days of my life

Hej allihopa!

 

Idag är det som ni alla vet, tisdag, och jag sitter på kontoret. Eftersom jag har jobbat sjukt hårt hela dagen så tar jag nu en liten paus och tänker uppdatera min blogg eftersom internet här är tusen gånger snabbare än därhemma.

 

I fredags kom Sophia över och vi stack bort till poolen. Precis när vi slänger ut handdukarna och ska ta oss ett dopp så öppnar himlen sig. Suck. Vi satt och lyssnade på regnet ett tag och bestämde oss sen för att gå tillbaka till huset, slänga på oss lite kläder och sticka bort till Eastwood för lite lunch. Sagt och gjort. Det blev underbar pasta på en sval restaurang. Sophia har som bekant haft magproblem precis och legat på sjukhus och givetvis började magen röra till det mitt i maten. Så jag satte henne i en taxi och promenerade tillbaka till Acropolis där jag bor. Under dagen hade jag startat en hel sms-kedja med mina arbetskollegor eftersom Rosa jobbade och jag var sugen på öl så planen för kvällen var att dricka öl med min chef Oscar, hans kompis Jea, Lucy och hennes flickvän samt Zigrid och hennes pojkvän. Så när jag kom hem hoppade jag in duschen och så fort jag kom ut igen ringer en hysterisk Sophia och berättar att hon precis har kräkt blod. Jag slängde på mig mina kläder och ringde efter en taxi. Så fort jag hade satt mig i bilen så ringde hon dock tillbaka och sa att henne rumskompis var hemma så hon skulle följa med henne till sjukhuset istället. Så jag tackade taxichauffören, hoppade ut, gick hem och gjorde mig iordning. Kvällen blev väldigt lyckad. Det var många intressanta diskussioner som vanligt. Mitt i allt kommer dock säkerhetsvakten fram till mig med följande lapp:

 

Dear Ms. Sweden
I’m sorry, but I can’t hide this anymore.
I love you!
Regards, Marwin.
Ps. Can I have your number?

 

Det visade sig att det var en Bouncer utanför. Zigrid svarade på lappen:

 

You’ll get one digit for every beer she gets.

 

Vi fick inga öl.

 

På lördagen vaknade jag rätt sent. Sophia messade och berättade att hon mådde bra igen. Skönt! Rosa bad mig följa med henne, Jay och Anne till golfbanan eftersom Jay var ledsen för att han inte hunnit träffa mig mer. Så jag kurerade min bakfylla med att dricka öl och titta på när de spelade golf. Ändå rätt gött. Efter golfen drog jag och Rosa till affären där det genasr spenderades 11,000 pesos på mat och dricka. Herre min... På kvällen blev det utgång DELUXE. Vi tog en taxi till Republic men pallade inte ställa oss i den långa kön utan satte oss på en bar utanför och käkade ostron istället. Sen åkte vi till Intercontinental och hämtade upp Rosas kompis Jeff från USA. Därpå blev det Amber på the Fort där vi dansade som galningar i våra extremt högklackade skor. Sen stack vi till Deacdes på Metrowalk där vi fick underbar service av vår Bouncer Toto. Sen blev det ett sista ställe i närheten av där vi bor. Där fick jag en bouncer på halsen. Han följde efter mig var jag än gick. När jag skulle på toaletten följde han med mig och stod bakom mig i kön och sa ”don’t worry mam, i’ll protect you”: Vet inte riktigt från vad han skulle skydda mig, men det var ju skönt att höra. Vi avslutade kvällen med en beef shwarma klockan sju på morgonen.

 

I söndags chillade vi hela dagen och på kvällen kom Jay och Jeff över med mat till oss. Vi delade en flaska vin och sen gick jag faktiskt och la mig. Jag hade tagit hand om Jayden ett tag på morgonen också, så jag var skittrött.

 

Igår var första arbetsdagen efter helgen och jag var riktigt trött. Men allt gick som smort ändå och jag fick faktiskt rätt mycket gjort. Vi hade också en intervju på kontoret, någon känd programledare intervjuade vår director. Ingen aning om vad dock.

 

Nu är denna dagen också snart över. Jag har precis varit på McDonalds och ätit glass med resten av interns’en. Managern på McDonalds här där vi jobbar är väldigt snygg och det har jag ju såklart sagt till alla som jobbar på Amnesty. Dessvärre jobbade den stackars killen när vi sex praktikanter fnittrandes stapplar in på McDonalds. Självklart bestämmer sig en av gay-killarna för att han ska fixa den här killen till mig så han går fram till honom och börjar snacka tagalog och sen vänder han sig om och skriker över halva restaurangen:

 

Angiiiiieeee!! Is this him????

 

Jag har aldrig varit så röd i ansiktet i hela mitt liv. Jag skakade som ett asplöv och skrattade som en hyena. Vårt McDonalds besök slutade iaf med att han fick mitt nummer så nu väntar jag på att han ska skicka ett sms. Så besviken jag kommer bli annars.

 

Nu tänker jag avsluta denna dagens arbete och gå till 7/11 och handla öl. Tydligen ska vi på nån födelsedagsfest ikväll. Är inte alls sugen, men jag tackar ju aldrig nej till fest.

 

Tjing tjing!