Dumaguete part two:
På måndagsmorgonen åkte vi tillbaka till Dumaguete City igen. Jag var dödstrött efter att ha sovit på en träplanka hela natten. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckades minsann att somna på bussen. Varför detta nu skulle vara ett mirakel var för att det var en pygmeé-buss. Jag fick sitta med benen brett isär för att få plats! Eftersom bussen hade sparat in på fönsterrutor så kunde jag heller inte luta mig mot dem för en bekvämare position, men dra på trissor, jag somnade tillslut! Väl tillbaka i Duma åkte vi hem och bytade kläder, på med bikinin och sen kom Jia och hämtade upp oss. Vi åkte till Valencia där det var dags för lunch, och faktiskt en väldigt god Filippinsk lunch.
Efter lunchen bar det av upp i bergen där vi skulle till "forest camp". Det är ett ställe där man kan bada i vattenfall, små pooler av naturliga sötvattensjöar samt gå på zoo osv. Dessvärre regnade det HELA tiden som vi var där, men här är några bilder:
När mörkret la sig över Forest Camp tog vi vårt pick och pack och körde tillbaka till Dumaguete där vi gjorde oss iordning för kvällen. Sophia och Niña skulle anlända på kvällen så givetvis stod utgång på schemat. Jag, Joan och Claire värmde upp med lite karaoke kvällen till ära. Eller ja, det kallar inte karaoke här, utan videoke. Här sjunger jag min favvosång "Bitch":
När halsen började skråla gjorde slängde vi på sminket och sen tog vi en pedi-cab in till en restaurang där vi skulle möta upp resten av gänget.
Precis innan utgången!
I väntan på resten av gänget!
Allihopa! Underbara, fina människor!
Efter middagen drog vi återigen till Zanzibar. Jag hade lika kul som förra gången och satt i baren och pratade med allt och alla. Runt halv fyra ville alla gå hem, alla utom jag och Sophia. Det blev värsta grejen för att de inte ville lämna oss, och jag försökte förklara att jag är 24 år gammal, har rest hur mycket som helst och att jag kan ta hand om mig själv. Det hjälpte inte riktigt, utan de ringde min chef här i Manila. Haha! Men som tur är känner han mig väl så jag sa bara: "Honey, I'm having fun and I don't want to go home". Sen äntligen lämnade de oss ifred. Tyvärr har jag inga bilder från kvällen då de är på Sophias kamera och hon har inte lagt upp dem än. Men de kommer kanske i nästa inlägg.
Nästa morgon var det dags för vattenfallen och en hot spring. Hela dagen spenderades uppe i bergen och det var så kuuul! Där är nog hur många foton som helst från den dagen, men de är alla på Jia's kamera, så de kommer också lite senare.
Onsdagen var vår sista dag och jag hade lovat Joan att vi skulle hälsa på hennes mammas chef. Hon bodde i ett megastort hus, värsta lyxvillan. Jag blev introducerad för hennes dotter som var lika gammal som mig. Väldigt trevlig tjej, och hon lovade att ta mig runt nästa gång jag kommer till Dumaguete.
Claire, jag (snacka om att se ut som en jätte bland dessa små, små filippinskor), Cookie (jodå, det är hennes riktiga namn) och Joan i trädgården.
Efter vårt besök så körde de oss till flygplatsen i deras gigantiska pickup. Vi var tillbaka i Manila cirka klockan fem, och jag var hemma i huset vid sju. Trots en skitkul semester så saknade jag Manila, speciellt Rosa och Jayden.
Helgen har varit kul. Det blev en supergalen fredag, en väldigt lugn lördag och en konstig söndag. Det var alkoholförbud i hela Filippinerna från 12 på natten mellan lördag och söndag till tolv på natten mellan igår och idag. Det var nämligen barangay-elections och när det är elections får man visst inte dricka. Jag, Sophia och Rosa hade planerat att gå ut i söndags eftersom vi var lediga igår. Det hela slutade med att vi satt och drack coke zero's i Eastwood för att sen gå hem och kolla på skräckfilm. Haha, vilken kväll!!
Nu stundar en ny vecka med nya arbetsuppgifter. Jag är snart färdig med migg första projekt om Milleniemålen. Ska bli skönt när det är över för jag längtar verkligen efter att börja med något nytt. Snart dags för kaffepaus. Haha, jag älskar mitt liv!
Dumaguete!
För en vecka sedan var jag med om min första public action tillsammans med Amnesty International. Vi åkte i samlad trupp till the Department of Education för att överlämna en resväska full med teckningar, dikter, brev och annat angående milleniemålen, som barn runtom i landet har gjort. Vi alla bar likadana vita t-shirts och höll även i gigantiska "pennor", eller "notebooks" som bar budskap angående milleniemålen. Allting gick bra, media var där och fotograferade, och chefen för departamentet mottog väskan. Här kommer lite bilder från vår action:
Jag med en gigantisk penna med texten: "SPEAK UP FOR HUMAN RIGHTS".
Här står vi allihopa utanför Department of Education.
Min rygg!
Tänkte skriva alla namnen på dessa människorna, men det är så komplicerat så jag skippar det. haha!
På kvällen gick jag, Mei, Wilnor, Oca och Rod ut för dricka lite öl. Jag tänkte dra hem vid nio eftersom jag skulle vara på flygplatsen redan klockan fem nästa morgon. Men eftersom jag har världens svagaste karaktär när det kommer till mina vänner så slutade det med att jag inte åkte hem förrän halv tolv. Allt för att det var Oca's sista dag på Amnesty International. Buhuuu... Det kommer inte vara detsamma utan honom. Han valde att bli grön istället och jobbar nu på Green Peace som koordinator för alla interns'en. Men han har svurit att inte tycka om någon annan praktikant lika mycket som han tycker om mig. Tur för honom.
Så på lördagsmorgonen träffades jag och Joan på flygplatsen lite senare än planerat eftersom jag valde att sova en halvtimme längre, och hennes bil fick punktering på vägen. Men vi hade fortfarande gott om tid och hann till och med äta en macka med norwegian salmon (åh herregud vad gott!!) på flygplatsen innan avfärd. Joan var helt exalterad eftersom det var hennes första gång någonsin i ett flygplan!
Här har ni min söta resepartner!
Efter en timme och femton minuter i ett flygplan med en skitsnygg steward var vi på plats i Dumaguete! Joans mamma var och hämtade oss på flygplatsen och tillsammans med henne tog vi en "pedi-cab" till huset. En pedi-cab är som en trike fast mycket större. När vi kom till deras område kände jag mig genast som ett djur på Zoo. Folk stirrade, vinkade, gapade, kallade, följde efter och rörde vid mig. Hennes mammas hus ligger i ett ganska fattigt område, och huset är väldigt enkelt. Det var gjort av cement och plåt, och ja, det var helt enkelt cement och plåt. När vi hade droppat av resväskan åkte vi till Joans mammas (jag får kalla henne för Joans mamma, för jag kommer helt enkelt inte ihåg vad hon heter) kontor då de tydligen väldigt gärna ville träffa Joans vita kompis. Och det var till min stora glädje då det visade sig att hon jobbade på en skönhetssalong och jag som behövde en manikyr!
Joans lillebror Alfred/James (ja, alltså, han presenterade sig som Alfred men alla kallade honom för James) och jag på Joans mammas jobb.
Efter att ha skakat hand med alla på hennes jobb åkte vi till Robinson's mall för att handla lite mat till kvällen. Eftersom de inte har någon kyl i huset så handlar de färsk mat varje dag. Under tiden vi var där så ringde Jia (min kompis som är överhuvude för Amnesty International-Dumaguete) så hon kom dit och joinade oss. Jag blev då också presenterad för Rodney, en annan AI-medlem. När maten var inhandlad tog vi en pedi-cab tillbaka till Joans hus och Rodney & Jia följde med. Sedan skjutsade Rodney mig hem till Jia på sin motorcykel och passade på att visa mig staden. Himla kul! Jia's hus var jättefint och superstort. Vi drack en kopp kaffe och snackade lite skit där innan det var dags att återvända till Joans hus för att göra sig iordning inför kvällen och partajandet.
Jag och Alfred/James leker lite med hans nya leksaker som jag köpte till honom i mallet i väntan på att Joan ska fixa färdigt maten.
När vi hade gjort oss iordning kom Jia och hämtade oss och vi åkte till ett ställe som hette typ "Hajahaj" eller nåt liknande. Vi drack några öl där och hade jättekul. Vad som förvånade mig lite var att det var en massa vita människor i Dumaguete. Och vanligtvis när man ser andra vita människor ignorerar man bara dem, men dessa kom fram och pratade med mig. Himla trevligt och himla ovanligt!
Jian, Joan, Jia, Rodney och jag! Vilket partygäng!
Efteråt drog vi till Zanzibar och herreminguuuud vad roligt jag hade där! Jag har aldrig varit så poppis i hela mitt liv. Jag satt i baren nästan hela kvällen och jag pratade med allt och alla. Det var till och med en gay-kille som kom fram och sa att jag var den enda tjejen i världen han skulle "go straight for". Hahaha! I slutet kom ägaren av baren fram och snackade lite med mig. Och att känna ägaren av baren = gratis drinkar! GÖTT!! Resten av gänget kom och gick hela kvällen men jag satt ensam vid baren och bara babblade. Det är ju det jag gör bäst. Och det resulterade i tio nya vänförfrågningar på fejjan!! Hahaha!
Den natten spenderade jag hos Jia eftersom Joan ville hem tidigare än mig. När jag vaknade klockan elva hade jag 42 missade samtal från Joan. OUPS! Jag var så trött att jag hade sovit igenom allihopa. Jag ringde upp och hon bad mig komma hem direkt eftersom vi skulle upp i bergen och hälsa på hennes morfar. Sagt och gjort. Slängde på kläderna, åkte hem till Joan, bytade kläder och sen begav vi oss iväg till bergen...
Efter tre timmar i en svettig buss utan fönster och aircon var vi framme vid bergets fot. Där bytte vi fordon och hoppade på en motorcross. Vägen upp till toppen var inte asfalterad, det var inte ens en väg så det var väldigt hoppigt. Så jag frsökte hålla fast för kung och fosterland samtidigt som jag försökte vara trevlig och le åt alla som kom ur sina hyddor för att få en blic av vitingen som besökte deras berg.
Halvvägs uppe!
När vi var nästan ända framme så öppnade såklart himlen sig och regnet bara öste ner. Så vi fick ställa oss i ett litet skjul för att skula. Har aldrig känt mig så utstirrad i hela mitt liv. Barn kom springandes överallt ifrån och ställde sig i en ring runt mig och bara tittade. Ingen pratade, de bara tittade. Haha! Så sjukt.
Väl uppe blev vi glatt emottagna av morfadern och mostern samt alla barnen. Morfarn dödade en kyckling så att vi hade mat för kvällen. Annorlunda... Medan maten tillagades gick vi en promenad i området och ja, det var som att vara ett djur i bur, bara att jag fick gå löst... Haha! Här kommer lite bilder från mitt dygn på berget:
It's a baby goat! Så söt!! Joan förklarade för mig att man väljer att bo uppe i bergen eftersom det är ett mycket billigare levnadssätt. Här föder man upp sina egna djur, som också blir ens mat, samt äger land där man odlar grönsaker som man sen levnär sig på. Intressant tycker jag, även om jag själv förmodligen aldrig skulle palla att leva så.
Utsikt från berget. Det blåa i bakgrunden är havet.
Morfarn, jag och alla barnbarnen! Hon som sitter i mitt knä hade jag gärna tagit med hem. Vilket litet charmtroll!! Och jag måste verkligen berätta att dessa barn har en sån enorm fantasi. Jag njöt av att sitta och iaktta dem. Trots avsaknaden av leksaker så hade de miljoner olika lekar! Så roligt :)
Klart de tvingar utlänningen att dricka skitstark sprit! Och här delar man på ett glas med sprit och ett glas med cola. Så man tar en sipp av varje och sen skickar man vidare... Haha!
Det var också en upplevelse att sova på en träplanka under ett myggnät!
Jag och kossorna! Det var det som var så kul däruppe... Djuren gick lösa och allt kändes så himla fritt, trots den enorma fattigdomen.
Och här skolan! :)
Ja, nu är klockan redan tio över sex här i Manila och mitt jobb har redan slutat. Så jag sparar resten av inlägget tills på måndag! Nu ska jag packa ihop och sen ska jag ta en taxi till nineteen 20 där jag och Oscar ska dricka öl hela kvällen och fira hans 34:e födelsedag! Min present till honom är en flygbiljett till Dumaguete den 25:e November tillsammans med mig. Hoppas han blir glad! :) Imorgon är det Halloween fest i vårt område så jag och Rosa ska klä ut Jayden och sen ska vi sticka bort till festen. Så kika tillbaka in på måndag så ska jag berätta om de resterande dagarna i underbara Dumaguete!!
Kram till er alla
Spräckt trumhinna och öroninflammation!
Goddag mina vänner!
Idag är det ännu en onsdag på jobbet. Sitter här och halvsover eftersom mina miljoner mediciner gör mig sjukt trött. Jag har nämligen öroninflammation och en sprängd trumhinna. Så förutom lite smärta i halva delen av huvudet, så mår jag skitbra och vill därför inte sitta hemma. Ingen har väl dött av att vara lite sömnig, va? Dessutom har vi en public action på fredag så det känns dumt om jag inte är här och hjälper till.
I lördags var det som sagt dags för trippeldate. Sophia sms:ade och sa att hon inte kunde komma. Men jag och Rosa började få panik för det vi tyckte att det skulle bli sjukt pinsamt om det kom hem tre killar på en trippeldate när vi bara var två där. Så jag ringde upp Sophia och tjatade lite och tillslut lovade hon att hon skulle komma. Döm om min förvåning när grabbarna stövlar in genom dörren och de bara är två! What? Var är den tredje killen? Dessutom var den andra killen absolut inte min typ, och då menar jag ABSOLUT INTE. Så stackars Sophia kom hem till oss för ingenting. Ingen date, ingenting. Men vi hade rätt trevligt ändå därute. Vid ett satte vi Sophia i en taxi och skickade iväg henne till flygplatsen då hon skulle på sin två-veckorssemme! Usch vad jag är avundsjuk! Vi andra fyra åkte till Decades där vi skulle dansa natten lång. Men eftersom den andra killen var så sjukt störig och var up in my face hela tiden så blev jag skitarg och åkte hem. Haha! Orkar verkligen inte med sånt alltså.
På söndagen vaknade jag rätt tidigt. Låg i min säng (läs: luftmadrass) och chillade hela dagen. Vid femtiden messade Miloy och frågade om jag ville gå ut och äta med honom på kvällen. Sure thing, tänkte jag, så klockan åtta hade vi en date. Mycket trevligt var det. Han är en snäll kille, men lite för gammal för mig. Vi befinner oss i två helt olika stadier av livet. Jag menar, han har redan varit gift och har två barn och jag har knappt börjat mitt liv än! Men han är väldigt smart och charmig. Absolut någon som jag vill ha kvar som vän. Under tiden vi sitter där och äter så börjar mitt öra klicka och det började göra riktigt ont. Jag gick hem vid elva och då hade jag så ont att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag gick och la mig och lyckades somna. Men jag vaknade två timmar senare och så var hela kudden genomblöt eftersom det var någon äcklig vätska så envisades med att forsa ut ur mitt öra och smärtan var enoooorm. Så jag låg och tittade upp i taket och svor över mitt öra i fyra timmar och sen ringde jag min vän Zigrid som tog med mig till sjukhuset. Och vilket sjukhus sen! Vi åkte till St. Lukes, och det var som att stega in på ett femstjärnigt hotell. Jisses, alltså! Lobbyn var skiiitstor och stora kristallkronor hängde ner från taket. Och att gå fram till receptionen var som att gå fram i en hotellreception, jag väntade bara på välkomstdrinkarna. Men istället för välkomstdrinkar fick man en bricka med doktorns namn och en personlig guide som följde dig till doktorns kontor. Och doktorns kontor var inte så dåligt det heller, ska jag be att få berätta. Superlyxigt, och doftade blommor och parfym. Jag var helt överväldigad. Om jag någonsin ska bli inlagd på ett sjukhus så tänker jag verkligen be att få bli inlagd här! Doktorn tittade i mitt öra, konstaterade att trumhinnan var sprucken, plus att jag hade ett ärr där redan och att jag hade öroninflammation. Så det blev antibiotika i sju dagar, någon annan medicin i tre dagar, smärtstillande i två dagar och örondroppar i fem dagar. Halleluja! Ingen alkohol, simning eller flygande på en vecka. Det suger ju fetmycket, eftersom jag har bokat min resa till Duamguete till på lördag! Och Dumaguete = flygplan, strand, alkohol och vattenfall. Kan man ha mer otur??
Så måndag och tisdag har jag bara varit hemma, men idag var jag så uttråkad att jag tog min laptop under armen och åkte till kontoret. Alltid lika kul att komma hit: ”oh, wow, Angie! You look so pale”, ”Angie, I know you’re white but damn, you’re really white now!” eller “oups, forgot your make up today??”. Haha! Jaa, ni förstår ju. Men jag älskar mina kollegor ändå. Snart är dock denna dagen också slut, och då blir det tillbaka hem för att inta soffläget med en go film. Kanske till och med ska slå på stort och kocka lite pannkakor till filmen. MUMS!
Avslutar med ett foto på världens bästa trio:
Ni kan tro att vi har roligt tillsammans!
Och den här lilla sötnöten kramas jag med varje dag:
Haha, sååå söt!
Jayden med Nalle Puh! Visst är hon underbar?
So long people!
ALLA ALAK!
Goddag Sverige!
Hoppas det är riktigt gottigt med er alla därhemma, för jag har det helt fantastiskt härnere! Jag har äntligen börjat förstå att jag faktiskt är här, och att jag bor här. Jag har börjat få in ordentliga rutiner i mitt liv (som att varje fredag innebär öl på 19 20 efter jobb). Nä, men skämt åsido, jag trivs så himla bra här och kan verkligen tänka mig att flytta hit när jag är färdig med skolan. Kanske inte för resten av mitt liv, men absolut för några år.
Förra lördagen hade jag och Rosa lite förfest härhemma tillsammans med Doi, Jay, Sophia, en annan Filipino jag inte kommer ihåg namnet på, en tysk kille vid namna Matthias samt en annan svensk tjej vid namn Sara. Efter förfesten drog vi till Eastwood en sväng där vi hade några drinkar på Bedroom. Därefter var vi sugna på att rocka, så vi åkte bort till Decades där vi dansade resten av natten. Som vanligt blev det libanesisk mat innan vi åkte hem. Sophia sov över så nästa dag hade vi en riktig bakisdag. Det var så himla mysigt. Vi kollade på film och åt en massa hela dagen. Rosa låg mellan oss i soffan och bara sov, haha! Vi kollade på en skräckfilm, vilken inte var särskilt läskig, men den gjorde tydligen så att Sophia inte kunde sova på hela natten. När hon kom och hämtade mig i måndagsmorde såg hon ut som ett spöke. Stackarn... Haha!
Så ja, i måndags var det dags för första dagen på den fyra dagar långa kursen i säkerhet. Den erbjöds av EP-JUST som är styrd av EU, det är ett sammarbete mellan EU och Filippinerna. I måndags och tisdags var vi på deras kontor i Citibank-byggnaden i Makati. Det var väldigt intressant, vi fick en massa tips på hur vi skulle kunna höja vår säkerhet som human right defenders eftersom vi alltid är utsatta för hot. Ja, jag personligen känner mig ju inte särskilt hotad eftersom jag bara är en praktikant, men de som har detta som fast jobb, vilket är något liknande jag kommer syssla med i framtiden. Vi fick lära oss hur man skulle skydda sig i hemmet, till och från jobb, och även lite om vad vi skulle göra om vi någon gång skulle bli kidnappade. Jag hoppas dock att jag aldrig kommer befinna mig i den situationen.
Här lyssnar vi på hur man ska göra om man blir kidnappad på ett public place. Skrämmande, skrämmande tanke.
Efter vår tuffa tisdag tog jag med Sophia till Greenbelt och tog hennes manikyr-oskuld. Jag önskar att manikyr vore billigare i Sverige. Det är verkligen vardagslyx. Vi gick till en riktigt fin salong och priset var 350 pesos, vilket i svenska kronor är cirka 60 kronor.
I onsdags var det dags för vår lilla fieldtrip. Alla deltaganden blev skjutsade till Tagaytay, cirka två timmar från Manila.
Annanasfält på väg mot Tagaytay!
En trött Angelica.
Väl där vi blev inkvarterade i två JÄTTEFINA villor uppe i bergen med utsikt över hela sjön med världens minsta aktiva vulkan. Jag och Sophia blev tilldelade ett rum tillsammans med Biyaya, som är en supertrevlig tjej som jobbar i en annan organisation.
Här är villan jag bodde i. Ser inte så tråkigt ut. Ska jag någonsin gifta mig är detta platsen jag helst av alla vill göra det på.
Utsikten från balkongen!
Jag och Sophia!
Hela onsdagen höll vi på med självförsvar. Vi började med lite enkla boxningssteg och jabbar. Och alla som känner mig vet att jag är en tävlingsmänniska deluxe så jag gick ju verkligen in för det. Så när instruktören kom fram till mig och bad mig jabba mot hans hand blev han så förvånad över hur hårdhänt jag var att han tvingade alla andra att ställa sig runtomkring för att se när jag jabbade. Haha! Under båda dagarna försökte jag få någon av killarna där att öva lite självförsvar med mig, då jag var med Sophia hela tiden som väger typ 45 kilo och därmed inte direkt utgör något större motstånd... Men så fort jag frågade någon så bara backade de och skakade på huvudet. Så jag fick öva på instruktörerna, men de är ju så sjukt hårdhänta.
Hatar när någon tar mig kring halsen. Fii fan, börjar alltid asgarva.
Genomgång på hur man bär livlösa kroppar.
Jabbing!
På onsdagskvällen sa jag till några av grabbarna att köra och köpa öl till oss så vi kunde relaxa lite efter vår tuffa dag. Sagt och gjort, de kom tillbaka med hur mycket öl som helst och det råkade bli fest hela natten. Vi var inte i säng förrän halv fem och frukosten serverades halv sju. Behöver jag ens säga att jag skippade frullen?
På torsdagen var dags för ännu mer självförsvar. Vi var dock en man mindre, eftersom en av Filippinarna tyckte att det verkade vara en smart idé att försöka hålla mitt tempo i öldrickandet. Han lämnade inte sängen förrän klockan var närmre tre och vi snart skulle åka tillbaka till Manila! Haha! Innan vi åkte tillbaka blev vi tilldelade varsett certifikat och när alla var utdelade så sa vår instruktör: ”so, there are all of your certificates, but i would just advise you to marry a swedish girl...” Hahahahahaha! ”ALLA ALAK!!!” skrek alla som svar (alkohol för alla). Jag hade fyra riktigt roliga dagar, och jisses vad jag lärde mig mycket. Jag kan stoltsera med att jag nu kan få vilken kille som helst att buga för mig.
Igår var det fredag igen och jag och Sophia var tillbaka på kontoret. Vi gjorde absolut inget vettigt på hela dagen eftersom vi var så himla trötta efter Tagaytay-resan. Efter jobb åkte vi till technohub där vi drack kaffe med Rosa, Jay och Ton. Det var första gången jag träffade Ton efter allt som har hänt. Men det var okej, han betedde sig normalt och det gjorde jag också med det enda undantaget att vi inte pussades. Men ja, eftersom han är bästa kompis med både Jay och Rosa så är det bara för mig att acceptera att han kommer vara runt mig hela tiden. Jag vill bara inte träffa hans stackars flickvän. Efter kaffet tog jag och Sophia en taxi bort till 19 20 där vi mötte upp med Oscar. Sophia stack hem rätt tidigt, men som vanligt sänkte jag och Oscar bucket efter bucket med öl. Många intressanta samtal som vanligt. Sedan kom min bouncer fram och friade till mig. Det var lite knäppt. Jag svarade att jag var för ung för att gifta mig. Sen blev han nog lite sur för han tittade inte på mig på resten av kvällen. Oups.
Idag är det lördag och vi skulle egentligen ha trippel-date. Jag, Sophia och Rosa. Men dessvärre skickade Sophia precis ett sms om att hon nog fick ställa in, så det blir förmodligen bara en dubbeldate+1. Haha! Ska bli roligt i vilket fall som helst. Imorgon åker Sophia iväg på sin resa, så hon lämnar mig ensam på kontoret i två veckor. Fy vad det kommer suga. Och Oscar är bara kvar en vecka till sen lämnar han också. Då kommer det verkligen suga. Mina två bästisar. Men Oscar har iaf lovat mig att vi fortfarande ska dricka öl varje fredag och att han inte kommer tycka att sina nya kollegor är roligare än jag. Tur.
Pictuuooore, pictuuooore!
Sophia, jag och Lucy sjunger inför Filippinernas militärer. Vilket uppträde! Uptown girl. Haha! Vi blev bejublade iaf.
Ja, här är vi i slutet av konferensen när flarrorna har åkt in på borden. Närmast kameran har ni "the major general". Vad det nu betyder...
Det här är jag och Marvin, min egna bouncer som beskyddar mig mot allt och alla! Haha. Snäll kille, frågade mig igår om jag ville följa med på hans kompis födelsedagsfest imorgon (söndag). Vi får se hur det blir med det.
Jag, Rosa, Normz och Sophia. Exakt så här glad är jag hela tiden, alltid. Jag älskar mitt liv här!
Mina damer och herrar! Jag ber att få presentera; Alexis! Inte så ful va? Haha!
Hela Amnesty-gänget! Älskar detta gänget, fantastiska människor varenda en!
De har sjukt hög musik i affären, och helt plötsligt kom "brother louie, louie louie..." på och jag fick ett dansryck!
Och här mina vänner; har ni mr. tuna-man! Jag kommer inte ihåg vad han heter (Derek kanske?). Han är sjukt het och är ihop med hon där Angelica Panganiban som jag är så lik. Så därför tänker jag att jag kan ju inte göra värre ifrån mig. Så nu är jag på jakt efter karl, lika het som denna! Mums! Han får mig bannemä att köpa tonfisk varenda gång jag går till affären.
Så, där har ni lite foton. Fler kommer sen. Har köpt en ny kamera, men den var nog skitkass. Haha! Oups...
Dejtingvecka
Dubbel-daten i tisdags var väldigt kul! Allen kom och hämtade oss på kontoret klockan sex och sen åkte vi och hämtade upp hans kompis Noel. Vi hade jättekul i bilen och alla pratade i mun på varandra. De tog med oss till ett ställe som ligger uppe på en kulle. Sen åkte vi upp till översta våningen där det var en jättestor patio med liveband, bar och restaurang. Vi åt middag och drack en massa öl. Vi hade utsikt över hela Manila, från Makati till Eastwood till Pasig. Fantastiskt. Killarna var supertrevliga och väldigt artiga. De öppnade alla dörrar för oss, reste sig när vi lämnade eller kom tillbaka till bordet, körde oss hem och betalade för hela kalaset! Dessvärre fanns det inte mer än vänskap där för mig och Sophia dock så nu har vi råkat få två stalkers efter oss. Haha, det är väl inte riktigt så illa, men Filippinos älskar sina telefoner. Att skicka 400 sms under en dag är helt normalt...
På onsdagen var vi på kontoret hela dagen. Vi bestämde oss för att käka kebab till lunch och jisses vilken besvikelse det var! Buuu :( Onsdagen var också Joan och Zigrid's sista dag på Amnesty som interns, så hela dagen var lite sorglig. Efter jobbet stack vi alla bort till en närliggande bar där vi drack öl fram till midnatt.
Igår var det torsdag och jag skulle ha en date med Alexis på kvällen. Det föll dock inte riktigt igenom då han hade svårigheter att komma ifrån jobb, så vi ställde in vår date och jag gick ut med Oscar istället. Vi drog till ett närliggande ställe där vi började hårt med vodka och sprite. Awesome! Efter ett par drinkar blev det öl i mängder och vid tio-tiden kom Doi och joinade. Jag och Oscar hade druckit mycket, och då menar jag MYCKET. Säkert 7-8 öl var innan Doi kom, och ändå envisades Doi med att betala. Han är så himla snäll och jag känner mig så himla skyldig när han alltid pröjsar för allt. Vid midnatt var Oscar trött och bestämde sig för att åka hem. Jag och Doi drog vidare till Eastwood där vi avslutade kvällen med varsen kanna frozen mango daiquiri. Fantastiskt gott. Sedan körde Doi mig hem vid två-tiden och jag somnade förmodligen innan jag ens hann lägga huvudet på kudden.
Och nu är det äntligen fredag och en awesome helg är på ingång. Sitter på kontoret nu och jobbar med mitt MDG-projekt. Ska presentera resultatet för min chef i eftermiddag. Sedan blir det fredagstradition såklart; 19 20 för hela slanten! Kommer inte stanna ute jättelänge ikväll dock eftersom det kommer bli en heldag imorgon! Jag och Sophia ska vara på Spa'et klockan två för en tvåtimmars-massage och sen kommer den svenska tjejen Sara hem till mig vid fem. Sen blir det lite förfest innan det blir utgång, förmodligen på Metrowalk. Ska bli riktigt kul! Söndagen ska jag helt och hållet ägna åt att ligga i soffan med Sophia och ha bakismys. Det behöver jag!
