Den Thailändska Politiken.
Ja, nu har jag ju inte skrivit på hur länge som helst. Saken är att de politiska demonstrationerna har varit helt galna och det har varit så mycket som har surrat i huvudet, att jag inte har hunnit sätta allt på print i bloggen. Men nu kör vi.
För två veckor sen dog 25 människor och över 800 blev skadade när militären försökte mota undan demonstranterna från deras läger. En av sammandrabbningarna skedde precis vid Khao San Road där kulorna kom farandes från alla riktningar. En del av mina vänner härnere befann sig mitt i det, och vad de sedan beskrev för oss lät helt galet. I de första rapporterna lades den största skulden på rödskjortna, vilka anklagades för att ha skjutit skarpt mot militären. Men lite i taget har mer och mer avslöjats och man återkommer igen till den ständiga maktkampen. Jag upplever att det är väldigt mycket anklagningar från båda hållen. Något som dock förbryllar är att det ska ha befunnit sig svartklädda snipers uppe på taken som sköt redshirts. Regeringen och militären hävdar att de inte tillhörde dem. Redshirts förnekar också - varför skulle de skjuta sig själva? Det spekuleras hejvilt om vilka dessa svartklädda snipers kan vara, och jag tror att än idag, två veckor senare, har det inte kommit till kännedom. Den 10:e April var en tragisk dag i Thailand.
Såhär såg det ut alldeles i närheten av där vi bor - nästa dag. Redshirts hade övertagit några militärfordon och använde dem för att blockera gatan. Det hade kommit information om att nya militärstyrkor skulle anlända denna vägen för att mota bort demonstranterna som hade sitt läger på andra sidan bron.
Vi tog tillfället i akt och fick prata med några redshirts som hade varit med om det som hände kvällen innan. Det var hjärtskärande att lyssna på, men samtidigt väldigt intressant. En kille hade tagit lite bilder med sin mobiltelefon och det var bilder på människor som mer eller mindre hade fått huvudet bortskjutet. Och den 11:e April hävdade militären fortfarande att de bara skjutit med gummikulor. Den här killen vi pratade med berättade också att anledningen till att de hade stulit kroppar från sjukhusen var för att regeringen skulle bli tvungna att gå ut med informationen om att människor faktiskt hade dödats i våldsamheterna. Något som tydligen gärna tystas ner annars.
När mörkret föll över Bangkok bestämde vi oss för att gå tillbaka hem. Många sa till oss att gå hem och det ryktades om bomber och nya våldsamheter. På vår gatan stod det tio militärbilar med beväpnade militärer i. Precis när vi gick förbi startade alla samtidigt och körde därifrån i en ruskig fart.
Följande dagar var det många spekulationer och rykten som surrade runt. Men allt föreföll rätt lugnt. Många av redshirtsen begav sig hemåt till sina byar då Songkran (det thailändska nyåret) var runt knuten. Efter festligheterna kom de dock tillbaka och i förenad trupp slog alla läger på samma ställe. Den nya planen var att även inta Silom, men det skulle förmodligen mer eller mindre betyda döden för den Thailändska ekonomin, som redan nu visar enorma förluster.
I förrgår blev det våldsamt igen. BTS-stationen Sala Daeng sprängdes, en människa dog och en hel del skadade. Det som var annorlunda denna gången, var dock att det nu var redshirts vs. yellowshirts, och inte militären. Yellowshirts har alltså beslutat sig för att sätta ner foten och demonstrera mot redshirtsen. Sverige avråder nu från icke-nödvändiga resor till Bangkok. Det är tydligt att utvecklingen av konflikten går åt fel håll. Det är inte många som är optimistiska, en lösning verkar inte vara i sikte. Förhoppningsvis kommer det internationell hjälp snart, konflikten med den thailändska politiken kommer inte kunna lösas internt. Korruptionen och den icke-demokratiska synen har för stor kraft.
In the end, så tror jag inte det är någon fara för folk att åka till Bangkok nu även om våldet trappas upp. Änsålänge är det rätt koncentrerat till ett område och undviker man det området och är allmänt försiktig borde det inte vara någon fara. Dock är det kanske inte alltför kul att åka hit på semester då bland annat alla stora shoppingmalls är stängda. Men jag har det bra, och jag är inte särskilt orolig för min säkerhet. Universitetet tar god hand om oss och kommer givetvis att säga till oss att lämna Bangkok om det skulle bli för farligt.
Förresten, så ska jag lämna in mitt första final paper på måndag. Det är i Thaipolitik och vår professor sa att vi fick skriva om vad som helst. Därför har jag valt att tillämpa en analytisk modell på konflikten som just nu präglar Thailändsk politik. Jag ska analysera och försöka komma fram till lösningar. Det ska bli så spännande! Om jag presenterar tillräckligt bra teorier så kanske de kan bli presenterade någonstans, min professor har ju trots allt rätt bra kontakter... Hehe!
Wish me luck!
För två veckor sen dog 25 människor och över 800 blev skadade när militären försökte mota undan demonstranterna från deras läger. En av sammandrabbningarna skedde precis vid Khao San Road där kulorna kom farandes från alla riktningar. En del av mina vänner härnere befann sig mitt i det, och vad de sedan beskrev för oss lät helt galet. I de första rapporterna lades den största skulden på rödskjortna, vilka anklagades för att ha skjutit skarpt mot militären. Men lite i taget har mer och mer avslöjats och man återkommer igen till den ständiga maktkampen. Jag upplever att det är väldigt mycket anklagningar från båda hållen. Något som dock förbryllar är att det ska ha befunnit sig svartklädda snipers uppe på taken som sköt redshirts. Regeringen och militären hävdar att de inte tillhörde dem. Redshirts förnekar också - varför skulle de skjuta sig själva? Det spekuleras hejvilt om vilka dessa svartklädda snipers kan vara, och jag tror att än idag, två veckor senare, har det inte kommit till kännedom. Den 10:e April var en tragisk dag i Thailand.
Såhär såg det ut alldeles i närheten av där vi bor - nästa dag. Redshirts hade övertagit några militärfordon och använde dem för att blockera gatan. Det hade kommit information om att nya militärstyrkor skulle anlända denna vägen för att mota bort demonstranterna som hade sitt läger på andra sidan bron.
Vi tog tillfället i akt och fick prata med några redshirts som hade varit med om det som hände kvällen innan. Det var hjärtskärande att lyssna på, men samtidigt väldigt intressant. En kille hade tagit lite bilder med sin mobiltelefon och det var bilder på människor som mer eller mindre hade fått huvudet bortskjutet. Och den 11:e April hävdade militären fortfarande att de bara skjutit med gummikulor. Den här killen vi pratade med berättade också att anledningen till att de hade stulit kroppar från sjukhusen var för att regeringen skulle bli tvungna att gå ut med informationen om att människor faktiskt hade dödats i våldsamheterna. Något som tydligen gärna tystas ner annars.
När mörkret föll över Bangkok bestämde vi oss för att gå tillbaka hem. Många sa till oss att gå hem och det ryktades om bomber och nya våldsamheter. På vår gatan stod det tio militärbilar med beväpnade militärer i. Precis när vi gick förbi startade alla samtidigt och körde därifrån i en ruskig fart.
Följande dagar var det många spekulationer och rykten som surrade runt. Men allt föreföll rätt lugnt. Många av redshirtsen begav sig hemåt till sina byar då Songkran (det thailändska nyåret) var runt knuten. Efter festligheterna kom de dock tillbaka och i förenad trupp slog alla läger på samma ställe. Den nya planen var att även inta Silom, men det skulle förmodligen mer eller mindre betyda döden för den Thailändska ekonomin, som redan nu visar enorma förluster.
I förrgår blev det våldsamt igen. BTS-stationen Sala Daeng sprängdes, en människa dog och en hel del skadade. Det som var annorlunda denna gången, var dock att det nu var redshirts vs. yellowshirts, och inte militären. Yellowshirts har alltså beslutat sig för att sätta ner foten och demonstrera mot redshirtsen. Sverige avråder nu från icke-nödvändiga resor till Bangkok. Det är tydligt att utvecklingen av konflikten går åt fel håll. Det är inte många som är optimistiska, en lösning verkar inte vara i sikte. Förhoppningsvis kommer det internationell hjälp snart, konflikten med den thailändska politiken kommer inte kunna lösas internt. Korruptionen och den icke-demokratiska synen har för stor kraft.
In the end, så tror jag inte det är någon fara för folk att åka till Bangkok nu även om våldet trappas upp. Änsålänge är det rätt koncentrerat till ett område och undviker man det området och är allmänt försiktig borde det inte vara någon fara. Dock är det kanske inte alltför kul att åka hit på semester då bland annat alla stora shoppingmalls är stängda. Men jag har det bra, och jag är inte särskilt orolig för min säkerhet. Universitetet tar god hand om oss och kommer givetvis att säga till oss att lämna Bangkok om det skulle bli för farligt.
Förresten, så ska jag lämna in mitt första final paper på måndag. Det är i Thaipolitik och vår professor sa att vi fick skriva om vad som helst. Därför har jag valt att tillämpa en analytisk modell på konflikten som just nu präglar Thailändsk politik. Jag ska analysera och försöka komma fram till lösningar. Det ska bli så spännande! Om jag presenterar tillräckligt bra teorier så kanske de kan bli presenterade någonstans, min professor har ju trots allt rätt bra kontakter... Hehe!
Wish me luck!
Kommentarer
Trackback
