågor följt av 10 citat som ska paras ihop med 10 av 20 möjliga människor, och en essay-del. Jag blev inte så glad. Inte fanken trodde jag att jag skulle behöva detaljplugga allt mellan 1500-1800talet. Det är ju sjukt. Frågorna var typ: "What was the first thing Da Gama said when he came to India?" eller "Which was the two most desirable spices from India?" eller "Which of these are not true:" och sen kom det fyra liknande påstående. Nä, alltså, jag trodde ju att jag skulle kunna typ: Under "the enlightenment-period" hände detta och detta och dessa och dessa var viktiga... Jag blev chockad. Rätt annorlunda från hemma. Men ja, jag vet inte riktigt vad som händer om man failar sitt midterm. Jag får väl plugga extra mycket till mitt Final istället.
Nej, nu ska jag fortsätta plugga. Har två midterm-papers, en som ska lämnas in på torsdag och en till på måndag. Men om jag hinner klart med båda två tills imorgon så drar vi till Phi Phi imorgonkväll. Just nu ser det dock mörkt ut. Har inte ens bestämt ämne till mitt politics-paper... Dags att hämta tvätt!!
