days of my life

spännande. intressant. lärorikt. eller bara 38 timmars fylla.

jag och maria satte oss på tåget 16.10 mot malmö. 16.50 var vi nere i malmö och hoppade på buss nummer 2 mot dalaplan. vi drog hem till kristin och linda där vi mötte robin och george som också skulle med till warszawa. efter vars två pizzaslice'ar samt öl- och mousserande vindrickande tog vi en taxi till sturup. efter incheckningen blev det såklart en öl och en cigg i ett alldeles för rökigt rökrum. när det var dags för att borda planet ställde vi oss i den korta kön, såklart (hallå, hur trög får man bli?! varför ställer sig alla i den långa kön? IDIOTER!). Kön visade sig vara för barnfamiljer. Med slokande huvuden ställde vi oss snällt sist i den längsta kön. Planet hann knappt lyfta innan vi satt där med varsen öl och vodka-cola. När vi hade druckit upp var planet redan nere på fast mark igen. Flyget tog bara en timme, vår inbillade tidsskillnad var alltså icke-befintlig. Detta kom till vår kännedom efter att Kristin snällt vänt sig om till de som satt på raden bakom oss i flygplanet och ställt frågan:
-ursäkta, men hur stor tidsskillnad är det i polen från sverige?
-eeeh, ingen?!
oups.

när vi tagit flygbussen in till terminalen var givetvis samtliga sex duktigt röksugna så vi ställer oss och tänder en cigg utanför. När alla andra passagerarna gått in kommer det en arg polack och säger till oss att vi måste gå in. tur var det, kan man tycka, för vi hade förmodligen aldrig lyckats komma in på flygplatsen annars. man behövde nämligen en nyckel... vår warszawa-vistelse börjar bra? nästa problem är att vi inte hittar ut... det kan tilläggas att warszawas flygplats är extremt liten. istället för att följa efter folket, börjar vi gå mot nödutgångarna. den allmäna förklaringen var senare att vi letade efter en uttagsautomat. Japp. Vi får tag i en stortaxi och vi fick en lugn och hyfsat billig resa från flygplatsen in till centrala warszawa och vårt boende; okidoki hostel. efter en extremt snabb inchecking sprang vi upp på rummet, slängde in väskorna, gav varandra ett snabbt ögonkast och sen gick vi en trappa ner till baren. öl för 6 zloty (typ 17 spänn). man kan säga att vi satt där ett tag... vid fyra kände vi dock att det var dags att avrunda. så jag, kristin och maria går upp på rummet. robin, george och linda ville dock upptäcka warszawas nattliv och ger sig ut i det iskalla vädret. Efter att ha varit på nattklubb med några chippe-americans går de vilse och är åter tillbaka i sina varma sängar kring sju på morgonen.

 nästa morgon är vi ungefär uppe med tuppen (eller halv tio) för att käka lite frulle. När klockan är 11.08 sitter samtliga med sin första öl i baren på okidoki hostel. efter ett antal öl inser vi att det är en hyfsat smart idé att köpa lite dricka inför kvällens baravader och traskar ner till affären. alla lyckas bra med sina inköp, förutom... GEORGIE. riktigt vad som hände är vi väl än idag inte riktigt på det klara med, men förmodligen blev det inte riktigt rätt när han skulle slå sin kod. det hela slutar med att polackerna tar hans kort och en ledsen georgie får lämna affären. under tiden har brudarna, bestående av mig, linda, maria och kristin, träffat på några idiot-polacker som vi står och konverserar med när de plötsligt smäller den största smällaren någonsin precis där vi står. tinnitus forever. jag och maria börjar känna hungern komma krypandes och bestämmer oss för att gå på McDonalds som lyckligtvis ligger tvärsöver gatan. på väg från vårt stamställe hittar vi nyårsmasker och visselpipor. vi behövde bara utväxla blickar, sen var grejorna för hela gänget inköpta. när vi kommer tillbaka till vårt hostel sitter hela gänget utanför rummet, givetvis har jag gått till McDonalds med den enda nyckeln. oups. 

 vi fortsätte dricka och helt plötsligt hade vi hela hostelet på vårt rum. förfest, javisst! 90% av vårt hostel bestod av tyskar och om jag minns rätt är det någon i vårt gäng som säger:
-ser jag en tyskjävel till så kommer jag mörda honom.
kan ha varit en viss tempoväxlare vid namn Robin, aka. robocop. Kan även ha varit samma människa som bjöd samtliga människor på förfest på vårt rum. what the hell??
strax innan vi ska lämna vårt älskade hostel för att fira in det nya året upptäcker kristin att hon är av med sin väska. väskan innehåller en hel del viktiga saker, såklart, däribland hennes företagskort. givetvis uppstår panik, då en hel bunke människor förfestat på vårt rum, det nya året är farligt nära och såklart vill man ju inte missa det. once in warsaw.... jag och linda springer bort mot "mötesplatsen" dit alla människor går på nyårsafton. kristin med resten av gänget är kvar på okidoki för att försöka spärra hennes kort. vi hamnar mitt i ett inferno av raketer, önskar varandra ett gott nytt år och springer därefter efter en mamma med sina barn (morsor måste ju ha modersinstinkt och hitta ett "säkert" ställe ganska snabbt) som två efterblivna och väldigt vilsna svenskar. vi ringer upp resten av gänget och bestämmer oss för att mötas på novotel. vi kutar dit, fortare än fortast, kommer dit, och kan inte hitta våra vänner någonstans. WHAT TO DO? vi bestämmer oss (efter lindas peptalk) för att gå ALL IN. vi frågar en polsk tant var man kan dricka pivo (öl). damen kan givetvis inte engelska och fortsätter gå. några sekunder senare återvänder hon, med en känsla av dåligt samvete att lämna två ensamma tjejer mitt i natten, och försöker få tag på någon som kan prata engelska. Hon tar tag i en ursnygg tjej och säger något på polska. tjejen stannar och börjar prata med oss på engelska. hon säger till oss att hänga på henne och två av hennes kompisar till en nattklubb. sagt och gjort. jag och linda börjar traska tillsammans med dessa människor. det hela slutar med att vi hamnar på en privat fest med något som kunde ses som warszawas grädda. vi blev bjudna på mat, cigg och hur mycket dricka som helst. everything for free. yeeey!

vid fyra bestämmer vi oss för att det är dags att börja röra på oss. vi visste trots allt inte var vi befann oss, och än mindre vart vi skulle. linda fick en snilleblixt precis innan vi skulle gå; 'hallå, vi kan ju ta med denna tallriken med sallad till kristin. hon är ju ledsen iom sin väska. och hon har ju inte ätit idag eftersom hon är vegetarian.". det hela slutar med att jag springer nerför trappan: "asså, jag skäms så jag döööör!". Linda springer efter, med salladstallriken i handen: "Angeeeeelica, vänta! Angeeeeelica!!". Ser ni scenariot framför er? Vi går i centrala warszawa med en jävla salladstallrik i typ 20 minusgrader. trots vår enorma fylla, kom vi rakt på vårt hostel, duktigt överlyckliga. vi sprang upp med salladstallriken till kristin, som tillsammans med de andra var långt borta i drömmarnas värld. jag och linda kunde dock inte inse faktumet att kvällen skulle vara slut, så vi sprang ner och efterfestade i okidoki's bar tills klockan sju på morgonen. samtliga tyskar som hade förfestat på vårt rum var där så vi hade enormt kul (trots horse face och andra idioter). 

Morgonen därpå var kanske inte riktigt lika kul dock. vi hade en kvart  på oss att packa ihop och checka ut. sedan satte vi oss i receptionen på vårt hostel. bakfyllan kom smygande och man kände definitivt att den inte skulle vara nådig. istället för att sitta och tycka synd om oss själva gick jag och maria ut på en en och en halv timmes promenad i warszawa. hell yeah, vi har sightsee'at warszawa (jepp, eget ord). skulle beskriva staden som... GRÅ! vi åkte ut på flygplatsen när jag och maria återvände till okidoki. vi var där typ fyra timmar innan planet skulle avgå. när vi kom till rätt terminal var där någon idiot som hade glömt sin svarta, väldigt suspekta väska, så det blev fullt pådrag med säkerhetsvakter. vi trodde det skulle smälla, så vi lämnade terminalen fortare än fortast. det var no worries, dock. det var bara en man som hade glömt den. segaste flygresan hem, någonsin. (trots att den bara varade en timme). mycket på grund av snöovädret och blixthalkan på landningsbanan. vi var något nervösa. men vi landade, safe and secure i malmö. craschade på madrasser på marias systers golv för att slutligen ta tåget fem på morgonen från malmö till helsingborg.

VILKEN RESA!!!

Stort tack till:
Ludmila, Robocop, Georgie, Maruschka och Katarzyna.

/Zangela

ps. kristins väska upphittades i en av hennes andra väskor. ds.