Malaria? Dengue? Influensa?

I torsdags, för lite drygt en vecka sedan fick jag finbesök i form av Elin och en hennes vän Kristin. Jag träffade Elin för sex år sen när jag och Fredde backpackade i Australien. Vi reste tillsammans ett tag och gjorde Australien osäkert. Därpå har vi träffats en gång, vilket var på min 19årsfest i Helsingborg. Därefter har vi inte setts alls, vilket är synd eftersom hon bor i Malmö så det är ju faktiskt inte så långt borta. När jag kvällen till ära skulle få svenskt besök sprang jag bort till Shopwise där jag inhandlade tacos och massor med vin! Och vilken mysig kväll vi hade! Det var så gott med tacos, och det var helt underbart att äntligen få prata lite svenska! Efter maten stack vi bort till Eastwood där vi drack frozen mango daiquiries och tittade på folk. Vid midnatt kom Jay förbi och strax därpå mötte vi upp med Ton på Burby's. Men det blev en tidig kväll ändå eftersom tjejerna skulle åka hemifrån redan vid halv sju nästa morgon.



På fredagen vaknade jag upp med taggtråd i halsen. Kände mig plötsligt jättesjuk och satte mig på en stol och började äta glass. Klockan sex på morgonen! Jag skickade iväg mina vänner och gick sen och la mig igen. Jag vaknade igen vid åtta-tiden då det var dags att göra mig iordning för jobbet. Jag, Sophia och Wilnor hade ett möte i Marañaque. Det är regeringsområdet, dvs. där presidenten håller till. Vi skulle diskutera tortyrlagar. Givetvis ville jag inte missa detta för allt i världen, så jag bestämde mig för att ignorera taggtråden i halsen och den stigande temperaturen i kroppen. Jag tog på mig min finaste business-klänning och sminkade mig så gott jag kunde. Det hjälpte tydligen inte jättemycket då det räckte att mina kollegor gav mig en enda blick och sedan frågade vad jag gjorde där... Haha! Men jag kämpade mig igenom hela mötet, dock utan någon syn av presidenten.



Efter mötet åkte vi tillbaka till kontoret och då ringde Doi för att fråga om jag var sugen på utgång på kvällen. Jag bestämde mig för att ytterligare ignorera faktumet att jag höll på att bli sjuk, åkte hem, sov i två timmar och sen åkte sminket och finklänningen på. Nu, såhär med facit i hand, så var det ju såklart väldigt dumt att göra det.

Här kommer lite bilder så ni kan se hur sjuk jag var... Mådde dock alldeles förträffligt efter några öl, shots och drinkar.



38.5 graders feber!












Jm kom också. Honom har jag inte sett på tre år!



Sen mötte vi upp med Jay...



och min loser ton...

Ton körde oss hem vid sex-tiden på morgonen och jag damp rakt i säng. På lördagen rörde jag inte en fena förutom när jag fixade käk. På söndagen var jag tvungen att infinna mig på kontoret klockan ett då vi skulle till en studio och spela in en radioreklam. Fick säga mänskliga rättigheter på svenska och derechos humanos på spanska och sen var det klart. På måndagen åkte jag till kontoret igen och fick ordern att genast åka till sjukhuset eftersom det var min fjärde dag med hög feber. Vi åkte dit och doktorn beordrade att jag genast skulle ta femtioelva blodprov då hon misstänkte malaria eller dengue. Vad fan! I två timmar fick vi vänta på resultatet och vi började redan diskutera hur vi skulle göra ifall jag blev inlagd. Lyckligtvis verkade det inte som varken dengue eller malaria, dock var mina vita blodceller mer än dubbelt så många som man normalt har. Därför befinner jag mig nu på övervakning och måste tillbaka till sjukhuset med jämna mellanrum och kolla blodet. Efter att ha fått hur mycket medicin som helst så är nu febern helt borta, så det verkar som att det bara var en influensa jag hade fått. Sista blodprovet är på måndag så efter det vet jag förhoppningsvis vad som infann sig i min stackars kropp.

Egentligen skulle jag befunnit mig i Dumaguete nu med min fina Jia. Men doktorn beordrade sängläge och att INTE lämna Manila. Så jag fick fint stanna hemma. Som tur var kostade bara biljetten cirka 300 kronor, så det var ju inte hela världen. Nu är jag dock tillbaka på jobbet igen och ikväll blir det lite barhoppning med Rosa. Givetvis kan jag inte dricka alkohol, men jag tänker att man nog kan ha kul ändå!

Vi hörs snart igen :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0