Vardagsliv
Tjena!
Nu var det ett tag sen igen, men jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Har precis skrivit färdigt ett paper som ska skickas till IS på 13 sidor angående utbildningssituationen i Filippinerna. Så har ni några frågor så känner jag mig lite som en expert just nu! Haha. Men nu verkar det iaf som att jag äntligen är färdig med den delen, och strax börjar nya uppgifter som jag ska sätta tänderna i. Bland annat ska jag spela in en radio-reklam på söndag. Hehe :)
Förra onsdagen var det Lucy's sista dag så givetvis bestämde vi oss för att fira av henne på ett av mina favoritställen: Off the Grill.
Lucy och hennes flickvän Joyce
Normz och jag
Mei och Normz
När vi satt där började jag och Ron gnälla om att där inte var några heta killar. Vi tittade runtomkring och suckade högt. Vi bestämde oss för att bara njuta av bandet som spelade på scenen (asbra band!) och hoppas på att prince charming skulle komma in under tiden. Men vad ser vi inte då? JO, en heting på scen! Trummisen! Givetvis berättade jag för hela bordet att jag tyckte att han var snygg. Ron tittade på mig, fnissade lite och undrade om vi inte skulle önska en sång? Jag bad honom önska "Billionaire". Han skrev lappen, och skickade sen upp den på scenen. Sångerskan tog lappen och började läsa... "OH, So Angelica from Amnesty International wants the drummers number??". Det är inte ofta som jag skäms eller tycker att saker är pinsamma, men tro mig, jag var högröd i ansiktet. Det hela slutar iaf med att trummisen tar micken och sjunger en kärlekssång, dedikerad till mig. Haha, det var kul och hemskt på samma gång. Jag blev så nervös att jag skrattade genom hela sången!
Och där sitter Ron i bakgrunde med värsta smilet!
Kvällen avslutades vid midnatt och det bev rakt i bingen eftersom jag skulle vara på jobb klockan tio igen nästa morgon. På torsdagen var det rätt lugnt har jag för mig och vi tog en massage efter jobb. Riktigt härligt! På fredagen jobbade jag igen, hade ett möte på dagen med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court) där vi diskuterade en protestaktion vi ska hålla tillsammans utanför Japans ambassad. Kan inte gå in på detaljer nu, men jag ska berätta allt om det när vi har haft vår aktion. På kvällen blev det utgång såklart och gaykillarna på vårt jobb ville ta med oss på en gayklubb. Jag och Sophia tänkte att det säkert kunde bli roligt, så vi gick med på det. Vi startade på Off the Grill, drog vidare till en närliggande bar där managern bjöd oss på drinkar och blev vår bästa vän och sen var det dags för gayklubben.
När jag hörde att vi skulle på gayklubb tänkte jag att det skulle vara värsta hålligånget och vi skulle dansa natten lång. Wroooong! Alltså... Det var det värsta jag har varit med om någonsin. Usch, slowdance på scenen och sen kunde man typ köpa killarna. Det kostade 450 pesos så satt de bredvid en så länge man ville. Det var så hemskt att jag nästan ville gråta. Efter en öl var jag reda att hoppa upp ur soffan, men då visade det sig att man var TVUNGEN att köpa en öl till. Fatta att det kostade 700 pesos för två öl? En öl kostar vanligtvis mellan 30-100 pesos på en bar. WTF?? Vi svepte öl nummer två och sen drog vi raka vägen till en bar några kvarter bort där vi dansade bort de hemska bilderna ur våra minnen!
Nästa dag mådde jag faktiskt sjukt bra trots min sena natt. Jag hade lovat Rosa att vi skulle åka till Makati och festa på kvällen. Klockan sex ringde Doi mig när jag låg och halvsov i sängen. "Hey Angelica, I hope you're not sleeping. Up and get ready! Meet me in Makati at ten, I have a guy for you". Klarvaken hoppade jag in i duschen och sen gjorde Rosa och jag oss iordning. Vi åkte till Makati, snurrade runt hur länge som helst, innan vi slutligen hittade Doi och hans två kompisar på Basilio's.
Killen bakom mig var då killen som Doi ville att jag skulle träffa. Doi har verkligen ingen aning om vad jag gillar för killar. Haha! Sjukt roliga de här två dock! Efter Basilio's drog vi till Amber, har inte varit där på ett tag så det var kul. Men fatta att det kostar 500 pesos i inträde. Svinigt!
Efter Amber drog vi till Decades.
Rosa, Doi, Jeff och jag.
Efter Decades drog vi till Reserve...
Sen orkade vi inte härda ut mer utan åkte hem och la oss.
Söndagen spenderades på soffan och härligt var det! På kvällen gick jag över till Eastwood där det var dags för kaffe och seriöst snack med Ton. Gick som förväntat, han ljög. Liar, Liar, pants on fire. Men ja, det var ju tur att jag insåg vem han var innan det var för sent.
Denna veckan har varit rätt lugn. Har som sagt avslutat mitt paper, så det var väldigt skönt. Igår var det som bekant onsdag så jag, Sophia och Mei stack tillbaka till Off the Grill för att återigen parta till tonerna av det underbara bandet. Vi blev såklart igenkända så det var ju roligt! Sen kom trummisen fram till mig så vi fick snacka lite. Kul faktiskt! Jag gillar verkligen mitt liv här. Jag har så himla roligt hela tiden!! Men tro inte att jag festar hela tiden, det blir en del men mest går vi bara ut och dricker en drink eller två. Men det är så man gör här, och jag vill ju inte vara sämre. Sen att det bara blir festbilder som jag lägger på bloggen beror på att konorsbilderna inte alls är lika kul... Haha!
Rock oooon!
Piña colada och öl. Vilken blandning!!
Var hemma vid två-tiden och sen var det upp vid åtta igen. Vilket liv va? Haha!
Förresten så var jag på mitt livs första Rally igår. Jag trodde typ bara att vi skulle titta på, men när vi kom dit kom ledaren för "the free burma coalition" som höll i rally't fram till mig och frågade om jag kunde hålla en bild på Aung San Suu Kyi. Jovisst kunde jag det, blev dock lite chockad när han stegar fram med världens största tavla på henne! Jisses! Och tungt var det också. Så jag fick stå längst fram och hålla en bild på henne... Haha, vet inte varför det alltid händer mig, men nu är jag i varenda tidning runtom i Filippinerna och Asien.
Protester Angelica Svensson of Sweden displays a placard during a rally at the Myanmar Embassy to celebrate the release of Nobel Peace laureate Aung San Suu Kyi, Wednesday, Nov. 17, 2010, at the financial district of Makati city, southeast of Manila, Philippines. The protesters also challenged the UN and ASEAN to broaden its engagement with Myanmar by rejecting the recent multi-party elections which they claimed were marred by fraud, tampering and harassment.
Älskar för övrigt att det står protester Angelica Svensson of Sweden.
That's all for now!
Puss och kram, och kommentera för fanken!
Nu var det ett tag sen igen, men jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Har precis skrivit färdigt ett paper som ska skickas till IS på 13 sidor angående utbildningssituationen i Filippinerna. Så har ni några frågor så känner jag mig lite som en expert just nu! Haha. Men nu verkar det iaf som att jag äntligen är färdig med den delen, och strax börjar nya uppgifter som jag ska sätta tänderna i. Bland annat ska jag spela in en radio-reklam på söndag. Hehe :)
Förra onsdagen var det Lucy's sista dag så givetvis bestämde vi oss för att fira av henne på ett av mina favoritställen: Off the Grill.
Lucy och hennes flickvän Joyce
Normz och jag
Mei och Normz
När vi satt där började jag och Ron gnälla om att där inte var några heta killar. Vi tittade runtomkring och suckade högt. Vi bestämde oss för att bara njuta av bandet som spelade på scenen (asbra band!) och hoppas på att prince charming skulle komma in under tiden. Men vad ser vi inte då? JO, en heting på scen! Trummisen! Givetvis berättade jag för hela bordet att jag tyckte att han var snygg. Ron tittade på mig, fnissade lite och undrade om vi inte skulle önska en sång? Jag bad honom önska "Billionaire". Han skrev lappen, och skickade sen upp den på scenen. Sångerskan tog lappen och började läsa... "OH, So Angelica from Amnesty International wants the drummers number??". Det är inte ofta som jag skäms eller tycker att saker är pinsamma, men tro mig, jag var högröd i ansiktet. Det hela slutar iaf med att trummisen tar micken och sjunger en kärlekssång, dedikerad till mig. Haha, det var kul och hemskt på samma gång. Jag blev så nervös att jag skrattade genom hela sången!
Och där sitter Ron i bakgrunde med värsta smilet!
Kvällen avslutades vid midnatt och det bev rakt i bingen eftersom jag skulle vara på jobb klockan tio igen nästa morgon. På torsdagen var det rätt lugnt har jag för mig och vi tog en massage efter jobb. Riktigt härligt! På fredagen jobbade jag igen, hade ett möte på dagen med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court) där vi diskuterade en protestaktion vi ska hålla tillsammans utanför Japans ambassad. Kan inte gå in på detaljer nu, men jag ska berätta allt om det när vi har haft vår aktion. På kvällen blev det utgång såklart och gaykillarna på vårt jobb ville ta med oss på en gayklubb. Jag och Sophia tänkte att det säkert kunde bli roligt, så vi gick med på det. Vi startade på Off the Grill, drog vidare till en närliggande bar där managern bjöd oss på drinkar och blev vår bästa vän och sen var det dags för gayklubben.
När jag hörde att vi skulle på gayklubb tänkte jag att det skulle vara värsta hålligånget och vi skulle dansa natten lång. Wroooong! Alltså... Det var det värsta jag har varit med om någonsin. Usch, slowdance på scenen och sen kunde man typ köpa killarna. Det kostade 450 pesos så satt de bredvid en så länge man ville. Det var så hemskt att jag nästan ville gråta. Efter en öl var jag reda att hoppa upp ur soffan, men då visade det sig att man var TVUNGEN att köpa en öl till. Fatta att det kostade 700 pesos för två öl? En öl kostar vanligtvis mellan 30-100 pesos på en bar. WTF?? Vi svepte öl nummer två och sen drog vi raka vägen till en bar några kvarter bort där vi dansade bort de hemska bilderna ur våra minnen!
Nästa dag mådde jag faktiskt sjukt bra trots min sena natt. Jag hade lovat Rosa att vi skulle åka till Makati och festa på kvällen. Klockan sex ringde Doi mig när jag låg och halvsov i sängen. "Hey Angelica, I hope you're not sleeping. Up and get ready! Meet me in Makati at ten, I have a guy for you". Klarvaken hoppade jag in i duschen och sen gjorde Rosa och jag oss iordning. Vi åkte till Makati, snurrade runt hur länge som helst, innan vi slutligen hittade Doi och hans två kompisar på Basilio's.
Killen bakom mig var då killen som Doi ville att jag skulle träffa. Doi har verkligen ingen aning om vad jag gillar för killar. Haha! Sjukt roliga de här två dock! Efter Basilio's drog vi till Amber, har inte varit där på ett tag så det var kul. Men fatta att det kostar 500 pesos i inträde. Svinigt!
Efter Amber drog vi till Decades.
Rosa, Doi, Jeff och jag.
Efter Decades drog vi till Reserve...
Sen orkade vi inte härda ut mer utan åkte hem och la oss.
Söndagen spenderades på soffan och härligt var det! På kvällen gick jag över till Eastwood där det var dags för kaffe och seriöst snack med Ton. Gick som förväntat, han ljög. Liar, Liar, pants on fire. Men ja, det var ju tur att jag insåg vem han var innan det var för sent.
Denna veckan har varit rätt lugn. Har som sagt avslutat mitt paper, så det var väldigt skönt. Igår var det som bekant onsdag så jag, Sophia och Mei stack tillbaka till Off the Grill för att återigen parta till tonerna av det underbara bandet. Vi blev såklart igenkända så det var ju roligt! Sen kom trummisen fram till mig så vi fick snacka lite. Kul faktiskt! Jag gillar verkligen mitt liv här. Jag har så himla roligt hela tiden!! Men tro inte att jag festar hela tiden, det blir en del men mest går vi bara ut och dricker en drink eller två. Men det är så man gör här, och jag vill ju inte vara sämre. Sen att det bara blir festbilder som jag lägger på bloggen beror på att konorsbilderna inte alls är lika kul... Haha!
Rock oooon!
Piña colada och öl. Vilken blandning!!
Var hemma vid två-tiden och sen var det upp vid åtta igen. Vilket liv va? Haha!
Förresten så var jag på mitt livs första Rally igår. Jag trodde typ bara att vi skulle titta på, men när vi kom dit kom ledaren för "the free burma coalition" som höll i rally't fram till mig och frågade om jag kunde hålla en bild på Aung San Suu Kyi. Jovisst kunde jag det, blev dock lite chockad när han stegar fram med världens största tavla på henne! Jisses! Och tungt var det också. Så jag fick stå längst fram och hålla en bild på henne... Haha, vet inte varför det alltid händer mig, men nu är jag i varenda tidning runtom i Filippinerna och Asien.
Protester Angelica Svensson of Sweden displays a placard during a rally at the Myanmar Embassy to celebrate the release of Nobel Peace laureate Aung San Suu Kyi, Wednesday, Nov. 17, 2010, at the financial district of Makati city, southeast of Manila, Philippines. The protesters also challenged the UN and ASEAN to broaden its engagement with Myanmar by rejecting the recent multi-party elections which they claimed were marred by fraud, tampering and harassment.
Älskar för övrigt att det står protester Angelica Svensson of Sweden.
That's all for now!
Puss och kram, och kommentera för fanken!
Kommentarer
Postat av: johanna
nu kommenterar jag!! du är så duktig och bra - och fin på alla bilder :) protester angelica svensson of sweden for president!!
Trackback
