days of my life

varför är det alltid så när man har något planerat att folk hör av sig som aldrig förr och vill hitta på saker? igår satt jag ju barnvakt och det verkade som att hela helsingborg var ute och vimmlade i nattlivet. förutom jag. och maria som "barnvaktade" (läs: sov) med mig igårkväll. jag och barnen käkade pizza, sen kollade vi på barnprogram och sen blev det välling, pyjamas och läggdags. lättare sagt än gjort kan jag lova. men tillslut låg de på plats i sina rum och var långt borta i drömmarnas land. allting gick lugnt och stilla... enda tills maria åkte hem vid halv ett. då vaknade minstingen och gallskrek. efter att ha tröstat honom i en halvtimme var det dags för mig att gå och lägga mig. tja... jag kom väl i säng vid halv fyra. var det inte den ena ungen så var det minsann den andra. hujedamej. sen var det upp halv åtta igen, då man hör ett "jag är fääääääääärdig!!!". what is a babysitter to do? usch. det kommer minsann ta lång tid innan jag själv kommer skaffa barn. tur att man har mängder med syskon som har hjordar av barn. varenda gång man är bebissugen är det bara att välja ut ett syskonbarn, sen blir man avskräckt snabbare än snabbast. haha, nej. det är inte så illa som det låter. jag gillar ALLA  mina syskonbarn. de är fina. och alldeles alldeles underbara. (detta tycker jag förmodligen ENDAST för att jag är allas favoritmoster/faster. iaf intalar jag mig själv det).

snart kommer billy hit. ännu en av våra bakissöndagar. fast denna gången är jag inte alls bakis. sjukt gött.