days of my life

Goddag mina vänner!

Idag är det ännu en onsdag på jobbet. Sitter här och halvsover eftersom mina miljoner mediciner gör mig sjukt trött. Jag har nämligen öroninflammation och en sprängd trumhinna. Så förutom lite smärta i halva delen av huvudet, så mår jag skitbra och vill därför inte sitta hemma. Ingen har väl dött av att vara lite sömnig, va? Dessutom har vi en public action på fredag så det känns dumt om jag inte är här och hjälper till.

I lördags var det som sagt dags för trippeldate. Sophia sms:ade och sa att hon inte kunde komma. Men jag och Rosa började få panik för det vi tyckte att det skulle bli sjukt pinsamt om det kom hem tre killar på en trippeldate när vi bara var två där. Så jag ringde upp Sophia och tjatade lite och tillslut lovade hon att hon skulle komma. Döm om min förvåning när grabbarna stövlar in genom dörren och de bara är två! What? Var är den tredje killen? Dessutom var den andra killen absolut inte min typ, och då menar jag ABSOLUT INTE. Så stackars Sophia kom hem till oss för ingenting. Ingen date, ingenting. Men vi hade rätt trevligt ändå därute. Vid ett satte vi Sophia i en taxi och skickade iväg henne till flygplatsen då hon skulle på sin två-veckorssemme! Usch vad jag är avundsjuk! Vi andra fyra åkte till Decades där vi skulle dansa natten lång. Men eftersom den andra killen var så sjukt störig och var up in my face hela tiden så blev jag skitarg och åkte hem. Haha! Orkar verkligen inte med sånt alltså.

På söndagen vaknade jag rätt tidigt. Låg i min säng (läs: luftmadrass) och chillade hela dagen. Vid femtiden messade Miloy och frågade om jag ville gå ut och äta med honom på kvällen. Sure thing, tänkte jag, så klockan åtta hade vi en date. Mycket trevligt var det. Han är en snäll kille, men lite för gammal för mig. Vi befinner oss i två helt olika stadier av livet. Jag menar, han har redan varit gift och har två barn och jag har knappt börjat mitt liv än! Men han är väldigt smart och charmig. Absolut någon som jag vill ha kvar som vän. Under tiden vi sitter där och äter så börjar mitt öra klicka och det började göra riktigt ont. Jag gick hem vid elva och då hade jag så ont att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag gick och la mig och lyckades somna. Men jag vaknade två timmar senare och så var hela kudden genomblöt eftersom det var någon äcklig vätska så envisades med att forsa ut ur mitt öra och smärtan var enoooorm. Så jag låg och tittade upp i taket och svor över mitt öra i fyra timmar och sen ringde jag min vän Zigrid som tog med mig till sjukhuset. Och vilket sjukhus sen! Vi åkte till St. Lukes, och det var som att stega in på ett femstjärnigt hotell. Jisses, alltså! Lobbyn var skiiitstor och stora kristallkronor hängde ner från taket. Och att gå fram till receptionen var som att gå fram i en hotellreception, jag väntade bara på välkomstdrinkarna. Men istället för välkomstdrinkar fick man en bricka med doktorns namn och en personlig guide som följde dig till doktorns kontor. Och doktorns kontor var inte så dåligt det heller, ska jag be att få berätta. Superlyxigt, och doftade blommor och parfym. Jag var helt överväldigad. Om jag någonsin ska bli inlagd på ett sjukhus så tänker jag verkligen be att få bli inlagd här! Doktorn tittade i mitt öra, konstaterade att trumhinnan var sprucken, plus att jag hade ett ärr där redan och att jag hade öroninflammation. Så det blev antibiotika i sju dagar, någon annan medicin i tre dagar, smärtstillande i två dagar och örondroppar i fem dagar. Halleluja! Ingen alkohol, simning eller flygande på en vecka. Det suger ju fetmycket, eftersom jag har bokat min resa till Duamguete till på lördag! Och Dumaguete = flygplan, strand, alkohol och vattenfall. Kan man ha mer otur??

Så måndag och tisdag har jag bara varit hemma, men idag var jag så uttråkad att jag tog min laptop under armen och åkte till kontoret. Alltid lika kul att komma hit: ”oh, wow, Angie! You look so pale”, ”Angie, I know you’re white but damn, you’re really white now!” eller “oups, forgot your make up today??”. Haha! Jaa, ni förstår ju. Men jag älskar mina kollegor ändå. Snart är dock denna dagen också slut, och då blir det tillbaka hem för att inta soffläget med en go film. Kanske till och med ska slå på stort och kocka lite pannkakor till filmen. MUMS!

Avslutar med ett foto på världens bästa trio:

Ni kan tro att vi har roligt tillsammans!

Och den här lilla sötnöten kramas jag med varje dag:

Haha, sååå söt!

Jayden med Nalle Puh! Visst är hon underbar?

So long people!