days of my life

Då befinner jag mig slutligen nere i Thai-landet, vilket jag förvisso gjort i två veckor... De två veckorna har avverkats i rasande fart och det nya året är ruskigt nära. Jag har hunnit vara och kolla in min nya skola, besöka i stort sett vartenda ett av de stora köpcentrumena i stan, gått på ett antal marknader, varit i Ban Chang med mamma och pappa i 6 dagar och nu sitter jag här med siktet inställt på Koh Lanta.

Ikväll, klockan 22.50, ska jag befinna mig ombord på ett tåg med destination Surat Thani. Jag har ingen aning om var tågstationen ligger och ännu mindre aning om hur jag ska komma med rätt tåg. Förhoppningsvis lyckas jag och isf ska jag nå Surat Thani 08.11 (roligt att de har satt exakt minutslag, eftersom allting i Thailand alltid är försenat...). Sen ska jag med en buss, avgångstid obestämd, som ska köra mig till Krabi. På frågan: "hur vet jag vilken buss jag ska ta?" fick jag svaret: "visa din biljett för någon". Okej, känns betryggande. Så, efter att jag har visat min biljett för någon kommer jag förhoppningsvis med på rätt buss mot Krabi. Bussen ska vara i Krabi klockan tio. Sen ska jag med en båt till Koh Lanta med avgångstid 11.00. På min biljett står det ingenting om var jag ska så jag hoppas att jag hamnar rätt. Och går allt som det ska anländer jag till Koh Lanta 12.00 imorgon där Bea ska vänta på mig med sin moppe. Snälla, snälla, snälla, låt mig komma rätt...

Yeah, så nu sitter jag på mitt fina rum med utsikt över B to the angkok med väskorna packade och väntar på att åka till tågstationen. Tänkte åka runt halv tio, och om det inte är i god tid så vet jag inte vad som är det. Om en halvtimme har jag planerat in dagens middag som jag kan fixa tack vare min fina vattenkokare som jag införskaffade i söndags; rissoppa. Japp, lika äckligt som det låter. Som gröt fast med nudelsmak. Borde slänga mina sopor innan jag drar också, men vet inte var de ska slängas och tycker det är lite pinigt att komma ner i receptionen med en massa påsar med skit i. Jaja. 

Förresten, idag har jag gjort en skitgod gärning. Jag lånade ut min telefon så en stackars tösabit kunde ringa till Amerika då något var fel med hennes kort och hon inte fick ut några pengar. Hon hade legat på sjukhus och missade därför sitt flyg hem och till råga på allt så slutade hennes visa att fungera. Sedan erbjöd jag mig att bjuda henne på lunch, men hon var tvungen att fixa färdigt med alla sina saker. Men tack vare mitt telefonutlånande så fick hon pengar och kunde få tag i en ny flygbiljett hem. Jag blev tackad ordentligt av både henne och killen på resebyrån som hade hjälpt henne föregående dag. 

Rätt nöjd faktiskt.

Nu ska jag göra något vettigare. Tjing Tjing! 

Välkomna till mitt liv! Skulle ha gjort sista delen av vårt fieldwork i onsdags, men knölen som ömmat lite på mitt ben hade växt sig stor som en pingisboll och jag kunde knappt gå. Jag fick ringa mina gruppmedlemma och ställa in. Jag trodde att svullnaden säkert skulle ha lagt sig tills nästa dag, så vi bestämde för att ha vårt fieldwork igår istället. På onsdagskvällen var jag hos Rebecca och Andreas och kollade på the Hangover. När jag var på väg hem kände jag något varmt som rann på benet, väl hemma såg jag att bölden hade spruckit och det rann ut blod! ÖRK! Jag satte på en steril kompress och lindade  benet sen gick jag och la mig. Nästa morgon tänkte jag att det säkert inte var någon fara längre, men fy fan vad ont jag hade och blodet rann så fort jag tog av kompressen. Rebecca blev orolig så hon ringde till sin mamma som i sin tur pratade med sin chef som är en utbildad sjuksköterska. Jag fick beskedet att jag genast skulle åka och kolla det! Speciellt eftersom jag åker på tisdag. Med andra ord; inget fieldwork den dagen heller. Ringde till min vårdcentral och fick en tid. Rebeccas pappa kom och hämtade oss och körde oss dit. Som tur var slapp de tömma min böld eftersom det redan hade gått hål på den. Istället tvättade dem såret och la om det. Jag ska alldeles strax tillbaka för att få såret omlagt igen. Upptäckte dock precis att det spruckit ännu mer och en massa blod har runnit ut. Har faktiskt inte riktigt lika ont längre. Efter jag har varit på återbesök ska jag till ambassaden igen för att hämta mitt visum. Ska bli kul att promenera runt i Hellerup med en stor jävla blodböld i ljumsken. Mmmm...


See ya!

Efter endast ett par timmars sömn var jag uppe med tuppen imorgon. Lämnade casa de Svensson/Malmström klockan sju för att ta buss och båt över sundet. Väl i Helsingör sprang jag ner på perrongen och hoppade på ett tåg mot Hellerup. Väl framme hamnade jag direkt på rätt väg och utan svårigheter var jag framme vid den thailändska ambassaden tio minuter innan öppningstid. Allt gick som på räls... Trodde jag... Väl inne visade det sig att de krävde en kopia på passet samt en kopia av flygbiljetten. Eftersom det inte stod någonstans så hade jag givetvis inte något av det med mig. Så fem över nio påbörjade jag min letning efter ett ställe där jag kunde skriva ut min flygbiljett samt kopiera mitt pass. Jag tror att jag har varit i varje liten del av Hellerup och pratat med varenda invånare. Det verkade vara en omöjlighet att hitta ett ställe som jag kunde skriva ut mina papper på. Efter mycket om och men fick jag dock tag i en taxi och blev skjutsad till Hellerups bibliotek. MEN... biblioteket var inte ens färdigbyggt. Med gråten i halsen får jag syn på en skylt med ett hotell. Jag traskade bakvägen mot hotellet och möttes av en maffig hotellobby. Jag hade minsann lyckats hitta ett femstjärnigt hotell. Jag utmärkte mig ganska mycket bland alla kostymnissar där jag stod i converse, jeans, tumvantar och mössa. Hotellreceptionisten var en pärla och jag fick utskriven min flygbiljett och kopierat mitt pass alldeles gratis!

Med snabba steg gick jag hela vägen tillbaka till ambassaden igen och med en kvart till godo kunde jag äntligen lämna in min visumansökan. Helt slut i både knopp och kropp gick jag med värkande fötter tillbaka till Hellerups station för att ta tåget tillbaka till Helsingör. 12.05 var tåget inne och jag hann precis med Hamlets avgång. Inne i butiken var de kraftigt underbemannade, personalen var i upplösningstillstånd och min favoritvakt hade gripit tre tjuvar. Det slutade med att jag fick sätta mig i kassan och jobba i en och en halv tur. Andreas frågade om jag ville komma hem till honom och Rebecca på kvällen för att kolla på film och äta middag. Det är något jag absolut inte tackar nej till! Dessvärre var filmen vi skulle se uthyrd, så vi avvaktar med filmkväll tills imorgon.

Väl hemma somnade jag i sängen med alla kläder på. Tre timmar senare vaknade jag av att Rebecca ringde. Himla tur att hon gjorde det, annars hade jag säkerligen fortfarande sovit. Nu har jag precis fått i mig lite mat och ligger på soffan och kolla på desperate housewifes. Imorgon ska jag träffa Linda och Pia. L ska tatuera sig och jag ska titta på! Hihi :) Sedan ska vi till Rosengård för att göra den andra delen av vårt fieldwork. Om jag orkar ska jag gå upp i tid och åka till skolan för att bli inskriven i Ladok. Annars väntar jag med det tills på torsdag. Nä, nu började despe igen!

Later Skater!

svinvaccinet gjorde inte mig sjuk! jag blev överlycklig! det gjorde inte vidare ont att ta sprutan heller, så nu kan jag åka till thailand med gott samvete. var nere och hämtade mitt letter of acceptance i onsdags också. tydligen var det bara en avi som hade kommit till universitetet, så jag fick ta en taxi och hämta brevet. minus 400 kronor i plånboken, tack för den!

i torsdags flyttade jag ut alla mina saker från rebeccas lägenhet. eller nästan alla saker iaf. sedan fick fredde köra mig ner i stan eftersom jag skulle jobba. det blev en lugn dag i butiken. på fredagen var jag nere i skolan klockan nio. vi skulle ha litteraturpresentation klockan 10, och vi hade fortfarande ingen litteratur... men det löste sig. direkt efter lektionen fick jag kuta bort till stationen eftersom jag skulle jobba även denna dag. mina två gruppmedlemmar; jonathan och liv fick själva ha ett möte med handledaren.

i lördags började jag jobba halv tio. rätt maffigt eftersom jag slutade halv elva på fredagen. jag var i butiken hela dagen. jag lyckades göra mig ovän med en kollega. människor som föder människohat är för mig helt blanka i skallen. min kollega har ett oförklarligt hat mot homosexuella. för mig är detta ett rent vansinne; hur kan man dömma en människa efter dennes sexuella läggning? man bedömmer väl en människa efter hjärta och hjärna? min kollega berättade stolt om hur han hade slagit ner en homosexuell kille och hade han kunnat så hade han dödat honom. jag tittade honom i ögonen och klargjorde för honom vilket svart hjärta han hade och vilken ondskefull människa han var. jag bad honom därefter att aldrig mer prata med mig. jag vände ryggen åt honom och gick därifrån. jag blev paff. jag blev paff och ledsen. jag blev paff, ledsen och förbannad. hur kan någon göra ett sånt uttalande? det bevisar bara vilken totalt okompetent människa man är när man har dessa fördommar mot en specifik människogrupp. min kollega är otroligt okompetent.

När klockan slog nio var min arbetsdag slut och jag traskade hemåt. tankarna om min kollegas uttalande snurrade fortfarande runt i huvudet. vad får människor till att tänka så här..?

igår började jag jobba halv tolv. min kollega och jag pratade inte på hela dagen. däremot försökte han "sätta dit" mig och jag blev så fruktansvärt förbannad. jag vet att han har en skev kvinnosyn och han gillade inte mitt sätt att säga emot honom. men han valde fel människa att diskutera "hat" med. vi lever i sverige på 2000-talet. kvinnorna är starka och människor är individer. jag är smartare än honom. han är ingenting. han är en piss i mississippi. han har ingen utbildning utan försörjer sig på ett jobb som jag har som extrajobb. han tillhör själv en minoritetsgrupp. vem är han till att uttala sig? egentligen ville jag bara skratta honom rakt upp i ansiktet. en man med sådana tankar kommer aldrig att komma någonstans i livet. grattis till det.

idag är det dags för skola. jag ska ut på fieldwork i caroli city i malmö. ska ställa en massa frågor till folk. kan bli spännande. vill dock gärna hinna träffa min utlandskoordinator först... jag behöver få mitt rekommendationsbrev så att jag kan åka till ambassaden imorgon... men hon svarar inte på mitt mail. jaja, det löser sig.

dags för lite smink så att jag ser representabel ut idag.

Later skater.

Billy bokade biljett till Thailand igår! Han kommer och hälsar på mig den 18:e januari och stannar i hela TRE veckor! Ska bli så sjukt kul. Spelar absolut ingen roll vad vi gör, men vi har alltid så roligt tillsammans. Vi ska fira hans födelsedag (den 19:e) på toppen av Bangkoks högsta byggnad med god mat och en massa drinkar. Om bed supper club är bra mitt i veckan så ska vi dra dit också. Någon dag senare tar vi ett flyg över vattnet till Filippinerna. Jag är ledig en vecka, så jag ska passa på att visa honom mitt bästa land jag någonsin har besökt. Hoppas det blir lika lyckat som sist jag åkte dit.

Idag har jag varit i skolan. Råkade lura min grupp att vi hade handledningsmöte mellan 11-12 när vi i själva verket hade det mellan 10-11. Detta insåg vi tjugo i elva, vilket innebar att vi bara hade 20 minuters handledning. Ändå rätt gött. När jag kom hem mötte jag upp med min roomie och åkte till skopunkten. Trodde inte att jag skulle hitta några skor, men jag hittade ett par skyhöga, supeläckra klackskor. De står redan redo att packas ner i väskan för att få följa med mig hela vägen till Bangkok!

När jag kom hem möttes jag av ett mail från min utlandskoordinator. Mitt letter of acceptance har ÄNTLIGEN kommit! Ska åka och hämta det imorgonbitti. Frågan är nu bara när jag ska hinna åka till ambassaden och ansöka om visum. Imorgon hinner jag bara åka ner och hämta brevet, sen måste jag tillbaka till helsingborg eftersom min kära syster tvingar mig att ta svinis-vaccinet. På torsdag måste jag flytta mina grejer till min andra lägenhet. Och på fredag har jag seminarie mellan 10-12 och missar man ett seminarie måste man skriva en 400-sidig essay istället. Bläää... Och man har bara möjlighet att ansöka om visumet på morgonen. GOSH! Jag kommer nog på något.

Nu ska jag packa vidare!

Tjing Tjing!