days of my life

empe, jag och mamma käkar glass på swensens i phuket.

hittade lite bilder på pappas dator från när jag och empe mötte upp med honom och mamma i phuket för snart ett år sen. det framkallar en massa minnen. vi hade så roligt, jag saknar verkligen att resa. nu sitter man här hemma med sina studier som inte ens är särskilt roliga. men minnena kan ingen ta ifrån en iaf.

anyway, det är dags att sluta grubbla. för tillfället känner jag inte mig hemma någonstans. vad får jag ut av att vara i sverige? ja, förutom min utbildning då. på min sista resa, när jag bodde i spanien med steffi och maria. då längtade jag nästan hem. jag ville ha en stadig punkt i mitt liv, jag var trött på att fara och flänga världen över. det var dags att varva ner och ta det chill ett tag. nu är jag hemma och tar det chill, men inte fan är jag gladare för det. jag saknar livet därute. jag grubblar. och grubblar. och grubblar. vad är rätt val egentligen? hur vet man när man har gjort rätt val? jag vet seriöst inte vad som är rätt för mig. jag blir ju aldrig nöjd. när vi var i thailand mötte vi Khai från new york som jobbade som engelsklärare i en mycket fattig provins i södra thailand. kanske är det rätt för mig? släppa tryggheten här hemma och bara dra. skita i alla måsten och bara leva livet... är det för sent att rädda mänskligheten? ...

men jag har så många drömmar. det finns så mycket jag vill göra och jag vill inte vänta. jag har helt enkelt inget tålamod. vill jag att något ska hända vill jag gärna att det ska hända nu. NU. nu. nu. men det är bara att inse. man kan inte få allt man vill. jag är trots allt nöjd med mitt liv som det är. jag har fått uppleva så mycket saker som många andra kanske aldrig kommer att få uppleva. jag är nöjd med att komma från sverige. det sociala nätverk vi har här är inte att leka med. det är enormt bra. men ändå vill jag härifrån. vad är det egentligen jag letar efter...?



empe, jag och mamma är liiiite coola i thailand. det var tider det.

peace