i väntans tider...
Då befinner jag mig slutligen nere i Thai-landet, vilket jag förvisso gjort i två veckor... De två veckorna har avverkats i rasande fart och det nya året är ruskigt nära. Jag har hunnit vara och kolla in min nya skola, besöka i stort sett vartenda ett av de stora köpcentrumena i stan, gått på ett antal marknader, varit i Ban Chang med mamma och pappa i 6 dagar och nu sitter jag här med siktet inställt på Koh Lanta.
Ikväll, klockan 22.50, ska jag befinna mig ombord på ett tåg med destination Surat Thani. Jag har ingen aning om var tågstationen ligger och ännu mindre aning om hur jag ska komma med rätt tåg. Förhoppningsvis lyckas jag och isf ska jag nå Surat Thani 08.11 (roligt att de har satt exakt minutslag, eftersom allting i Thailand alltid är försenat...). Sen ska jag med en buss, avgångstid obestämd, som ska köra mig till Krabi. På frågan: "hur vet jag vilken buss jag ska ta?" fick jag svaret: "visa din biljett för någon". Okej, känns betryggande. Så, efter att jag har visat min biljett för någon kommer jag förhoppningsvis med på rätt buss mot Krabi. Bussen ska vara i Krabi klockan tio. Sen ska jag med en båt till Koh Lanta med avgångstid 11.00. På min biljett står det ingenting om var jag ska så jag hoppas att jag hamnar rätt. Och går allt som det ska anländer jag till Koh Lanta 12.00 imorgon där Bea ska vänta på mig med sin moppe. Snälla, snälla, snälla, låt mig komma rätt...
Yeah, så nu sitter jag på mitt fina rum med utsikt över B to the angkok med väskorna packade och väntar på att åka till tågstationen. Tänkte åka runt halv tio, och om det inte är i god tid så vet jag inte vad som är det. Om en halvtimme har jag planerat in dagens middag som jag kan fixa tack vare min fina vattenkokare som jag införskaffade i söndags; rissoppa. Japp, lika äckligt som det låter. Som gröt fast med nudelsmak. Borde slänga mina sopor innan jag drar också, men vet inte var de ska slängas och tycker det är lite pinigt att komma ner i receptionen med en massa påsar med skit i. Jaja.
Förresten, idag har jag gjort en skitgod gärning. Jag lånade ut min telefon så en stackars tösabit kunde ringa till Amerika då något var fel med hennes kort och hon inte fick ut några pengar. Hon hade legat på sjukhus och missade därför sitt flyg hem och till råga på allt så slutade hennes visa att fungera. Sedan erbjöd jag mig att bjuda henne på lunch, men hon var tvungen att fixa färdigt med alla sina saker. Men tack vare mitt telefonutlånande så fick hon pengar och kunde få tag i en ny flygbiljett hem. Jag blev tackad ordentligt av både henne och killen på resebyrån som hade hjälpt henne föregående dag.
Rätt nöjd faktiskt.
Nu ska jag göra något vettigare. Tjing Tjing!
Ikväll, klockan 22.50, ska jag befinna mig ombord på ett tåg med destination Surat Thani. Jag har ingen aning om var tågstationen ligger och ännu mindre aning om hur jag ska komma med rätt tåg. Förhoppningsvis lyckas jag och isf ska jag nå Surat Thani 08.11 (roligt att de har satt exakt minutslag, eftersom allting i Thailand alltid är försenat...). Sen ska jag med en buss, avgångstid obestämd, som ska köra mig till Krabi. På frågan: "hur vet jag vilken buss jag ska ta?" fick jag svaret: "visa din biljett för någon". Okej, känns betryggande. Så, efter att jag har visat min biljett för någon kommer jag förhoppningsvis med på rätt buss mot Krabi. Bussen ska vara i Krabi klockan tio. Sen ska jag med en båt till Koh Lanta med avgångstid 11.00. På min biljett står det ingenting om var jag ska så jag hoppas att jag hamnar rätt. Och går allt som det ska anländer jag till Koh Lanta 12.00 imorgon där Bea ska vänta på mig med sin moppe. Snälla, snälla, snälla, låt mig komma rätt...
Yeah, så nu sitter jag på mitt fina rum med utsikt över B to the angkok med väskorna packade och väntar på att åka till tågstationen. Tänkte åka runt halv tio, och om det inte är i god tid så vet jag inte vad som är det. Om en halvtimme har jag planerat in dagens middag som jag kan fixa tack vare min fina vattenkokare som jag införskaffade i söndags; rissoppa. Japp, lika äckligt som det låter. Som gröt fast med nudelsmak. Borde slänga mina sopor innan jag drar också, men vet inte var de ska slängas och tycker det är lite pinigt att komma ner i receptionen med en massa påsar med skit i. Jaja.
Förresten, idag har jag gjort en skitgod gärning. Jag lånade ut min telefon så en stackars tösabit kunde ringa till Amerika då något var fel med hennes kort och hon inte fick ut några pengar. Hon hade legat på sjukhus och missade därför sitt flyg hem och till råga på allt så slutade hennes visa att fungera. Sedan erbjöd jag mig att bjuda henne på lunch, men hon var tvungen att fixa färdigt med alla sina saker. Men tack vare mitt telefonutlånande så fick hon pengar och kunde få tag i en ny flygbiljett hem. Jag blev tackad ordentligt av både henne och killen på resebyrån som hade hjälpt henne föregående dag.
Rätt nöjd faktiskt.
Nu ska jag göra något vettigare. Tjing Tjing!
Kommentarer
Trackback
