Dag 2: Den Första Kärleken.
Den här är tuff för mig. Jag tror aldrig att jag har varit riktigt kär. Jag har tyckt om många, men kär... Tror inte det alltså. Min första pojkvän hade jag i gymnasiet, men det höll inte särskilt länge. Jag var inte alls redo för ett förhållande. Nästa förhållande kom inte förrän fem år senare. Men det var komplicerat, vi bodde i olika världsdelar. Och det hela slutade med att han hittade en annan tjej, vilket jag förstår eftersom det inte var säkert att jag skulle komma tillbaka. Så om något så är väl han min första kärlek. Eller iaf den första killen jag verkligen brydde mig om. Men vi är goda vänner fortfarande och träffas några gånger i veckan.
Och för ett par dagar sedan blev jag introducerad för Macky, som jag berättade om i förra inlägget. Och om jag ska beskriva hur det var, så var det kärlek vid första ögonkastet. Hur töntigt och corny det än må låta. Det är bara tråkigt att nu när vi börjar lära känna varandra så ska jag åka hem. Tack och lov för technology! Så vi kan fortfarande hålla kontakten.
Både han och jag ser konstiga ut på denna bilden, men det är den enda jag har so far.
Men nog om kärlek. Idag är det torsdag. Skulle egentligen till immigration office och förlänga mitt visum. Men jag råkade sova lite för länge. Oups. Haha! Så jag får åka dit imorgon istället. Det är bara så störigt att ta en taxi i två timmar, sitta på immigration office i två timmar, och sen tillbaka hem i två timmar och behöva betala för en hel månad när jag bara ska vara här i en extra dag. WTF? Ikväll ska jag ut med Wilmer. Vi ska på thairestaurang. Ska bli gott!
Vi hörs snart igen :)
Och för ett par dagar sedan blev jag introducerad för Macky, som jag berättade om i förra inlägget. Och om jag ska beskriva hur det var, så var det kärlek vid första ögonkastet. Hur töntigt och corny det än må låta. Det är bara tråkigt att nu när vi börjar lära känna varandra så ska jag åka hem. Tack och lov för technology! Så vi kan fortfarande hålla kontakten.
Både han och jag ser konstiga ut på denna bilden, men det är den enda jag har so far.
Men nog om kärlek. Idag är det torsdag. Skulle egentligen till immigration office och förlänga mitt visum. Men jag råkade sova lite för länge. Oups. Haha! Så jag får åka dit imorgon istället. Det är bara så störigt att ta en taxi i två timmar, sitta på immigration office i två timmar, och sen tillbaka hem i två timmar och behöva betala för en hel månad när jag bara ska vara här i en extra dag. WTF? Ikväll ska jag ut med Wilmer. Vi ska på thairestaurang. Ska bli gott!
Vi hörs snart igen :)
Dag 1: Who Am I?
Haha, det är svårt att berätta om sig själv, men ändå känner man ju sig själv bäst. För att förklara vem jag är så antar jag att det är rätt säkert att säga att jag är lite galen. Jag har myror i brallorna, och vill vara på resande fot hela tiden. Men samtidigt så uppskattar jag "hemma-livet" också. Att ligga en hel dag framför tv'n i pyjamas under täcket är definitivt en favorit. Just nu bor jag på Filippinerna. Jag har gjort min praktiktermin på Amnesty International här och jag har älskat varje sekund. Första delen av året bodde jag i Thailand där jag gjorde en utbytestermin på Thammasat University. Asien är min definitiva favorit-världsdel. Jag kan absolut se mig själv baserad här i framtiden. Speciellt på Filippinerna. Jag är en väldigt glad människa och försöker alltid omge mig med människor som har positiv energi. För mycket negativt klarar jag inte av, det drar bara ner mig i fördärvet. Jag partajar rätt mycket, älskar att gå ut och dansa. Jag menar, jag kan ju inte dansa, men jag har roligt! Min kompis Jonathan säger ofta att "crazyness follows you". Med det menar han att jag alltid hamnar i de konstigaste situationerna. Konstiga, men roliga. Sen vill jag säga att jag är lyckligt lottad också. Jag har de finaste vännerna. Den bästa familjen. Och det roligaste livet. Jag försöker se varje dag som en ny möjlighet att bara njuta. Och det gör jag. Jag är en sann livsnjutare.
Lite om mig. Jag vet inte om mina vänner håller med eller inte, men det är såhär jag tror att jag är. Holla om ni har invändningar :)
Jag träffade aldrig Reujen igår. Jag gick bort till Burbys istället och drack några öl med Ton, Jay och en ny bekantskap vid namn Mackie (sjukt snygg). Men så imorse när jag vaknade upptäckte jag att jag var out of load så jag slängde på mig några gamla trasor och började traska bort mot affären. En vit bil med tintade rutor kör förbi, stannar, lägger i backen och kommer tillbaka. Fönstret rullas ner och vem sitter där om inte Reujen? Så jag hoppade in i bilen och vi körde upp till White Plains och drack en kopp kaffe. Han har tydligen slutat sjunga. Han fullföljde sin Asien och USA-tour och sen la han av. Istället köpte han ett jättestort gummiplantage i Palawan, plus att han äger två andra företag. Han har visst fått en son också, två år nu. Var riktigt kul att se honom igen. Mycket har hänt sen sist :)
Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Ton sa i söndags att han ville ta med mig ut, men nu måste han tydligen jobba. Mackie, den nya bekantskapen frågade mig igår om jag ville göra något ikväll. Men jag anar att det kommer bli rätt sent för jag tror han måste jobba lite först. Han är någon form av manager eller nåt på IBM. Och nu precis frågade Lance bror om jag ville gå ut med honom ikväll, inte på en date, utan som två kompisar. Men jag känner inte honom riktigt så jag vetetusan. Haha! Vi får se :) Jag återkommer med nästa ämne imorgon så då blir det en update på detta också. Hehe!
Ha en trevlig onsdagskväll alla!
Jag och Rosa på Guilly's :)
Paco och jag. Hehehe!
Jag och Rosa på Guilly's. Ja, vi gillar det stället.
Rosa, Jay, Bernard, jag och Ton på Decades :)
Lite om mig. Jag vet inte om mina vänner håller med eller inte, men det är såhär jag tror att jag är. Holla om ni har invändningar :)
Jag träffade aldrig Reujen igår. Jag gick bort till Burbys istället och drack några öl med Ton, Jay och en ny bekantskap vid namn Mackie (sjukt snygg). Men så imorse när jag vaknade upptäckte jag att jag var out of load så jag slängde på mig några gamla trasor och började traska bort mot affären. En vit bil med tintade rutor kör förbi, stannar, lägger i backen och kommer tillbaka. Fönstret rullas ner och vem sitter där om inte Reujen? Så jag hoppade in i bilen och vi körde upp till White Plains och drack en kopp kaffe. Han har tydligen slutat sjunga. Han fullföljde sin Asien och USA-tour och sen la han av. Istället köpte han ett jättestort gummiplantage i Palawan, plus att han äger två andra företag. Han har visst fått en son också, två år nu. Var riktigt kul att se honom igen. Mycket har hänt sen sist :)
Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Ton sa i söndags att han ville ta med mig ut, men nu måste han tydligen jobba. Mackie, den nya bekantskapen frågade mig igår om jag ville göra något ikväll. Men jag anar att det kommer bli rätt sent för jag tror han måste jobba lite först. Han är någon form av manager eller nåt på IBM. Och nu precis frågade Lance bror om jag ville gå ut med honom ikväll, inte på en date, utan som två kompisar. Men jag känner inte honom riktigt så jag vetetusan. Haha! Vi får se :) Jag återkommer med nästa ämne imorgon så då blir det en update på detta också. Hehe!
Ha en trevlig onsdagskväll alla!
Jag och Rosa på Guilly's :)
Paco och jag. Hehehe!
Jag och Rosa på Guilly's. Ja, vi gillar det stället.
Rosa, Jay, Bernard, jag och Ton på Decades :)
lökigt.
det verkar vara trend att göra sån där dag för dag grej. det är nördigt tycker jag. men jag tänker göra det ändå. nördigt och kul. haha! så dagarna ser ut såhär:
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
jag har snott det rakt av johannas sida, så tack för det yoyolicious! jag börjar imorgon :)
kackerlackor och musjävlar.
Tjena!
Ja, den där kvällen på Circa i Eastwood blev väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi tog först en drink i Eastwood och den första personen jag ser är Kino och undrade vad han gjorde i mitt område. Men jag tror han stack när han såg mig! Haha. Sen gick vi in på Circa. Rosa skulle namedroppa lite snyggt i entrén så vi kunde komma in gratis "we're here with the dj...", vakten svarar: "which dj?". Jag fick klappa henne lite lätt på axeln och säga "hrrmm... MC Bounce...". Men vi kom in med hjälp av det! Väl inne upptäckte vi att det tydligen var ett ställe för pygméer. No joke. Alla var under 1.50 och jag och Rosa hade högklackat. Vi banade väg fram till scenen, kommer dit och får tummen upp från MC'n. Vi blev lite halvsura och vände igen, blir indragna i VIP-sektionen av en vakt, dricker vår öl och drar sen därifrån. Världens tråkigaste ställe, och vi fick inte ens cred av vår vän Bounce. Bu. Istället drog vi till Icon som tydligen är värsta innestället här. Och tydligen så är det mina kompisar som äger det. Trish har försökt bjuda med mig dit sen början av november, men det har helt enkelt inte blivit av än. Men nu äntligen! Så jag fick träffa allihopa, har inte sett dem på tre år. Det var så kul :) Fick även Reujens nummer som jag inte har träffat sen jag kom tillbaka. Och vi sitter faktiskt och sms:ar just nu om var, hur och när vi ska träffas. Mycket spännande! Okej, fick precis ett nytt sms, och det visar sig att han också bor här, I ACROPOLIS VILLAGE!!! Helt sjukt!!! Haha!
På söndagen gick jag på date med Bernard. Jättesöt och trevlig kille. Efter några öl ville jag dansa, så han, jag och Rosa drog till Guilly's för att möta upp Migs och Ivan. Dessvärre var MC'n där och helt plötsligt började han bry sig igen. "Angelica, I've missed you. Where did you go last night? Can I stay over at your place this night? Who's that guy with you? Can you come here and give me my kiss?". Ja, han slutade inte helt enkelt och han sa bara såna saker för att jag hade en annan kille med mig. Och det slutade med att Bernard åkte hem. Jag fattar inte. Killar i detta landet alltså. De vill alla ha vad de inte kan få.
Igår var jag på jobb igen. Gjorde färdigt mitt CV. Kändes rätt skönt. Ska skicka det till Jay sen så att han kan ge det till sin kontakt på World Development Bank här i Manila. Hade inte varit helt fel att sommarjobba där :) På kvällen la jag mig tidigt, men gick upp ett på natten och tog några öl med Jay utanför min village. Idag har jag varit på jobb igen. Skrev färdigt min internship report, och skickade in den. Sen frågade jag Wilnor om han skulle kunna tänka sig att skriva ett recommendation letter till mig, eftersom jag behöver det till min Masteransökan i Asian Studies. Lyckligtvis ville han så gärna göra det! Så himla snällt :) Egentligen skulle Ephraim komma över ikväll och hänga lite eftersom det är sista chansen vi har att ses innan jag åker hem. Men något kom emellan så han kunde inte komma. Tråkigt, hade jag vetat tidigare hade jag försökt se om någon annan hade lust att ses. Men iofs verkar det ju som att jag kanske ska träffa Reujen ikväll. Hade varit sjukt kul!
Ha det bra alla, om en vecka sitter jag hos Carro med Billy och Johanna och dricker vin och käkar pizza nu. Liiiide gött eller?
En vecka kvar...
Tiden bara springer iväg, kanske också för att jag har varit sjukt upptagen den senaste veckan. Alla vill ju hinna ses nu så det blir att man går ut varje kväll. En vecka kvar. Unbelievable.
Vi kunde aldrig gå till min kompis show förra lördagen eftersom vi inte hittade någon barnvakt. Men på söndagen var vår hushållerska återigen tillbaka. Min gay-kompis Normz ringde och frågade om jag ville hänga med honom och hans kompisar ut. Så jag åkte till SM North, som är ett mall, och mötte upp med dem där. Vi drog till en bar som är på taket av mallet där vi drack och dansade i några timmar. Alla hans kompisar var killar som gillar andra killar, och två av dem var cross dressers, alltså såg ut som tjejer. De var alla heeelt galna och det var så sjukt kul att kolla på dem när de dansade. Därefter bestämde jag, Normz och Vladis oss för att dra till Guilly's. Vi blev så besvikna när vi kom dit och stället var stängt! BU! Vi klampade upp till Pier One istället, shottade och drack några drinkar. Men eftersom vi ville dansa bytade vi venue rätt snabbt. Drog bort till Metrowalk och Decades där jag fick ett väldigt varmt välkomnande av alla vakterna. "M'am, where have you been? We have been missing you!!". Så gulligt. Efter lite dansande där blev vi uttråkade och sprang bort till Mugan istället eftersom mina kompisar skulle vara där. Vi satte oss i baren och bandet som spelar började kalla på mig. "Angelica, we've never seen you here before. But we are so happy that you're here! Everybody, say hi to ANGELICA!!". Man kan inte gå någonstans längre, blir igenkänd överallt. Haha! Jag berättade för mina kompisar om en hemskt shot som jag hade fått på Mugen veckan innan. De trodde inte på mig så jag bad bartendern, som jag också känner, att fixa en till dem. Det blev slutet på kvällen... Alla fick åka hem. Men kul hade vi!
På måndagen skulle jag på date, men kände inte riktigt för det så jag bestämde mig för att stanna hemma. Men då messade Angelo och frågade om jag ville följa med till Dendens födelsedagsfirande. Så jag slängde på en klänning och en halvtimme senare kom han och hämtade mig. Vi började lugnt med japansk mat, jazz-musik och lite dricka. När alla började bli på lyset åkte vi bort till Greenbelt. Men baren var nästan tom, så vi drog till ett annat ställe. Det såg sjukt sjaskigt ut utanför, men när vi kom in var det så häftigt; det var en beer-pong bar!! Så överallt stod det en massa bord och folk spelade mot varandra. Jag har aldrig gjort det innan, men Angelo tvingade mig att spela med honom. Vi förlorade. Och det var definitivt mitt fel, satte inte en enda boll! Haha, men det var riktigt skoj ändå.
I tisdags tog jag det rätt lugnt hela dagen. På kvällen messade min nya bekantskap Paco och frågade vad jag gjorde. Han äger en persisk restaurang typ tio minuters bilfärd från där jag bor. Han ville att jag skulle med hem till hans kompisar och lira poker. Jag kände inte alls för det och tackade vänligt nej. Då frågade han om jag ville komma till hans restaurang och käka kebab istället. Och såklart ville jag det!! Så han kom och hämtade mig i sin gigantiska bil och körde mig dit. Där blev jag presenterad för alla hans vänner och familj. Vi käkade, drack san mig lights och sen kom Rosa förbi. Vi tre, plus en kille (man) till vid namn Alex drog till Metrowalk lite senare och bara hade det gott. Vi var hemma framåt fyra och fick en riktigt god natts sömn.
På onsdagen hade jag och Rosa redan planerat att dra till Off the Grill och sen Guilly's. På Off the Grill blev vi välkomnade med samma entusiasm som vanligt. Pow, som är ledsångaren i bandet, ger oss alltid personliga hälsningar. Efter deras första set sa vi till Pow att vi var tvugna att sticka eftersom vi skulle till Guilly's men bad bandet att komma när de var färdiga. Då skriker hon ut i micken att vi inte kan lämna förrän efter deras andra sång. Och den andra sången kommer och det är min favvolåt "stuttering"! Jag och Rosa flög upp ur stolarna och dansade som galningar och Pow kom och ställde sig på en stol med micken i handen och dansade med oss. Det var så himla kul! Sen gick vi bort till Guilly's. Det var helt fullt, alla borden var upptagna, men jag knackade en servitör på axeln och frågade om de hade lediga bord. Tog tre sekunder sen hade de trollat fram ett tomt bord. Vi ställer oss vid bordet, började dansa så smått när plötsligt en och en halv liter tequila flaska ställdes mitt på bordet. Vi tittade upp och båda bara stirrade när vi inser att det är Migs som har ställt den där. Grejen är att Rosa typ har semi-dejtat honom. Och när vi var på Off the Grill tidigare så messade han och frågade var vi var. Vi messade tillbaka och sa att vi var i Malate, det är en timme bort så vi tänkte att då skulle han inte försöka komma dit och umgås med oss. Grejen var bara, att tydligen satt han bakom oss på Off the Grill. OUPS! Vi tog några shotar tequila, drack våra öl och sen lämnade vi stället. Vi stack bort till Pier One och Pow och resten av bandet kom dit och mötte upp oss. Sen stack vi alla hem till oss där vi beställde öl från en budfirma... klockan fem på morgonen. Vi satte på en film och jag somnade innan första meningen var sagd.
Jag sov som en stock fram till 10.40 när jag vaknar till och inser att jag har försovit mig. Slänger på mig kläder, sticker till kontoret och sitter i ett möte fram till 17.10. Fy fan vad tråkigt det var. Åkte hem, duschade, gjorde mig iordning och sen kom Migs och hämtade oss vid tio-tiden. Drog återigen till Guilly's där vi dansade och drack tequila. Inget speciellt hände under kvällen och vi åkte hem vid fyra-tiden, fixade McDelivery och sen slocknade vi.
Igår var jag ledig från kontoret igen så jag sov typ hela dagen. När jag vaknade hade Rosa precis beställt pizza så efter några slices latade vi oss bara i soffan resten av dagen. På kvällen hade jag lovat Lance och Marco att vi skulle komma förbi deras show på technowave. Det gjorde vi, men det var rätt tråkigt där, bara en massa gamlingar så efter deras set stack vi igen. Lance följde oss bort till Guilly's där vi sen dansade som galningar. Det var min kompis som var MC så när jag gick in skrek han i micken "Angelica!! Where you at? Why are you here? You better come give me a kiss". Jag och Rosa började asgarva. Men vi blev inbjudna på VIP-avdelningen och stod uppe på scenen och dansade med MC'n typ hela kvällen. Vid tre messade Paco och undrade vad vi hade för oss. Han sa till oss att komma till Republiq. Det är det stället som är typ mest exklusivt här. Alla som är något går dit. Jaja, tänkte vi, det är inte varje dag vi blir inbjudna till att dra dit. Så vi satte oss i taxin och åkte iväg. Paco kom ut och hämtade oss och vi blev insläppta framför hela kön utan att behöva betala inträde eller visa leg. Det är bannemä bra med kontakter. Blev bjudna på allt därinne och hade faktiskt skitkul. Kvällen slutade sju imorse, men det var en riktigt bra kväll.
Ikväll blir det lite lugnare. Bort till Circa i Eastwood för några drinkar och sen möta upp Tricia på Icon. På söndag ska jag på date med Bernard som Jay och Ton ville att jag skulle träffa. Mycket spännande.
... Även om jag har väldigt kul nu så är det tur att livet inte alltid ser ut såhär. Det hade ju aldrig gått. Nästa vecka blir dock lugnare då folk ska komma hem till mig istället för att vi ska gå ut. Men usch vad jag kommer sakna Filippinerna. Back to reality. Ingen mer VIP-treatment. Jisses vad bortskämd man är...
Vi kunde aldrig gå till min kompis show förra lördagen eftersom vi inte hittade någon barnvakt. Men på söndagen var vår hushållerska återigen tillbaka. Min gay-kompis Normz ringde och frågade om jag ville hänga med honom och hans kompisar ut. Så jag åkte till SM North, som är ett mall, och mötte upp med dem där. Vi drog till en bar som är på taket av mallet där vi drack och dansade i några timmar. Alla hans kompisar var killar som gillar andra killar, och två av dem var cross dressers, alltså såg ut som tjejer. De var alla heeelt galna och det var så sjukt kul att kolla på dem när de dansade. Därefter bestämde jag, Normz och Vladis oss för att dra till Guilly's. Vi blev så besvikna när vi kom dit och stället var stängt! BU! Vi klampade upp till Pier One istället, shottade och drack några drinkar. Men eftersom vi ville dansa bytade vi venue rätt snabbt. Drog bort till Metrowalk och Decades där jag fick ett väldigt varmt välkomnande av alla vakterna. "M'am, where have you been? We have been missing you!!". Så gulligt. Efter lite dansande där blev vi uttråkade och sprang bort till Mugan istället eftersom mina kompisar skulle vara där. Vi satte oss i baren och bandet som spelar började kalla på mig. "Angelica, we've never seen you here before. But we are so happy that you're here! Everybody, say hi to ANGELICA!!". Man kan inte gå någonstans längre, blir igenkänd överallt. Haha! Jag berättade för mina kompisar om en hemskt shot som jag hade fått på Mugen veckan innan. De trodde inte på mig så jag bad bartendern, som jag också känner, att fixa en till dem. Det blev slutet på kvällen... Alla fick åka hem. Men kul hade vi!
På måndagen skulle jag på date, men kände inte riktigt för det så jag bestämde mig för att stanna hemma. Men då messade Angelo och frågade om jag ville följa med till Dendens födelsedagsfirande. Så jag slängde på en klänning och en halvtimme senare kom han och hämtade mig. Vi började lugnt med japansk mat, jazz-musik och lite dricka. När alla började bli på lyset åkte vi bort till Greenbelt. Men baren var nästan tom, så vi drog till ett annat ställe. Det såg sjukt sjaskigt ut utanför, men när vi kom in var det så häftigt; det var en beer-pong bar!! Så överallt stod det en massa bord och folk spelade mot varandra. Jag har aldrig gjort det innan, men Angelo tvingade mig att spela med honom. Vi förlorade. Och det var definitivt mitt fel, satte inte en enda boll! Haha, men det var riktigt skoj ändå.
I tisdags tog jag det rätt lugnt hela dagen. På kvällen messade min nya bekantskap Paco och frågade vad jag gjorde. Han äger en persisk restaurang typ tio minuters bilfärd från där jag bor. Han ville att jag skulle med hem till hans kompisar och lira poker. Jag kände inte alls för det och tackade vänligt nej. Då frågade han om jag ville komma till hans restaurang och käka kebab istället. Och såklart ville jag det!! Så han kom och hämtade mig i sin gigantiska bil och körde mig dit. Där blev jag presenterad för alla hans vänner och familj. Vi käkade, drack san mig lights och sen kom Rosa förbi. Vi tre, plus en kille (man) till vid namn Alex drog till Metrowalk lite senare och bara hade det gott. Vi var hemma framåt fyra och fick en riktigt god natts sömn.
På onsdagen hade jag och Rosa redan planerat att dra till Off the Grill och sen Guilly's. På Off the Grill blev vi välkomnade med samma entusiasm som vanligt. Pow, som är ledsångaren i bandet, ger oss alltid personliga hälsningar. Efter deras första set sa vi till Pow att vi var tvugna att sticka eftersom vi skulle till Guilly's men bad bandet att komma när de var färdiga. Då skriker hon ut i micken att vi inte kan lämna förrän efter deras andra sång. Och den andra sången kommer och det är min favvolåt "stuttering"! Jag och Rosa flög upp ur stolarna och dansade som galningar och Pow kom och ställde sig på en stol med micken i handen och dansade med oss. Det var så himla kul! Sen gick vi bort till Guilly's. Det var helt fullt, alla borden var upptagna, men jag knackade en servitör på axeln och frågade om de hade lediga bord. Tog tre sekunder sen hade de trollat fram ett tomt bord. Vi ställer oss vid bordet, började dansa så smått när plötsligt en och en halv liter tequila flaska ställdes mitt på bordet. Vi tittade upp och båda bara stirrade när vi inser att det är Migs som har ställt den där. Grejen är att Rosa typ har semi-dejtat honom. Och när vi var på Off the Grill tidigare så messade han och frågade var vi var. Vi messade tillbaka och sa att vi var i Malate, det är en timme bort så vi tänkte att då skulle han inte försöka komma dit och umgås med oss. Grejen var bara, att tydligen satt han bakom oss på Off the Grill. OUPS! Vi tog några shotar tequila, drack våra öl och sen lämnade vi stället. Vi stack bort till Pier One och Pow och resten av bandet kom dit och mötte upp oss. Sen stack vi alla hem till oss där vi beställde öl från en budfirma... klockan fem på morgonen. Vi satte på en film och jag somnade innan första meningen var sagd.
Jag sov som en stock fram till 10.40 när jag vaknar till och inser att jag har försovit mig. Slänger på mig kläder, sticker till kontoret och sitter i ett möte fram till 17.10. Fy fan vad tråkigt det var. Åkte hem, duschade, gjorde mig iordning och sen kom Migs och hämtade oss vid tio-tiden. Drog återigen till Guilly's där vi dansade och drack tequila. Inget speciellt hände under kvällen och vi åkte hem vid fyra-tiden, fixade McDelivery och sen slocknade vi.
Igår var jag ledig från kontoret igen så jag sov typ hela dagen. När jag vaknade hade Rosa precis beställt pizza så efter några slices latade vi oss bara i soffan resten av dagen. På kvällen hade jag lovat Lance och Marco att vi skulle komma förbi deras show på technowave. Det gjorde vi, men det var rätt tråkigt där, bara en massa gamlingar så efter deras set stack vi igen. Lance följde oss bort till Guilly's där vi sen dansade som galningar. Det var min kompis som var MC så när jag gick in skrek han i micken "Angelica!! Where you at? Why are you here? You better come give me a kiss". Jag och Rosa började asgarva. Men vi blev inbjudna på VIP-avdelningen och stod uppe på scenen och dansade med MC'n typ hela kvällen. Vid tre messade Paco och undrade vad vi hade för oss. Han sa till oss att komma till Republiq. Det är det stället som är typ mest exklusivt här. Alla som är något går dit. Jaja, tänkte vi, det är inte varje dag vi blir inbjudna till att dra dit. Så vi satte oss i taxin och åkte iväg. Paco kom ut och hämtade oss och vi blev insläppta framför hela kön utan att behöva betala inträde eller visa leg. Det är bannemä bra med kontakter. Blev bjudna på allt därinne och hade faktiskt skitkul. Kvällen slutade sju imorse, men det var en riktigt bra kväll.
Ikväll blir det lite lugnare. Bort till Circa i Eastwood för några drinkar och sen möta upp Tricia på Icon. På söndag ska jag på date med Bernard som Jay och Ton ville att jag skulle träffa. Mycket spännande.
... Även om jag har väldigt kul nu så är det tur att livet inte alltid ser ut såhär. Det hade ju aldrig gått. Nästa vecka blir dock lugnare då folk ska komma hem till mig istället för att vi ska gå ut. Men usch vad jag kommer sakna Filippinerna. Back to reality. Ingen mer VIP-treatment. Jisses vad bortskämd man är...
Nyårsafton
Hej alla mina vänner och välkomna till 2011! Jag önskar av hela mitt hjärta att 2011 kommer bli ett lika fantastiskt år som 2010. Jag fullföljde mina planer och gjorde precis det jag ville. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och vet nu till 110% var i världen jag hör hemma. Jag inledde 2010 på en strand i Thailand tillsammans med två fina tjejer som jag hade så roligt med! Årets första fem månader tillbringade jag i Bangkok och hade det verkligen helt underbart. Jag är evigt tacksam för människorna som jag lärde känna under min tid där, och speciellt tacksam för Jessica som jag vet kommer vara en vän livet ut. Utan henne hade mina månader i Bangkok inte varit fullt så fantastiska. I juni återvände jag till Sverige och slet som ett djur i lite mer än två månader på båten. Och när jag säger slet, så menar jag det verkligen. I juli jobbade jag 230 timmar. Allt för att nästa dröm skulle komma i uppfyllelse. I slutet på Augusti tog jag mitt pick och pack, satte mig på flyget och påbörjade min resa till Filippinerna. Här har jag varit sedan dess och trivs så fisken i vattnet. Mitt liv härborta går inte att jämföra med något annat jag har upplevt innan. Jag har egen hushållerska, vakter, bor jättefint, umgås med fantastiska människor och är mer populär än jag någonsin varit innan. Jag har alltid något att göra, alltid någon att umgås med. Jag shoppar flera gånger i veckan och äter nästan alltid ute. Mitt liv är fantastiskt helt enkelt. Om tre veckor återvänder jag återigen till Sverige, och måste tillbringa två och ett halvt år där. Jag älskar Sverige och alla mina vänner och familj där, men dessvärre väger det inte upp faktumet att jag mår så bra här! In the end, 2010, du har gjort mig gott!
Så igår firade jag av det förra året med ett brak! Jag och Rosa var inbjudna till Filippinernas största event på High Street där vi var VIP-gäster. Vi känner han som hostade eventet, så vårt bord var det allra främsta bordet och på VIP-avdelningen satt bara kändisar... och jag och Rosa. Haha! Här kommer lite bilder:
Rosa i sin outfit.
och jag i min :)
Jaaadå :)
Här önskar Atom alla ett riktigt gott nytt år. 2011-01-01, 00:01 :)
Angelo, Rosa, jag och Atom.
Han till vänster är för övrigt killen som bjöd ut mig i måndags. Väldigt trevlig kille. Och Atom är hosten.
Vår fina Jay kom också förbi en stund :)
roomies!
sen kom wilmer och hämtade oss.
på väg hem... var i sängen halv elva på förmiddagen. vilket sätt att fira in det nya året va?
Ikväll var planen att sticka bort till Eastwood och klubben Circa. Min nya bekantskap Bounce ska uppträda där ikväll och han ville att jag skulle komma. Vår hushållerska har dock ledigt idag, och vi hade fixat barnvakt till Jayden, men nu ser det ut som att de inte kan ta Jayden ikväll längre. Shiddi pommesfriddi. Jaja, next time då.
Hoppas ni alla hade ett lika bra nyårsfirande som jag.
Puss och Kram
Så igår firade jag av det förra året med ett brak! Jag och Rosa var inbjudna till Filippinernas största event på High Street där vi var VIP-gäster. Vi känner han som hostade eventet, så vårt bord var det allra främsta bordet och på VIP-avdelningen satt bara kändisar... och jag och Rosa. Haha! Här kommer lite bilder:
Rosa i sin outfit.
och jag i min :)
Jaaadå :)
Här önskar Atom alla ett riktigt gott nytt år. 2011-01-01, 00:01 :)
Angelo, Rosa, jag och Atom.
Han till vänster är för övrigt killen som bjöd ut mig i måndags. Väldigt trevlig kille. Och Atom är hosten.
Vår fina Jay kom också förbi en stund :)
roomies!
sen kom wilmer och hämtade oss.
på väg hem... var i sängen halv elva på förmiddagen. vilket sätt att fira in det nya året va?
Ikväll var planen att sticka bort till Eastwood och klubben Circa. Min nya bekantskap Bounce ska uppträda där ikväll och han ville att jag skulle komma. Vår hushållerska har dock ledigt idag, och vi hade fixat barnvakt till Jayden, men nu ser det ut som att de inte kan ta Jayden ikväll längre. Shiddi pommesfriddi. Jaja, next time då.
Hoppas ni alla hade ett lika bra nyårsfirande som jag.
Puss och Kram
shopping
igårmorse låg vi vid poolen och njöt. pappa har köpt två luftmadrasser, så de blev uppblåsta och sen flöt vi rundor på dem i poolen. fantastiskt härligt! efter lunchen åkte vi och fick massage. inte så fel det heller. därpå fixade vi lite fika därhemma och sen åkte vi till en outletaffär i pattaya. jag köpte ett par röda dr. martens kängor och strax därefter hittade jag min favoritaffär! jag skulle egentligen åka till bangkok på torsdag, men nu behövs ju inte det eftersom jag hittade affären här! pappa satte andan i halsen när han såg hur mycket jag packade på mig. men dessa plaggen kostar typ mellan 20-50 spänn och är skitsnygga! jag skojar inte om jag köpte mellan 20-30 plagg där... haha! sedan blev det en snabbis inom tesco lotus där jag såklart hittade lite kläder till, plus en ny kamera! jag hittade en likadan kamera som jag hade innan, vilken jag verkligen älskade, men denna gången i lila! skitball! :) men nu är jag råfattig igen. buuu :( på kvällen åt vi riktigt, riktigt god mat på en dansk restaurang. räkmacka till förrätt och köttbullar med hemmagjord potatissallad till varmrätt. åh jisses. hade lätt kunnat äta där igen!! :) nää.. nu får jag väl få på mig bikinin och slänga mig i poolen!
puss och kram på er alla! ska ta en massa bilder så ni kan få se vad jag har för mig!
Thailand!
Oh, and so I'm back! Hade en hektisk fredag... Skulle skriva färdigt min rapport, men Rosa kom instampandes och skrek att jag var tvungen att klä på mig för vi hade en dubbeldate om 15 minuter. WHAT?? Tydligen hade hennes lunch-date bestämt sig för att ta med en kompis till stackars Rosa's rumskompis. Haha! Trevlig kille dock. Angelo, jurist. Lång, fint leende. Ja, varför inte? På kvällen blev det utgång såklart och jag var inte hemma förrän halv sex när min nya karl tyckte att det var dags att bege sig hemåt. Solen hade redan gått upp och jag däckade fortare än fortast på min luftmadrass.
Vid elva-tiden vaknade jag. Packade mina väskor, lagade biff, potatis och bearnaisesås, gjorde mig iordning och blev sedan skjutsad till flygplatsen av min nya kille. Haha! Han frågade var jag skulle, och jag var stensäker på att det var terminal 1. Han frågade mig hundra gånger om jag var säker. Jag blev skitirriterad och frågade om han trodde att jag var dum i huvudet... Han släppte av mig och körde hem igen. Jag ställde mig i kön till terminalen. När jag kom fram tittade damen på mig och sa: "m'am, your flight departs from terminal 2!". Men åååååh... Och terminal 2 är typ 15 minuter bort. Så jag fick hitta en taxi som kunde köra mig dit, och skicka ett sms där jag förklarade att jag tydligen var dum i huvudet... Haha!
Men jag kom iväg till slut och väl i Bangkok stod det en chaufför och väntade på mig. Var i huset vid halv ett på natten. Efter en halvtaskig natts sömn vaknade jag tidigt idag och vi åkte till stranden i Jomtien. Efter några timmar såg jag ut som en kräfta och nu såhär på kvällskvisten så är det en aning smärtfullt. Men vad gör man inte för en liten bränna va? Måste vara brun när jag kommer tillbaka till Manila. haha!
Ledsen att det inte kommer några bilder men jag har ingen kamera mer. Ska försöka köpa en snart.
Tjingeling :)
Vid elva-tiden vaknade jag. Packade mina väskor, lagade biff, potatis och bearnaisesås, gjorde mig iordning och blev sedan skjutsad till flygplatsen av min nya kille. Haha! Han frågade var jag skulle, och jag var stensäker på att det var terminal 1. Han frågade mig hundra gånger om jag var säker. Jag blev skitirriterad och frågade om han trodde att jag var dum i huvudet... Han släppte av mig och körde hem igen. Jag ställde mig i kön till terminalen. När jag kom fram tittade damen på mig och sa: "m'am, your flight departs from terminal 2!". Men åååååh... Och terminal 2 är typ 15 minuter bort. Så jag fick hitta en taxi som kunde köra mig dit, och skicka ett sms där jag förklarade att jag tydligen var dum i huvudet... Haha!
Men jag kom iväg till slut och väl i Bangkok stod det en chaufför och väntade på mig. Var i huset vid halv ett på natten. Efter en halvtaskig natts sömn vaknade jag tidigt idag och vi åkte till stranden i Jomtien. Efter några timmar såg jag ut som en kräfta och nu såhär på kvällskvisten så är det en aning smärtfullt. Men vad gör man inte för en liten bränna va? Måste vara brun när jag kommer tillbaka till Manila. haha!
Ledsen att det inte kommer några bilder men jag har ingen kamera mer. Ska försöka köpa en snart.
Tjingeling :)
Oblation Run.
Hej alla!
Innan idag hade jag ingen aning om vad ett oblation run var. Min chef bjöd in mig och Sophia för att titta på University of the Philippines årliga event. Döm om min förvåning när detta eventet innehöll ett tio-tal helnakna studenter som sprang runt skolan. Allt de hade på sig var en guldig mask för ansiktet så att ingen skulle kunna veta vem de var. Men har man tatueringar på kroppen antar jag att det är rätt lätt att ta reda på ändå... Haha! Det var bevakat av media från typ hela världen och när loppet var färdigt hade jag 50-11 reportrar, filmkameror, journalister och vanliga kameror upptryckta i huvudet. Så återigen är jag all over the news i detta landet. Reportrarna borde känna igen mig vid detta laget. Människorna i Filippinerna också. Sophia fick en fin nakenbild. Publicerar den inom en snar framtid. Hahaha!
Nu ska jag ut en sväng. Vi hörs snart igen :)
Innan idag hade jag ingen aning om vad ett oblation run var. Min chef bjöd in mig och Sophia för att titta på University of the Philippines årliga event. Döm om min förvåning när detta eventet innehöll ett tio-tal helnakna studenter som sprang runt skolan. Allt de hade på sig var en guldig mask för ansiktet så att ingen skulle kunna veta vem de var. Men har man tatueringar på kroppen antar jag att det är rätt lätt att ta reda på ändå... Haha! Det var bevakat av media från typ hela världen och när loppet var färdigt hade jag 50-11 reportrar, filmkameror, journalister och vanliga kameror upptryckta i huvudet. Så återigen är jag all over the news i detta landet. Reportrarna borde känna igen mig vid detta laget. Människorna i Filippinerna också. Sophia fick en fin nakenbild. Publicerar den inom en snar framtid. Hahaha!
Nu ska jag ut en sväng. Vi hörs snart igen :)
Nära slutet.
Det känns som att jag börjar varenda inlägg med att be om ursäkt för att det har tagit mig så galet lång tid att uppdatera... Haha! Men nu har jag verkligen fullt upp, vilket jag tror jag skrev i förra inlägget. Och på det senaste har det väl inte hänt något speciellt... Eller alltså, det händer ju speciella saker hela tiden, men ni förstår vad jag menar. Jay hade jobbfest i söndags. Vi drack gratis sprit hela natten och sen körde han mig hem vid fyra-tiden. Vi avslutade kvällen med ett glas rött på soffan innan han begav sig hemåt.
I helgen var det Pride Festival här i Manila. Jag skulle ju såklart vara med och representera Amnesty International, så jag åkte till kontoret klockan ett på dagen. Jag blev sminkad och påklädd och resultatet blev "angel drag queen". Herregud.
Min make-up artist och jag. Han är så rolig, en riktig diva!
Fler bilder kommer kanske sen. Denna veckan är galet busy... Idag är det Sophias födelsedag så vi ska fira henne ikväll efter jobb. Sen imorgon msåte jag vara på kontoret klockan åtta för att åka till en youth conference i en annan stad. Sedan ska vi stanna där över natten och kommer tillbaka på onsdag morgon. Väl tillbaka i Manila måste jag åka direkt till affären, handla mat, sedan åka hem och hämta kläder. Efter jobbet ska vi till Off the Grill igen eftersom vårt favvo-band spelar. På torsdag är det till att jobba som vanligt och sen hem och baka tårtor och laga köttbullar inför Sophias fest. Så på fredagsmorgonen måste jag åka hem till Sophia och Mei tidigt på morgonen och lämna mina saker. Sedan jobba till klockan sex och därefter hem till Sophia och hjälpa henne att förbereda inför de 30 gästerna som kommer. På lördagen kommer jag förmodligen vara helt slut så jag ska vila så mycket jag kan under dagen. Sedan på kvällen ska jag på middag med Paul. Sedan ska jag vara på kontoret klockan 05.00 på söndag morgon då det är dags för "Bike for Rights". Jag är ansvarig för första hjälpen och vatten-utdelning. Det är färdigt runt klockan 12 på dagen och sen blir det hem för att sova lite innan det är dags för Rosa's jobbfest på Amber som jag inte kommer missa för allt i världen. Piuuuuh... Avundsjuka på min vecka??
MEN... Jag ska till Thailand den 18-25 December, så det gör inget ;)
I helgen var det Pride Festival här i Manila. Jag skulle ju såklart vara med och representera Amnesty International, så jag åkte till kontoret klockan ett på dagen. Jag blev sminkad och påklädd och resultatet blev "angel drag queen". Herregud.
Min make-up artist och jag. Han är så rolig, en riktig diva!
Fler bilder kommer kanske sen. Denna veckan är galet busy... Idag är det Sophias födelsedag så vi ska fira henne ikväll efter jobb. Sen imorgon msåte jag vara på kontoret klockan åtta för att åka till en youth conference i en annan stad. Sedan ska vi stanna där över natten och kommer tillbaka på onsdag morgon. Väl tillbaka i Manila måste jag åka direkt till affären, handla mat, sedan åka hem och hämta kläder. Efter jobbet ska vi till Off the Grill igen eftersom vårt favvo-band spelar. På torsdag är det till att jobba som vanligt och sen hem och baka tårtor och laga köttbullar inför Sophias fest. Så på fredagsmorgonen måste jag åka hem till Sophia och Mei tidigt på morgonen och lämna mina saker. Sedan jobba till klockan sex och därefter hem till Sophia och hjälpa henne att förbereda inför de 30 gästerna som kommer. På lördagen kommer jag förmodligen vara helt slut så jag ska vila så mycket jag kan under dagen. Sedan på kvällen ska jag på middag med Paul. Sedan ska jag vara på kontoret klockan 05.00 på söndag morgon då det är dags för "Bike for Rights". Jag är ansvarig för första hjälpen och vatten-utdelning. Det är färdigt runt klockan 12 på dagen och sen blir det hem för att sova lite innan det är dags för Rosa's jobbfest på Amber som jag inte kommer missa för allt i världen. Piuuuuh... Avundsjuka på min vecka??
MEN... Jag ska till Thailand den 18-25 December, så det gör inget ;)
Malaria? Dengue? Influensa?
I torsdags, för lite drygt en vecka sedan fick jag finbesök i form av Elin och en hennes vän Kristin. Jag träffade Elin för sex år sen när jag och Fredde backpackade i Australien. Vi reste tillsammans ett tag och gjorde Australien osäkert. Därpå har vi träffats en gång, vilket var på min 19årsfest i Helsingborg. Därefter har vi inte setts alls, vilket är synd eftersom hon bor i Malmö så det är ju faktiskt inte så långt borta. När jag kvällen till ära skulle få svenskt besök sprang jag bort till Shopwise där jag inhandlade tacos och massor med vin! Och vilken mysig kväll vi hade! Det var så gott med tacos, och det var helt underbart att äntligen få prata lite svenska! Efter maten stack vi bort till Eastwood där vi drack frozen mango daiquiries och tittade på folk. Vid midnatt kom Jay förbi och strax därpå mötte vi upp med Ton på Burby's. Men det blev en tidig kväll ändå eftersom tjejerna skulle åka hemifrån redan vid halv sju nästa morgon.
På fredagen vaknade jag upp med taggtråd i halsen. Kände mig plötsligt jättesjuk och satte mig på en stol och började äta glass. Klockan sex på morgonen! Jag skickade iväg mina vänner och gick sen och la mig igen. Jag vaknade igen vid åtta-tiden då det var dags att göra mig iordning för jobbet. Jag, Sophia och Wilnor hade ett möte i Marañaque. Det är regeringsområdet, dvs. där presidenten håller till. Vi skulle diskutera tortyrlagar. Givetvis ville jag inte missa detta för allt i världen, så jag bestämde mig för att ignorera taggtråden i halsen och den stigande temperaturen i kroppen. Jag tog på mig min finaste business-klänning och sminkade mig så gott jag kunde. Det hjälpte tydligen inte jättemycket då det räckte att mina kollegor gav mig en enda blick och sedan frågade vad jag gjorde där... Haha! Men jag kämpade mig igenom hela mötet, dock utan någon syn av presidenten.
Efter mötet åkte vi tillbaka till kontoret och då ringde Doi för att fråga om jag var sugen på utgång på kvällen. Jag bestämde mig för att ytterligare ignorera faktumet att jag höll på att bli sjuk, åkte hem, sov i två timmar och sen åkte sminket och finklänningen på. Nu, såhär med facit i hand, så var det ju såklart väldigt dumt att göra det.
Här kommer lite bilder så ni kan se hur sjuk jag var... Mådde dock alldeles förträffligt efter några öl, shots och drinkar.
38.5 graders feber!
Jm kom också. Honom har jag inte sett på tre år!
Sen mötte vi upp med Jay...
och min loser ton...
Ton körde oss hem vid sex-tiden på morgonen och jag damp rakt i säng. På lördagen rörde jag inte en fena förutom när jag fixade käk. På söndagen var jag tvungen att infinna mig på kontoret klockan ett då vi skulle till en studio och spela in en radioreklam. Fick säga mänskliga rättigheter på svenska och derechos humanos på spanska och sen var det klart. På måndagen åkte jag till kontoret igen och fick ordern att genast åka till sjukhuset eftersom det var min fjärde dag med hög feber. Vi åkte dit och doktorn beordrade att jag genast skulle ta femtioelva blodprov då hon misstänkte malaria eller dengue. Vad fan! I två timmar fick vi vänta på resultatet och vi började redan diskutera hur vi skulle göra ifall jag blev inlagd. Lyckligtvis verkade det inte som varken dengue eller malaria, dock var mina vita blodceller mer än dubbelt så många som man normalt har. Därför befinner jag mig nu på övervakning och måste tillbaka till sjukhuset med jämna mellanrum och kolla blodet. Efter att ha fått hur mycket medicin som helst så är nu febern helt borta, så det verkar som att det bara var en influensa jag hade fått. Sista blodprovet är på måndag så efter det vet jag förhoppningsvis vad som infann sig i min stackars kropp.
Egentligen skulle jag befunnit mig i Dumaguete nu med min fina Jia. Men doktorn beordrade sängläge och att INTE lämna Manila. Så jag fick fint stanna hemma. Som tur var kostade bara biljetten cirka 300 kronor, så det var ju inte hela världen. Nu är jag dock tillbaka på jobbet igen och ikväll blir det lite barhoppning med Rosa. Givetvis kan jag inte dricka alkohol, men jag tänker att man nog kan ha kul ändå!
Vi hörs snart igen :)
På fredagen vaknade jag upp med taggtråd i halsen. Kände mig plötsligt jättesjuk och satte mig på en stol och började äta glass. Klockan sex på morgonen! Jag skickade iväg mina vänner och gick sen och la mig igen. Jag vaknade igen vid åtta-tiden då det var dags att göra mig iordning för jobbet. Jag, Sophia och Wilnor hade ett möte i Marañaque. Det är regeringsområdet, dvs. där presidenten håller till. Vi skulle diskutera tortyrlagar. Givetvis ville jag inte missa detta för allt i världen, så jag bestämde mig för att ignorera taggtråden i halsen och den stigande temperaturen i kroppen. Jag tog på mig min finaste business-klänning och sminkade mig så gott jag kunde. Det hjälpte tydligen inte jättemycket då det räckte att mina kollegor gav mig en enda blick och sedan frågade vad jag gjorde där... Haha! Men jag kämpade mig igenom hela mötet, dock utan någon syn av presidenten.
Efter mötet åkte vi tillbaka till kontoret och då ringde Doi för att fråga om jag var sugen på utgång på kvällen. Jag bestämde mig för att ytterligare ignorera faktumet att jag höll på att bli sjuk, åkte hem, sov i två timmar och sen åkte sminket och finklänningen på. Nu, såhär med facit i hand, så var det ju såklart väldigt dumt att göra det.
Här kommer lite bilder så ni kan se hur sjuk jag var... Mådde dock alldeles förträffligt efter några öl, shots och drinkar.
38.5 graders feber!
Jm kom också. Honom har jag inte sett på tre år!
Sen mötte vi upp med Jay...
och min loser ton...
Ton körde oss hem vid sex-tiden på morgonen och jag damp rakt i säng. På lördagen rörde jag inte en fena förutom när jag fixade käk. På söndagen var jag tvungen att infinna mig på kontoret klockan ett då vi skulle till en studio och spela in en radioreklam. Fick säga mänskliga rättigheter på svenska och derechos humanos på spanska och sen var det klart. På måndagen åkte jag till kontoret igen och fick ordern att genast åka till sjukhuset eftersom det var min fjärde dag med hög feber. Vi åkte dit och doktorn beordrade att jag genast skulle ta femtioelva blodprov då hon misstänkte malaria eller dengue. Vad fan! I två timmar fick vi vänta på resultatet och vi började redan diskutera hur vi skulle göra ifall jag blev inlagd. Lyckligtvis verkade det inte som varken dengue eller malaria, dock var mina vita blodceller mer än dubbelt så många som man normalt har. Därför befinner jag mig nu på övervakning och måste tillbaka till sjukhuset med jämna mellanrum och kolla blodet. Efter att ha fått hur mycket medicin som helst så är nu febern helt borta, så det verkar som att det bara var en influensa jag hade fått. Sista blodprovet är på måndag så efter det vet jag förhoppningsvis vad som infann sig i min stackars kropp.
Egentligen skulle jag befunnit mig i Dumaguete nu med min fina Jia. Men doktorn beordrade sängläge och att INTE lämna Manila. Så jag fick fint stanna hemma. Som tur var kostade bara biljetten cirka 300 kronor, så det var ju inte hela världen. Nu är jag dock tillbaka på jobbet igen och ikväll blir det lite barhoppning med Rosa. Givetvis kan jag inte dricka alkohol, men jag tänker att man nog kan ha kul ändå!
Vi hörs snart igen :)
Vardagsliv
Tjena!
Nu var det ett tag sen igen, men jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Har precis skrivit färdigt ett paper som ska skickas till IS på 13 sidor angående utbildningssituationen i Filippinerna. Så har ni några frågor så känner jag mig lite som en expert just nu! Haha. Men nu verkar det iaf som att jag äntligen är färdig med den delen, och strax börjar nya uppgifter som jag ska sätta tänderna i. Bland annat ska jag spela in en radio-reklam på söndag. Hehe :)
Förra onsdagen var det Lucy's sista dag så givetvis bestämde vi oss för att fira av henne på ett av mina favoritställen: Off the Grill.
Lucy och hennes flickvän Joyce
Normz och jag
Mei och Normz
När vi satt där började jag och Ron gnälla om att där inte var några heta killar. Vi tittade runtomkring och suckade högt. Vi bestämde oss för att bara njuta av bandet som spelade på scenen (asbra band!) och hoppas på att prince charming skulle komma in under tiden. Men vad ser vi inte då? JO, en heting på scen! Trummisen! Givetvis berättade jag för hela bordet att jag tyckte att han var snygg. Ron tittade på mig, fnissade lite och undrade om vi inte skulle önska en sång? Jag bad honom önska "Billionaire". Han skrev lappen, och skickade sen upp den på scenen. Sångerskan tog lappen och började läsa... "OH, So Angelica from Amnesty International wants the drummers number??". Det är inte ofta som jag skäms eller tycker att saker är pinsamma, men tro mig, jag var högröd i ansiktet. Det hela slutar iaf med att trummisen tar micken och sjunger en kärlekssång, dedikerad till mig. Haha, det var kul och hemskt på samma gång. Jag blev så nervös att jag skrattade genom hela sången!
Och där sitter Ron i bakgrunde med värsta smilet!
Kvällen avslutades vid midnatt och det bev rakt i bingen eftersom jag skulle vara på jobb klockan tio igen nästa morgon. På torsdagen var det rätt lugnt har jag för mig och vi tog en massage efter jobb. Riktigt härligt! På fredagen jobbade jag igen, hade ett möte på dagen med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court) där vi diskuterade en protestaktion vi ska hålla tillsammans utanför Japans ambassad. Kan inte gå in på detaljer nu, men jag ska berätta allt om det när vi har haft vår aktion. På kvällen blev det utgång såklart och gaykillarna på vårt jobb ville ta med oss på en gayklubb. Jag och Sophia tänkte att det säkert kunde bli roligt, så vi gick med på det. Vi startade på Off the Grill, drog vidare till en närliggande bar där managern bjöd oss på drinkar och blev vår bästa vän och sen var det dags för gayklubben.
När jag hörde att vi skulle på gayklubb tänkte jag att det skulle vara värsta hålligånget och vi skulle dansa natten lång. Wroooong! Alltså... Det var det värsta jag har varit med om någonsin. Usch, slowdance på scenen och sen kunde man typ köpa killarna. Det kostade 450 pesos så satt de bredvid en så länge man ville. Det var så hemskt att jag nästan ville gråta. Efter en öl var jag reda att hoppa upp ur soffan, men då visade det sig att man var TVUNGEN att köpa en öl till. Fatta att det kostade 700 pesos för två öl? En öl kostar vanligtvis mellan 30-100 pesos på en bar. WTF?? Vi svepte öl nummer två och sen drog vi raka vägen till en bar några kvarter bort där vi dansade bort de hemska bilderna ur våra minnen!
Nästa dag mådde jag faktiskt sjukt bra trots min sena natt. Jag hade lovat Rosa att vi skulle åka till Makati och festa på kvällen. Klockan sex ringde Doi mig när jag låg och halvsov i sängen. "Hey Angelica, I hope you're not sleeping. Up and get ready! Meet me in Makati at ten, I have a guy for you". Klarvaken hoppade jag in i duschen och sen gjorde Rosa och jag oss iordning. Vi åkte till Makati, snurrade runt hur länge som helst, innan vi slutligen hittade Doi och hans två kompisar på Basilio's.
Killen bakom mig var då killen som Doi ville att jag skulle träffa. Doi har verkligen ingen aning om vad jag gillar för killar. Haha! Sjukt roliga de här två dock! Efter Basilio's drog vi till Amber, har inte varit där på ett tag så det var kul. Men fatta att det kostar 500 pesos i inträde. Svinigt!
Efter Amber drog vi till Decades.
Rosa, Doi, Jeff och jag.
Efter Decades drog vi till Reserve...
Sen orkade vi inte härda ut mer utan åkte hem och la oss.
Söndagen spenderades på soffan och härligt var det! På kvällen gick jag över till Eastwood där det var dags för kaffe och seriöst snack med Ton. Gick som förväntat, han ljög. Liar, Liar, pants on fire. Men ja, det var ju tur att jag insåg vem han var innan det var för sent.
Denna veckan har varit rätt lugn. Har som sagt avslutat mitt paper, så det var väldigt skönt. Igår var det som bekant onsdag så jag, Sophia och Mei stack tillbaka till Off the Grill för att återigen parta till tonerna av det underbara bandet. Vi blev såklart igenkända så det var ju roligt! Sen kom trummisen fram till mig så vi fick snacka lite. Kul faktiskt! Jag gillar verkligen mitt liv här. Jag har så himla roligt hela tiden!! Men tro inte att jag festar hela tiden, det blir en del men mest går vi bara ut och dricker en drink eller två. Men det är så man gör här, och jag vill ju inte vara sämre. Sen att det bara blir festbilder som jag lägger på bloggen beror på att konorsbilderna inte alls är lika kul... Haha!
Rock oooon!
Piña colada och öl. Vilken blandning!!
Var hemma vid två-tiden och sen var det upp vid åtta igen. Vilket liv va? Haha!
Förresten så var jag på mitt livs första Rally igår. Jag trodde typ bara att vi skulle titta på, men när vi kom dit kom ledaren för "the free burma coalition" som höll i rally't fram till mig och frågade om jag kunde hålla en bild på Aung San Suu Kyi. Jovisst kunde jag det, blev dock lite chockad när han stegar fram med världens största tavla på henne! Jisses! Och tungt var det också. Så jag fick stå längst fram och hålla en bild på henne... Haha, vet inte varför det alltid händer mig, men nu är jag i varenda tidning runtom i Filippinerna och Asien.
Protester Angelica Svensson of Sweden displays a placard during a rally at the Myanmar Embassy to celebrate the release of Nobel Peace laureate Aung San Suu Kyi, Wednesday, Nov. 17, 2010, at the financial district of Makati city, southeast of Manila, Philippines. The protesters also challenged the UN and ASEAN to broaden its engagement with Myanmar by rejecting the recent multi-party elections which they claimed were marred by fraud, tampering and harassment.
Älskar för övrigt att det står protester Angelica Svensson of Sweden.
That's all for now!
Puss och kram, och kommentera för fanken!
Nu var det ett tag sen igen, men jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Har precis skrivit färdigt ett paper som ska skickas till IS på 13 sidor angående utbildningssituationen i Filippinerna. Så har ni några frågor så känner jag mig lite som en expert just nu! Haha. Men nu verkar det iaf som att jag äntligen är färdig med den delen, och strax börjar nya uppgifter som jag ska sätta tänderna i. Bland annat ska jag spela in en radio-reklam på söndag. Hehe :)
Förra onsdagen var det Lucy's sista dag så givetvis bestämde vi oss för att fira av henne på ett av mina favoritställen: Off the Grill.
Lucy och hennes flickvän Joyce
Normz och jag
Mei och Normz
När vi satt där började jag och Ron gnälla om att där inte var några heta killar. Vi tittade runtomkring och suckade högt. Vi bestämde oss för att bara njuta av bandet som spelade på scenen (asbra band!) och hoppas på att prince charming skulle komma in under tiden. Men vad ser vi inte då? JO, en heting på scen! Trummisen! Givetvis berättade jag för hela bordet att jag tyckte att han var snygg. Ron tittade på mig, fnissade lite och undrade om vi inte skulle önska en sång? Jag bad honom önska "Billionaire". Han skrev lappen, och skickade sen upp den på scenen. Sångerskan tog lappen och började läsa... "OH, So Angelica from Amnesty International wants the drummers number??". Det är inte ofta som jag skäms eller tycker att saker är pinsamma, men tro mig, jag var högröd i ansiktet. Det hela slutar iaf med att trummisen tar micken och sjunger en kärlekssång, dedikerad till mig. Haha, det var kul och hemskt på samma gång. Jag blev så nervös att jag skrattade genom hela sången!
Och där sitter Ron i bakgrunde med värsta smilet!
Kvällen avslutades vid midnatt och det bev rakt i bingen eftersom jag skulle vara på jobb klockan tio igen nästa morgon. På torsdagen var det rätt lugnt har jag för mig och vi tog en massage efter jobb. Riktigt härligt! På fredagen jobbade jag igen, hade ett möte på dagen med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court) där vi diskuterade en protestaktion vi ska hålla tillsammans utanför Japans ambassad. Kan inte gå in på detaljer nu, men jag ska berätta allt om det när vi har haft vår aktion. På kvällen blev det utgång såklart och gaykillarna på vårt jobb ville ta med oss på en gayklubb. Jag och Sophia tänkte att det säkert kunde bli roligt, så vi gick med på det. Vi startade på Off the Grill, drog vidare till en närliggande bar där managern bjöd oss på drinkar och blev vår bästa vän och sen var det dags för gayklubben.
När jag hörde att vi skulle på gayklubb tänkte jag att det skulle vara värsta hålligånget och vi skulle dansa natten lång. Wroooong! Alltså... Det var det värsta jag har varit med om någonsin. Usch, slowdance på scenen och sen kunde man typ köpa killarna. Det kostade 450 pesos så satt de bredvid en så länge man ville. Det var så hemskt att jag nästan ville gråta. Efter en öl var jag reda att hoppa upp ur soffan, men då visade det sig att man var TVUNGEN att köpa en öl till. Fatta att det kostade 700 pesos för två öl? En öl kostar vanligtvis mellan 30-100 pesos på en bar. WTF?? Vi svepte öl nummer två och sen drog vi raka vägen till en bar några kvarter bort där vi dansade bort de hemska bilderna ur våra minnen!
Nästa dag mådde jag faktiskt sjukt bra trots min sena natt. Jag hade lovat Rosa att vi skulle åka till Makati och festa på kvällen. Klockan sex ringde Doi mig när jag låg och halvsov i sängen. "Hey Angelica, I hope you're not sleeping. Up and get ready! Meet me in Makati at ten, I have a guy for you". Klarvaken hoppade jag in i duschen och sen gjorde Rosa och jag oss iordning. Vi åkte till Makati, snurrade runt hur länge som helst, innan vi slutligen hittade Doi och hans två kompisar på Basilio's.
Killen bakom mig var då killen som Doi ville att jag skulle träffa. Doi har verkligen ingen aning om vad jag gillar för killar. Haha! Sjukt roliga de här två dock! Efter Basilio's drog vi till Amber, har inte varit där på ett tag så det var kul. Men fatta att det kostar 500 pesos i inträde. Svinigt!
Efter Amber drog vi till Decades.
Rosa, Doi, Jeff och jag.
Efter Decades drog vi till Reserve...
Sen orkade vi inte härda ut mer utan åkte hem och la oss.
Söndagen spenderades på soffan och härligt var det! På kvällen gick jag över till Eastwood där det var dags för kaffe och seriöst snack med Ton. Gick som förväntat, han ljög. Liar, Liar, pants on fire. Men ja, det var ju tur att jag insåg vem han var innan det var för sent.
Denna veckan har varit rätt lugn. Har som sagt avslutat mitt paper, så det var väldigt skönt. Igår var det som bekant onsdag så jag, Sophia och Mei stack tillbaka till Off the Grill för att återigen parta till tonerna av det underbara bandet. Vi blev såklart igenkända så det var ju roligt! Sen kom trummisen fram till mig så vi fick snacka lite. Kul faktiskt! Jag gillar verkligen mitt liv här. Jag har så himla roligt hela tiden!! Men tro inte att jag festar hela tiden, det blir en del men mest går vi bara ut och dricker en drink eller två. Men det är så man gör här, och jag vill ju inte vara sämre. Sen att det bara blir festbilder som jag lägger på bloggen beror på att konorsbilderna inte alls är lika kul... Haha!
Rock oooon!
Piña colada och öl. Vilken blandning!!
Var hemma vid två-tiden och sen var det upp vid åtta igen. Vilket liv va? Haha!
Förresten så var jag på mitt livs första Rally igår. Jag trodde typ bara att vi skulle titta på, men när vi kom dit kom ledaren för "the free burma coalition" som höll i rally't fram till mig och frågade om jag kunde hålla en bild på Aung San Suu Kyi. Jovisst kunde jag det, blev dock lite chockad när han stegar fram med världens största tavla på henne! Jisses! Och tungt var det också. Så jag fick stå längst fram och hålla en bild på henne... Haha, vet inte varför det alltid händer mig, men nu är jag i varenda tidning runtom i Filippinerna och Asien.
Protester Angelica Svensson of Sweden displays a placard during a rally at the Myanmar Embassy to celebrate the release of Nobel Peace laureate Aung San Suu Kyi, Wednesday, Nov. 17, 2010, at the financial district of Makati city, southeast of Manila, Philippines. The protesters also challenged the UN and ASEAN to broaden its engagement with Myanmar by rejecting the recent multi-party elections which they claimed were marred by fraud, tampering and harassment.
Älskar för övrigt att det står protester Angelica Svensson of Sweden.
That's all for now!
Puss och kram, och kommentera för fanken!
Palawan!
Jepp, jag tänker ytterligare ignorera faktumet att jag har galet mycke att göra endast för att ni därhemma ska få ett nytt underbart blogginlägg om mitt liv på andra sidan globen. Förra torsdagen, det vill säga för exakt en vecka sedan så tog jag och Rosa varsen liten ryggsäck och drog till paradisön Palawan. Vi skulle åka redan halv åtta på morgonen och smarte jag var ju såklart ute på galej halva natten då det var Mei's födelsedagsfest. När Rosa öppnar dörren till mitt rum kvart över sju på morgonen satt jag på sängen utan kläder på och bara stirrade rakt fram. Jag mådde inte alls särskilt bra, nej. Tryckte ner lite kläder i ryggsäcken som jag i mitt onyktra tillstånd hade slängt ut på golvet för "det var kläder som jag skulle ha med mig till Palawan". Halv åtta stod Rosa med en mimosa till mig och blotta synen fick det nästan att vända sig i magen på mig. Vi kom till flygplatsen alldeles för tidigt, vilket förvisso var väldigt bra för mig då jag fick avnjuta en underbar omelett till frukost. Efter incheckningen blev det till att strosa rundor eftersom planet var lite mer än en timme försenat. Vi fick då syn på denna underbara filuren. Jag undrar lite vad han tänkte när han bestämde sig för den frillan. "Jag vill se ut som en fifty-fifty-klubba"?
Kul! Vi kom fram till Puerto Princesa på eftermiddagen och hittade världens underbaraste trike-förare som körde oss till hotellet. Väl på hotellet blev vi uppgraderade till ett rum med havsutsikt, vilket inte hade spelat mig någon roll eftersom stranden såg lika tråkig ut som lagunen på andra sidan. Rummet var helt okej dock, och lyckligtvis hade vi en pool som definitivt gick att bada i. Bjuder på en bild på vår finfina strand:
Vi hade innan bestämt oss för att vi skulle ha en riktig semester och bara ligga på stranden varje dag, men när vi såg denna icke så underbara vy bestämde vi oss för att åka på en massa utflykter istället. Så vi gick bort till receptionen och bokade in "underground river" på fredagen, "island hopping" på lördagen, "fire flies watching" på söndagen och "dolphin watching" på måndagen innan flyget tillbaka hem. På torsdagskvällen gick vi på upptäcktsfärd i Puerto Princesa för att försöka finna lite nattliv, och dra på trissor, men vi hittade faktiskt människor! Dock hade vi arrangerat med hotellet att vi ville bli hämtade halv elva på "Warehouz 45" (sjukt coolt namn, va? hahaha), så vi fick lämna stället precis när allt det roliga började!
Nästa morgon var det uppstigning deluxe-tidigt. Vi käkade frukost halv sju och klockan sju kom minibussen och hämtade oss för att köra oss till "the underground river". Den är tydligen med på listan över de sju natur-underverken i världen. Ja, listan heter säkert inte riktigt så, men vet inte vad det heter på svenska. Det är världens längsta navigeringsbara underjordsflod. Det finns en längre flod i Mexico, men man kan inte segla lika långt på den. Det var en trevlig utflykt, men jag tycker ju faktiskt inte att det är så hemskt spännande att kolla på lite grottformationer... Men nu har jag ju varit där och behöver aldrig mer göra om det.
På vägen dit körde vi upp i bergen och genom djungeln. Älskar landskapet :)
In i den lilla grottan skulle vi!
Ja, det här är alltså Jesus. Men det är lite svårt att se på bild. Haha!
Efter vår lilla segeltur i grottan avnjöt vi en underbar lunch på fastlandet. Därefter bar det av till en annan grotta och det var dags för "spilanking". Hade aldrig hört detta ordet tidigare så jag frågade Rosa vad det var. Hon svarade att man fick en hjälm på huvudet med en lampa och sen gick man genom en mörk grotta. Jaja, tänkte jag, det kan jag väl göra. Åhherrejisses vad jag ångrade mig!!! Det var mörkt och trångt, man skulle in genom minimalistiska hål och var tvungen att vrida kroppen på speciella sätt för att ens ha en chans att komma igenom. Sedan kom vi till en svagt sluttande vägg. Ner från ett hål uppe i "taket" hängde två rep. Utan någon säkerhet alls var det bara till att greppa dessa två rep och klättra 6 meter upp. Fiii faaaan, sjukt läskigt. Det värsta var när man kom upp, då var man tvungen att lirka sig in och nedanför sig har man ett 6metersstup. Jag var inte imponerad alltså. Och ytterligare värre: när man klarat den väggen och kommer in genom hålet då är där tamejfanken en ny vägg att klättra upp för. Jag trodde jag skulle dö! Men jag kom hela vägen upp och jag var så stolt! Utsikten var fantastisk, men dessvärre hade inte jag min kamera med mig. Men Rosa har några bilder på sin, så jag lägger upp dem när hon gett mig dem. Väl däruppe kunde jag njuta lite grann, ända tills våra guider säger till oss att det är dags att gå ner igen. "How are we getting down?" frågade jag i ett desperat hopp om att det inte skulle vara samma väg. "Same way" fick jag till svar och dog genast lite inombords. Ni kommer förstå varför när ni ser bilderna. Jag var livrädd! Men jag klarade det och väl nere på marken igen gick jag raka vägen till restaurangen och beställde en öl och en shot för att lugna nerverna lite. Men jag har fortfarande idag, 6 dagar senare, träningsvärk i armar och ben, så ni kan ju förstå att jag höll i för kung och fosterland! Och till råga på allt gjorde jag detta i klänning och flip-flops. Aldrig mer spilanking!!!!!!!!
Resten av dagen spenderades i poolen där vi sippade på drinkar till mörkret la sig över oss. Då gjorde vi oss iordning och åkte in till Puerto Princesa där vi avnjöt en underbar middag på stadens mest kända fiskrestaurang. Det var riktigt mumsigt! :)
Nästa morgon var vi uppe med tuppen igen då det äntligen var dags för att undersöka ö:arna runt Palawan! Givetvis regnade det på morgonen, men vi försökte hålla humöret uppe ändå. Och efter vårt första stop på ett rev så slutade det regna och solen tittade fram! Revet var kass, knappt några fiskar och alldeles grumligt vatten. Besvikelse deluxe. Därpå seglade vi till starfish-island där vi stannade i två timmar. Vi badade, tog foton och käkade en alldeles, alldeles underbar lunch.
Hittade denna sjöstjärnan i havet! Riktigt ballt!
Haha, när Rosa såg denna bilden utbrast hon: "what? how could i miss that big bottle of beer??". Men det är ingen stor flarra öl, det är en vanlig :)
Och det här är ingen skitstor snäcka heller!
:)
Efter lunchen åkte vi vidare till snake island men Rosa har alla bilderna på oss därifrån. Vi var tillbaka på hotellet vid tre-tiden och avslutade även denna dag med att sippa på drinkar i poolen. Och tur var väl det, eftersom vi lärde känna Paul denna kväll! Jag, Rosa, Paul och hans kusin JC hängde ihopa resten av tiden på Palawan. På kvällen skulle vi äta middag, men vi hamnade på en bar, så vår middag blev plöstligt sex tallrikar cheese sticks. Haha!
Något solbrända? Speciellt Rosa! Haha
Paul och JC!
Efter ett tag bestämde vi oss för att byta ställe och dra till Warehouz 45 igen. Så vi hoppade upp på grabbarnas motorcyklar och åkte dit. Väl där tänkte jag att vi borde spice'a upp kvällen lite och föreslog därför missions. Vi alla tänkte ett tag och sen delades följande missions ut: Paul skulle gå upp på scenen och få sångerskans nummer. Rosa skulle övertala DJ'n att hon skulle få DJ'a en hel låt. JC skulle dansa med en tjej precis framför scenen. Och till mig skulle de andra välja ut en kille inne i baren som jag skulle få att köpa en drink till mig. Straffet för den som inte utförde sitt mission var att köpa shots tiill alla. Lyckligtvis blev det inga shots då alla klarade sina missions galant! :)
På söndagen tog vi en liten sovmorgon och gick inte upp förrän halv nio. Vi hade planerat att ligga vid poolen hela dagen, men då det var mulet och vi båda fortfarande var galet trötta slutade det med att vi somnade i våra sängar och vaknade inte förrän vid fyra. Vi hade bestämt träff med grabbarna i lobbyn klockan fem eftersom vi skulle kolla på eldflugor. Det låter kanske lite nördigt att åka och kolla på eldflugor, men det var så himla coolt! Vi seglade längs en knäpptyst och beckmörk flod med träd på båda sidorna (eller ja, mangrooves). Himlen var helt stjärnklar och vi kunde till och med se Saturnus! Eldflugorna gillar bara vissa av träden, så ibland seglade vi där det var helt svart och helt plötsligt kom det ett parti där eldflugorna surrade och det lyste upp hela trädet! Det är så svårt att förklara, jag antar att man måste uppleva det för att förstå.
Här är vi redo får att se lite eldflugor!
Tillbaka på hotellet spelade vi en massa drinking games och hade det allmänt trevligt!
Och här tyckte jag att det var en bra idé att avrunda kvällen. Klockan var närmre ett och vi skulle bli hämtade klockan sex nästa morgon för att kolla på delfiner.
Givetvis var himlen svart när vi vaknade på måndagen. Solen hade gått upp, men det var ett oväder på ingång. Och vi skulle ut med en pyttebåt för att försöka få syn på några stackars delfiner! Vi hann segla ut typ 30 minuter innan regnet stod som spön i backen och båten gungade värre än något jag någonsin varit med om.
Men vi behövde bara lida i 20 minuter. Sen sken solen och delfinerna kom fram. Jag vet inte hur man laddar upp en film på bloggen, så gå in på min facebook, där har jag en video när delfinerna simmar precis bredvid båten, vilket var skitcoolt!
Därefter blev det en snabb middag på en restaurang och sen flög vi tillbaka till Manila. Var hemma i huset vid sex i måndags. Borta bra, men hemma är ändå bäst! :)
Kul! Vi kom fram till Puerto Princesa på eftermiddagen och hittade världens underbaraste trike-förare som körde oss till hotellet. Väl på hotellet blev vi uppgraderade till ett rum med havsutsikt, vilket inte hade spelat mig någon roll eftersom stranden såg lika tråkig ut som lagunen på andra sidan. Rummet var helt okej dock, och lyckligtvis hade vi en pool som definitivt gick att bada i. Bjuder på en bild på vår finfina strand:
Vi hade innan bestämt oss för att vi skulle ha en riktig semester och bara ligga på stranden varje dag, men när vi såg denna icke så underbara vy bestämde vi oss för att åka på en massa utflykter istället. Så vi gick bort till receptionen och bokade in "underground river" på fredagen, "island hopping" på lördagen, "fire flies watching" på söndagen och "dolphin watching" på måndagen innan flyget tillbaka hem. På torsdagskvällen gick vi på upptäcktsfärd i Puerto Princesa för att försöka finna lite nattliv, och dra på trissor, men vi hittade faktiskt människor! Dock hade vi arrangerat med hotellet att vi ville bli hämtade halv elva på "Warehouz 45" (sjukt coolt namn, va? hahaha), så vi fick lämna stället precis när allt det roliga började!
Nästa morgon var det uppstigning deluxe-tidigt. Vi käkade frukost halv sju och klockan sju kom minibussen och hämtade oss för att köra oss till "the underground river". Den är tydligen med på listan över de sju natur-underverken i världen. Ja, listan heter säkert inte riktigt så, men vet inte vad det heter på svenska. Det är världens längsta navigeringsbara underjordsflod. Det finns en längre flod i Mexico, men man kan inte segla lika långt på den. Det var en trevlig utflykt, men jag tycker ju faktiskt inte att det är så hemskt spännande att kolla på lite grottformationer... Men nu har jag ju varit där och behöver aldrig mer göra om det.
På vägen dit körde vi upp i bergen och genom djungeln. Älskar landskapet :)
In i den lilla grottan skulle vi!
Ja, det här är alltså Jesus. Men det är lite svårt att se på bild. Haha!
Efter vår lilla segeltur i grottan avnjöt vi en underbar lunch på fastlandet. Därefter bar det av till en annan grotta och det var dags för "spilanking". Hade aldrig hört detta ordet tidigare så jag frågade Rosa vad det var. Hon svarade att man fick en hjälm på huvudet med en lampa och sen gick man genom en mörk grotta. Jaja, tänkte jag, det kan jag väl göra. Åhherrejisses vad jag ångrade mig!!! Det var mörkt och trångt, man skulle in genom minimalistiska hål och var tvungen att vrida kroppen på speciella sätt för att ens ha en chans att komma igenom. Sedan kom vi till en svagt sluttande vägg. Ner från ett hål uppe i "taket" hängde två rep. Utan någon säkerhet alls var det bara till att greppa dessa två rep och klättra 6 meter upp. Fiii faaaan, sjukt läskigt. Det värsta var när man kom upp, då var man tvungen att lirka sig in och nedanför sig har man ett 6metersstup. Jag var inte imponerad alltså. Och ytterligare värre: när man klarat den väggen och kommer in genom hålet då är där tamejfanken en ny vägg att klättra upp för. Jag trodde jag skulle dö! Men jag kom hela vägen upp och jag var så stolt! Utsikten var fantastisk, men dessvärre hade inte jag min kamera med mig. Men Rosa har några bilder på sin, så jag lägger upp dem när hon gett mig dem. Väl däruppe kunde jag njuta lite grann, ända tills våra guider säger till oss att det är dags att gå ner igen. "How are we getting down?" frågade jag i ett desperat hopp om att det inte skulle vara samma väg. "Same way" fick jag till svar och dog genast lite inombords. Ni kommer förstå varför när ni ser bilderna. Jag var livrädd! Men jag klarade det och väl nere på marken igen gick jag raka vägen till restaurangen och beställde en öl och en shot för att lugna nerverna lite. Men jag har fortfarande idag, 6 dagar senare, träningsvärk i armar och ben, så ni kan ju förstå att jag höll i för kung och fosterland! Och till råga på allt gjorde jag detta i klänning och flip-flops. Aldrig mer spilanking!!!!!!!!
Resten av dagen spenderades i poolen där vi sippade på drinkar till mörkret la sig över oss. Då gjorde vi oss iordning och åkte in till Puerto Princesa där vi avnjöt en underbar middag på stadens mest kända fiskrestaurang. Det var riktigt mumsigt! :)
Nästa morgon var vi uppe med tuppen igen då det äntligen var dags för att undersöka ö:arna runt Palawan! Givetvis regnade det på morgonen, men vi försökte hålla humöret uppe ändå. Och efter vårt första stop på ett rev så slutade det regna och solen tittade fram! Revet var kass, knappt några fiskar och alldeles grumligt vatten. Besvikelse deluxe. Därpå seglade vi till starfish-island där vi stannade i två timmar. Vi badade, tog foton och käkade en alldeles, alldeles underbar lunch.
Hittade denna sjöstjärnan i havet! Riktigt ballt!
Haha, när Rosa såg denna bilden utbrast hon: "what? how could i miss that big bottle of beer??". Men det är ingen stor flarra öl, det är en vanlig :)
Och det här är ingen skitstor snäcka heller!
:)
Efter lunchen åkte vi vidare till snake island men Rosa har alla bilderna på oss därifrån. Vi var tillbaka på hotellet vid tre-tiden och avslutade även denna dag med att sippa på drinkar i poolen. Och tur var väl det, eftersom vi lärde känna Paul denna kväll! Jag, Rosa, Paul och hans kusin JC hängde ihopa resten av tiden på Palawan. På kvällen skulle vi äta middag, men vi hamnade på en bar, så vår middag blev plöstligt sex tallrikar cheese sticks. Haha!
Något solbrända? Speciellt Rosa! Haha
Paul och JC!
Efter ett tag bestämde vi oss för att byta ställe och dra till Warehouz 45 igen. Så vi hoppade upp på grabbarnas motorcyklar och åkte dit. Väl där tänkte jag att vi borde spice'a upp kvällen lite och föreslog därför missions. Vi alla tänkte ett tag och sen delades följande missions ut: Paul skulle gå upp på scenen och få sångerskans nummer. Rosa skulle övertala DJ'n att hon skulle få DJ'a en hel låt. JC skulle dansa med en tjej precis framför scenen. Och till mig skulle de andra välja ut en kille inne i baren som jag skulle få att köpa en drink till mig. Straffet för den som inte utförde sitt mission var att köpa shots tiill alla. Lyckligtvis blev det inga shots då alla klarade sina missions galant! :)
På söndagen tog vi en liten sovmorgon och gick inte upp förrän halv nio. Vi hade planerat att ligga vid poolen hela dagen, men då det var mulet och vi båda fortfarande var galet trötta slutade det med att vi somnade i våra sängar och vaknade inte förrän vid fyra. Vi hade bestämt träff med grabbarna i lobbyn klockan fem eftersom vi skulle kolla på eldflugor. Det låter kanske lite nördigt att åka och kolla på eldflugor, men det var så himla coolt! Vi seglade längs en knäpptyst och beckmörk flod med träd på båda sidorna (eller ja, mangrooves). Himlen var helt stjärnklar och vi kunde till och med se Saturnus! Eldflugorna gillar bara vissa av träden, så ibland seglade vi där det var helt svart och helt plötsligt kom det ett parti där eldflugorna surrade och det lyste upp hela trädet! Det är så svårt att förklara, jag antar att man måste uppleva det för att förstå.
Här är vi redo får att se lite eldflugor!
Tillbaka på hotellet spelade vi en massa drinking games och hade det allmänt trevligt!
Och här tyckte jag att det var en bra idé att avrunda kvällen. Klockan var närmre ett och vi skulle bli hämtade klockan sex nästa morgon för att kolla på delfiner.
Givetvis var himlen svart när vi vaknade på måndagen. Solen hade gått upp, men det var ett oväder på ingång. Och vi skulle ut med en pyttebåt för att försöka få syn på några stackars delfiner! Vi hann segla ut typ 30 minuter innan regnet stod som spön i backen och båten gungade värre än något jag någonsin varit med om.
Men vi behövde bara lida i 20 minuter. Sen sken solen och delfinerna kom fram. Jag vet inte hur man laddar upp en film på bloggen, så gå in på min facebook, där har jag en video när delfinerna simmar precis bredvid båten, vilket var skitcoolt!
Därefter blev det en snabb middag på en restaurang och sen flög vi tillbaka till Manila. Var hemma i huset vid sex i måndags. Borta bra, men hemma är ändå bäst! :)
Rätt upptagen!
Hejsan Sverige!
Jag får be om ursäkt för mitt otroligt dåliga bloggande, men som ni kanske förstår har jag haft riktigt mycket att göra. Förra veckan införskaffade jag mig faktiskt en kamera och eftersom många har frågat hur jag bor, så inledde jag fotograferandet med att ta några bilder på mitt rum. Jag har fortfarande inte hunnit fotografera resten av huset eller mitt område, men det kommer i sinom tid. Håll till godo med mitt rum:
Trivs bra i det rummet får jag säga :) Förra fredagen så var jag och Sophia sjukt rastlösa på jobb. Helt plötsligt utbrister Sophia: "what the hell, screw this, i need a drink!". Jag började först skratta, sedan insåg jag att hon var gravallvarlig och tänkte att en drink faktiskt inte hade varit helt fel! Så vi reste oss, och gick mot dörren. Chefen hade en underbar (läs: absolut inte) timing och kom nerför trappan precis när vi skulle gå ut. "Where are you going?". Jag: "Eeeehh... Coffee break...?!". Han: "Awesome, I want coffee too, I'll join you". Shit, shit, shit. Sophia tog mig i handen och klämde den hårt. Vi började gå bort mot stora vägen och jag snackade på som vanligt. Helt plötsligt stannar min chef och tittar på mig. "Angelica, what's wrong with you??!". Jag: "Hmmm.. Eeerrr... I need a drink". Han började asgarva, och sa att han skulle säga till de andra på kontoret att vi stannade kvar på Starbucks och drack våra kaffe där. Men istället kunde jag och Sophia gå till kvarterskrogen och avnjuta varsen iskall öl mitt på dagen! Jag älskar att min praktikplats är så laid-back. Så länge du sköter dina arbetsuppgifter är allt tillåtet.
Resten av dagen på kontoret blev genast så mycket roligare! På kvällen åkte jag hem till Mei och Sophia där vi hade förfest. Efter ett par flaskor vin drog vi in till Timog där vi hade bestämt oss för att barhoppa. Jag är trött på att gå till 19 20 varje fredag eftersom vakten där ger mig nya brev varje gång där han friar till mig. Nu har det gått så långt att hans ex-flickvän har hackat in sig i hans facebook, addat mig, och skriver nu en massa saker till mig... Konstiga saker som att hon hoppas att jag är en bra tjej och inte har många pojkvänner och att jag inte ska göra honom ledsen och sånt. Haha, det är helt sjukt. I alla fall... Barhoppning blev det!
Här är Sophia, jag och Mei på första baren. Det var skittråkigt där.
Försök ignorera faktumet att jag ser ut som en ful sköldpadda här... Men Sophia, jag och Mei hade riktigt kul på denna baren. De har ett riktigt coolt live-band som sjunger sjukt bra musik. Det är som att vara på vilken klubb som helst. Därefter skulle vi försöka hitta Decades i Timog, men det stället hade visst stängt ner, så vi drog till Decades i Metrowalk istället! Efter lite dans blev det ett sista pitstop på Reserve innan vi åkte hem vid fem-tiden :)
På lördagen var jag och Rosa inbjudna på inflyttningsfest hemma hos Alexis. Han sms:ade en adress, sa till oss att ta med en flaska och att infinna oss vid sju-tiden. Klockan sju var vi fortfarande på Shopwise och handlade. Haha! Sedan åkte vi hem, lagade mat och gjorde oss iordning. Halv elva var vi redo att åka. Vi sms:ade Alexis och frågade om det fortfarande var folk kvar. Lyckligtvis var där fortfarande ett glatt gäng, även om de flesta redan hade lämnat. Vi satte oss i en taxi, och off we went till Ortigas. Vi cruisade runt i en hel evighet men kunde inte hitta hans lägenhet. Vi ringde upp Alexis som fick snacka med taxichaffisen för att ge honom klara directions. Men vi fortsatte att cirkulera och kunde inte hitta "the strata building". Helt plöstligt stannar vi utanför det flottaste huset på hela gatan och taxichauffören frågar vakterna: "Strata building?". "Yes!", svarar dem, så jag och Rosa klev ur taxin. Vi hade fått klara instruktioner på att vi skulle till lägenhet 9B, men the concierge tryckte på "Pent House". Jag började garva och tryckte på 9:an. Vi må vara vita, men det betyder inte att vi ska till the pent house! När hissdörrarna öppnade sig på nionde våningen klev vi rakt in i ett callcenter. Jag började skratta hysteriskt och tryckte Rosa in i hissen igen. "Han har nog sin fest på takvåningen...". Vi kommer upp och i hallen sitter det sex tjejer i ett led framför ett bord, utklädda till playboy-bunnies. De ger oss varsen mask med glitter på och säger "Welocme!". Oj, vad flott, tänkte jag. Vi klev in och det var värsta Casino Royal-festen. Alltså, inte bara som ett tema, det var sponsrat av Casino Royal. Jag lutar mig fram mot Rosa och viskar: "why did he tell us to bring our own bottle? this whole party is fully catered?". Rosa bara kollade på mig, skrattade nervöst och sa: "I have no freaking idea..". Vi kunde inte se Alexis någonstans så vi gick ut på terassen för att ringa honom. Det visade sig att vi var på fel fest... Såklart. Vi sa till Alexis att pallra sig upp på taket fort som tusan eftersom det var värsta festen där. Under tiden passade jag och Rosa på att ta kort på oss själva.
Efter tio minuter ringde Alexis tillbaka. "Girls, my house doesn't even have a roof top...". HAHA! Vi var alltså inte bara på fel fest, vi var på fel fest på fel ställe! Vi gick ut till hissarna igen för att åka ner och ta en taxi till Alexis ställe. Vi stötte på en kille i hissen som erbjöd sig att köra oss till rätt ställe. Schysst! Det visade sig att han var en känd DJ och radiopratare... Och festen vi precis hade varit på var en kändisfest! Hur ofta händer det att man råkar crascha en kändisfest???
Haha, jag älskar mitt liv!
Nu kom min skjuts så jag måste sluta. Fortsätter uppdatera imorgon, då kommer det förhoppningsvis lite info om Palawan :)
Jag får be om ursäkt för mitt otroligt dåliga bloggande, men som ni kanske förstår har jag haft riktigt mycket att göra. Förra veckan införskaffade jag mig faktiskt en kamera och eftersom många har frågat hur jag bor, så inledde jag fotograferandet med att ta några bilder på mitt rum. Jag har fortfarande inte hunnit fotografera resten av huset eller mitt område, men det kommer i sinom tid. Håll till godo med mitt rum:
Trivs bra i det rummet får jag säga :) Förra fredagen så var jag och Sophia sjukt rastlösa på jobb. Helt plötsligt utbrister Sophia: "what the hell, screw this, i need a drink!". Jag började först skratta, sedan insåg jag att hon var gravallvarlig och tänkte att en drink faktiskt inte hade varit helt fel! Så vi reste oss, och gick mot dörren. Chefen hade en underbar (läs: absolut inte) timing och kom nerför trappan precis när vi skulle gå ut. "Where are you going?". Jag: "Eeeehh... Coffee break...?!". Han: "Awesome, I want coffee too, I'll join you". Shit, shit, shit. Sophia tog mig i handen och klämde den hårt. Vi började gå bort mot stora vägen och jag snackade på som vanligt. Helt plötsligt stannar min chef och tittar på mig. "Angelica, what's wrong with you??!". Jag: "Hmmm.. Eeerrr... I need a drink". Han började asgarva, och sa att han skulle säga till de andra på kontoret att vi stannade kvar på Starbucks och drack våra kaffe där. Men istället kunde jag och Sophia gå till kvarterskrogen och avnjuta varsen iskall öl mitt på dagen! Jag älskar att min praktikplats är så laid-back. Så länge du sköter dina arbetsuppgifter är allt tillåtet.
Resten av dagen på kontoret blev genast så mycket roligare! På kvällen åkte jag hem till Mei och Sophia där vi hade förfest. Efter ett par flaskor vin drog vi in till Timog där vi hade bestämt oss för att barhoppa. Jag är trött på att gå till 19 20 varje fredag eftersom vakten där ger mig nya brev varje gång där han friar till mig. Nu har det gått så långt att hans ex-flickvän har hackat in sig i hans facebook, addat mig, och skriver nu en massa saker till mig... Konstiga saker som att hon hoppas att jag är en bra tjej och inte har många pojkvänner och att jag inte ska göra honom ledsen och sånt. Haha, det är helt sjukt. I alla fall... Barhoppning blev det!
Här är Sophia, jag och Mei på första baren. Det var skittråkigt där.
Försök ignorera faktumet att jag ser ut som en ful sköldpadda här... Men Sophia, jag och Mei hade riktigt kul på denna baren. De har ett riktigt coolt live-band som sjunger sjukt bra musik. Det är som att vara på vilken klubb som helst. Därefter skulle vi försöka hitta Decades i Timog, men det stället hade visst stängt ner, så vi drog till Decades i Metrowalk istället! Efter lite dans blev det ett sista pitstop på Reserve innan vi åkte hem vid fem-tiden :)
På lördagen var jag och Rosa inbjudna på inflyttningsfest hemma hos Alexis. Han sms:ade en adress, sa till oss att ta med en flaska och att infinna oss vid sju-tiden. Klockan sju var vi fortfarande på Shopwise och handlade. Haha! Sedan åkte vi hem, lagade mat och gjorde oss iordning. Halv elva var vi redo att åka. Vi sms:ade Alexis och frågade om det fortfarande var folk kvar. Lyckligtvis var där fortfarande ett glatt gäng, även om de flesta redan hade lämnat. Vi satte oss i en taxi, och off we went till Ortigas. Vi cruisade runt i en hel evighet men kunde inte hitta hans lägenhet. Vi ringde upp Alexis som fick snacka med taxichaffisen för att ge honom klara directions. Men vi fortsatte att cirkulera och kunde inte hitta "the strata building". Helt plöstligt stannar vi utanför det flottaste huset på hela gatan och taxichauffören frågar vakterna: "Strata building?". "Yes!", svarar dem, så jag och Rosa klev ur taxin. Vi hade fått klara instruktioner på att vi skulle till lägenhet 9B, men the concierge tryckte på "Pent House". Jag började garva och tryckte på 9:an. Vi må vara vita, men det betyder inte att vi ska till the pent house! När hissdörrarna öppnade sig på nionde våningen klev vi rakt in i ett callcenter. Jag började skratta hysteriskt och tryckte Rosa in i hissen igen. "Han har nog sin fest på takvåningen...". Vi kommer upp och i hallen sitter det sex tjejer i ett led framför ett bord, utklädda till playboy-bunnies. De ger oss varsen mask med glitter på och säger "Welocme!". Oj, vad flott, tänkte jag. Vi klev in och det var värsta Casino Royal-festen. Alltså, inte bara som ett tema, det var sponsrat av Casino Royal. Jag lutar mig fram mot Rosa och viskar: "why did he tell us to bring our own bottle? this whole party is fully catered?". Rosa bara kollade på mig, skrattade nervöst och sa: "I have no freaking idea..". Vi kunde inte se Alexis någonstans så vi gick ut på terassen för att ringa honom. Det visade sig att vi var på fel fest... Såklart. Vi sa till Alexis att pallra sig upp på taket fort som tusan eftersom det var värsta festen där. Under tiden passade jag och Rosa på att ta kort på oss själva.
Efter tio minuter ringde Alexis tillbaka. "Girls, my house doesn't even have a roof top...". HAHA! Vi var alltså inte bara på fel fest, vi var på fel fest på fel ställe! Vi gick ut till hissarna igen för att åka ner och ta en taxi till Alexis ställe. Vi stötte på en kille i hissen som erbjöd sig att köra oss till rätt ställe. Schysst! Det visade sig att han var en känd DJ och radiopratare... Och festen vi precis hade varit på var en kändisfest! Hur ofta händer det att man råkar crascha en kändisfest???
Haha, jag älskar mitt liv!
Nu kom min skjuts så jag måste sluta. Fortsätter uppdatera imorgon, då kommer det förhoppningsvis lite info om Palawan :)
Dumaguete part two:
Ja, jag hann ju aldrig skriva färdigt mitt dumaguete-inlägg och lovade därför att skriva färdigt det igår, måndag. Men eftersom det var Barangay-elections igår så var jag ledig från jobb, men idag så smäller det!
På måndagsmorgonen åkte vi tillbaka till Dumaguete City igen. Jag var dödstrött efter att ha sovit på en träplanka hela natten. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckades minsann att somna på bussen. Varför detta nu skulle vara ett mirakel var för att det var en pygmeé-buss. Jag fick sitta med benen brett isär för att få plats! Eftersom bussen hade sparat in på fönsterrutor så kunde jag heller inte luta mig mot dem för en bekvämare position, men dra på trissor, jag somnade tillslut! Väl tillbaka i Duma åkte vi hem och bytade kläder, på med bikinin och sen kom Jia och hämtade upp oss. Vi åkte till Valencia där det var dags för lunch, och faktiskt en väldigt god Filippinsk lunch.
Efter lunchen bar det av upp i bergen där vi skulle till "forest camp". Det är ett ställe där man kan bada i vattenfall, små pooler av naturliga sötvattensjöar samt gå på zoo osv. Dessvärre regnade det HELA tiden som vi var där, men här är några bilder:
När mörkret la sig över Forest Camp tog vi vårt pick och pack och körde tillbaka till Dumaguete där vi gjorde oss iordning för kvällen. Sophia och Niña skulle anlända på kvällen så givetvis stod utgång på schemat. Jag, Joan och Claire värmde upp med lite karaoke kvällen till ära. Eller ja, det kallar inte karaoke här, utan videoke. Här sjunger jag min favvosång "Bitch":
När halsen började skråla gjorde slängde vi på sminket och sen tog vi en pedi-cab in till en restaurang där vi skulle möta upp resten av gänget.
Precis innan utgången!
I väntan på resten av gänget!
Allihopa! Underbara, fina människor!
Efter middagen drog vi återigen till Zanzibar. Jag hade lika kul som förra gången och satt i baren och pratade med allt och alla. Runt halv fyra ville alla gå hem, alla utom jag och Sophia. Det blev värsta grejen för att de inte ville lämna oss, och jag försökte förklara att jag är 24 år gammal, har rest hur mycket som helst och att jag kan ta hand om mig själv. Det hjälpte inte riktigt, utan de ringde min chef här i Manila. Haha! Men som tur är känner han mig väl så jag sa bara: "Honey, I'm having fun and I don't want to go home". Sen äntligen lämnade de oss ifred. Tyvärr har jag inga bilder från kvällen då de är på Sophias kamera och hon har inte lagt upp dem än. Men de kommer kanske i nästa inlägg.
Nästa morgon var det dags för vattenfallen och en hot spring. Hela dagen spenderades uppe i bergen och det var så kuuul! Där är nog hur många foton som helst från den dagen, men de är alla på Jia's kamera, så de kommer också lite senare.
Onsdagen var vår sista dag och jag hade lovat Joan att vi skulle hälsa på hennes mammas chef. Hon bodde i ett megastort hus, värsta lyxvillan. Jag blev introducerad för hennes dotter som var lika gammal som mig. Väldigt trevlig tjej, och hon lovade att ta mig runt nästa gång jag kommer till Dumaguete.
Claire, jag (snacka om att se ut som en jätte bland dessa små, små filippinskor), Cookie (jodå, det är hennes riktiga namn) och Joan i trädgården.
Efter vårt besök så körde de oss till flygplatsen i deras gigantiska pickup. Vi var tillbaka i Manila cirka klockan fem, och jag var hemma i huset vid sju. Trots en skitkul semester så saknade jag Manila, speciellt Rosa och Jayden.
Helgen har varit kul. Det blev en supergalen fredag, en väldigt lugn lördag och en konstig söndag. Det var alkoholförbud i hela Filippinerna från 12 på natten mellan lördag och söndag till tolv på natten mellan igår och idag. Det var nämligen barangay-elections och när det är elections får man visst inte dricka. Jag, Sophia och Rosa hade planerat att gå ut i söndags eftersom vi var lediga igår. Det hela slutade med att vi satt och drack coke zero's i Eastwood för att sen gå hem och kolla på skräckfilm. Haha, vilken kväll!!
Nu stundar en ny vecka med nya arbetsuppgifter. Jag är snart färdig med migg första projekt om Milleniemålen. Ska bli skönt när det är över för jag längtar verkligen efter att börja med något nytt. Snart dags för kaffepaus. Haha, jag älskar mitt liv!
På måndagsmorgonen åkte vi tillbaka till Dumaguete City igen. Jag var dödstrött efter att ha sovit på en träplanka hela natten. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckades minsann att somna på bussen. Varför detta nu skulle vara ett mirakel var för att det var en pygmeé-buss. Jag fick sitta med benen brett isär för att få plats! Eftersom bussen hade sparat in på fönsterrutor så kunde jag heller inte luta mig mot dem för en bekvämare position, men dra på trissor, jag somnade tillslut! Väl tillbaka i Duma åkte vi hem och bytade kläder, på med bikinin och sen kom Jia och hämtade upp oss. Vi åkte till Valencia där det var dags för lunch, och faktiskt en väldigt god Filippinsk lunch.
Efter lunchen bar det av upp i bergen där vi skulle till "forest camp". Det är ett ställe där man kan bada i vattenfall, små pooler av naturliga sötvattensjöar samt gå på zoo osv. Dessvärre regnade det HELA tiden som vi var där, men här är några bilder:
När mörkret la sig över Forest Camp tog vi vårt pick och pack och körde tillbaka till Dumaguete där vi gjorde oss iordning för kvällen. Sophia och Niña skulle anlända på kvällen så givetvis stod utgång på schemat. Jag, Joan och Claire värmde upp med lite karaoke kvällen till ära. Eller ja, det kallar inte karaoke här, utan videoke. Här sjunger jag min favvosång "Bitch":
När halsen började skråla gjorde slängde vi på sminket och sen tog vi en pedi-cab in till en restaurang där vi skulle möta upp resten av gänget.
Precis innan utgången!
I väntan på resten av gänget!
Allihopa! Underbara, fina människor!
Efter middagen drog vi återigen till Zanzibar. Jag hade lika kul som förra gången och satt i baren och pratade med allt och alla. Runt halv fyra ville alla gå hem, alla utom jag och Sophia. Det blev värsta grejen för att de inte ville lämna oss, och jag försökte förklara att jag är 24 år gammal, har rest hur mycket som helst och att jag kan ta hand om mig själv. Det hjälpte inte riktigt, utan de ringde min chef här i Manila. Haha! Men som tur är känner han mig väl så jag sa bara: "Honey, I'm having fun and I don't want to go home". Sen äntligen lämnade de oss ifred. Tyvärr har jag inga bilder från kvällen då de är på Sophias kamera och hon har inte lagt upp dem än. Men de kommer kanske i nästa inlägg.
Nästa morgon var det dags för vattenfallen och en hot spring. Hela dagen spenderades uppe i bergen och det var så kuuul! Där är nog hur många foton som helst från den dagen, men de är alla på Jia's kamera, så de kommer också lite senare.
Onsdagen var vår sista dag och jag hade lovat Joan att vi skulle hälsa på hennes mammas chef. Hon bodde i ett megastort hus, värsta lyxvillan. Jag blev introducerad för hennes dotter som var lika gammal som mig. Väldigt trevlig tjej, och hon lovade att ta mig runt nästa gång jag kommer till Dumaguete.
Claire, jag (snacka om att se ut som en jätte bland dessa små, små filippinskor), Cookie (jodå, det är hennes riktiga namn) och Joan i trädgården.
Efter vårt besök så körde de oss till flygplatsen i deras gigantiska pickup. Vi var tillbaka i Manila cirka klockan fem, och jag var hemma i huset vid sju. Trots en skitkul semester så saknade jag Manila, speciellt Rosa och Jayden.
Helgen har varit kul. Det blev en supergalen fredag, en väldigt lugn lördag och en konstig söndag. Det var alkoholförbud i hela Filippinerna från 12 på natten mellan lördag och söndag till tolv på natten mellan igår och idag. Det var nämligen barangay-elections och när det är elections får man visst inte dricka. Jag, Sophia och Rosa hade planerat att gå ut i söndags eftersom vi var lediga igår. Det hela slutade med att vi satt och drack coke zero's i Eastwood för att sen gå hem och kolla på skräckfilm. Haha, vilken kväll!!
Nu stundar en ny vecka med nya arbetsuppgifter. Jag är snart färdig med migg första projekt om Milleniemålen. Ska bli skönt när det är över för jag längtar verkligen efter att börja med något nytt. Snart dags för kaffepaus. Haha, jag älskar mitt liv!
Dumaguete!
Hello Sweden!
För en vecka sedan var jag med om min första public action tillsammans med Amnesty International. Vi åkte i samlad trupp till the Department of Education för att överlämna en resväska full med teckningar, dikter, brev och annat angående milleniemålen, som barn runtom i landet har gjort. Vi alla bar likadana vita t-shirts och höll även i gigantiska "pennor", eller "notebooks" som bar budskap angående milleniemålen. Allting gick bra, media var där och fotograferade, och chefen för departamentet mottog väskan. Här kommer lite bilder från vår action:
Jag med en gigantisk penna med texten: "SPEAK UP FOR HUMAN RIGHTS".
Här står vi allihopa utanför Department of Education.
Min rygg!
Tänkte skriva alla namnen på dessa människorna, men det är så komplicerat så jag skippar det. haha!
På kvällen gick jag, Mei, Wilnor, Oca och Rod ut för dricka lite öl. Jag tänkte dra hem vid nio eftersom jag skulle vara på flygplatsen redan klockan fem nästa morgon. Men eftersom jag har världens svagaste karaktär när det kommer till mina vänner så slutade det med att jag inte åkte hem förrän halv tolv. Allt för att det var Oca's sista dag på Amnesty International. Buhuuu... Det kommer inte vara detsamma utan honom. Han valde att bli grön istället och jobbar nu på Green Peace som koordinator för alla interns'en. Men han har svurit att inte tycka om någon annan praktikant lika mycket som han tycker om mig. Tur för honom.
Så på lördagsmorgonen träffades jag och Joan på flygplatsen lite senare än planerat eftersom jag valde att sova en halvtimme längre, och hennes bil fick punktering på vägen. Men vi hade fortfarande gott om tid och hann till och med äta en macka med norwegian salmon (åh herregud vad gott!!) på flygplatsen innan avfärd. Joan var helt exalterad eftersom det var hennes första gång någonsin i ett flygplan!
Här har ni min söta resepartner!
Efter en timme och femton minuter i ett flygplan med en skitsnygg steward var vi på plats i Dumaguete! Joans mamma var och hämtade oss på flygplatsen och tillsammans med henne tog vi en "pedi-cab" till huset. En pedi-cab är som en trike fast mycket större. När vi kom till deras område kände jag mig genast som ett djur på Zoo. Folk stirrade, vinkade, gapade, kallade, följde efter och rörde vid mig. Hennes mammas hus ligger i ett ganska fattigt område, och huset är väldigt enkelt. Det var gjort av cement och plåt, och ja, det var helt enkelt cement och plåt. När vi hade droppat av resväskan åkte vi till Joans mammas (jag får kalla henne för Joans mamma, för jag kommer helt enkelt inte ihåg vad hon heter) kontor då de tydligen väldigt gärna ville träffa Joans vita kompis. Och det var till min stora glädje då det visade sig att hon jobbade på en skönhetssalong och jag som behövde en manikyr!
Joans lillebror Alfred/James (ja, alltså, han presenterade sig som Alfred men alla kallade honom för James) och jag på Joans mammas jobb.
Efter att ha skakat hand med alla på hennes jobb åkte vi till Robinson's mall för att handla lite mat till kvällen. Eftersom de inte har någon kyl i huset så handlar de färsk mat varje dag. Under tiden vi var där så ringde Jia (min kompis som är överhuvude för Amnesty International-Dumaguete) så hon kom dit och joinade oss. Jag blev då också presenterad för Rodney, en annan AI-medlem. När maten var inhandlad tog vi en pedi-cab tillbaka till Joans hus och Rodney & Jia följde med. Sedan skjutsade Rodney mig hem till Jia på sin motorcykel och passade på att visa mig staden. Himla kul! Jia's hus var jättefint och superstort. Vi drack en kopp kaffe och snackade lite skit där innan det var dags att återvända till Joans hus för att göra sig iordning inför kvällen och partajandet.
Jag och Alfred/James leker lite med hans nya leksaker som jag köpte till honom i mallet i väntan på att Joan ska fixa färdigt maten.
När vi hade gjort oss iordning kom Jia och hämtade oss och vi åkte till ett ställe som hette typ "Hajahaj" eller nåt liknande. Vi drack några öl där och hade jättekul. Vad som förvånade mig lite var att det var en massa vita människor i Dumaguete. Och vanligtvis när man ser andra vita människor ignorerar man bara dem, men dessa kom fram och pratade med mig. Himla trevligt och himla ovanligt!
Jian, Joan, Jia, Rodney och jag! Vilket partygäng!
Efteråt drog vi till Zanzibar och herreminguuuud vad roligt jag hade där! Jag har aldrig varit så poppis i hela mitt liv. Jag satt i baren nästan hela kvällen och jag pratade med allt och alla. Det var till och med en gay-kille som kom fram och sa att jag var den enda tjejen i världen han skulle "go straight for". Hahaha! I slutet kom ägaren av baren fram och snackade lite med mig. Och att känna ägaren av baren = gratis drinkar! GÖTT!! Resten av gänget kom och gick hela kvällen men jag satt ensam vid baren och bara babblade. Det är ju det jag gör bäst. Och det resulterade i tio nya vänförfrågningar på fejjan!! Hahaha!
Den natten spenderade jag hos Jia eftersom Joan ville hem tidigare än mig. När jag vaknade klockan elva hade jag 42 missade samtal från Joan. OUPS! Jag var så trött att jag hade sovit igenom allihopa. Jag ringde upp och hon bad mig komma hem direkt eftersom vi skulle upp i bergen och hälsa på hennes morfar. Sagt och gjort. Slängde på kläderna, åkte hem till Joan, bytade kläder och sen begav vi oss iväg till bergen...
Efter tre timmar i en svettig buss utan fönster och aircon var vi framme vid bergets fot. Där bytte vi fordon och hoppade på en motorcross. Vägen upp till toppen var inte asfalterad, det var inte ens en väg så det var väldigt hoppigt. Så jag frsökte hålla fast för kung och fosterland samtidigt som jag försökte vara trevlig och le åt alla som kom ur sina hyddor för att få en blic av vitingen som besökte deras berg.
Halvvägs uppe!
När vi var nästan ända framme så öppnade såklart himlen sig och regnet bara öste ner. Så vi fick ställa oss i ett litet skjul för att skula. Har aldrig känt mig så utstirrad i hela mitt liv. Barn kom springandes överallt ifrån och ställde sig i en ring runt mig och bara tittade. Ingen pratade, de bara tittade. Haha! Så sjukt.
Väl uppe blev vi glatt emottagna av morfadern och mostern samt alla barnen. Morfarn dödade en kyckling så att vi hade mat för kvällen. Annorlunda... Medan maten tillagades gick vi en promenad i området och ja, det var som att vara ett djur i bur, bara att jag fick gå löst... Haha! Här kommer lite bilder från mitt dygn på berget:
It's a baby goat! Så söt!! Joan förklarade för mig att man väljer att bo uppe i bergen eftersom det är ett mycket billigare levnadssätt. Här föder man upp sina egna djur, som också blir ens mat, samt äger land där man odlar grönsaker som man sen levnär sig på. Intressant tycker jag, även om jag själv förmodligen aldrig skulle palla att leva så.
Utsikt från berget. Det blåa i bakgrunden är havet.
Morfarn, jag och alla barnbarnen! Hon som sitter i mitt knä hade jag gärna tagit med hem. Vilket litet charmtroll!! Och jag måste verkligen berätta att dessa barn har en sån enorm fantasi. Jag njöt av att sitta och iaktta dem. Trots avsaknaden av leksaker så hade de miljoner olika lekar! Så roligt :)
Klart de tvingar utlänningen att dricka skitstark sprit! Och här delar man på ett glas med sprit och ett glas med cola. Så man tar en sipp av varje och sen skickar man vidare... Haha!
Det var också en upplevelse att sova på en träplanka under ett myggnät!
Jag och kossorna! Det var det som var så kul däruppe... Djuren gick lösa och allt kändes så himla fritt, trots den enorma fattigdomen.
Och här skolan! :)
Ja, nu är klockan redan tio över sex här i Manila och mitt jobb har redan slutat. Så jag sparar resten av inlägget tills på måndag! Nu ska jag packa ihop och sen ska jag ta en taxi till nineteen 20 där jag och Oscar ska dricka öl hela kvällen och fira hans 34:e födelsedag! Min present till honom är en flygbiljett till Dumaguete den 25:e November tillsammans med mig. Hoppas han blir glad! :) Imorgon är det Halloween fest i vårt område så jag och Rosa ska klä ut Jayden och sen ska vi sticka bort till festen. Så kika tillbaka in på måndag så ska jag berätta om de resterande dagarna i underbara Dumaguete!!
Kram till er alla
För en vecka sedan var jag med om min första public action tillsammans med Amnesty International. Vi åkte i samlad trupp till the Department of Education för att överlämna en resväska full med teckningar, dikter, brev och annat angående milleniemålen, som barn runtom i landet har gjort. Vi alla bar likadana vita t-shirts och höll även i gigantiska "pennor", eller "notebooks" som bar budskap angående milleniemålen. Allting gick bra, media var där och fotograferade, och chefen för departamentet mottog väskan. Här kommer lite bilder från vår action:
Jag med en gigantisk penna med texten: "SPEAK UP FOR HUMAN RIGHTS".
Här står vi allihopa utanför Department of Education.
Min rygg!
Tänkte skriva alla namnen på dessa människorna, men det är så komplicerat så jag skippar det. haha!
På kvällen gick jag, Mei, Wilnor, Oca och Rod ut för dricka lite öl. Jag tänkte dra hem vid nio eftersom jag skulle vara på flygplatsen redan klockan fem nästa morgon. Men eftersom jag har världens svagaste karaktär när det kommer till mina vänner så slutade det med att jag inte åkte hem förrän halv tolv. Allt för att det var Oca's sista dag på Amnesty International. Buhuuu... Det kommer inte vara detsamma utan honom. Han valde att bli grön istället och jobbar nu på Green Peace som koordinator för alla interns'en. Men han har svurit att inte tycka om någon annan praktikant lika mycket som han tycker om mig. Tur för honom.
Så på lördagsmorgonen träffades jag och Joan på flygplatsen lite senare än planerat eftersom jag valde att sova en halvtimme längre, och hennes bil fick punktering på vägen. Men vi hade fortfarande gott om tid och hann till och med äta en macka med norwegian salmon (åh herregud vad gott!!) på flygplatsen innan avfärd. Joan var helt exalterad eftersom det var hennes första gång någonsin i ett flygplan!
Här har ni min söta resepartner!
Efter en timme och femton minuter i ett flygplan med en skitsnygg steward var vi på plats i Dumaguete! Joans mamma var och hämtade oss på flygplatsen och tillsammans med henne tog vi en "pedi-cab" till huset. En pedi-cab är som en trike fast mycket större. När vi kom till deras område kände jag mig genast som ett djur på Zoo. Folk stirrade, vinkade, gapade, kallade, följde efter och rörde vid mig. Hennes mammas hus ligger i ett ganska fattigt område, och huset är väldigt enkelt. Det var gjort av cement och plåt, och ja, det var helt enkelt cement och plåt. När vi hade droppat av resväskan åkte vi till Joans mammas (jag får kalla henne för Joans mamma, för jag kommer helt enkelt inte ihåg vad hon heter) kontor då de tydligen väldigt gärna ville träffa Joans vita kompis. Och det var till min stora glädje då det visade sig att hon jobbade på en skönhetssalong och jag som behövde en manikyr!
Joans lillebror Alfred/James (ja, alltså, han presenterade sig som Alfred men alla kallade honom för James) och jag på Joans mammas jobb.
Efter att ha skakat hand med alla på hennes jobb åkte vi till Robinson's mall för att handla lite mat till kvällen. Eftersom de inte har någon kyl i huset så handlar de färsk mat varje dag. Under tiden vi var där så ringde Jia (min kompis som är överhuvude för Amnesty International-Dumaguete) så hon kom dit och joinade oss. Jag blev då också presenterad för Rodney, en annan AI-medlem. När maten var inhandlad tog vi en pedi-cab tillbaka till Joans hus och Rodney & Jia följde med. Sedan skjutsade Rodney mig hem till Jia på sin motorcykel och passade på att visa mig staden. Himla kul! Jia's hus var jättefint och superstort. Vi drack en kopp kaffe och snackade lite skit där innan det var dags att återvända till Joans hus för att göra sig iordning inför kvällen och partajandet.
Jag och Alfred/James leker lite med hans nya leksaker som jag köpte till honom i mallet i väntan på att Joan ska fixa färdigt maten.
När vi hade gjort oss iordning kom Jia och hämtade oss och vi åkte till ett ställe som hette typ "Hajahaj" eller nåt liknande. Vi drack några öl där och hade jättekul. Vad som förvånade mig lite var att det var en massa vita människor i Dumaguete. Och vanligtvis när man ser andra vita människor ignorerar man bara dem, men dessa kom fram och pratade med mig. Himla trevligt och himla ovanligt!
Jian, Joan, Jia, Rodney och jag! Vilket partygäng!
Efteråt drog vi till Zanzibar och herreminguuuud vad roligt jag hade där! Jag har aldrig varit så poppis i hela mitt liv. Jag satt i baren nästan hela kvällen och jag pratade med allt och alla. Det var till och med en gay-kille som kom fram och sa att jag var den enda tjejen i världen han skulle "go straight for". Hahaha! I slutet kom ägaren av baren fram och snackade lite med mig. Och att känna ägaren av baren = gratis drinkar! GÖTT!! Resten av gänget kom och gick hela kvällen men jag satt ensam vid baren och bara babblade. Det är ju det jag gör bäst. Och det resulterade i tio nya vänförfrågningar på fejjan!! Hahaha!
Den natten spenderade jag hos Jia eftersom Joan ville hem tidigare än mig. När jag vaknade klockan elva hade jag 42 missade samtal från Joan. OUPS! Jag var så trött att jag hade sovit igenom allihopa. Jag ringde upp och hon bad mig komma hem direkt eftersom vi skulle upp i bergen och hälsa på hennes morfar. Sagt och gjort. Slängde på kläderna, åkte hem till Joan, bytade kläder och sen begav vi oss iväg till bergen...
Efter tre timmar i en svettig buss utan fönster och aircon var vi framme vid bergets fot. Där bytte vi fordon och hoppade på en motorcross. Vägen upp till toppen var inte asfalterad, det var inte ens en väg så det var väldigt hoppigt. Så jag frsökte hålla fast för kung och fosterland samtidigt som jag försökte vara trevlig och le åt alla som kom ur sina hyddor för att få en blic av vitingen som besökte deras berg.
Halvvägs uppe!
När vi var nästan ända framme så öppnade såklart himlen sig och regnet bara öste ner. Så vi fick ställa oss i ett litet skjul för att skula. Har aldrig känt mig så utstirrad i hela mitt liv. Barn kom springandes överallt ifrån och ställde sig i en ring runt mig och bara tittade. Ingen pratade, de bara tittade. Haha! Så sjukt.
Väl uppe blev vi glatt emottagna av morfadern och mostern samt alla barnen. Morfarn dödade en kyckling så att vi hade mat för kvällen. Annorlunda... Medan maten tillagades gick vi en promenad i området och ja, det var som att vara ett djur i bur, bara att jag fick gå löst... Haha! Här kommer lite bilder från mitt dygn på berget:
It's a baby goat! Så söt!! Joan förklarade för mig att man väljer att bo uppe i bergen eftersom det är ett mycket billigare levnadssätt. Här föder man upp sina egna djur, som också blir ens mat, samt äger land där man odlar grönsaker som man sen levnär sig på. Intressant tycker jag, även om jag själv förmodligen aldrig skulle palla att leva så.
Utsikt från berget. Det blåa i bakgrunden är havet.
Morfarn, jag och alla barnbarnen! Hon som sitter i mitt knä hade jag gärna tagit med hem. Vilket litet charmtroll!! Och jag måste verkligen berätta att dessa barn har en sån enorm fantasi. Jag njöt av att sitta och iaktta dem. Trots avsaknaden av leksaker så hade de miljoner olika lekar! Så roligt :)
Klart de tvingar utlänningen att dricka skitstark sprit! Och här delar man på ett glas med sprit och ett glas med cola. Så man tar en sipp av varje och sen skickar man vidare... Haha!
Det var också en upplevelse att sova på en träplanka under ett myggnät!
Jag och kossorna! Det var det som var så kul däruppe... Djuren gick lösa och allt kändes så himla fritt, trots den enorma fattigdomen.
Och här skolan! :)
Ja, nu är klockan redan tio över sex här i Manila och mitt jobb har redan slutat. Så jag sparar resten av inlägget tills på måndag! Nu ska jag packa ihop och sen ska jag ta en taxi till nineteen 20 där jag och Oscar ska dricka öl hela kvällen och fira hans 34:e födelsedag! Min present till honom är en flygbiljett till Dumaguete den 25:e November tillsammans med mig. Hoppas han blir glad! :) Imorgon är det Halloween fest i vårt område så jag och Rosa ska klä ut Jayden och sen ska vi sticka bort till festen. Så kika tillbaka in på måndag så ska jag berätta om de resterande dagarna i underbara Dumaguete!!
Kram till er alla
Spräckt trumhinna och öroninflammation!
Goddag mina vänner!
Idag är det ännu en onsdag på jobbet. Sitter här och halvsover eftersom mina miljoner mediciner gör mig sjukt trött. Jag har nämligen öroninflammation och en sprängd trumhinna. Så förutom lite smärta i halva delen av huvudet, så mår jag skitbra och vill därför inte sitta hemma. Ingen har väl dött av att vara lite sömnig, va? Dessutom har vi en public action på fredag så det känns dumt om jag inte är här och hjälper till.
I lördags var det som sagt dags för trippeldate. Sophia sms:ade och sa att hon inte kunde komma. Men jag och Rosa började få panik för det vi tyckte att det skulle bli sjukt pinsamt om det kom hem tre killar på en trippeldate när vi bara var två där. Så jag ringde upp Sophia och tjatade lite och tillslut lovade hon att hon skulle komma. Döm om min förvåning när grabbarna stövlar in genom dörren och de bara är två! What? Var är den tredje killen? Dessutom var den andra killen absolut inte min typ, och då menar jag ABSOLUT INTE. Så stackars Sophia kom hem till oss för ingenting. Ingen date, ingenting. Men vi hade rätt trevligt ändå därute. Vid ett satte vi Sophia i en taxi och skickade iväg henne till flygplatsen då hon skulle på sin två-veckorssemme! Usch vad jag är avundsjuk! Vi andra fyra åkte till Decades där vi skulle dansa natten lång. Men eftersom den andra killen var så sjukt störig och var up in my face hela tiden så blev jag skitarg och åkte hem. Haha! Orkar verkligen inte med sånt alltså.
På söndagen vaknade jag rätt tidigt. Låg i min säng (läs: luftmadrass) och chillade hela dagen. Vid femtiden messade Miloy och frågade om jag ville gå ut och äta med honom på kvällen. Sure thing, tänkte jag, så klockan åtta hade vi en date. Mycket trevligt var det. Han är en snäll kille, men lite för gammal för mig. Vi befinner oss i två helt olika stadier av livet. Jag menar, han har redan varit gift och har två barn och jag har knappt börjat mitt liv än! Men han är väldigt smart och charmig. Absolut någon som jag vill ha kvar som vän. Under tiden vi sitter där och äter så börjar mitt öra klicka och det började göra riktigt ont. Jag gick hem vid elva och då hade jag så ont att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag gick och la mig och lyckades somna. Men jag vaknade två timmar senare och så var hela kudden genomblöt eftersom det var någon äcklig vätska så envisades med att forsa ut ur mitt öra och smärtan var enoooorm. Så jag låg och tittade upp i taket och svor över mitt öra i fyra timmar och sen ringde jag min vän Zigrid som tog med mig till sjukhuset. Och vilket sjukhus sen! Vi åkte till St. Lukes, och det var som att stega in på ett femstjärnigt hotell. Jisses, alltså! Lobbyn var skiiitstor och stora kristallkronor hängde ner från taket. Och att gå fram till receptionen var som att gå fram i en hotellreception, jag väntade bara på välkomstdrinkarna. Men istället för välkomstdrinkar fick man en bricka med doktorns namn och en personlig guide som följde dig till doktorns kontor. Och doktorns kontor var inte så dåligt det heller, ska jag be att få berätta. Superlyxigt, och doftade blommor och parfym. Jag var helt överväldigad. Om jag någonsin ska bli inlagd på ett sjukhus så tänker jag verkligen be att få bli inlagd här! Doktorn tittade i mitt öra, konstaterade att trumhinnan var sprucken, plus att jag hade ett ärr där redan och att jag hade öroninflammation. Så det blev antibiotika i sju dagar, någon annan medicin i tre dagar, smärtstillande i två dagar och örondroppar i fem dagar. Halleluja! Ingen alkohol, simning eller flygande på en vecka. Det suger ju fetmycket, eftersom jag har bokat min resa till Duamguete till på lördag! Och Dumaguete = flygplan, strand, alkohol och vattenfall. Kan man ha mer otur??
Så måndag och tisdag har jag bara varit hemma, men idag var jag så uttråkad att jag tog min laptop under armen och åkte till kontoret. Alltid lika kul att komma hit: ”oh, wow, Angie! You look so pale”, ”Angie, I know you’re white but damn, you’re really white now!” eller “oups, forgot your make up today??”. Haha! Jaa, ni förstår ju. Men jag älskar mina kollegor ändå. Snart är dock denna dagen också slut, och då blir det tillbaka hem för att inta soffläget med en go film. Kanske till och med ska slå på stort och kocka lite pannkakor till filmen. MUMS!
Avslutar med ett foto på världens bästa trio:
Ni kan tro att vi har roligt tillsammans!
Och den här lilla sötnöten kramas jag med varje dag:
Haha, sååå söt!
Jayden med Nalle Puh! Visst är hon underbar?
So long people!
ALLA ALAK!
Goddag Sverige!
Hoppas det är riktigt gottigt med er alla därhemma, för jag har det helt fantastiskt härnere! Jag har äntligen börjat förstå att jag faktiskt är här, och att jag bor här. Jag har börjat få in ordentliga rutiner i mitt liv (som att varje fredag innebär öl på 19 20 efter jobb). Nä, men skämt åsido, jag trivs så himla bra här och kan verkligen tänka mig att flytta hit när jag är färdig med skolan. Kanske inte för resten av mitt liv, men absolut för några år.
Förra lördagen hade jag och Rosa lite förfest härhemma tillsammans med Doi, Jay, Sophia, en annan Filipino jag inte kommer ihåg namnet på, en tysk kille vid namna Matthias samt en annan svensk tjej vid namn Sara. Efter förfesten drog vi till Eastwood en sväng där vi hade några drinkar på Bedroom. Därefter var vi sugna på att rocka, så vi åkte bort till Decades där vi dansade resten av natten. Som vanligt blev det libanesisk mat innan vi åkte hem. Sophia sov över så nästa dag hade vi en riktig bakisdag. Det var så himla mysigt. Vi kollade på film och åt en massa hela dagen. Rosa låg mellan oss i soffan och bara sov, haha! Vi kollade på en skräckfilm, vilken inte var särskilt läskig, men den gjorde tydligen så att Sophia inte kunde sova på hela natten. När hon kom och hämtade mig i måndagsmorde såg hon ut som ett spöke. Stackarn... Haha!
Så ja, i måndags var det dags för första dagen på den fyra dagar långa kursen i säkerhet. Den erbjöds av EP-JUST som är styrd av EU, det är ett sammarbete mellan EU och Filippinerna. I måndags och tisdags var vi på deras kontor i Citibank-byggnaden i Makati. Det var väldigt intressant, vi fick en massa tips på hur vi skulle kunna höja vår säkerhet som human right defenders eftersom vi alltid är utsatta för hot. Ja, jag personligen känner mig ju inte särskilt hotad eftersom jag bara är en praktikant, men de som har detta som fast jobb, vilket är något liknande jag kommer syssla med i framtiden. Vi fick lära oss hur man skulle skydda sig i hemmet, till och från jobb, och även lite om vad vi skulle göra om vi någon gång skulle bli kidnappade. Jag hoppas dock att jag aldrig kommer befinna mig i den situationen.
Här lyssnar vi på hur man ska göra om man blir kidnappad på ett public place. Skrämmande, skrämmande tanke.
Efter vår tuffa tisdag tog jag med Sophia till Greenbelt och tog hennes manikyr-oskuld. Jag önskar att manikyr vore billigare i Sverige. Det är verkligen vardagslyx. Vi gick till en riktigt fin salong och priset var 350 pesos, vilket i svenska kronor är cirka 60 kronor.
I onsdags var det dags för vår lilla fieldtrip. Alla deltaganden blev skjutsade till Tagaytay, cirka två timmar från Manila.
Annanasfält på väg mot Tagaytay!
En trött Angelica.
Väl där vi blev inkvarterade i två JÄTTEFINA villor uppe i bergen med utsikt över hela sjön med världens minsta aktiva vulkan. Jag och Sophia blev tilldelade ett rum tillsammans med Biyaya, som är en supertrevlig tjej som jobbar i en annan organisation.
Här är villan jag bodde i. Ser inte så tråkigt ut. Ska jag någonsin gifta mig är detta platsen jag helst av alla vill göra det på.
Utsikten från balkongen!
Jag och Sophia!
Hela onsdagen höll vi på med självförsvar. Vi började med lite enkla boxningssteg och jabbar. Och alla som känner mig vet att jag är en tävlingsmänniska deluxe så jag gick ju verkligen in för det. Så när instruktören kom fram till mig och bad mig jabba mot hans hand blev han så förvånad över hur hårdhänt jag var att han tvingade alla andra att ställa sig runtomkring för att se när jag jabbade. Haha! Under båda dagarna försökte jag få någon av killarna där att öva lite självförsvar med mig, då jag var med Sophia hela tiden som väger typ 45 kilo och därmed inte direkt utgör något större motstånd... Men så fort jag frågade någon så bara backade de och skakade på huvudet. Så jag fick öva på instruktörerna, men de är ju så sjukt hårdhänta.
Hatar när någon tar mig kring halsen. Fii fan, börjar alltid asgarva.
Genomgång på hur man bär livlösa kroppar.
Jabbing!
På onsdagskvällen sa jag till några av grabbarna att köra och köpa öl till oss så vi kunde relaxa lite efter vår tuffa dag. Sagt och gjort, de kom tillbaka med hur mycket öl som helst och det råkade bli fest hela natten. Vi var inte i säng förrän halv fem och frukosten serverades halv sju. Behöver jag ens säga att jag skippade frullen?
På torsdagen var dags för ännu mer självförsvar. Vi var dock en man mindre, eftersom en av Filippinarna tyckte att det verkade vara en smart idé att försöka hålla mitt tempo i öldrickandet. Han lämnade inte sängen förrän klockan var närmre tre och vi snart skulle åka tillbaka till Manila! Haha! Innan vi åkte tillbaka blev vi tilldelade varsett certifikat och när alla var utdelade så sa vår instruktör: ”so, there are all of your certificates, but i would just advise you to marry a swedish girl...” Hahahahahaha! ”ALLA ALAK!!!” skrek alla som svar (alkohol för alla). Jag hade fyra riktigt roliga dagar, och jisses vad jag lärde mig mycket. Jag kan stoltsera med att jag nu kan få vilken kille som helst att buga för mig.
Igår var det fredag igen och jag och Sophia var tillbaka på kontoret. Vi gjorde absolut inget vettigt på hela dagen eftersom vi var så himla trötta efter Tagaytay-resan. Efter jobb åkte vi till technohub där vi drack kaffe med Rosa, Jay och Ton. Det var första gången jag träffade Ton efter allt som har hänt. Men det var okej, han betedde sig normalt och det gjorde jag också med det enda undantaget att vi inte pussades. Men ja, eftersom han är bästa kompis med både Jay och Rosa så är det bara för mig att acceptera att han kommer vara runt mig hela tiden. Jag vill bara inte träffa hans stackars flickvän. Efter kaffet tog jag och Sophia en taxi bort till 19 20 där vi mötte upp med Oscar. Sophia stack hem rätt tidigt, men som vanligt sänkte jag och Oscar bucket efter bucket med öl. Många intressanta samtal som vanligt. Sedan kom min bouncer fram och friade till mig. Det var lite knäppt. Jag svarade att jag var för ung för att gifta mig. Sen blev han nog lite sur för han tittade inte på mig på resten av kvällen. Oups.
Idag är det lördag och vi skulle egentligen ha trippel-date. Jag, Sophia och Rosa. Men dessvärre skickade Sophia precis ett sms om att hon nog fick ställa in, så det blir förmodligen bara en dubbeldate+1. Haha! Ska bli roligt i vilket fall som helst. Imorgon åker Sophia iväg på sin resa, så hon lämnar mig ensam på kontoret i två veckor. Fy vad det kommer suga. Och Oscar är bara kvar en vecka till sen lämnar han också. Då kommer det verkligen suga. Mina två bästisar. Men Oscar har iaf lovat mig att vi fortfarande ska dricka öl varje fredag och att han inte kommer tycka att sina nya kollegor är roligare än jag. Tur.
Pictuuooore, pictuuooore!
Eftersom jag har haft lite problem med att ladda upp bilder här innan, så kommer det några här:
Sophia, jag och Lucy sjunger inför Filippinernas militärer. Vilket uppträde! Uptown girl. Haha! Vi blev bejublade iaf.
Ja, här är vi i slutet av konferensen när flarrorna har åkt in på borden. Närmast kameran har ni "the major general". Vad det nu betyder...
Det här är jag och Marvin, min egna bouncer som beskyddar mig mot allt och alla! Haha. Snäll kille, frågade mig igår om jag ville följa med på hans kompis födelsedagsfest imorgon (söndag). Vi får se hur det blir med det.
Jag, Rosa, Normz och Sophia. Exakt så här glad är jag hela tiden, alltid. Jag älskar mitt liv här!
Mina damer och herrar! Jag ber att få presentera; Alexis! Inte så ful va? Haha!
Hela Amnesty-gänget! Älskar detta gänget, fantastiska människor varenda en!
De har sjukt hög musik i affären, och helt plötsligt kom "brother louie, louie louie..." på och jag fick ett dansryck!
Och här mina vänner; har ni mr. tuna-man! Jag kommer inte ihåg vad han heter (Derek kanske?). Han är sjukt het och är ihop med hon där Angelica Panganiban som jag är så lik. Så därför tänker jag att jag kan ju inte göra värre ifrån mig. Så nu är jag på jakt efter karl, lika het som denna! Mums! Han får mig bannemä att köpa tonfisk varenda gång jag går till affären.
Så, där har ni lite foton. Fler kommer sen. Har köpt en ny kamera, men den var nog skitkass. Haha! Oups...
Sophia, jag och Lucy sjunger inför Filippinernas militärer. Vilket uppträde! Uptown girl. Haha! Vi blev bejublade iaf.
Ja, här är vi i slutet av konferensen när flarrorna har åkt in på borden. Närmast kameran har ni "the major general". Vad det nu betyder...
Det här är jag och Marvin, min egna bouncer som beskyddar mig mot allt och alla! Haha. Snäll kille, frågade mig igår om jag ville följa med på hans kompis födelsedagsfest imorgon (söndag). Vi får se hur det blir med det.
Jag, Rosa, Normz och Sophia. Exakt så här glad är jag hela tiden, alltid. Jag älskar mitt liv här!
Mina damer och herrar! Jag ber att få presentera; Alexis! Inte så ful va? Haha!
Hela Amnesty-gänget! Älskar detta gänget, fantastiska människor varenda en!
De har sjukt hög musik i affären, och helt plötsligt kom "brother louie, louie louie..." på och jag fick ett dansryck!
Och här mina vänner; har ni mr. tuna-man! Jag kommer inte ihåg vad han heter (Derek kanske?). Han är sjukt het och är ihop med hon där Angelica Panganiban som jag är så lik. Så därför tänker jag att jag kan ju inte göra värre ifrån mig. Så nu är jag på jakt efter karl, lika het som denna! Mums! Han får mig bannemä att köpa tonfisk varenda gång jag går till affären.
Så, där har ni lite foton. Fler kommer sen. Har köpt en ny kamera, men den var nog skitkass. Haha! Oups...
Dejtingvecka
Hej alla mina vänner!
Dubbel-daten i tisdags var väldigt kul! Allen kom och hämtade oss på kontoret klockan sex och sen åkte vi och hämtade upp hans kompis Noel. Vi hade jättekul i bilen och alla pratade i mun på varandra. De tog med oss till ett ställe som ligger uppe på en kulle. Sen åkte vi upp till översta våningen där det var en jättestor patio med liveband, bar och restaurang. Vi åt middag och drack en massa öl. Vi hade utsikt över hela Manila, från Makati till Eastwood till Pasig. Fantastiskt. Killarna var supertrevliga och väldigt artiga. De öppnade alla dörrar för oss, reste sig när vi lämnade eller kom tillbaka till bordet, körde oss hem och betalade för hela kalaset! Dessvärre fanns det inte mer än vänskap där för mig och Sophia dock så nu har vi råkat få två stalkers efter oss. Haha, det är väl inte riktigt så illa, men Filippinos älskar sina telefoner. Att skicka 400 sms under en dag är helt normalt...
På onsdagen var vi på kontoret hela dagen. Vi bestämde oss för att käka kebab till lunch och jisses vilken besvikelse det var! Buuu :( Onsdagen var också Joan och Zigrid's sista dag på Amnesty som interns, så hela dagen var lite sorglig. Efter jobbet stack vi alla bort till en närliggande bar där vi drack öl fram till midnatt.
Igår var det torsdag och jag skulle ha en date med Alexis på kvällen. Det föll dock inte riktigt igenom då han hade svårigheter att komma ifrån jobb, så vi ställde in vår date och jag gick ut med Oscar istället. Vi drog till ett närliggande ställe där vi började hårt med vodka och sprite. Awesome! Efter ett par drinkar blev det öl i mängder och vid tio-tiden kom Doi och joinade. Jag och Oscar hade druckit mycket, och då menar jag MYCKET. Säkert 7-8 öl var innan Doi kom, och ändå envisades Doi med att betala. Han är så himla snäll och jag känner mig så himla skyldig när han alltid pröjsar för allt. Vid midnatt var Oscar trött och bestämde sig för att åka hem. Jag och Doi drog vidare till Eastwood där vi avslutade kvällen med varsen kanna frozen mango daiquiri. Fantastiskt gott. Sedan körde Doi mig hem vid två-tiden och jag somnade förmodligen innan jag ens hann lägga huvudet på kudden.
Och nu är det äntligen fredag och en awesome helg är på ingång. Sitter på kontoret nu och jobbar med mitt MDG-projekt. Ska presentera resultatet för min chef i eftermiddag. Sedan blir det fredagstradition såklart; 19 20 för hela slanten! Kommer inte stanna ute jättelänge ikväll dock eftersom det kommer bli en heldag imorgon! Jag och Sophia ska vara på Spa'et klockan två för en tvåtimmars-massage och sen kommer den svenska tjejen Sara hem till mig vid fem. Sen blir det lite förfest innan det blir utgång, förmodligen på Metrowalk. Ska bli riktigt kul! Söndagen ska jag helt och hållet ägna åt att ligga i soffan med Sophia och ha bakismys. Det behöver jag!
Dubbel-daten i tisdags var väldigt kul! Allen kom och hämtade oss på kontoret klockan sex och sen åkte vi och hämtade upp hans kompis Noel. Vi hade jättekul i bilen och alla pratade i mun på varandra. De tog med oss till ett ställe som ligger uppe på en kulle. Sen åkte vi upp till översta våningen där det var en jättestor patio med liveband, bar och restaurang. Vi åt middag och drack en massa öl. Vi hade utsikt över hela Manila, från Makati till Eastwood till Pasig. Fantastiskt. Killarna var supertrevliga och väldigt artiga. De öppnade alla dörrar för oss, reste sig när vi lämnade eller kom tillbaka till bordet, körde oss hem och betalade för hela kalaset! Dessvärre fanns det inte mer än vänskap där för mig och Sophia dock så nu har vi råkat få två stalkers efter oss. Haha, det är väl inte riktigt så illa, men Filippinos älskar sina telefoner. Att skicka 400 sms under en dag är helt normalt...
På onsdagen var vi på kontoret hela dagen. Vi bestämde oss för att käka kebab till lunch och jisses vilken besvikelse det var! Buuu :( Onsdagen var också Joan och Zigrid's sista dag på Amnesty som interns, så hela dagen var lite sorglig. Efter jobbet stack vi alla bort till en närliggande bar där vi drack öl fram till midnatt.
Igår var det torsdag och jag skulle ha en date med Alexis på kvällen. Det föll dock inte riktigt igenom då han hade svårigheter att komma ifrån jobb, så vi ställde in vår date och jag gick ut med Oscar istället. Vi drog till ett närliggande ställe där vi började hårt med vodka och sprite. Awesome! Efter ett par drinkar blev det öl i mängder och vid tio-tiden kom Doi och joinade. Jag och Oscar hade druckit mycket, och då menar jag MYCKET. Säkert 7-8 öl var innan Doi kom, och ändå envisades Doi med att betala. Han är så himla snäll och jag känner mig så himla skyldig när han alltid pröjsar för allt. Vid midnatt var Oscar trött och bestämde sig för att åka hem. Jag och Doi drog vidare till Eastwood där vi avslutade kvällen med varsen kanna frozen mango daiquiri. Fantastiskt gott. Sedan körde Doi mig hem vid två-tiden och jag somnade förmodligen innan jag ens hann lägga huvudet på kudden.
Och nu är det äntligen fredag och en awesome helg är på ingång. Sitter på kontoret nu och jobbar med mitt MDG-projekt. Ska presentera resultatet för min chef i eftermiddag. Sedan blir det fredagstradition såklart; 19 20 för hela slanten! Kommer inte stanna ute jättelänge ikväll dock eftersom det kommer bli en heldag imorgon! Jag och Sophia ska vara på Spa'et klockan två för en tvåtimmars-massage och sen kommer den svenska tjejen Sara hem till mig vid fem. Sen blir det lite förfest innan det blir utgång, förmodligen på Metrowalk. Ska bli riktigt kul! Söndagen ska jag helt och hållet ägna åt att ligga i soffan med Sophia och ha bakismys. Det behöver jag!
