Malaria? Dengue? Influensa?
I torsdags, för lite drygt en vecka sedan fick jag finbesök i form av Elin och en hennes vän Kristin. Jag träffade Elin för sex år sen när jag och Fredde backpackade i Australien. Vi reste tillsammans ett tag och gjorde Australien osäkert. Därpå har vi träffats en gång, vilket var på min 19årsfest i Helsingborg. Därefter har vi inte setts alls, vilket är synd eftersom hon bor i Malmö så det är ju faktiskt inte så långt borta. När jag kvällen till ära skulle få svenskt besök sprang jag bort till Shopwise där jag inhandlade tacos och massor med vin! Och vilken mysig kväll vi hade! Det var så gott med tacos, och det var helt underbart att äntligen få prata lite svenska! Efter maten stack vi bort till Eastwood där vi drack frozen mango daiquiries och tittade på folk. Vid midnatt kom Jay förbi och strax därpå mötte vi upp med Ton på Burby's. Men det blev en tidig kväll ändå eftersom tjejerna skulle åka hemifrån redan vid halv sju nästa morgon.
På fredagen vaknade jag upp med taggtråd i halsen. Kände mig plötsligt jättesjuk och satte mig på en stol och började äta glass. Klockan sex på morgonen! Jag skickade iväg mina vänner och gick sen och la mig igen. Jag vaknade igen vid åtta-tiden då det var dags att göra mig iordning för jobbet. Jag, Sophia och Wilnor hade ett möte i Marañaque. Det är regeringsområdet, dvs. där presidenten håller till. Vi skulle diskutera tortyrlagar. Givetvis ville jag inte missa detta för allt i världen, så jag bestämde mig för att ignorera taggtråden i halsen och den stigande temperaturen i kroppen. Jag tog på mig min finaste business-klänning och sminkade mig så gott jag kunde. Det hjälpte tydligen inte jättemycket då det räckte att mina kollegor gav mig en enda blick och sedan frågade vad jag gjorde där... Haha! Men jag kämpade mig igenom hela mötet, dock utan någon syn av presidenten.
Efter mötet åkte vi tillbaka till kontoret och då ringde Doi för att fråga om jag var sugen på utgång på kvällen. Jag bestämde mig för att ytterligare ignorera faktumet att jag höll på att bli sjuk, åkte hem, sov i två timmar och sen åkte sminket och finklänningen på. Nu, såhär med facit i hand, så var det ju såklart väldigt dumt att göra det.
Här kommer lite bilder så ni kan se hur sjuk jag var... Mådde dock alldeles förträffligt efter några öl, shots och drinkar.
38.5 graders feber!
Jm kom också. Honom har jag inte sett på tre år!
Sen mötte vi upp med Jay...
och min loser ton...
Ton körde oss hem vid sex-tiden på morgonen och jag damp rakt i säng. På lördagen rörde jag inte en fena förutom när jag fixade käk. På söndagen var jag tvungen att infinna mig på kontoret klockan ett då vi skulle till en studio och spela in en radioreklam. Fick säga mänskliga rättigheter på svenska och derechos humanos på spanska och sen var det klart. På måndagen åkte jag till kontoret igen och fick ordern att genast åka till sjukhuset eftersom det var min fjärde dag med hög feber. Vi åkte dit och doktorn beordrade att jag genast skulle ta femtioelva blodprov då hon misstänkte malaria eller dengue. Vad fan! I två timmar fick vi vänta på resultatet och vi började redan diskutera hur vi skulle göra ifall jag blev inlagd. Lyckligtvis verkade det inte som varken dengue eller malaria, dock var mina vita blodceller mer än dubbelt så många som man normalt har. Därför befinner jag mig nu på övervakning och måste tillbaka till sjukhuset med jämna mellanrum och kolla blodet. Efter att ha fått hur mycket medicin som helst så är nu febern helt borta, så det verkar som att det bara var en influensa jag hade fått. Sista blodprovet är på måndag så efter det vet jag förhoppningsvis vad som infann sig i min stackars kropp.
Egentligen skulle jag befunnit mig i Dumaguete nu med min fina Jia. Men doktorn beordrade sängläge och att INTE lämna Manila. Så jag fick fint stanna hemma. Som tur var kostade bara biljetten cirka 300 kronor, så det var ju inte hela världen. Nu är jag dock tillbaka på jobbet igen och ikväll blir det lite barhoppning med Rosa. Givetvis kan jag inte dricka alkohol, men jag tänker att man nog kan ha kul ändå!
Vi hörs snart igen :)
På fredagen vaknade jag upp med taggtråd i halsen. Kände mig plötsligt jättesjuk och satte mig på en stol och började äta glass. Klockan sex på morgonen! Jag skickade iväg mina vänner och gick sen och la mig igen. Jag vaknade igen vid åtta-tiden då det var dags att göra mig iordning för jobbet. Jag, Sophia och Wilnor hade ett möte i Marañaque. Det är regeringsområdet, dvs. där presidenten håller till. Vi skulle diskutera tortyrlagar. Givetvis ville jag inte missa detta för allt i världen, så jag bestämde mig för att ignorera taggtråden i halsen och den stigande temperaturen i kroppen. Jag tog på mig min finaste business-klänning och sminkade mig så gott jag kunde. Det hjälpte tydligen inte jättemycket då det räckte att mina kollegor gav mig en enda blick och sedan frågade vad jag gjorde där... Haha! Men jag kämpade mig igenom hela mötet, dock utan någon syn av presidenten.
Efter mötet åkte vi tillbaka till kontoret och då ringde Doi för att fråga om jag var sugen på utgång på kvällen. Jag bestämde mig för att ytterligare ignorera faktumet att jag höll på att bli sjuk, åkte hem, sov i två timmar och sen åkte sminket och finklänningen på. Nu, såhär med facit i hand, så var det ju såklart väldigt dumt att göra det.
Här kommer lite bilder så ni kan se hur sjuk jag var... Mådde dock alldeles förträffligt efter några öl, shots och drinkar.
38.5 graders feber!
Jm kom också. Honom har jag inte sett på tre år!
Sen mötte vi upp med Jay...
och min loser ton...
Ton körde oss hem vid sex-tiden på morgonen och jag damp rakt i säng. På lördagen rörde jag inte en fena förutom när jag fixade käk. På söndagen var jag tvungen att infinna mig på kontoret klockan ett då vi skulle till en studio och spela in en radioreklam. Fick säga mänskliga rättigheter på svenska och derechos humanos på spanska och sen var det klart. På måndagen åkte jag till kontoret igen och fick ordern att genast åka till sjukhuset eftersom det var min fjärde dag med hög feber. Vi åkte dit och doktorn beordrade att jag genast skulle ta femtioelva blodprov då hon misstänkte malaria eller dengue. Vad fan! I två timmar fick vi vänta på resultatet och vi började redan diskutera hur vi skulle göra ifall jag blev inlagd. Lyckligtvis verkade det inte som varken dengue eller malaria, dock var mina vita blodceller mer än dubbelt så många som man normalt har. Därför befinner jag mig nu på övervakning och måste tillbaka till sjukhuset med jämna mellanrum och kolla blodet. Efter att ha fått hur mycket medicin som helst så är nu febern helt borta, så det verkar som att det bara var en influensa jag hade fått. Sista blodprovet är på måndag så efter det vet jag förhoppningsvis vad som infann sig i min stackars kropp.
Egentligen skulle jag befunnit mig i Dumaguete nu med min fina Jia. Men doktorn beordrade sängläge och att INTE lämna Manila. Så jag fick fint stanna hemma. Som tur var kostade bara biljetten cirka 300 kronor, så det var ju inte hela världen. Nu är jag dock tillbaka på jobbet igen och ikväll blir det lite barhoppning med Rosa. Givetvis kan jag inte dricka alkohol, men jag tänker att man nog kan ha kul ändå!
Vi hörs snart igen :)
Vardagsliv
Tjena!
Nu var det ett tag sen igen, men jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Har precis skrivit färdigt ett paper som ska skickas till IS på 13 sidor angående utbildningssituationen i Filippinerna. Så har ni några frågor så känner jag mig lite som en expert just nu! Haha. Men nu verkar det iaf som att jag äntligen är färdig med den delen, och strax börjar nya uppgifter som jag ska sätta tänderna i. Bland annat ska jag spela in en radio-reklam på söndag. Hehe :)
Förra onsdagen var det Lucy's sista dag så givetvis bestämde vi oss för att fira av henne på ett av mina favoritställen: Off the Grill.
Lucy och hennes flickvän Joyce
Normz och jag
Mei och Normz
När vi satt där började jag och Ron gnälla om att där inte var några heta killar. Vi tittade runtomkring och suckade högt. Vi bestämde oss för att bara njuta av bandet som spelade på scenen (asbra band!) och hoppas på att prince charming skulle komma in under tiden. Men vad ser vi inte då? JO, en heting på scen! Trummisen! Givetvis berättade jag för hela bordet att jag tyckte att han var snygg. Ron tittade på mig, fnissade lite och undrade om vi inte skulle önska en sång? Jag bad honom önska "Billionaire". Han skrev lappen, och skickade sen upp den på scenen. Sångerskan tog lappen och började läsa... "OH, So Angelica from Amnesty International wants the drummers number??". Det är inte ofta som jag skäms eller tycker att saker är pinsamma, men tro mig, jag var högröd i ansiktet. Det hela slutar iaf med att trummisen tar micken och sjunger en kärlekssång, dedikerad till mig. Haha, det var kul och hemskt på samma gång. Jag blev så nervös att jag skrattade genom hela sången!
Och där sitter Ron i bakgrunde med värsta smilet!
Kvällen avslutades vid midnatt och det bev rakt i bingen eftersom jag skulle vara på jobb klockan tio igen nästa morgon. På torsdagen var det rätt lugnt har jag för mig och vi tog en massage efter jobb. Riktigt härligt! På fredagen jobbade jag igen, hade ett möte på dagen med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court) där vi diskuterade en protestaktion vi ska hålla tillsammans utanför Japans ambassad. Kan inte gå in på detaljer nu, men jag ska berätta allt om det när vi har haft vår aktion. På kvällen blev det utgång såklart och gaykillarna på vårt jobb ville ta med oss på en gayklubb. Jag och Sophia tänkte att det säkert kunde bli roligt, så vi gick med på det. Vi startade på Off the Grill, drog vidare till en närliggande bar där managern bjöd oss på drinkar och blev vår bästa vän och sen var det dags för gayklubben.
När jag hörde att vi skulle på gayklubb tänkte jag att det skulle vara värsta hålligånget och vi skulle dansa natten lång. Wroooong! Alltså... Det var det värsta jag har varit med om någonsin. Usch, slowdance på scenen och sen kunde man typ köpa killarna. Det kostade 450 pesos så satt de bredvid en så länge man ville. Det var så hemskt att jag nästan ville gråta. Efter en öl var jag reda att hoppa upp ur soffan, men då visade det sig att man var TVUNGEN att köpa en öl till. Fatta att det kostade 700 pesos för två öl? En öl kostar vanligtvis mellan 30-100 pesos på en bar. WTF?? Vi svepte öl nummer två och sen drog vi raka vägen till en bar några kvarter bort där vi dansade bort de hemska bilderna ur våra minnen!
Nästa dag mådde jag faktiskt sjukt bra trots min sena natt. Jag hade lovat Rosa att vi skulle åka till Makati och festa på kvällen. Klockan sex ringde Doi mig när jag låg och halvsov i sängen. "Hey Angelica, I hope you're not sleeping. Up and get ready! Meet me in Makati at ten, I have a guy for you". Klarvaken hoppade jag in i duschen och sen gjorde Rosa och jag oss iordning. Vi åkte till Makati, snurrade runt hur länge som helst, innan vi slutligen hittade Doi och hans två kompisar på Basilio's.
Killen bakom mig var då killen som Doi ville att jag skulle träffa. Doi har verkligen ingen aning om vad jag gillar för killar. Haha! Sjukt roliga de här två dock! Efter Basilio's drog vi till Amber, har inte varit där på ett tag så det var kul. Men fatta att det kostar 500 pesos i inträde. Svinigt!
Efter Amber drog vi till Decades.
Rosa, Doi, Jeff och jag.
Efter Decades drog vi till Reserve...
Sen orkade vi inte härda ut mer utan åkte hem och la oss.
Söndagen spenderades på soffan och härligt var det! På kvällen gick jag över till Eastwood där det var dags för kaffe och seriöst snack med Ton. Gick som förväntat, han ljög. Liar, Liar, pants on fire. Men ja, det var ju tur att jag insåg vem han var innan det var för sent.
Denna veckan har varit rätt lugn. Har som sagt avslutat mitt paper, så det var väldigt skönt. Igår var det som bekant onsdag så jag, Sophia och Mei stack tillbaka till Off the Grill för att återigen parta till tonerna av det underbara bandet. Vi blev såklart igenkända så det var ju roligt! Sen kom trummisen fram till mig så vi fick snacka lite. Kul faktiskt! Jag gillar verkligen mitt liv här. Jag har så himla roligt hela tiden!! Men tro inte att jag festar hela tiden, det blir en del men mest går vi bara ut och dricker en drink eller två. Men det är så man gör här, och jag vill ju inte vara sämre. Sen att det bara blir festbilder som jag lägger på bloggen beror på att konorsbilderna inte alls är lika kul... Haha!
Rock oooon!
Piña colada och öl. Vilken blandning!!
Var hemma vid två-tiden och sen var det upp vid åtta igen. Vilket liv va? Haha!
Förresten så var jag på mitt livs första Rally igår. Jag trodde typ bara att vi skulle titta på, men när vi kom dit kom ledaren för "the free burma coalition" som höll i rally't fram till mig och frågade om jag kunde hålla en bild på Aung San Suu Kyi. Jovisst kunde jag det, blev dock lite chockad när han stegar fram med världens största tavla på henne! Jisses! Och tungt var det också. Så jag fick stå längst fram och hålla en bild på henne... Haha, vet inte varför det alltid händer mig, men nu är jag i varenda tidning runtom i Filippinerna och Asien.
Protester Angelica Svensson of Sweden displays a placard during a rally at the Myanmar Embassy to celebrate the release of Nobel Peace laureate Aung San Suu Kyi, Wednesday, Nov. 17, 2010, at the financial district of Makati city, southeast of Manila, Philippines. The protesters also challenged the UN and ASEAN to broaden its engagement with Myanmar by rejecting the recent multi-party elections which they claimed were marred by fraud, tampering and harassment.
Älskar för övrigt att det står protester Angelica Svensson of Sweden.
That's all for now!
Puss och kram, och kommentera för fanken!
Nu var det ett tag sen igen, men jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Har precis skrivit färdigt ett paper som ska skickas till IS på 13 sidor angående utbildningssituationen i Filippinerna. Så har ni några frågor så känner jag mig lite som en expert just nu! Haha. Men nu verkar det iaf som att jag äntligen är färdig med den delen, och strax börjar nya uppgifter som jag ska sätta tänderna i. Bland annat ska jag spela in en radio-reklam på söndag. Hehe :)
Förra onsdagen var det Lucy's sista dag så givetvis bestämde vi oss för att fira av henne på ett av mina favoritställen: Off the Grill.
Lucy och hennes flickvän Joyce
Normz och jag
Mei och Normz
När vi satt där började jag och Ron gnälla om att där inte var några heta killar. Vi tittade runtomkring och suckade högt. Vi bestämde oss för att bara njuta av bandet som spelade på scenen (asbra band!) och hoppas på att prince charming skulle komma in under tiden. Men vad ser vi inte då? JO, en heting på scen! Trummisen! Givetvis berättade jag för hela bordet att jag tyckte att han var snygg. Ron tittade på mig, fnissade lite och undrade om vi inte skulle önska en sång? Jag bad honom önska "Billionaire". Han skrev lappen, och skickade sen upp den på scenen. Sångerskan tog lappen och började läsa... "OH, So Angelica from Amnesty International wants the drummers number??". Det är inte ofta som jag skäms eller tycker att saker är pinsamma, men tro mig, jag var högröd i ansiktet. Det hela slutar iaf med att trummisen tar micken och sjunger en kärlekssång, dedikerad till mig. Haha, det var kul och hemskt på samma gång. Jag blev så nervös att jag skrattade genom hela sången!
Och där sitter Ron i bakgrunde med värsta smilet!
Kvällen avslutades vid midnatt och det bev rakt i bingen eftersom jag skulle vara på jobb klockan tio igen nästa morgon. På torsdagen var det rätt lugnt har jag för mig och vi tog en massage efter jobb. Riktigt härligt! På fredagen jobbade jag igen, hade ett möte på dagen med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court) där vi diskuterade en protestaktion vi ska hålla tillsammans utanför Japans ambassad. Kan inte gå in på detaljer nu, men jag ska berätta allt om det när vi har haft vår aktion. På kvällen blev det utgång såklart och gaykillarna på vårt jobb ville ta med oss på en gayklubb. Jag och Sophia tänkte att det säkert kunde bli roligt, så vi gick med på det. Vi startade på Off the Grill, drog vidare till en närliggande bar där managern bjöd oss på drinkar och blev vår bästa vän och sen var det dags för gayklubben.
När jag hörde att vi skulle på gayklubb tänkte jag att det skulle vara värsta hålligånget och vi skulle dansa natten lång. Wroooong! Alltså... Det var det värsta jag har varit med om någonsin. Usch, slowdance på scenen och sen kunde man typ köpa killarna. Det kostade 450 pesos så satt de bredvid en så länge man ville. Det var så hemskt att jag nästan ville gråta. Efter en öl var jag reda att hoppa upp ur soffan, men då visade det sig att man var TVUNGEN att köpa en öl till. Fatta att det kostade 700 pesos för två öl? En öl kostar vanligtvis mellan 30-100 pesos på en bar. WTF?? Vi svepte öl nummer två och sen drog vi raka vägen till en bar några kvarter bort där vi dansade bort de hemska bilderna ur våra minnen!
Nästa dag mådde jag faktiskt sjukt bra trots min sena natt. Jag hade lovat Rosa att vi skulle åka till Makati och festa på kvällen. Klockan sex ringde Doi mig när jag låg och halvsov i sängen. "Hey Angelica, I hope you're not sleeping. Up and get ready! Meet me in Makati at ten, I have a guy for you". Klarvaken hoppade jag in i duschen och sen gjorde Rosa och jag oss iordning. Vi åkte till Makati, snurrade runt hur länge som helst, innan vi slutligen hittade Doi och hans två kompisar på Basilio's.
Killen bakom mig var då killen som Doi ville att jag skulle träffa. Doi har verkligen ingen aning om vad jag gillar för killar. Haha! Sjukt roliga de här två dock! Efter Basilio's drog vi till Amber, har inte varit där på ett tag så det var kul. Men fatta att det kostar 500 pesos i inträde. Svinigt!
Efter Amber drog vi till Decades.
Rosa, Doi, Jeff och jag.
Efter Decades drog vi till Reserve...
Sen orkade vi inte härda ut mer utan åkte hem och la oss.
Söndagen spenderades på soffan och härligt var det! På kvällen gick jag över till Eastwood där det var dags för kaffe och seriöst snack med Ton. Gick som förväntat, han ljög. Liar, Liar, pants on fire. Men ja, det var ju tur att jag insåg vem han var innan det var för sent.
Denna veckan har varit rätt lugn. Har som sagt avslutat mitt paper, så det var väldigt skönt. Igår var det som bekant onsdag så jag, Sophia och Mei stack tillbaka till Off the Grill för att återigen parta till tonerna av det underbara bandet. Vi blev såklart igenkända så det var ju roligt! Sen kom trummisen fram till mig så vi fick snacka lite. Kul faktiskt! Jag gillar verkligen mitt liv här. Jag har så himla roligt hela tiden!! Men tro inte att jag festar hela tiden, det blir en del men mest går vi bara ut och dricker en drink eller två. Men det är så man gör här, och jag vill ju inte vara sämre. Sen att det bara blir festbilder som jag lägger på bloggen beror på att konorsbilderna inte alls är lika kul... Haha!
Rock oooon!
Piña colada och öl. Vilken blandning!!
Var hemma vid två-tiden och sen var det upp vid åtta igen. Vilket liv va? Haha!
Förresten så var jag på mitt livs första Rally igår. Jag trodde typ bara att vi skulle titta på, men när vi kom dit kom ledaren för "the free burma coalition" som höll i rally't fram till mig och frågade om jag kunde hålla en bild på Aung San Suu Kyi. Jovisst kunde jag det, blev dock lite chockad när han stegar fram med världens största tavla på henne! Jisses! Och tungt var det också. Så jag fick stå längst fram och hålla en bild på henne... Haha, vet inte varför det alltid händer mig, men nu är jag i varenda tidning runtom i Filippinerna och Asien.
Protester Angelica Svensson of Sweden displays a placard during a rally at the Myanmar Embassy to celebrate the release of Nobel Peace laureate Aung San Suu Kyi, Wednesday, Nov. 17, 2010, at the financial district of Makati city, southeast of Manila, Philippines. The protesters also challenged the UN and ASEAN to broaden its engagement with Myanmar by rejecting the recent multi-party elections which they claimed were marred by fraud, tampering and harassment.
Älskar för övrigt att det står protester Angelica Svensson of Sweden.
That's all for now!
Puss och kram, och kommentera för fanken!
Palawan!
Jepp, jag tänker ytterligare ignorera faktumet att jag har galet mycke att göra endast för att ni därhemma ska få ett nytt underbart blogginlägg om mitt liv på andra sidan globen. Förra torsdagen, det vill säga för exakt en vecka sedan så tog jag och Rosa varsen liten ryggsäck och drog till paradisön Palawan. Vi skulle åka redan halv åtta på morgonen och smarte jag var ju såklart ute på galej halva natten då det var Mei's födelsedagsfest. När Rosa öppnar dörren till mitt rum kvart över sju på morgonen satt jag på sängen utan kläder på och bara stirrade rakt fram. Jag mådde inte alls särskilt bra, nej. Tryckte ner lite kläder i ryggsäcken som jag i mitt onyktra tillstånd hade slängt ut på golvet för "det var kläder som jag skulle ha med mig till Palawan". Halv åtta stod Rosa med en mimosa till mig och blotta synen fick det nästan att vända sig i magen på mig. Vi kom till flygplatsen alldeles för tidigt, vilket förvisso var väldigt bra för mig då jag fick avnjuta en underbar omelett till frukost. Efter incheckningen blev det till att strosa rundor eftersom planet var lite mer än en timme försenat. Vi fick då syn på denna underbara filuren. Jag undrar lite vad han tänkte när han bestämde sig för den frillan. "Jag vill se ut som en fifty-fifty-klubba"?
Kul! Vi kom fram till Puerto Princesa på eftermiddagen och hittade världens underbaraste trike-förare som körde oss till hotellet. Väl på hotellet blev vi uppgraderade till ett rum med havsutsikt, vilket inte hade spelat mig någon roll eftersom stranden såg lika tråkig ut som lagunen på andra sidan. Rummet var helt okej dock, och lyckligtvis hade vi en pool som definitivt gick att bada i. Bjuder på en bild på vår finfina strand:
Vi hade innan bestämt oss för att vi skulle ha en riktig semester och bara ligga på stranden varje dag, men när vi såg denna icke så underbara vy bestämde vi oss för att åka på en massa utflykter istället. Så vi gick bort till receptionen och bokade in "underground river" på fredagen, "island hopping" på lördagen, "fire flies watching" på söndagen och "dolphin watching" på måndagen innan flyget tillbaka hem. På torsdagskvällen gick vi på upptäcktsfärd i Puerto Princesa för att försöka finna lite nattliv, och dra på trissor, men vi hittade faktiskt människor! Dock hade vi arrangerat med hotellet att vi ville bli hämtade halv elva på "Warehouz 45" (sjukt coolt namn, va? hahaha), så vi fick lämna stället precis när allt det roliga började!
Nästa morgon var det uppstigning deluxe-tidigt. Vi käkade frukost halv sju och klockan sju kom minibussen och hämtade oss för att köra oss till "the underground river". Den är tydligen med på listan över de sju natur-underverken i världen. Ja, listan heter säkert inte riktigt så, men vet inte vad det heter på svenska. Det är världens längsta navigeringsbara underjordsflod. Det finns en längre flod i Mexico, men man kan inte segla lika långt på den. Det var en trevlig utflykt, men jag tycker ju faktiskt inte att det är så hemskt spännande att kolla på lite grottformationer... Men nu har jag ju varit där och behöver aldrig mer göra om det.
På vägen dit körde vi upp i bergen och genom djungeln. Älskar landskapet :)
In i den lilla grottan skulle vi!
Ja, det här är alltså Jesus. Men det är lite svårt att se på bild. Haha!
Efter vår lilla segeltur i grottan avnjöt vi en underbar lunch på fastlandet. Därefter bar det av till en annan grotta och det var dags för "spilanking". Hade aldrig hört detta ordet tidigare så jag frågade Rosa vad det var. Hon svarade att man fick en hjälm på huvudet med en lampa och sen gick man genom en mörk grotta. Jaja, tänkte jag, det kan jag väl göra. Åhherrejisses vad jag ångrade mig!!! Det var mörkt och trångt, man skulle in genom minimalistiska hål och var tvungen att vrida kroppen på speciella sätt för att ens ha en chans att komma igenom. Sedan kom vi till en svagt sluttande vägg. Ner från ett hål uppe i "taket" hängde två rep. Utan någon säkerhet alls var det bara till att greppa dessa två rep och klättra 6 meter upp. Fiii faaaan, sjukt läskigt. Det värsta var när man kom upp, då var man tvungen att lirka sig in och nedanför sig har man ett 6metersstup. Jag var inte imponerad alltså. Och ytterligare värre: när man klarat den väggen och kommer in genom hålet då är där tamejfanken en ny vägg att klättra upp för. Jag trodde jag skulle dö! Men jag kom hela vägen upp och jag var så stolt! Utsikten var fantastisk, men dessvärre hade inte jag min kamera med mig. Men Rosa har några bilder på sin, så jag lägger upp dem när hon gett mig dem. Väl däruppe kunde jag njuta lite grann, ända tills våra guider säger till oss att det är dags att gå ner igen. "How are we getting down?" frågade jag i ett desperat hopp om att det inte skulle vara samma väg. "Same way" fick jag till svar och dog genast lite inombords. Ni kommer förstå varför när ni ser bilderna. Jag var livrädd! Men jag klarade det och väl nere på marken igen gick jag raka vägen till restaurangen och beställde en öl och en shot för att lugna nerverna lite. Men jag har fortfarande idag, 6 dagar senare, träningsvärk i armar och ben, så ni kan ju förstå att jag höll i för kung och fosterland! Och till råga på allt gjorde jag detta i klänning och flip-flops. Aldrig mer spilanking!!!!!!!!
Resten av dagen spenderades i poolen där vi sippade på drinkar till mörkret la sig över oss. Då gjorde vi oss iordning och åkte in till Puerto Princesa där vi avnjöt en underbar middag på stadens mest kända fiskrestaurang. Det var riktigt mumsigt! :)
Nästa morgon var vi uppe med tuppen igen då det äntligen var dags för att undersöka ö:arna runt Palawan! Givetvis regnade det på morgonen, men vi försökte hålla humöret uppe ändå. Och efter vårt första stop på ett rev så slutade det regna och solen tittade fram! Revet var kass, knappt några fiskar och alldeles grumligt vatten. Besvikelse deluxe. Därpå seglade vi till starfish-island där vi stannade i två timmar. Vi badade, tog foton och käkade en alldeles, alldeles underbar lunch.
Hittade denna sjöstjärnan i havet! Riktigt ballt!
Haha, när Rosa såg denna bilden utbrast hon: "what? how could i miss that big bottle of beer??". Men det är ingen stor flarra öl, det är en vanlig :)
Och det här är ingen skitstor snäcka heller!
:)
Efter lunchen åkte vi vidare till snake island men Rosa har alla bilderna på oss därifrån. Vi var tillbaka på hotellet vid tre-tiden och avslutade även denna dag med att sippa på drinkar i poolen. Och tur var väl det, eftersom vi lärde känna Paul denna kväll! Jag, Rosa, Paul och hans kusin JC hängde ihopa resten av tiden på Palawan. På kvällen skulle vi äta middag, men vi hamnade på en bar, så vår middag blev plöstligt sex tallrikar cheese sticks. Haha!
Något solbrända? Speciellt Rosa! Haha
Paul och JC!
Efter ett tag bestämde vi oss för att byta ställe och dra till Warehouz 45 igen. Så vi hoppade upp på grabbarnas motorcyklar och åkte dit. Väl där tänkte jag att vi borde spice'a upp kvällen lite och föreslog därför missions. Vi alla tänkte ett tag och sen delades följande missions ut: Paul skulle gå upp på scenen och få sångerskans nummer. Rosa skulle övertala DJ'n att hon skulle få DJ'a en hel låt. JC skulle dansa med en tjej precis framför scenen. Och till mig skulle de andra välja ut en kille inne i baren som jag skulle få att köpa en drink till mig. Straffet för den som inte utförde sitt mission var att köpa shots tiill alla. Lyckligtvis blev det inga shots då alla klarade sina missions galant! :)
På söndagen tog vi en liten sovmorgon och gick inte upp förrän halv nio. Vi hade planerat att ligga vid poolen hela dagen, men då det var mulet och vi båda fortfarande var galet trötta slutade det med att vi somnade i våra sängar och vaknade inte förrän vid fyra. Vi hade bestämt träff med grabbarna i lobbyn klockan fem eftersom vi skulle kolla på eldflugor. Det låter kanske lite nördigt att åka och kolla på eldflugor, men det var så himla coolt! Vi seglade längs en knäpptyst och beckmörk flod med träd på båda sidorna (eller ja, mangrooves). Himlen var helt stjärnklar och vi kunde till och med se Saturnus! Eldflugorna gillar bara vissa av träden, så ibland seglade vi där det var helt svart och helt plötsligt kom det ett parti där eldflugorna surrade och det lyste upp hela trädet! Det är så svårt att förklara, jag antar att man måste uppleva det för att förstå.
Här är vi redo får att se lite eldflugor!
Tillbaka på hotellet spelade vi en massa drinking games och hade det allmänt trevligt!
Och här tyckte jag att det var en bra idé att avrunda kvällen. Klockan var närmre ett och vi skulle bli hämtade klockan sex nästa morgon för att kolla på delfiner.
Givetvis var himlen svart när vi vaknade på måndagen. Solen hade gått upp, men det var ett oväder på ingång. Och vi skulle ut med en pyttebåt för att försöka få syn på några stackars delfiner! Vi hann segla ut typ 30 minuter innan regnet stod som spön i backen och båten gungade värre än något jag någonsin varit med om.
Men vi behövde bara lida i 20 minuter. Sen sken solen och delfinerna kom fram. Jag vet inte hur man laddar upp en film på bloggen, så gå in på min facebook, där har jag en video när delfinerna simmar precis bredvid båten, vilket var skitcoolt!
Därefter blev det en snabb middag på en restaurang och sen flög vi tillbaka till Manila. Var hemma i huset vid sex i måndags. Borta bra, men hemma är ändå bäst! :)
Kul! Vi kom fram till Puerto Princesa på eftermiddagen och hittade världens underbaraste trike-förare som körde oss till hotellet. Väl på hotellet blev vi uppgraderade till ett rum med havsutsikt, vilket inte hade spelat mig någon roll eftersom stranden såg lika tråkig ut som lagunen på andra sidan. Rummet var helt okej dock, och lyckligtvis hade vi en pool som definitivt gick att bada i. Bjuder på en bild på vår finfina strand:
Vi hade innan bestämt oss för att vi skulle ha en riktig semester och bara ligga på stranden varje dag, men när vi såg denna icke så underbara vy bestämde vi oss för att åka på en massa utflykter istället. Så vi gick bort till receptionen och bokade in "underground river" på fredagen, "island hopping" på lördagen, "fire flies watching" på söndagen och "dolphin watching" på måndagen innan flyget tillbaka hem. På torsdagskvällen gick vi på upptäcktsfärd i Puerto Princesa för att försöka finna lite nattliv, och dra på trissor, men vi hittade faktiskt människor! Dock hade vi arrangerat med hotellet att vi ville bli hämtade halv elva på "Warehouz 45" (sjukt coolt namn, va? hahaha), så vi fick lämna stället precis när allt det roliga började!
Nästa morgon var det uppstigning deluxe-tidigt. Vi käkade frukost halv sju och klockan sju kom minibussen och hämtade oss för att köra oss till "the underground river". Den är tydligen med på listan över de sju natur-underverken i världen. Ja, listan heter säkert inte riktigt så, men vet inte vad det heter på svenska. Det är världens längsta navigeringsbara underjordsflod. Det finns en längre flod i Mexico, men man kan inte segla lika långt på den. Det var en trevlig utflykt, men jag tycker ju faktiskt inte att det är så hemskt spännande att kolla på lite grottformationer... Men nu har jag ju varit där och behöver aldrig mer göra om det.
På vägen dit körde vi upp i bergen och genom djungeln. Älskar landskapet :)
In i den lilla grottan skulle vi!
Ja, det här är alltså Jesus. Men det är lite svårt att se på bild. Haha!
Efter vår lilla segeltur i grottan avnjöt vi en underbar lunch på fastlandet. Därefter bar det av till en annan grotta och det var dags för "spilanking". Hade aldrig hört detta ordet tidigare så jag frågade Rosa vad det var. Hon svarade att man fick en hjälm på huvudet med en lampa och sen gick man genom en mörk grotta. Jaja, tänkte jag, det kan jag väl göra. Åhherrejisses vad jag ångrade mig!!! Det var mörkt och trångt, man skulle in genom minimalistiska hål och var tvungen att vrida kroppen på speciella sätt för att ens ha en chans att komma igenom. Sedan kom vi till en svagt sluttande vägg. Ner från ett hål uppe i "taket" hängde två rep. Utan någon säkerhet alls var det bara till att greppa dessa två rep och klättra 6 meter upp. Fiii faaaan, sjukt läskigt. Det värsta var när man kom upp, då var man tvungen att lirka sig in och nedanför sig har man ett 6metersstup. Jag var inte imponerad alltså. Och ytterligare värre: när man klarat den väggen och kommer in genom hålet då är där tamejfanken en ny vägg att klättra upp för. Jag trodde jag skulle dö! Men jag kom hela vägen upp och jag var så stolt! Utsikten var fantastisk, men dessvärre hade inte jag min kamera med mig. Men Rosa har några bilder på sin, så jag lägger upp dem när hon gett mig dem. Väl däruppe kunde jag njuta lite grann, ända tills våra guider säger till oss att det är dags att gå ner igen. "How are we getting down?" frågade jag i ett desperat hopp om att det inte skulle vara samma väg. "Same way" fick jag till svar och dog genast lite inombords. Ni kommer förstå varför när ni ser bilderna. Jag var livrädd! Men jag klarade det och väl nere på marken igen gick jag raka vägen till restaurangen och beställde en öl och en shot för att lugna nerverna lite. Men jag har fortfarande idag, 6 dagar senare, träningsvärk i armar och ben, så ni kan ju förstå att jag höll i för kung och fosterland! Och till råga på allt gjorde jag detta i klänning och flip-flops. Aldrig mer spilanking!!!!!!!!
Resten av dagen spenderades i poolen där vi sippade på drinkar till mörkret la sig över oss. Då gjorde vi oss iordning och åkte in till Puerto Princesa där vi avnjöt en underbar middag på stadens mest kända fiskrestaurang. Det var riktigt mumsigt! :)
Nästa morgon var vi uppe med tuppen igen då det äntligen var dags för att undersöka ö:arna runt Palawan! Givetvis regnade det på morgonen, men vi försökte hålla humöret uppe ändå. Och efter vårt första stop på ett rev så slutade det regna och solen tittade fram! Revet var kass, knappt några fiskar och alldeles grumligt vatten. Besvikelse deluxe. Därpå seglade vi till starfish-island där vi stannade i två timmar. Vi badade, tog foton och käkade en alldeles, alldeles underbar lunch.
Hittade denna sjöstjärnan i havet! Riktigt ballt!
Haha, när Rosa såg denna bilden utbrast hon: "what? how could i miss that big bottle of beer??". Men det är ingen stor flarra öl, det är en vanlig :)
Och det här är ingen skitstor snäcka heller!
:)
Efter lunchen åkte vi vidare till snake island men Rosa har alla bilderna på oss därifrån. Vi var tillbaka på hotellet vid tre-tiden och avslutade även denna dag med att sippa på drinkar i poolen. Och tur var väl det, eftersom vi lärde känna Paul denna kväll! Jag, Rosa, Paul och hans kusin JC hängde ihopa resten av tiden på Palawan. På kvällen skulle vi äta middag, men vi hamnade på en bar, så vår middag blev plöstligt sex tallrikar cheese sticks. Haha!
Något solbrända? Speciellt Rosa! Haha
Paul och JC!
Efter ett tag bestämde vi oss för att byta ställe och dra till Warehouz 45 igen. Så vi hoppade upp på grabbarnas motorcyklar och åkte dit. Väl där tänkte jag att vi borde spice'a upp kvällen lite och föreslog därför missions. Vi alla tänkte ett tag och sen delades följande missions ut: Paul skulle gå upp på scenen och få sångerskans nummer. Rosa skulle övertala DJ'n att hon skulle få DJ'a en hel låt. JC skulle dansa med en tjej precis framför scenen. Och till mig skulle de andra välja ut en kille inne i baren som jag skulle få att köpa en drink till mig. Straffet för den som inte utförde sitt mission var att köpa shots tiill alla. Lyckligtvis blev det inga shots då alla klarade sina missions galant! :)
På söndagen tog vi en liten sovmorgon och gick inte upp förrän halv nio. Vi hade planerat att ligga vid poolen hela dagen, men då det var mulet och vi båda fortfarande var galet trötta slutade det med att vi somnade i våra sängar och vaknade inte förrän vid fyra. Vi hade bestämt träff med grabbarna i lobbyn klockan fem eftersom vi skulle kolla på eldflugor. Det låter kanske lite nördigt att åka och kolla på eldflugor, men det var så himla coolt! Vi seglade längs en knäpptyst och beckmörk flod med träd på båda sidorna (eller ja, mangrooves). Himlen var helt stjärnklar och vi kunde till och med se Saturnus! Eldflugorna gillar bara vissa av träden, så ibland seglade vi där det var helt svart och helt plötsligt kom det ett parti där eldflugorna surrade och det lyste upp hela trädet! Det är så svårt att förklara, jag antar att man måste uppleva det för att förstå.
Här är vi redo får att se lite eldflugor!
Tillbaka på hotellet spelade vi en massa drinking games och hade det allmänt trevligt!
Och här tyckte jag att det var en bra idé att avrunda kvällen. Klockan var närmre ett och vi skulle bli hämtade klockan sex nästa morgon för att kolla på delfiner.
Givetvis var himlen svart när vi vaknade på måndagen. Solen hade gått upp, men det var ett oväder på ingång. Och vi skulle ut med en pyttebåt för att försöka få syn på några stackars delfiner! Vi hann segla ut typ 30 minuter innan regnet stod som spön i backen och båten gungade värre än något jag någonsin varit med om.
Men vi behövde bara lida i 20 minuter. Sen sken solen och delfinerna kom fram. Jag vet inte hur man laddar upp en film på bloggen, så gå in på min facebook, där har jag en video när delfinerna simmar precis bredvid båten, vilket var skitcoolt!
Därefter blev det en snabb middag på en restaurang och sen flög vi tillbaka till Manila. Var hemma i huset vid sex i måndags. Borta bra, men hemma är ändå bäst! :)
Rätt upptagen!
Hejsan Sverige!
Jag får be om ursäkt för mitt otroligt dåliga bloggande, men som ni kanske förstår har jag haft riktigt mycket att göra. Förra veckan införskaffade jag mig faktiskt en kamera och eftersom många har frågat hur jag bor, så inledde jag fotograferandet med att ta några bilder på mitt rum. Jag har fortfarande inte hunnit fotografera resten av huset eller mitt område, men det kommer i sinom tid. Håll till godo med mitt rum:
Trivs bra i det rummet får jag säga :) Förra fredagen så var jag och Sophia sjukt rastlösa på jobb. Helt plötsligt utbrister Sophia: "what the hell, screw this, i need a drink!". Jag började först skratta, sedan insåg jag att hon var gravallvarlig och tänkte att en drink faktiskt inte hade varit helt fel! Så vi reste oss, och gick mot dörren. Chefen hade en underbar (läs: absolut inte) timing och kom nerför trappan precis när vi skulle gå ut. "Where are you going?". Jag: "Eeeehh... Coffee break...?!". Han: "Awesome, I want coffee too, I'll join you". Shit, shit, shit. Sophia tog mig i handen och klämde den hårt. Vi började gå bort mot stora vägen och jag snackade på som vanligt. Helt plötsligt stannar min chef och tittar på mig. "Angelica, what's wrong with you??!". Jag: "Hmmm.. Eeerrr... I need a drink". Han började asgarva, och sa att han skulle säga till de andra på kontoret att vi stannade kvar på Starbucks och drack våra kaffe där. Men istället kunde jag och Sophia gå till kvarterskrogen och avnjuta varsen iskall öl mitt på dagen! Jag älskar att min praktikplats är så laid-back. Så länge du sköter dina arbetsuppgifter är allt tillåtet.
Resten av dagen på kontoret blev genast så mycket roligare! På kvällen åkte jag hem till Mei och Sophia där vi hade förfest. Efter ett par flaskor vin drog vi in till Timog där vi hade bestämt oss för att barhoppa. Jag är trött på att gå till 19 20 varje fredag eftersom vakten där ger mig nya brev varje gång där han friar till mig. Nu har det gått så långt att hans ex-flickvän har hackat in sig i hans facebook, addat mig, och skriver nu en massa saker till mig... Konstiga saker som att hon hoppas att jag är en bra tjej och inte har många pojkvänner och att jag inte ska göra honom ledsen och sånt. Haha, det är helt sjukt. I alla fall... Barhoppning blev det!
Här är Sophia, jag och Mei på första baren. Det var skittråkigt där.
Försök ignorera faktumet att jag ser ut som en ful sköldpadda här... Men Sophia, jag och Mei hade riktigt kul på denna baren. De har ett riktigt coolt live-band som sjunger sjukt bra musik. Det är som att vara på vilken klubb som helst. Därefter skulle vi försöka hitta Decades i Timog, men det stället hade visst stängt ner, så vi drog till Decades i Metrowalk istället! Efter lite dans blev det ett sista pitstop på Reserve innan vi åkte hem vid fem-tiden :)
På lördagen var jag och Rosa inbjudna på inflyttningsfest hemma hos Alexis. Han sms:ade en adress, sa till oss att ta med en flaska och att infinna oss vid sju-tiden. Klockan sju var vi fortfarande på Shopwise och handlade. Haha! Sedan åkte vi hem, lagade mat och gjorde oss iordning. Halv elva var vi redo att åka. Vi sms:ade Alexis och frågade om det fortfarande var folk kvar. Lyckligtvis var där fortfarande ett glatt gäng, även om de flesta redan hade lämnat. Vi satte oss i en taxi, och off we went till Ortigas. Vi cruisade runt i en hel evighet men kunde inte hitta hans lägenhet. Vi ringde upp Alexis som fick snacka med taxichaffisen för att ge honom klara directions. Men vi fortsatte att cirkulera och kunde inte hitta "the strata building". Helt plöstligt stannar vi utanför det flottaste huset på hela gatan och taxichauffören frågar vakterna: "Strata building?". "Yes!", svarar dem, så jag och Rosa klev ur taxin. Vi hade fått klara instruktioner på att vi skulle till lägenhet 9B, men the concierge tryckte på "Pent House". Jag började garva och tryckte på 9:an. Vi må vara vita, men det betyder inte att vi ska till the pent house! När hissdörrarna öppnade sig på nionde våningen klev vi rakt in i ett callcenter. Jag började skratta hysteriskt och tryckte Rosa in i hissen igen. "Han har nog sin fest på takvåningen...". Vi kommer upp och i hallen sitter det sex tjejer i ett led framför ett bord, utklädda till playboy-bunnies. De ger oss varsen mask med glitter på och säger "Welocme!". Oj, vad flott, tänkte jag. Vi klev in och det var värsta Casino Royal-festen. Alltså, inte bara som ett tema, det var sponsrat av Casino Royal. Jag lutar mig fram mot Rosa och viskar: "why did he tell us to bring our own bottle? this whole party is fully catered?". Rosa bara kollade på mig, skrattade nervöst och sa: "I have no freaking idea..". Vi kunde inte se Alexis någonstans så vi gick ut på terassen för att ringa honom. Det visade sig att vi var på fel fest... Såklart. Vi sa till Alexis att pallra sig upp på taket fort som tusan eftersom det var värsta festen där. Under tiden passade jag och Rosa på att ta kort på oss själva.
Efter tio minuter ringde Alexis tillbaka. "Girls, my house doesn't even have a roof top...". HAHA! Vi var alltså inte bara på fel fest, vi var på fel fest på fel ställe! Vi gick ut till hissarna igen för att åka ner och ta en taxi till Alexis ställe. Vi stötte på en kille i hissen som erbjöd sig att köra oss till rätt ställe. Schysst! Det visade sig att han var en känd DJ och radiopratare... Och festen vi precis hade varit på var en kändisfest! Hur ofta händer det att man råkar crascha en kändisfest???
Haha, jag älskar mitt liv!
Nu kom min skjuts så jag måste sluta. Fortsätter uppdatera imorgon, då kommer det förhoppningsvis lite info om Palawan :)
Jag får be om ursäkt för mitt otroligt dåliga bloggande, men som ni kanske förstår har jag haft riktigt mycket att göra. Förra veckan införskaffade jag mig faktiskt en kamera och eftersom många har frågat hur jag bor, så inledde jag fotograferandet med att ta några bilder på mitt rum. Jag har fortfarande inte hunnit fotografera resten av huset eller mitt område, men det kommer i sinom tid. Håll till godo med mitt rum:
Trivs bra i det rummet får jag säga :) Förra fredagen så var jag och Sophia sjukt rastlösa på jobb. Helt plötsligt utbrister Sophia: "what the hell, screw this, i need a drink!". Jag började först skratta, sedan insåg jag att hon var gravallvarlig och tänkte att en drink faktiskt inte hade varit helt fel! Så vi reste oss, och gick mot dörren. Chefen hade en underbar (läs: absolut inte) timing och kom nerför trappan precis när vi skulle gå ut. "Where are you going?". Jag: "Eeeehh... Coffee break...?!". Han: "Awesome, I want coffee too, I'll join you". Shit, shit, shit. Sophia tog mig i handen och klämde den hårt. Vi började gå bort mot stora vägen och jag snackade på som vanligt. Helt plötsligt stannar min chef och tittar på mig. "Angelica, what's wrong with you??!". Jag: "Hmmm.. Eeerrr... I need a drink". Han började asgarva, och sa att han skulle säga till de andra på kontoret att vi stannade kvar på Starbucks och drack våra kaffe där. Men istället kunde jag och Sophia gå till kvarterskrogen och avnjuta varsen iskall öl mitt på dagen! Jag älskar att min praktikplats är så laid-back. Så länge du sköter dina arbetsuppgifter är allt tillåtet.
Resten av dagen på kontoret blev genast så mycket roligare! På kvällen åkte jag hem till Mei och Sophia där vi hade förfest. Efter ett par flaskor vin drog vi in till Timog där vi hade bestämt oss för att barhoppa. Jag är trött på att gå till 19 20 varje fredag eftersom vakten där ger mig nya brev varje gång där han friar till mig. Nu har det gått så långt att hans ex-flickvän har hackat in sig i hans facebook, addat mig, och skriver nu en massa saker till mig... Konstiga saker som att hon hoppas att jag är en bra tjej och inte har många pojkvänner och att jag inte ska göra honom ledsen och sånt. Haha, det är helt sjukt. I alla fall... Barhoppning blev det!
Här är Sophia, jag och Mei på första baren. Det var skittråkigt där.
Försök ignorera faktumet att jag ser ut som en ful sköldpadda här... Men Sophia, jag och Mei hade riktigt kul på denna baren. De har ett riktigt coolt live-band som sjunger sjukt bra musik. Det är som att vara på vilken klubb som helst. Därefter skulle vi försöka hitta Decades i Timog, men det stället hade visst stängt ner, så vi drog till Decades i Metrowalk istället! Efter lite dans blev det ett sista pitstop på Reserve innan vi åkte hem vid fem-tiden :)
På lördagen var jag och Rosa inbjudna på inflyttningsfest hemma hos Alexis. Han sms:ade en adress, sa till oss att ta med en flaska och att infinna oss vid sju-tiden. Klockan sju var vi fortfarande på Shopwise och handlade. Haha! Sedan åkte vi hem, lagade mat och gjorde oss iordning. Halv elva var vi redo att åka. Vi sms:ade Alexis och frågade om det fortfarande var folk kvar. Lyckligtvis var där fortfarande ett glatt gäng, även om de flesta redan hade lämnat. Vi satte oss i en taxi, och off we went till Ortigas. Vi cruisade runt i en hel evighet men kunde inte hitta hans lägenhet. Vi ringde upp Alexis som fick snacka med taxichaffisen för att ge honom klara directions. Men vi fortsatte att cirkulera och kunde inte hitta "the strata building". Helt plöstligt stannar vi utanför det flottaste huset på hela gatan och taxichauffören frågar vakterna: "Strata building?". "Yes!", svarar dem, så jag och Rosa klev ur taxin. Vi hade fått klara instruktioner på att vi skulle till lägenhet 9B, men the concierge tryckte på "Pent House". Jag började garva och tryckte på 9:an. Vi må vara vita, men det betyder inte att vi ska till the pent house! När hissdörrarna öppnade sig på nionde våningen klev vi rakt in i ett callcenter. Jag började skratta hysteriskt och tryckte Rosa in i hissen igen. "Han har nog sin fest på takvåningen...". Vi kommer upp och i hallen sitter det sex tjejer i ett led framför ett bord, utklädda till playboy-bunnies. De ger oss varsen mask med glitter på och säger "Welocme!". Oj, vad flott, tänkte jag. Vi klev in och det var värsta Casino Royal-festen. Alltså, inte bara som ett tema, det var sponsrat av Casino Royal. Jag lutar mig fram mot Rosa och viskar: "why did he tell us to bring our own bottle? this whole party is fully catered?". Rosa bara kollade på mig, skrattade nervöst och sa: "I have no freaking idea..". Vi kunde inte se Alexis någonstans så vi gick ut på terassen för att ringa honom. Det visade sig att vi var på fel fest... Såklart. Vi sa till Alexis att pallra sig upp på taket fort som tusan eftersom det var värsta festen där. Under tiden passade jag och Rosa på att ta kort på oss själva.
Efter tio minuter ringde Alexis tillbaka. "Girls, my house doesn't even have a roof top...". HAHA! Vi var alltså inte bara på fel fest, vi var på fel fest på fel ställe! Vi gick ut till hissarna igen för att åka ner och ta en taxi till Alexis ställe. Vi stötte på en kille i hissen som erbjöd sig att köra oss till rätt ställe. Schysst! Det visade sig att han var en känd DJ och radiopratare... Och festen vi precis hade varit på var en kändisfest! Hur ofta händer det att man råkar crascha en kändisfest???
Haha, jag älskar mitt liv!
Nu kom min skjuts så jag måste sluta. Fortsätter uppdatera imorgon, då kommer det förhoppningsvis lite info om Palawan :)
