Dag 6: Om det här vore min sista dag.
Jag hoppas verkligen inte detta är min sista dag, för det hade varit sjukt deppigt. Men OM det hade varit det så skulle man ju förstås göra så mycket som möjligt av den. Spendera tid med nära och kära. Äta som fan. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag hade gjort. Om jag nu hade gått under idag så känner jag att jag kan konstatera att jag är väldigt nöjd med mitt liv hittills. Visst har jag gjort en massa misstag, som alla andra, men jag har också följt mitt hjärta och jag måste säga att i slutändan så är jag sjukt glad över vägen som livet har tagit mig. Jag har fått göra så himla mycket roliga saker och jag är verkligen så stolt och lyckligt lottad över alla människor som jag har fått äran att känna längs vägen. Min familj är världens bästa och stöttar mig till 100%, vilken galenhet jag än får för mig att hitta på. Jag uppskattar mina syskon så himla mycket, de är alltid här för mig! Och mina syskonbarn är helt underbara. Ingenting slår att få krama om dem när man kommer tillbaka från en resa. Sen mina vänner här hemma i Sverige. Jag har fyra vänner som har visat att de också alltid är här för mig. Maria, Carolina, Rebecca och Billy. När man reser som jag gör så är det lätt att tappa en massa vänner på vägen, vilket jag verkligen också har gjort. Men dessa fyra har visat att de står vid min sida, vad som än händer. Och för det är jag evigt tacksam. Och sen alla människor jag har lyckats lära känna vid mina resor utomlands, speciellt Jessica som jag lärde känna i Bangkok. Linda som jag spenderade en nyårsafton med i Koh Lanta, Rosa, Jay, Ton, Bounce, Marco, Pow, Mei, Sophia osv. på Filippinerna. Sen är det en massa andra vänner som man har träffat på sina resor som alltid kommer ha en speciell betydelse. Men, in the end, så spelar det ingen roll hur stor eller liten vän jag anser någon vara. Alla som kommer min väg, har en speciell inverkan på mitt liv och för det är jag alla tacksamma. Det har format mig till människan jag är idag!
Så ja, jag hoppas att detta inte är min sista dag, för jag har så himla mycket kvar att uppleva. Insåg igår att jag inte kommer komma in på min Masters eftersom det är lite strul med mina poäng för mina utlandsterminer. Men jag tycker inte att det gör så mycket. Livet ville helt enkelt ha in mig på en annan väg, och det är bara att "roll with it". Blir till att söka lite jobb istället, och lyckas jag få något inom mitt yrke är det ju bara guld. Då har jag något att bidra med när jag väl påbörjar min Masters. Jag har varit lite nere sen jag kom hem till Sverige, hur mycket jag än älskar alla här, så trivs jag inte så bra. Sverige är inte för mig helt enkelt, åtminstonde inte för tillfället. Men imorse satte jag mig ner med mitt kaffe och tittade ut genom fönsterrutan och insåg att varje sekund av livet är där för att lära dig något. Och vilka vägar livet än för in mig på så tänker jag vara tacksam.
Bjuder på några bilder av några av mina fina vänner:
Becci och jag för några helger sen.
Lite suddigt, men det är iaf Carolina, jag och Linda hemma hos mig i lördags.
Billy, jag och Carolina i lördags.
Billy och jag äter tre-rätters hos mig!!
Nu pallar jag inte ladda upp fler foton, men det blev några stycken iaf!
På återseende!
Så ja, jag hoppas att detta inte är min sista dag, för jag har så himla mycket kvar att uppleva. Insåg igår att jag inte kommer komma in på min Masters eftersom det är lite strul med mina poäng för mina utlandsterminer. Men jag tycker inte att det gör så mycket. Livet ville helt enkelt ha in mig på en annan väg, och det är bara att "roll with it". Blir till att söka lite jobb istället, och lyckas jag få något inom mitt yrke är det ju bara guld. Då har jag något att bidra med när jag väl påbörjar min Masters. Jag har varit lite nere sen jag kom hem till Sverige, hur mycket jag än älskar alla här, så trivs jag inte så bra. Sverige är inte för mig helt enkelt, åtminstonde inte för tillfället. Men imorse satte jag mig ner med mitt kaffe och tittade ut genom fönsterrutan och insåg att varje sekund av livet är där för att lära dig något. Och vilka vägar livet än för in mig på så tänker jag vara tacksam.
Bjuder på några bilder av några av mina fina vänner:
Becci och jag för några helger sen.
Lite suddigt, men det är iaf Carolina, jag och Linda hemma hos mig i lördags.
Billy, jag och Carolina i lördags.
Billy och jag äter tre-rätters hos mig!!
Nu pallar jag inte ladda upp fler foton, men det blev några stycken iaf!
På återseende!
Dag 5: What is looove?
Ytterligare en dum fråga. Vad är kärlek? -Icke existerande i mitt liv iaf! Eller jo, kärlek till mina vänner och familj såklart. Men that's it. Anyways, frågan var ju inte vilka jag känner kärek till utan vad kärlek är. Och kärlek är en känsla. Och den känslan kan visa sig på olika sätt. Men jag pallar inte bli all philosophic så här på morgonkvisten och jag är rätt säker på att alla ni som läser denna bloggen vet vad kärlek är. Och det är subjektivt, så jag kan verkligen inte skriva något som alla håller med om ändå. Men älska på därute! ;)
Var hemma hela dagen igår. Orkade inte göra något. Idag ska jag ner till Malmö för att träffa min seminariegrupp. Dags för nästa seminarie imorgon. Det är helt galet att vi har ett seminarie i veckan. Jag orkar inte alltså! Och tapetseraren kom hit halv åtta. HALV ÅTTA. Jag är skittrött och vill bara gå och lägga mig igen. Suck. Och det stormar något så in i norden utanför fönstret. Idag hade varit en perfekt filmdag. Min lillebror har såklart min DVD, så jag hade ju inte kunnat kolla på film ändå. Jaja. Dags för en flabb kaffe!
Var hemma hela dagen igår. Orkade inte göra något. Idag ska jag ner till Malmö för att träffa min seminariegrupp. Dags för nästa seminarie imorgon. Det är helt galet att vi har ett seminarie i veckan. Jag orkar inte alltså! Och tapetseraren kom hit halv åtta. HALV ÅTTA. Jag är skittrött och vill bara gå och lägga mig igen. Suck. Och det stormar något så in i norden utanför fönstret. Idag hade varit en perfekt filmdag. Min lillebror har såklart min DVD, så jag hade ju inte kunnat kolla på film ändå. Jaja. Dags för en flabb kaffe!
Dag (573) 4: Vad bjussar jag på för mat?
Det var väl ändå en ganska konstig fråga? Det beror väl på tillfället? Om det är en hemmakväll med en kompis så kanske det bara blir spagetti och köttfärssås. Men är det släktkalas där det är öppet hus med folk som kommer och går får det ju bli något kallt, som typ pastasallad. Men ska det bli finlir så har jag min egen maträtt som jag gärna kockar; det ska vara färsk spenatpasta och sen gör jag en grädd-baserad sås med kyckling, bacon, pesto, fetaost och körsbärstomater. Himmelskt god, tycker jag. Men jag lagar det mesta och tycker det är rätt kul att laga mat faktiskt. Och det är ju såklart roligare att laga mat till fler än en själv. Fast ska jag vara ärlig så gillar jag nog att äta mat mest, och då bryr jag mig inte så mycket om vem som har lagat den. Ja, som sagt konstig och faktiskt sjukt tråkig fråga. Jag antar att den är rätt så valid på Filippinerna dock, där pratar de alltid om mat. Igårkväll när jag var på skype med Rhyxson frågade han om jag gillade "Adobo", det är en Filippinsk maträtt med kyckling (eller kött), potatis och en god sås med lök och vitlök tror jag som serveras med ris (såklart!). När jag sa att det var en av de få Filippinska maträtterna som jag faktiskt gillar så berättade han att hans Adobo var speciell och bla bla bla. Jag tror att det är den 4:e killen på 6 månader som säger att hans Adobo är SÅ speciell. Filippinare älskar sin mat (kanske därför jag älskar Filippinerna, haha). Fast iofs inte lika mycket som Thailändarna. Där kan man ju få mat ute på gatan vilken tid det än är. Älskar att fylle-mat där är typ stekt ris med kyckling. Haha!
Ja, och jag hade min presentation i torsdags och det var ingen fara överhuvudtaget. Men på tåget mot Malmö var jag så nervös att jag nästan spydde. Inte helt okej alltså. Haha! Alla var helt fascinerade över allt som jag hade fått göra. De som hade varit i Bryssel och så, jag menar, det låter ju väldigt ambitiöst, men det låter ju sjukt tråkigt också. Så när jag lyssnade på de andra presentationerna så kände jag verkligen att jag har hamnat helt rätt med Filippinerna. Men det var rätt roligt att han som presenterade precis före mig började sin presentation med att säga såhär: "Well, I choose an organization that isn't very well known because I didn't want to do my internship at some boring NGO like Amnesty International". Sen visade det sig att han typ bott i knarkkvarteren i New Orleans och jobbat på ett ställe där han hade skrivit curriculums. Hmm... Det lät ju väldigt intressant? Så när jag kom efter honom började jag med att uppmärksamma honom om att allt är subjektivt, och att mitt arbete på Amnesty International var det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. När jag var färdig med min presentation bad han om ursäkt och höll med om att det faktiskt verkade jäkligt coolt. Ha!
I fredags hade jag föreläsning mellan 10-12. Sen fick jag springa direkt till Ane där vi skulle diskutera min C-uppsats. Jag vill ju som bekant till Filippinerna och skriva den om "enforced disappearances". Så det är mycket i luften nu och jag hoppas innerligt att jag kommer iväg. Hon verkade iaf tycka att det var en bra och väldigt intressant idé. Efter mötet småsprang jag bort till Entré, ett shoppingcenter, eftersom jag hade min allra första dag på Diechmann. Efter att ha jobbat där hela helgen känner jag redan att det kan bli jobbigt för plånboken eftersom att jag suckar efter skor i vilka hyllor jag än går. Ja, ni vet hur jag är. Kan aldrig få nog av skor.
Nu ska jag fixa lite frullis. Här är någon nu som ska tapetsera om mitt sovrum och det verkar som att det kommer ta ett par dagar. Suck. Men iaf blir jag av med den förskräckliga blå papperstapeten som sitter därinne nu. För fy fan vad ful den är! Blir en ljusgrå tapet istället. Kommer smälta in snyggt med resten av lägenheten!
Vi hörs people!
Ja, och jag hade min presentation i torsdags och det var ingen fara överhuvudtaget. Men på tåget mot Malmö var jag så nervös att jag nästan spydde. Inte helt okej alltså. Haha! Alla var helt fascinerade över allt som jag hade fått göra. De som hade varit i Bryssel och så, jag menar, det låter ju väldigt ambitiöst, men det låter ju sjukt tråkigt också. Så när jag lyssnade på de andra presentationerna så kände jag verkligen att jag har hamnat helt rätt med Filippinerna. Men det var rätt roligt att han som presenterade precis före mig började sin presentation med att säga såhär: "Well, I choose an organization that isn't very well known because I didn't want to do my internship at some boring NGO like Amnesty International". Sen visade det sig att han typ bott i knarkkvarteren i New Orleans och jobbat på ett ställe där han hade skrivit curriculums. Hmm... Det lät ju väldigt intressant? Så när jag kom efter honom började jag med att uppmärksamma honom om att allt är subjektivt, och att mitt arbete på Amnesty International var det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. När jag var färdig med min presentation bad han om ursäkt och höll med om att det faktiskt verkade jäkligt coolt. Ha!
I fredags hade jag föreläsning mellan 10-12. Sen fick jag springa direkt till Ane där vi skulle diskutera min C-uppsats. Jag vill ju som bekant till Filippinerna och skriva den om "enforced disappearances". Så det är mycket i luften nu och jag hoppas innerligt att jag kommer iväg. Hon verkade iaf tycka att det var en bra och väldigt intressant idé. Efter mötet småsprang jag bort till Entré, ett shoppingcenter, eftersom jag hade min allra första dag på Diechmann. Efter att ha jobbat där hela helgen känner jag redan att det kan bli jobbigt för plånboken eftersom att jag suckar efter skor i vilka hyllor jag än går. Ja, ni vet hur jag är. Kan aldrig få nog av skor.
Nu ska jag fixa lite frullis. Här är någon nu som ska tapetsera om mitt sovrum och det verkar som att det kommer ta ett par dagar. Suck. Men iaf blir jag av med den förskräckliga blå papperstapeten som sitter därinne nu. För fy fan vad ful den är! Blir en ljusgrå tapet istället. Kommer smälta in snyggt med resten av lägenheten!
Vi hörs people!
praktikpresentation.
idag har jag min presentation om min praktik på amnesty international philippines. jag är sjukligt nervös. tänk om nån ställer en fråga jag inte fattar? tänk om jag tappar bort mig helt? tänk om jag spyr av nervositet? haha! nää, så illa ska det nog inte bli. men alltså. fattar inte varför jag helt plötsligt har börjat bli så himla nervös när det gäller presentationer. innan älskade jag ju det! jag antar att det växte med mig när jag började bli äldre. jaja, det gäller väl bara att ta sig igenom det utan att skaka och bli helt illröd i ansiktet. haha! har ju min power point på 11 sidor, så det borde väl lösa sig :)
dax att bege sig snart. ska försöka trycka i mig en macka först. det sista jag vill är ju att svimma på scenen... haha! ikväll tänkte jag ta mig en tupplur i solariet. min hud är ju snustorr sen jag kom hem från fillis. så lite låtsas-sol kanske kan hjälpa. imorgon har jag föreläsning, sen möte med ane om min c-uppsats. så ikväll måste jag fila lite på en planering. och efter mötet så ska jag upp på entré och diechman där jag har min första dag. så det blir inget scandlines under denna våren... men jag behöver pengar så whatever :)
vi hörs snart igen!
dax att bege sig snart. ska försöka trycka i mig en macka först. det sista jag vill är ju att svimma på scenen... haha! ikväll tänkte jag ta mig en tupplur i solariet. min hud är ju snustorr sen jag kom hem från fillis. så lite låtsas-sol kanske kan hjälpa. imorgon har jag föreläsning, sen möte med ane om min c-uppsats. så ikväll måste jag fila lite på en planering. och efter mötet så ska jag upp på entré och diechman där jag har min första dag. så det blir inget scandlines under denna våren... men jag behöver pengar så whatever :)
vi hörs snart igen!
killar är dumma.
ja, det var ju evigheter sen jag skrev, men det blev en aning hektiskt där i slutet på filippinerna. och sen har man ju varit helt stressad sen man kom hem, plus en smula deprimerad så jag har helt enkelt inte haft motivationen att uppdatera min blogg. men nu så. min avskedfest på fillis blev superbra. hade så himla kul! vi var bara tre tjejer, så det säger ju lite om vilka man har lärt känna där. tre tjejer och typ femton killar... haha. eller ja, fyra tjejer för pow var också där. men hon är definitivt mer karl än brud. det var dock inte jättekul att lämna filippinerna på måndagen. det gjorde ont i hjärtat, och det gör det fortfarande. hur kan man förälska sig så i ett land som jag gjorde?
sen jag kom hem har det verkligen rullat på. började i skolan dagen efter jag landade och sen skulle man hinna träffa alla kompisar, familj samt handla helt ny inredning till lägenheten... piuh! men nu har jag börjat landa och börjar så smått bli mig själv igen. jag träffade en kändis min sista helg på filippinerna. jag var tvungen att baila on him eftersom macky ringde, men jag hittade honompå fejjan och skickade ett glatt mail. han svarade, skickade sitt nummer och bjöd ut mig på en date. suck. jag önskar att jag var kvar på filippinerna. för jag måste säga, hemma i sverige, hur kallt det än är, så är det fanken ÖKEN när det kommer till killutbudet. fast ibland är det bättre med öken än att få reda på att killen man tycker om är gift. för just det. macky är fortfarande gift. och han känner wilmer. jag bodde i en stad med 22 miljoner invånare, men lyckas ändå dejta två kompisar när jag ska försöka vara lite "hemlig". jisses. jaja... sånt är livet.
sen jag kom hem har det verkligen rullat på. började i skolan dagen efter jag landade och sen skulle man hinna träffa alla kompisar, familj samt handla helt ny inredning till lägenheten... piuh! men nu har jag börjat landa och börjar så smått bli mig själv igen. jag träffade en kändis min sista helg på filippinerna. jag var tvungen att baila on him eftersom macky ringde, men jag hittade honompå fejjan och skickade ett glatt mail. han svarade, skickade sitt nummer och bjöd ut mig på en date. suck. jag önskar att jag var kvar på filippinerna. för jag måste säga, hemma i sverige, hur kallt det än är, så är det fanken ÖKEN när det kommer till killutbudet. fast ibland är det bättre med öken än att få reda på att killen man tycker om är gift. för just det. macky är fortfarande gift. och han känner wilmer. jag bodde i en stad med 22 miljoner invånare, men lyckas ändå dejta två kompisar när jag ska försöka vara lite "hemlig". jisses. jaja... sånt är livet.
