days of my life

Jag hoppas verkligen inte detta är min sista dag, för det hade varit sjukt deppigt. Men OM det hade varit det så skulle man ju förstås göra så mycket som möjligt av den. Spendera tid med nära och kära. Äta som fan. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag hade gjort. Om jag nu hade gått under idag så känner jag att jag kan konstatera att jag är väldigt nöjd med mitt liv hittills. Visst har jag gjort en massa misstag, som alla andra, men jag har också följt mitt hjärta och jag måste säga att i slutändan så är jag sjukt glad över vägen som livet har tagit mig. Jag har fått göra så himla mycket roliga saker och jag är verkligen så stolt och lyckligt lottad över alla människor som jag har fått äran att känna längs vägen. Min familj är världens bästa och stöttar mig till 100%, vilken galenhet jag än får för mig att hitta på. Jag uppskattar mina syskon så himla mycket, de är alltid här för mig! Och mina syskonbarn är helt underbara. Ingenting slår att få krama om dem när man kommer tillbaka från en resa. Sen mina vänner här hemma i Sverige. Jag har fyra vänner som har visat att de också alltid är här för mig. Maria, Carolina, Rebecca och Billy. När man reser som jag gör så är det lätt att tappa en massa vänner på vägen, vilket jag verkligen också har gjort. Men dessa fyra har visat att de står vid min sida, vad som än händer. Och för det är jag evigt tacksam. Och sen alla människor jag har lyckats lära känna vid mina resor utomlands, speciellt Jessica som jag lärde känna i Bangkok. Linda som jag spenderade en nyårsafton med i Koh Lanta, Rosa, Jay, Ton, Bounce, Marco, Pow, Mei, Sophia osv. på Filippinerna. Sen är det en massa andra vänner som man har träffat på sina resor som alltid kommer ha en speciell betydelse. Men, in the end, så spelar det ingen roll hur stor eller liten vän jag anser någon vara. Alla som kommer min väg, har en speciell inverkan på mitt liv och för det är jag alla tacksamma. Det har format mig till människan jag är idag!

Så ja, jag hoppas att detta inte är min sista dag, för jag har så himla mycket kvar att uppleva. Insåg igår att jag inte kommer komma in på min Masters eftersom det är lite strul med mina poäng för mina utlandsterminer. Men jag tycker inte att det gör så mycket. Livet ville helt enkelt ha in mig på en annan väg, och det är bara att "roll with it". Blir till att söka lite jobb istället, och lyckas jag få något inom mitt yrke är det ju bara guld. Då har jag något att bidra med när jag väl påbörjar min Masters. Jag har varit lite nere sen jag kom hem till Sverige, hur mycket jag än älskar alla här, så trivs jag inte så bra. Sverige är inte för mig helt enkelt, åtminstonde inte för tillfället. Men imorse satte jag mig ner med mitt kaffe och tittade ut genom fönsterrutan och insåg att varje sekund av livet är där för att lära dig något. Och vilka vägar livet än för in mig på så tänker jag vara tacksam.

Bjuder på några bilder av några av mina fina vänner:



Becci och jag för några helger sen.



Lite suddigt, men det är iaf Carolina, jag och Linda hemma hos mig i lördags.



Billy, jag och Carolina i lördags.



Billy och jag äter tre-rätters hos mig!!

Nu pallar jag inte ladda upp fler foton, men det blev några stycken iaf!

På återseende!