days of my life

igår hade jag inte alls en bra dag. jag tänkte och tänkte och tänkte. jag tänkte på var jag befinner mig i livet och vart jag är på väg. jag tänkte på kärleken och jag tänkte på mina vänner. jag tänkte på min familj. jag tänkte på andra människor och deras familjer. jag tänkte på världen och världens barn. jag tänkte och tänkte och tänkte. jag kände mig tom inombords. jag undrade ifall jag saknade något... svaret kom inte av sig själv. jag var tvungen att gräva och gräva och gräva. jag hade en väldigt empatisk dag. på väg ner till malmö och min lecture får jag tag i en metro. jag läser om elände efter elände. hopplösheten spred sig hela vägen från hjärnan ner till tårna. jag stirrar tomt på ett uppslag om tre cancersjuka tjejer. två av dem var systrar. en ensam tår letade sig ner på kinden. jag kände mig dum. jag ville inte gråta på tåget. men det gick inte att hålla tillbaka. jag mådde dåligt för deras skull. en av dem hade redan dött. de var inte så gamla. en av dem hade en dotter. jag tänkte på deras familjer. på deras mammor, pappor, syskon och barn. jag vek ihop tidningen och la den prydligt framför mig. utanför fönstret svepte det vackra skånelandskapet förbi. jag fick en klump i halsen när jag insåg att de kanske aldrig skulle få uppleva skåne tindra förbi utanför fönstret.

när jag kom hem från skolan la jag mig i soffan och tänkte på kärlek. jag insåg att jag saknade att ha någon att tycka om. någon att känna lite extra för. jag trodde jag hade hittat honom för inte så längesen. det var fel. jag funderade på vad jag letade efter och varför jag letade efter det. jag har aldrig förr varit någon som brytt mig särskilt mycket om att ha en pojkvän då jag alltid har varit på resande fot. därför blev jag chockad över mina känslor, eller min saknad efter någon. jag insåg ganska snart att det fortfarande inte är lönt att hitta någon att tycka extra mycket om. jag vill inte ha någon som håller mig tillbaka. jag har så fantastiskt många framtidsdrömmar, och jag vill lyckas med dem allihopa. jag kommer förmodligen inte bo i Sverige när jag är redo för arbetsmarknaden. och redan nu i december flyttar jag till bangkok i minst ett halvår.

i mina slutsatser bestämde jag mig för att den kommande sommaren ska präglas av mina underbara, fantastiska och älskade vänner. jag ska inte bry mig om så mycket annat. jag ska inte tänka så mycket på framtiden. jag ska sitta med mina vänner i solen på uteserveringarna och dricka vin. eller ska vi grilla i parken och dricka öl. vi ska göra utflykter och roadtrips. detta ska bli den bästa sommaren i hela mitt liv.