Karaoke och cocktails med militären.
Fredagen hos militären blev väldigt lyckad. På förmiddagen hade vi några föreläsningar och på eftermiddagen vår workshop. När workshopen var avslutad och resultatet presenterat flög det in cocktails från alla håll och kanter. Plötsligt blev vårt bord (det var jag, Sophia, Lucy och Joan) det nya tillhållet. Alla kom och satte sig hos oss, så vi fick slå ihop borden och göra långbord. Jag har nog aldrig känt mig så exklusiv och uppskattad som jag gjorde där. Efter ett antal glas vin, några cocktails och en massa karaoke på scenen bestämde vi oss för att åka hemåt eftersom vi skulle till 19 20 på kvällen. Den högst uppsatta generalen klappade med händerna, och sen hade vi skjuts hem. Riktigt härligt! Kvällen på 19 20 blev riktigt bra, jag tog med mig Rosa och sen mötte vi upp med resten av Amnesty-folket. När vi blev trötta på att dricka billig öl tog vi en taxi bort till Metrowalk där vi mötte upp med Rosas vän Alexis (som jag tycker påminner om Usher). Efter några timmars dansande på Decades kom Jay och hämtade oss. Det blev en sväng inom Donken på väg hem och sen bums i säng.
På lördagen kom Sophia hem till mig vid tre-tiden. Vi gick bort till Easwood där det blev italiensk mat och sen en massa shopping i ett av de underbara malls'en. Köpte bland annat två väskor, riktigt snygga! Och fast man går i fina affärer så är det billigt. Me love! Eller ja, det är ju dyrt för att vara här, men billigt om man jämför med Sverige. Sedan stack vi bort till Shopwise då jag behövde handla mat till de kommande två veckorna. Det måste vara en sjukt dyr mataffär alltså, för jag spenderar alltid sjukt mycket pengar där. Men men... Köpte också en fin hylla till mitt rum, så nu har jag nästan dekorerat färdigt mitt rum. Nu behöver jag bara en skohylla också till mina tusen skor. Så, mamma och pappa! Kan ni komma hit med en tom resväska? Haha, jag tror jag kommer ha mer grejor att ta hem härifrån än jag hade i Bangkok!
På söndagen kom mina kollegor och hämtade mig vid motorvägen kvart över sex på morgonen. Vi åkte upp (ner?) till Tagaytay där vi skulle ha ett bås under dagen. Det var ett "dental and medical mission", vilket innebar att alla fattiga människor kunde komma dit och få gratis tandläkar- och läkarhjälp. Jag tyckte det var lite hemskt dock eftersom människor satt där i ett tält och fick sina tänder utdragna. Jag höll på att kräka... Under tiden höll vi låda för barnen. Vi lekte lekar, visade en film om mänskliga rättigheter och så vidare. När vår lilla workshop var färdig, packade vi in oss i minibussen igen. Sedan blev jag och Sophia avsläppta vid Hawaiian Barbecue (avundsjuk, billy?) där vi avnjöt en helt fantastisk lunch. Jag åt så mycket att jag inte behövde äta mer på resten av dagen! När vi var färdiga kom minibussen och hämtade oss igen. Därpå åkte vi inom ett plantage så jag kunde köpa blommor till mitt rum, innan vi åkte hela vägen tillbaka till Manila. På kvällen gick jag och Rosa över till Eastwood där vi drack ett par drinkar. Vi skulle egentligen möta upp Alexis (han skickade ett sms till mig på morgonen och undrade om han kunde komma och hämta mig för han ville ta med mig på en motorcykeltur ut ur stan), men vi mötte dessvärre aldrig upp med honom. Kvart över tio var Rosa full som en kastrull så jag tog med henne hem igen, och sen blev det bingen.
Igår mådde jag bajs. Vaknade med feber, halsont, rinnande näsa och jag gick runt och nyste hela dagen. Det hela började redan på söndagen, men jag trodde bara det var en liten förkylning. Låg på min luftmadrass hela dagen och kollade på idol och drack gatorade. På kvällen messade Alexis och frågade om jag vill komma över till Eastwood och dricka några öl. Jag blev så sur för att jag var sjuk! Men det hjälpte visst att ligga ner en hel dag för idag mår jag mycket bättre! Åkte in till kontoret, och sitter fortfarande här. Har dock inte varit särskilt produktiv idag. Om en timme kommer det två poliser inom narkotikaroteln och hämtar mig och Sophia. Ingen fara, vi har inte tagit några droger, vi ska bara på dubbel-date. Det ska bli spännande.
I veckan händer det nog inget speciellt. Ska vara på kontoret varje dag. På lördag ska jag och Rosa ha en liten förfest, vilket ska bli jättekul för jag har bjudit in en Svensk tjej vid namn Sara. Hon jobbar som volontär härnere och fick mitt nummer av Lucy's flickvän Joyce. Så vi bestämde oss för att partaja lite på lördag och sen ska hon sova över. Kommer kännas konstigt att prata svenska igen, det gör man inte så ofta härnere. Bara när mamma ringer eller när jag får en knäpp och tror att Rosa eller Sophia kan prata svenska. Jag kommer komma hem och bryta på Amerikanska. Ungefär som Victoria Silvstedt.
En hel månad!
Nu har jag redan varit på Filippinerna i en månad! Det är helt sjukt vad tiden går fort. Nu är det ju förvisso så att jag är väldigt upptagen också, det känns fortfarande inte som att jag har hunnit sitta ner, tagit ett djupt andetag och fått supa in att jag faktiskt är här igen. På Filippinerna. Mitt älskade Filippinerna.
Senast jag skrev var efter den mycket händelserika fredagen, och dagarna som har följt har väl inte direkt varit mindre händelserika. På lördagen satt jag och Rosa här hemma, snackade skit och drack vin. Jay dök upp framåt midnatt och då ringa vi Rocky och berättade snällt att han skulle befinna sig utanför sin byggnad om 10 minuter. Dock låg stackars människan och sov, så vi blev tvugna att sticka upp i hans lägenhet (på 38:e våningen i Eastwood, jag är fett avis!) och dricka några öl medans han gjorde sig iordning. Vi begav oss sen till Makati och en bar som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi blev placerade i den enda V.I.P-avdelningen de hade, ett litet rum en trappa upp med utsikt över alla dansanta människor på nedanvåningen. Efter några öl blev vi hungriga och stack till Metrowalk där det som vanligt blev shwarma innan hemgången.
På söndagen sov vi länge. JÄTTELÄNGE. Jag gick upp vid fyra och fick genast sticka till affären. Jag skulle ju stå för maten på vår lilla svenskafton. Jag kunde inte hitta hälften av ingredienserna så jag fick höfta hejvilt. Men det blev bra tillslut och maten verkade uppskattad. Jag kunde däremot själv inte äta av den efter att ha stått i ångorna i tre timmar. Så det blev bara en öl för mig och sen ramlade jag i säng vid tolv-tiden.
Både måndag och tisdag har jag varit på kontoret, vilket har varit rätt lugnt. På tisdagskvällen gick jag ut med Rosa eftersom hon var ledig och fyllde år på onsdagen. Vi mötte upp Jeff i Makati där han bjöd oss på Thaimat på People’s Palace. Skitgott! Empe; det var på samma ställe som du fick pomelo-sallad... Kommer du ihåg? Du tyckte inte om den och fick beställa in något annat. Jag provade den dock i tisdags, och jag tyckte att den var supergod. Haha! Efter maten stack vi bort till M-café där vi mötte upp med Doi. Dessvärre skulle han jobba på onsdagen, så när vi stack till Nineteen 20 i Timog åkte han hem. Efter Timog mötte vi upp med Jay på Metrowalk och efter några öl där blev det som vanligt shwarma innan hemfärden.
På tisdagen väckte jag Rosa tillsammans med Jayden och vår skönsång. Givetvis fick hon en massa presenter, man kan ju inte fylla år utan att få presenter. Hon blev jätteglad, vilket gjorde mig jätteglad. Resten av dagen spenderade jag i soffan framför två säsonger av Scrubs.
Idag har jag varit på Filippinska militärens högkvarter hela dagen. Kan dessvärre inte posta på bloggen vad det handlar om, så vill ni veta får ni fråga mig personligen. Det var i vilket fall som helst jätteintressant och jättekul. Imorgon ska jag tillbaka igen och då har en av militärerna lovat att det ska bli cocktails innan jag åker hem., Bland annat ska jag få smaka någon inhemsk rom som smakar tuggummi. Kan ju inte annat än att bli spännande. Sedan blir det partaj för hela slanten eftersom jag måste lägga mig i tid på lördag. Ska nämligen till Tagaytay på söndag där jag ska stå i nåt bås och snacka om mänskliga rättigheter.
Anyways, ska snart lägga mig och sova. Är galet trött efter denna intensiva dag. Vi hörs snart igen!
Ps. Har bokat in min första resa! Jag ska åka till Dumaguete den 16:e oktober tillsammans med Joan där vi ska bo hemma hos hennes familj. Ska bli väldigt intressant. Ni kan alltid googla Duamguete, det verkar vara ett helfräscht ställe! Hehe ;)
Detta inlägget har dröjt superlänge... Skulle lägga in bilder, men min internetuppkoppling här hemma suger. Därför skulle jag fixa det på jobb, men dessvärre blev jag sjuk idag, så inlägget får bli utan bilder. Det är skrivet i torsdags, så imorgon kommer en uppdatering om resten av veckan!
xo
Rockstar!
Hello Sweden ;)
Födelsedagsfesten på Momba blev riktigt rolig. Jag bjöd först med några av tjejerna (som inte hade några pengar) på restaurang där vi åt riktigt god pasta och drack vitt vin. Sen mötte vi upp med de andra och drog bort till Momba. Jag fixade så att födelsedagsbarnet Jia fick gå upp på scenen och jamma med bandet eftersom jag fick ett tips om att hon skulle ha en fantastisk röst. Och det hade hon verkligen! När hon gick av scenen kom bandets manager fram och frågade om hon var signad för annars ville han signa henne!!! SÅ SJUKT!
Mei, jag, Sophia, Ziggy och Joanie.
Sockersöta Joanie och jag.
På onsdagsmorgonen kom jag såklart försent till jobb. Bara en halvtimme dock, och det berodde inte på att jag var bakfull utan på den otroligt hemska trafiken i denna staden. Jag tror inte vi gjorde något direkt speciellt på kontoret, utan vi arbetade bara med våra arbetsuppgifter (vilka förvisso inte är så få...). När jag kom hem på kvällen gjorde jag kotletter med potatis och bearnaisesås. Helt underbar gottigt!
I torsdags var jag på kontoret redan klockan 8. Det var dags att åka till Makati för att träffa Indonesiens ambassadör. Det var ett riktigt, riktigt bra möte. Ambassadörens politiska rådgivare var en riktigt störtskön människa. Tillbaka på kontoret hade vi ett möte där vi diskuterade hur vi skulle gå vidare med våra arbetsuppgifter och sen gick vi hem en timme tidigare.
Igår var det fredag och i min värld betyder det givetvis öl. Jag har startat en ny vana härnere och den är att efter avslutat arbete på fredagar tar man en taxi till nineteen 20 och beställer in en bucket med San Miguel Light. Såklart. Så det var precis vad vi gjorde. Jag, Ziggy och Sophia packade ihop våra saker prick klockan sex och gick ner mot vägen. Jag går alltid och ställer mig på samma ställe vid vägen för jag har några ”kompisar” där som alltid fixar en taxi till mig och i utbyte ger jag dem några pesos.
På nineteen 20 blev jag mottagen med samma värme som alltid. Vakten som springer fram och skakar handen och pekar upp på Marvin som står där med världens största leende. Vi gick in, tog ett bord och beställde in en bucket med öl. Jag tror det tog en kvart sen stod där en ny bucket med sex öl. Kyparen viskade någonting till Ziggy och pekade på bordet närmast dörren. Där sitter det ett gäng killar som vinkar och ler sina största leenden, och vi hade precis fått en gratis bucket med öl! Ytterligare en kvart senare kommer de fram och frågar om det kunde få sitta vid vårt bord. Och efter att ha fått gratis öl kunde vi ju inte neka dem det. Sen märker jag hur alla stirrar på mig, och den ena bryter tystnaden genom att säga: ”do you know that you look exactly like Angelica Panginiban? We actually got star struck when you walked in the door.” Hade jag fått 100 pesos varje gång någon säger det till mig så hade jag absolut varit miljonär nu. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men Ziggy började freaka lite. Hon var orolig över att lämna mig och Sophia ensamma med killarna och gick ut för att be Marvin hålla koll på mig och Sophia. Sen kom hon in och började snacka om att vi inte var säkra därinne och att Marvin hade bett servitrisen att ta vår öl och vi skulle bara säga till killarna att vi var tvugna att byta bord för våra pojkvänner var på väg dit. Så ja, det var precis vad vi gjorde. Vi blev placerade därute vid ett bord längst in i hörnan och vi hade en bouncer (Filippinernas svar på Hulk Hogan!) ståendes bredvid oss resten av kvällen. Det kom också fram en kille som satt något bord längre bort och sa: ”don’t worry girls, i’m a police officer. Just let me know if you have any problems”. Det sjuka är att vi inte hade några problem egentligen, jag fattade inte alls vad som hände. Haha! När polisen sen gick så lämnade han sitt kort och sa ”if you ever have any problems just call me!”. Jahapp. Sen när killarna gått kom en av vakterna ut och frågade om vi ville gå in igen, de hade reserverat ett bord till oss så att vi kunde få sitta ifred. Vi bestämde oss dock för att sitta kvar därute. Men det är så gulligt att alla tar hand om en. Jag vet inte hur många gånger vakterna kom fram och sa till oss att vi inte skulle vara oroliga, utan de skulle ta hand om oss. Haha! Sen satte jag Ziggy i en taxi då hon var full som en kastrull. En annan kille kom då över till mig och Sophia och undrade om vi ville dansa i dj-båset. När jag sa okej blev han helt överlycklig och tackade oss tusen gånger. Haha, vi kan snart börja jobba på det stället! Så en drink senare står vi båda två och dansar som galningar med DJ’n och ungefär 300 mobilkameror filmar oss. Sjukt. Kvällen avslutades halv tre imorse med att jag gick rakt in i kanten på ett skåp när jag kom hem, så jag har nu en stor blå bula mitt i pannan.
Måste bara berätta om Sophia också. Hon är min nya bundis härnere. Hon är tysk men bor i Paris sen fyra år tillbaka. Jätterolig tjej, även om hon själv inte riktigt förstår det alltid. Som när hon började snacka om Luke Skywalker och Darth Vader och uttalar Darth Vader: ”DARF WAITOR”. Jag skrattade så att jag började gråta!
Nästa söndag har jag, Sophia och Ziggy blivit inbjudna till ett tv-program. Vet inte riktigt vad det handlar om, men han där Marvin (bouncern) brukar tydligen sjunga i nåt program och de ska spela in ett nytt avsnitt nästa söndag. Så igår sa han till Ziggy: ”Please make sure Angelica will be there, I want to sing for her”. Shit pommes, en kille ska alltså sjunga för mig i ett tv-program på Filippinernas största kanal. Jag återkommer med hur det går med det.
Idag är det lördag och bulan i min panna gör skitont. Ikväll blir det ett nytt försök på Republic tillsammans med Rosa och eventuellt även Sophia. Just nu känner jag dock inte alls för att dricka alkohol. Blö. Men det kommer väl snart, haha! Imorgon ska jag hålla en svensk afton här hemma eftersom Rosa fyller 30 år på onsdag. Så vi har bjudit in hennes bästa vänner och jag ska tydligen stå för maten. Oups. Det blir följande:
Ost- och Spenat-paj till förrätt.
Köttbullar (vet inte riktigt vad jag ska ha till) till varmrätt.
Kladdkaka med hallongrädde till dessert.
Wish me luck!
A day in paradise.
Hej allihopa!
Idag är det som ni alla vet, tisdag, och jag sitter på kontoret. Eftersom jag har jobbat sjukt hårt hela dagen så tar jag nu en liten paus och tänker uppdatera min blogg eftersom internet här är tusen gånger snabbare än därhemma.
I fredags kom Sophia över och vi stack bort till poolen. Precis när vi slänger ut handdukarna och ska ta oss ett dopp så öppnar himlen sig. Suck. Vi satt och lyssnade på regnet ett tag och bestämde oss sen för att gå tillbaka till huset, slänga på oss lite kläder och sticka bort till Eastwood för lite lunch. Sagt och gjort. Det blev underbar pasta på en sval restaurang. Sophia har som bekant haft magproblem precis och legat på sjukhus och givetvis började magen röra till det mitt i maten. Så jag satte henne i en taxi och promenerade tillbaka till Acropolis där jag bor. Under dagen hade jag startat en hel sms-kedja med mina arbetskollegor eftersom Rosa jobbade och jag var sugen på öl så planen för kvällen var att dricka öl med min chef Oscar, hans kompis Jea, Lucy och hennes flickvän samt Zigrid och hennes pojkvän. Så när jag kom hem hoppade jag in duschen och så fort jag kom ut igen ringer en hysterisk Sophia och berättar att hon precis har kräkt blod. Jag slängde på mig mina kläder och ringde efter en taxi. Så fort jag hade satt mig i bilen så ringde hon dock tillbaka och sa att henne rumskompis var hemma så hon skulle följa med henne till sjukhuset istället. Så jag tackade taxichauffören, hoppade ut, gick hem och gjorde mig iordning. Kvällen blev väldigt lyckad. Det var många intressanta diskussioner som vanligt. Mitt i allt kommer dock säkerhetsvakten fram till mig med följande lapp:
Dear Ms. Sweden
I’m sorry, but I can’t hide this anymore.
I love you!
Regards, Marwin.
Ps. Can I have your number?
Det visade sig att det var en Bouncer utanför. Zigrid svarade på lappen:
You’ll get one digit for every beer she gets.
Vi fick inga öl.
På lördagen vaknade jag rätt sent. Sophia messade och berättade att hon mådde bra igen. Skönt! Rosa bad mig följa med henne, Jay och Anne till golfbanan eftersom Jay var ledsen för att han inte hunnit träffa mig mer. Så jag kurerade min bakfylla med att dricka öl och titta på när de spelade golf. Ändå rätt gött. Efter golfen drog jag och Rosa till affären där det genasr spenderades 11,000 pesos på mat och dricka. Herre min... På kvällen blev det utgång DELUXE. Vi tog en taxi till Republic men pallade inte ställa oss i den långa kön utan satte oss på en bar utanför och käkade ostron istället. Sen åkte vi till Intercontinental och hämtade upp Rosas kompis Jeff från USA. Därpå blev det Amber på the Fort där vi dansade som galningar i våra extremt högklackade skor. Sen stack vi till Deacdes på Metrowalk där vi fick underbar service av vår Bouncer Toto. Sen blev det ett sista ställe i närheten av där vi bor. Där fick jag en bouncer på halsen. Han följde efter mig var jag än gick. När jag skulle på toaletten följde han med mig och stod bakom mig i kön och sa ”don’t worry mam, i’ll protect you”: Vet inte riktigt från vad han skulle skydda mig, men det var ju skönt att höra. Vi avslutade kvällen med en beef shwarma klockan sju på morgonen.
I söndags chillade vi hela dagen och på kvällen kom Jay och Jeff över med mat till oss. Vi delade en flaska vin och sen gick jag faktiskt och la mig. Jag hade tagit hand om Jayden ett tag på morgonen också, så jag var skittrött.
Igår var första arbetsdagen efter helgen och jag var riktigt trött. Men allt gick som smort ändå och jag fick faktiskt rätt mycket gjort. Vi hade också en intervju på kontoret, någon känd programledare intervjuade vår director. Ingen aning om vad dock.
Nu är denna dagen också snart över. Jag har precis varit på McDonalds och ätit glass med resten av interns’en. Managern på McDonalds här där vi jobbar är väldigt snygg och det har jag ju såklart sagt till alla som jobbar på Amnesty. Dessvärre jobbade den stackars killen när vi sex praktikanter fnittrandes stapplar in på McDonalds. Självklart bestämmer sig en av gay-killarna för att han ska fixa den här killen till mig så han går fram till honom och börjar snacka tagalog och sen vänder han sig om och skriker över halva restaurangen:
Angiiiiieeee!! Is this him????
Jag har aldrig varit så röd i ansiktet i hela mitt liv. Jag skakade som ett asplöv och skrattade som en hyena. Vårt McDonalds besök slutade iaf med att han fick mitt nummer så nu väntar jag på att han ska skicka ett sms. Så besviken jag kommer bli annars.
Nu tänker jag avsluta denna dagens arbete och gå till 7/11 och handla öl. Tydligen ska vi på nån födelsedagsfest ikväll. Är inte alls sugen, men jag tackar ju aldrig nej till fest.
Tjing tjing!
Full rulle!
Jag vet att jag är fullständigt urusel på att skriva i bloggen, men tro mig, jag hinner knappt ens sova härnere! I fredags var jag som sagt på immigrationsverket i ottan eftersom den dumma tanten i immigrationsluckan på flygplatsen inte gav mig mina 59 dagar som jag hade visum på. Det var inte helt lätt att få de 59 dagarna på immigrationsverket heller, utan de ville att jag skulle betala för att förlänga mitt visum. Men det köpte inte jag och började ifrågasätta varför man skulle ha ett visum på 59 dagar om man ändå bara kan få 21 dagar vid ankomst till landet. Tillslut blev de trötta på mig och skickade iväg mig för att "file a complaint". Sagt och gjort. Tillslut stod jag där med mina 59 dagar med en immigration officer som kallade mig för sweet angel, utan att betala en spänn. Det gäller att stå på sig, även om man bör göra det med ett stort leende och lite puppy eyes.
Därefter åkte vi in till Makati där vi skulle på möte med Thailands ambassadör. Mycket intressant. Det är spännande med all inside information man får. Haha! Efter mötet tog vi en taxi tillbaka till kontoret där det blev lite skitsnack innan min chef Oscar kom med det briljanta förslaget att vi skulle dricka öl. Vi åkte dock först till sjukhuset där Sophia (praktikanten från Tyskland) var inlagd på grund av en hemsk matförgiftning. Vi snick-snackade ett tag och tog sen en jeepney till Cubao där det blev mat och öl. Jag är van vid att folk tittar både en och två gånger när man kommer gående, men jag har aldrig förr varit med om att en hel lokal tystnat när jag har kommit in. Men det var precis vad som hände där. Inte särskilt vana vid turister nej... Haha! Vi var sju personer som drack och åt, och vi snackar iaf minst 4-5 öl var, och slutnotan blev på strax under 1000 pesos (185 kronor). Jag bestämde mig för att vara generös och ta hela notan själv! Haha, 185 spänn. Helt galet billigt. Jag älskade det stället. Billigt och bra musik! Dock fick jag mig en utskällning av Jay när jag berättade att jag hade varit där. Hmm... Inte så populärt i de övre kretsarna. Men whatever, jag hade skitkul!!
På lördagen var jag och Rosa bjudna på en födelsedagsfest i Makati. Jay och Rocky kom och hämtade oss och sen festade vi där till klockan tre ungefär. Då var hela kvartetten hungriga, så vi körde till ett Libanesiskt hak och käkade lite hummus och kött. Sen behövde vi bara utbyta några snabba blickar innan vi bestämde oss för att gå in på nattklubben som låg vägg i vägg. Jisses vilken kväll! Och det bästa av allt: pengarna i min plånbok förblev orörda.
På söndagen sov vi rätt länge och bestämde oss sedan för att åka till SM North för att sätta sprätt på lite cash. Tre timmar senare och fyra par skor rikare kom jag hem och kände genast att bingen kallade.
I måndags var det dags för ett möte igen. Det var ett forum med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court). Jag var fortfarande skittrött och halvsov under i stort sätt hela mötet, fram tills folk började klappa och dunka i bordet. En ny konstitution hade blivit grundad! På kvällen var det Rosas jobbfest. Hon hade bjudit in alla som rapporterar till henne (ca. 400 personer) på fest på en nattklubb precis där vi bor. Jag, hon och hennes chef blev placerade vid ett V.I.P-bord med en personlig uppassare och med utsikt över hela nattklubben. Och vilken kväll det blev sen! Jag hade planerat att sticka hem vid elva eftersom jag skulle jobba nästa dag. Men eftersom det blev en massa roliga uppträden och en massa dans (jag blev till och med uppkallad på scenen inför allihopa för att köra lite danssteg... haha) slutade kvällen inte förrän närmre tre. Jay tvingade någon kille att köra mig hem och det var ju snällt. Stackars kille dock. Haha!
Tisdagen var rätt seg. Var på kontoret hela dagen och mådde precis som jag förtjänade. Onsdagen fortsatte i samma anda. Var på kontoret hela dagen. Efter jobb drog dock jag och Sophia till Trinoma mall där jag hade fått info om att en Tomatoaffär (min bästa affär här) skulle finnas. När vi äntligen hittade dit plockade jag på mig kläder för 3,500 pesos - och det var riktigt mycket kläder!! För att fira våra nya klädinköp gick vi till frissan och klippte oss. Inte helt dåligt alltså, man fick till och med rygg och nackmassage när man väntade. Jag älskar vardagslyx!
Idag började jag dagen med att åka till UP (University of the Philippines) dit jag, Sophia och Lucy hade blivit inbjudna att medverka på en föreläsning om "Comfort Women". Väldigt intressant! Vi blev sedan introducerade för en elev som sysslade med Human Rights och som ville bjuda in oss på några event. Den här praktiken är seriöst kontakt-knytande. Jag älskar det verkligen! Efter en snabb lunch begav vi oss tillbaka till kontoret och spenderade resten av dagen där. Nu är jag hemma igen och spenderar kvällen med att titta på film och njuter av att jag är ledig imorgon!
Planen för imorgon är att Sophia ska komma hit, så ska vi dra till poolen. Sen blir det lite sparkling wine här på vår patio och eventuellt middag i Eastwood. På lördag ska vi förhoppningsvis har en riktig tjejdag. Jag, Sophia och Rosa. Vi har tänkt att börja dagen med att sticka bort till vårt Spa över gatan där vi vill ha massage och bli riktigt omhändertagna. Sen åka iväg åka få mani och pedi. Därefter åka till frissan där vi ska få håret och sminket fixat. Sen ska vi åka tillbaka hit, dricka cosmopolitans, kolla på sex and the city och ladda för en riktigt härlig kväll ute. Förhoppningsvis går våra planer igenom. Hade varit så kuuuul! :)
Avslutningsvis så måste jag bara berätta att folk överallt säger att jag är lik en känd Filipina som heter Angelica Panganiban. Så när folk frågar vad jag heter och jag säger Angelica så tror dem att jag skojar. Här är ett foto på henne:
Kan ni se likheten? Jag kan det dock inte, men jag tar det absolut som en komplimang. Den här tjejen är ju svinhet! Annars brukar jag få höra att jag är lik en massa andra kändisar; såsom Lindsay Lohan och Drew Barrymore. Hmmm? Men Angelica Panganiban får jag höra minst tre-fyra gånger om dagen. Helt sjukt!
Well, nu är det dags för mig att kolla på min sista film för kvällen. Måste ju vara utvilad tills imorgon när man ska spendera hela dagen vid poolen (ha ha ha). Vad ska ni göra imorgon? :)
Mängder med kramar till er alla!
Spännande.
Efter konferansen åkte vi ill kontoret och jag kan nu stoltsera med att jag har åkt både jeepney och trike, vilket jag inte skulle kunna inbilla mig i mina vildaste fantasier. Jäkligt coolt dock. Väl på kontoret fick vi en briefing av vår chef innehållandes lite information om praktiken. Sedan stack Lucy hem, men jag stannade kvar ett tag för att snacka lite med de andra praktikanterna (en tyska och två pinays). Det hela slutade givetvis med ett par (eller fler) öl på ett närliggande hak.
Nästa morgon var det dags för personalmöte. Kändes helt onödigt för mig, för jag fattade inte ett skit av vad de snackade om utan satt och halvsov genom mer eller mindre alla sex timmarna. Sedan skulle vi ha ett till möte där vi praktikanter skulle bli uppdelade och tillsatta roller. Jag var den enda som blev förflyttad. Haha! Så jag ska nu jobba ihop med en av cheferna där vi ska syssla med ett rätt stort projekt, vilket ska vara färdigt om några veckor. Så han gav mig ungefär en miljon dokument som jag ska läsa så fort som möjligt. Jag var dock väldigt glad över att få denna äran, eftersom de andra typ bara ska göra en massa resarch och skriva brev. Jag får möjlighet att jobba hands on med ett riktigt projekt. Coolt!
Idag har jag varit på ett event med ASEAN. Mycket intressant. Det var häftigt att få vara med på ett sånt möte trots att man bara är en vanlig praktikant. Det som är bra är dock att vi aldrig blir presenterade som praktikanter utan som representanter för andra länder. Det var många tunga namn som var där och jag har fått en hel del nyttiga kontakter. Efteråt stack vi till technohub (där jag en gång satt och väntade i TVÅ timmar på Jay och Ton efter att ha varit på intervju på Amnesty) där vi avnjöt en kopp kaffe i den heta luften. Plötsligt hör jag mitt namn, vänder mig om, och får en blöt puss på kinden av Jay. Det är inte ofta man stöter på någon man känner när man är ute helt ranom, så det var riktigt kul.
Imorgon ska jag infinna mig på immigrationsverket 08.00 tillsammans med Lucy som behöver förlänga sitt visum. Förhoppningsvis går det rätt snabbt, eftersom vi ska vara på möte med Thailands ambassadör klockan två i Makati.
Jag trivs jättebra härnere! Jag bor in mig i huset mer och mer varje dag. Jag hinner inte träffa Rosa så mycket eftersom vi aldrig är hemma samtidigt. Det enda problemet jag har just nu är mina kläder. Jag har inga kläder att ha när det är viktiga möten! Gaaaaah!! Men det löser sig nog. Som ni förstår har jag fullt upp hela tiden och är mer eller mindre bara hemma och sover. Men jag längtar just nu efter helgen så att jag kan vila upp mig ordentligt! :)
