Karaoke och cocktails med militären.
Fredagen hos militären blev väldigt lyckad. På förmiddagen hade vi några föreläsningar och på eftermiddagen vår workshop. När workshopen var avslutad och resultatet presenterat flög det in cocktails från alla håll och kanter. Plötsligt blev vårt bord (det var jag, Sophia, Lucy och Joan) det nya tillhållet. Alla kom och satte sig hos oss, så vi fick slå ihop borden och göra långbord. Jag har nog aldrig känt mig så exklusiv och uppskattad som jag gjorde där. Efter ett antal glas vin, några cocktails och en massa karaoke på scenen bestämde vi oss för att åka hemåt eftersom vi skulle till 19 20 på kvällen. Den högst uppsatta generalen klappade med händerna, och sen hade vi skjuts hem. Riktigt härligt! Kvällen på 19 20 blev riktigt bra, jag tog med mig Rosa och sen mötte vi upp med resten av Amnesty-folket. När vi blev trötta på att dricka billig öl tog vi en taxi bort till Metrowalk där vi mötte upp med Rosas vän Alexis (som jag tycker påminner om Usher). Efter några timmars dansande på Decades kom Jay och hämtade oss. Det blev en sväng inom Donken på väg hem och sen bums i säng.
På lördagen kom Sophia hem till mig vid tre-tiden. Vi gick bort till Easwood där det blev italiensk mat och sen en massa shopping i ett av de underbara malls'en. Köpte bland annat två väskor, riktigt snygga! Och fast man går i fina affärer så är det billigt. Me love! Eller ja, det är ju dyrt för att vara här, men billigt om man jämför med Sverige. Sedan stack vi bort till Shopwise då jag behövde handla mat till de kommande två veckorna. Det måste vara en sjukt dyr mataffär alltså, för jag spenderar alltid sjukt mycket pengar där. Men men... Köpte också en fin hylla till mitt rum, så nu har jag nästan dekorerat färdigt mitt rum. Nu behöver jag bara en skohylla också till mina tusen skor. Så, mamma och pappa! Kan ni komma hit med en tom resväska? Haha, jag tror jag kommer ha mer grejor att ta hem härifrån än jag hade i Bangkok!
På söndagen kom mina kollegor och hämtade mig vid motorvägen kvart över sex på morgonen. Vi åkte upp (ner?) till Tagaytay där vi skulle ha ett bås under dagen. Det var ett "dental and medical mission", vilket innebar att alla fattiga människor kunde komma dit och få gratis tandläkar- och läkarhjälp. Jag tyckte det var lite hemskt dock eftersom människor satt där i ett tält och fick sina tänder utdragna. Jag höll på att kräka... Under tiden höll vi låda för barnen. Vi lekte lekar, visade en film om mänskliga rättigheter och så vidare. När vår lilla workshop var färdig, packade vi in oss i minibussen igen. Sedan blev jag och Sophia avsläppta vid Hawaiian Barbecue (avundsjuk, billy?) där vi avnjöt en helt fantastisk lunch. Jag åt så mycket att jag inte behövde äta mer på resten av dagen! När vi var färdiga kom minibussen och hämtade oss igen. Därpå åkte vi inom ett plantage så jag kunde köpa blommor till mitt rum, innan vi åkte hela vägen tillbaka till Manila. På kvällen gick jag och Rosa över till Eastwood där vi drack ett par drinkar. Vi skulle egentligen möta upp Alexis (han skickade ett sms till mig på morgonen och undrade om han kunde komma och hämta mig för han ville ta med mig på en motorcykeltur ut ur stan), men vi mötte dessvärre aldrig upp med honom. Kvart över tio var Rosa full som en kastrull så jag tog med henne hem igen, och sen blev det bingen.
Igår mådde jag bajs. Vaknade med feber, halsont, rinnande näsa och jag gick runt och nyste hela dagen. Det hela började redan på söndagen, men jag trodde bara det var en liten förkylning. Låg på min luftmadrass hela dagen och kollade på idol och drack gatorade. På kvällen messade Alexis och frågade om jag vill komma över till Eastwood och dricka några öl. Jag blev så sur för att jag var sjuk! Men det hjälpte visst att ligga ner en hel dag för idag mår jag mycket bättre! Åkte in till kontoret, och sitter fortfarande här. Har dock inte varit särskilt produktiv idag. Om en timme kommer det två poliser inom narkotikaroteln och hämtar mig och Sophia. Ingen fara, vi har inte tagit några droger, vi ska bara på dubbel-date. Det ska bli spännande.
I veckan händer det nog inget speciellt. Ska vara på kontoret varje dag. På lördag ska jag och Rosa ha en liten förfest, vilket ska bli jättekul för jag har bjudit in en Svensk tjej vid namn Sara. Hon jobbar som volontär härnere och fick mitt nummer av Lucy's flickvän Joyce. Så vi bestämde oss för att partaja lite på lördag och sen ska hon sova över. Kommer kännas konstigt att prata svenska igen, det gör man inte så ofta härnere. Bara när mamma ringer eller när jag får en knäpp och tror att Rosa eller Sophia kan prata svenska. Jag kommer komma hem och bryta på Amerikanska. Ungefär som Victoria Silvstedt.
En hel månad!
Nu har jag redan varit på Filippinerna i en månad! Det är helt sjukt vad tiden går fort. Nu är det ju förvisso så att jag är väldigt upptagen också, det känns fortfarande inte som att jag har hunnit sitta ner, tagit ett djupt andetag och fått supa in att jag faktiskt är här igen. På Filippinerna. Mitt älskade Filippinerna.
Senast jag skrev var efter den mycket händelserika fredagen, och dagarna som har följt har väl inte direkt varit mindre händelserika. På lördagen satt jag och Rosa här hemma, snackade skit och drack vin. Jay dök upp framåt midnatt och då ringa vi Rocky och berättade snällt att han skulle befinna sig utanför sin byggnad om 10 minuter. Dock låg stackars människan och sov, så vi blev tvugna att sticka upp i hans lägenhet (på 38:e våningen i Eastwood, jag är fett avis!) och dricka några öl medans han gjorde sig iordning. Vi begav oss sen till Makati och en bar som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi blev placerade i den enda V.I.P-avdelningen de hade, ett litet rum en trappa upp med utsikt över alla dansanta människor på nedanvåningen. Efter några öl blev vi hungriga och stack till Metrowalk där det som vanligt blev shwarma innan hemgången.
På söndagen sov vi länge. JÄTTELÄNGE. Jag gick upp vid fyra och fick genast sticka till affären. Jag skulle ju stå för maten på vår lilla svenskafton. Jag kunde inte hitta hälften av ingredienserna så jag fick höfta hejvilt. Men det blev bra tillslut och maten verkade uppskattad. Jag kunde däremot själv inte äta av den efter att ha stått i ångorna i tre timmar. Så det blev bara en öl för mig och sen ramlade jag i säng vid tolv-tiden.
Både måndag och tisdag har jag varit på kontoret, vilket har varit rätt lugnt. På tisdagskvällen gick jag ut med Rosa eftersom hon var ledig och fyllde år på onsdagen. Vi mötte upp Jeff i Makati där han bjöd oss på Thaimat på People’s Palace. Skitgott! Empe; det var på samma ställe som du fick pomelo-sallad... Kommer du ihåg? Du tyckte inte om den och fick beställa in något annat. Jag provade den dock i tisdags, och jag tyckte att den var supergod. Haha! Efter maten stack vi bort till M-café där vi mötte upp med Doi. Dessvärre skulle han jobba på onsdagen, så när vi stack till Nineteen 20 i Timog åkte han hem. Efter Timog mötte vi upp med Jay på Metrowalk och efter några öl där blev det som vanligt shwarma innan hemfärden.
På tisdagen väckte jag Rosa tillsammans med Jayden och vår skönsång. Givetvis fick hon en massa presenter, man kan ju inte fylla år utan att få presenter. Hon blev jätteglad, vilket gjorde mig jätteglad. Resten av dagen spenderade jag i soffan framför två säsonger av Scrubs.
Idag har jag varit på Filippinska militärens högkvarter hela dagen. Kan dessvärre inte posta på bloggen vad det handlar om, så vill ni veta får ni fråga mig personligen. Det var i vilket fall som helst jätteintressant och jättekul. Imorgon ska jag tillbaka igen och då har en av militärerna lovat att det ska bli cocktails innan jag åker hem., Bland annat ska jag få smaka någon inhemsk rom som smakar tuggummi. Kan ju inte annat än att bli spännande. Sedan blir det partaj för hela slanten eftersom jag måste lägga mig i tid på lördag. Ska nämligen till Tagaytay på söndag där jag ska stå i nåt bås och snacka om mänskliga rättigheter.
Anyways, ska snart lägga mig och sova. Är galet trött efter denna intensiva dag. Vi hörs snart igen!
Ps. Har bokat in min första resa! Jag ska åka till Dumaguete den 16:e oktober tillsammans med Joan där vi ska bo hemma hos hennes familj. Ska bli väldigt intressant. Ni kan alltid googla Duamguete, det verkar vara ett helfräscht ställe! Hehe ;)
Detta inlägget har dröjt superlänge... Skulle lägga in bilder, men min internetuppkoppling här hemma suger. Därför skulle jag fixa det på jobb, men dessvärre blev jag sjuk idag, så inlägget får bli utan bilder. Det är skrivet i torsdags, så imorgon kommer en uppdatering om resten av veckan!
xo
Rockstar!
Hello Sweden ;)
Födelsedagsfesten på Momba blev riktigt rolig. Jag bjöd först med några av tjejerna (som inte hade några pengar) på restaurang där vi åt riktigt god pasta och drack vitt vin. Sen mötte vi upp med de andra och drog bort till Momba. Jag fixade så att födelsedagsbarnet Jia fick gå upp på scenen och jamma med bandet eftersom jag fick ett tips om att hon skulle ha en fantastisk röst. Och det hade hon verkligen! När hon gick av scenen kom bandets manager fram och frågade om hon var signad för annars ville han signa henne!!! SÅ SJUKT!
Mei, jag, Sophia, Ziggy och Joanie.
Sockersöta Joanie och jag.
På onsdagsmorgonen kom jag såklart försent till jobb. Bara en halvtimme dock, och det berodde inte på att jag var bakfull utan på den otroligt hemska trafiken i denna staden. Jag tror inte vi gjorde något direkt speciellt på kontoret, utan vi arbetade bara med våra arbetsuppgifter (vilka förvisso inte är så få...). När jag kom hem på kvällen gjorde jag kotletter med potatis och bearnaisesås. Helt underbar gottigt!
I torsdags var jag på kontoret redan klockan 8. Det var dags att åka till Makati för att träffa Indonesiens ambassadör. Det var ett riktigt, riktigt bra möte. Ambassadörens politiska rådgivare var en riktigt störtskön människa. Tillbaka på kontoret hade vi ett möte där vi diskuterade hur vi skulle gå vidare med våra arbetsuppgifter och sen gick vi hem en timme tidigare.
Igår var det fredag och i min värld betyder det givetvis öl. Jag har startat en ny vana härnere och den är att efter avslutat arbete på fredagar tar man en taxi till nineteen 20 och beställer in en bucket med San Miguel Light. Såklart. Så det var precis vad vi gjorde. Jag, Ziggy och Sophia packade ihop våra saker prick klockan sex och gick ner mot vägen. Jag går alltid och ställer mig på samma ställe vid vägen för jag har några ”kompisar” där som alltid fixar en taxi till mig och i utbyte ger jag dem några pesos.
På nineteen 20 blev jag mottagen med samma värme som alltid. Vakten som springer fram och skakar handen och pekar upp på Marvin som står där med världens största leende. Vi gick in, tog ett bord och beställde in en bucket med öl. Jag tror det tog en kvart sen stod där en ny bucket med sex öl. Kyparen viskade någonting till Ziggy och pekade på bordet närmast dörren. Där sitter det ett gäng killar som vinkar och ler sina största leenden, och vi hade precis fått en gratis bucket med öl! Ytterligare en kvart senare kommer de fram och frågar om det kunde få sitta vid vårt bord. Och efter att ha fått gratis öl kunde vi ju inte neka dem det. Sen märker jag hur alla stirrar på mig, och den ena bryter tystnaden genom att säga: ”do you know that you look exactly like Angelica Panginiban? We actually got star struck when you walked in the door.” Hade jag fått 100 pesos varje gång någon säger det till mig så hade jag absolut varit miljonär nu. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men Ziggy började freaka lite. Hon var orolig över att lämna mig och Sophia ensamma med killarna och gick ut för att be Marvin hålla koll på mig och Sophia. Sen kom hon in och började snacka om att vi inte var säkra därinne och att Marvin hade bett servitrisen att ta vår öl och vi skulle bara säga till killarna att vi var tvugna att byta bord för våra pojkvänner var på väg dit. Så ja, det var precis vad vi gjorde. Vi blev placerade därute vid ett bord längst in i hörnan och vi hade en bouncer (Filippinernas svar på Hulk Hogan!) ståendes bredvid oss resten av kvällen. Det kom också fram en kille som satt något bord längre bort och sa: ”don’t worry girls, i’m a police officer. Just let me know if you have any problems”. Det sjuka är att vi inte hade några problem egentligen, jag fattade inte alls vad som hände. Haha! När polisen sen gick så lämnade han sitt kort och sa ”if you ever have any problems just call me!”. Jahapp. Sen när killarna gått kom en av vakterna ut och frågade om vi ville gå in igen, de hade reserverat ett bord till oss så att vi kunde få sitta ifred. Vi bestämde oss dock för att sitta kvar därute. Men det är så gulligt att alla tar hand om en. Jag vet inte hur många gånger vakterna kom fram och sa till oss att vi inte skulle vara oroliga, utan de skulle ta hand om oss. Haha! Sen satte jag Ziggy i en taxi då hon var full som en kastrull. En annan kille kom då över till mig och Sophia och undrade om vi ville dansa i dj-båset. När jag sa okej blev han helt överlycklig och tackade oss tusen gånger. Haha, vi kan snart börja jobba på det stället! Så en drink senare står vi båda två och dansar som galningar med DJ’n och ungefär 300 mobilkameror filmar oss. Sjukt. Kvällen avslutades halv tre imorse med att jag gick rakt in i kanten på ett skåp när jag kom hem, så jag har nu en stor blå bula mitt i pannan.
Måste bara berätta om Sophia också. Hon är min nya bundis härnere. Hon är tysk men bor i Paris sen fyra år tillbaka. Jätterolig tjej, även om hon själv inte riktigt förstår det alltid. Som när hon började snacka om Luke Skywalker och Darth Vader och uttalar Darth Vader: ”DARF WAITOR”. Jag skrattade så att jag började gråta!
Nästa söndag har jag, Sophia och Ziggy blivit inbjudna till ett tv-program. Vet inte riktigt vad det handlar om, men han där Marvin (bouncern) brukar tydligen sjunga i nåt program och de ska spela in ett nytt avsnitt nästa söndag. Så igår sa han till Ziggy: ”Please make sure Angelica will be there, I want to sing for her”. Shit pommes, en kille ska alltså sjunga för mig i ett tv-program på Filippinernas största kanal. Jag återkommer med hur det går med det.
Idag är det lördag och bulan i min panna gör skitont. Ikväll blir det ett nytt försök på Republic tillsammans med Rosa och eventuellt även Sophia. Just nu känner jag dock inte alls för att dricka alkohol. Blö. Men det kommer väl snart, haha! Imorgon ska jag hålla en svensk afton här hemma eftersom Rosa fyller 30 år på onsdag. Så vi har bjudit in hennes bästa vänner och jag ska tydligen stå för maten. Oups. Det blir följande:
Ost- och Spenat-paj till förrätt.
Köttbullar (vet inte riktigt vad jag ska ha till) till varmrätt.
Kladdkaka med hallongrädde till dessert.
Wish me luck!
A day in paradise.
Hej allihopa!
Idag är det som ni alla vet, tisdag, och jag sitter på kontoret. Eftersom jag har jobbat sjukt hårt hela dagen så tar jag nu en liten paus och tänker uppdatera min blogg eftersom internet här är tusen gånger snabbare än därhemma.
I fredags kom Sophia över och vi stack bort till poolen. Precis när vi slänger ut handdukarna och ska ta oss ett dopp så öppnar himlen sig. Suck. Vi satt och lyssnade på regnet ett tag och bestämde oss sen för att gå tillbaka till huset, slänga på oss lite kläder och sticka bort till Eastwood för lite lunch. Sagt och gjort. Det blev underbar pasta på en sval restaurang. Sophia har som bekant haft magproblem precis och legat på sjukhus och givetvis började magen röra till det mitt i maten. Så jag satte henne i en taxi och promenerade tillbaka till Acropolis där jag bor. Under dagen hade jag startat en hel sms-kedja med mina arbetskollegor eftersom Rosa jobbade och jag var sugen på öl så planen för kvällen var att dricka öl med min chef Oscar, hans kompis Jea, Lucy och hennes flickvän samt Zigrid och hennes pojkvän. Så när jag kom hem hoppade jag in duschen och så fort jag kom ut igen ringer en hysterisk Sophia och berättar att hon precis har kräkt blod. Jag slängde på mig mina kläder och ringde efter en taxi. Så fort jag hade satt mig i bilen så ringde hon dock tillbaka och sa att henne rumskompis var hemma så hon skulle följa med henne till sjukhuset istället. Så jag tackade taxichauffören, hoppade ut, gick hem och gjorde mig iordning. Kvällen blev väldigt lyckad. Det var många intressanta diskussioner som vanligt. Mitt i allt kommer dock säkerhetsvakten fram till mig med följande lapp:
Dear Ms. Sweden
I’m sorry, but I can’t hide this anymore.
I love you!
Regards, Marwin.
Ps. Can I have your number?
Det visade sig att det var en Bouncer utanför. Zigrid svarade på lappen:
You’ll get one digit for every beer she gets.
Vi fick inga öl.
På lördagen vaknade jag rätt sent. Sophia messade och berättade att hon mådde bra igen. Skönt! Rosa bad mig följa med henne, Jay och Anne till golfbanan eftersom Jay var ledsen för att han inte hunnit träffa mig mer. Så jag kurerade min bakfylla med att dricka öl och titta på när de spelade golf. Ändå rätt gött. Efter golfen drog jag och Rosa till affären där det genasr spenderades 11,000 pesos på mat och dricka. Herre min... På kvällen blev det utgång DELUXE. Vi tog en taxi till Republic men pallade inte ställa oss i den långa kön utan satte oss på en bar utanför och käkade ostron istället. Sen åkte vi till Intercontinental och hämtade upp Rosas kompis Jeff från USA. Därpå blev det Amber på the Fort där vi dansade som galningar i våra extremt högklackade skor. Sen stack vi till Deacdes på Metrowalk där vi fick underbar service av vår Bouncer Toto. Sen blev det ett sista ställe i närheten av där vi bor. Där fick jag en bouncer på halsen. Han följde efter mig var jag än gick. När jag skulle på toaletten följde han med mig och stod bakom mig i kön och sa ”don’t worry mam, i’ll protect you”: Vet inte riktigt från vad han skulle skydda mig, men det var ju skönt att höra. Vi avslutade kvällen med en beef shwarma klockan sju på morgonen.
I söndags chillade vi hela dagen och på kvällen kom Jay och Jeff över med mat till oss. Vi delade en flaska vin och sen gick jag faktiskt och la mig. Jag hade tagit hand om Jayden ett tag på morgonen också, så jag var skittrött.
Igår var första arbetsdagen efter helgen och jag var riktigt trött. Men allt gick som smort ändå och jag fick faktiskt rätt mycket gjort. Vi hade också en intervju på kontoret, någon känd programledare intervjuade vår director. Ingen aning om vad dock.
Nu är denna dagen också snart över. Jag har precis varit på McDonalds och ätit glass med resten av interns’en. Managern på McDonalds här där vi jobbar är väldigt snygg och det har jag ju såklart sagt till alla som jobbar på Amnesty. Dessvärre jobbade den stackars killen när vi sex praktikanter fnittrandes stapplar in på McDonalds. Självklart bestämmer sig en av gay-killarna för att han ska fixa den här killen till mig så han går fram till honom och börjar snacka tagalog och sen vänder han sig om och skriker över halva restaurangen:
Angiiiiieeee!! Is this him????
Jag har aldrig varit så röd i ansiktet i hela mitt liv. Jag skakade som ett asplöv och skrattade som en hyena. Vårt McDonalds besök slutade iaf med att han fick mitt nummer så nu väntar jag på att han ska skicka ett sms. Så besviken jag kommer bli annars.
Nu tänker jag avsluta denna dagens arbete och gå till 7/11 och handla öl. Tydligen ska vi på nån födelsedagsfest ikväll. Är inte alls sugen, men jag tackar ju aldrig nej till fest.
Tjing tjing!
Full rulle!
Jag vet att jag är fullständigt urusel på att skriva i bloggen, men tro mig, jag hinner knappt ens sova härnere! I fredags var jag som sagt på immigrationsverket i ottan eftersom den dumma tanten i immigrationsluckan på flygplatsen inte gav mig mina 59 dagar som jag hade visum på. Det var inte helt lätt att få de 59 dagarna på immigrationsverket heller, utan de ville att jag skulle betala för att förlänga mitt visum. Men det köpte inte jag och började ifrågasätta varför man skulle ha ett visum på 59 dagar om man ändå bara kan få 21 dagar vid ankomst till landet. Tillslut blev de trötta på mig och skickade iväg mig för att "file a complaint". Sagt och gjort. Tillslut stod jag där med mina 59 dagar med en immigration officer som kallade mig för sweet angel, utan att betala en spänn. Det gäller att stå på sig, även om man bör göra det med ett stort leende och lite puppy eyes.
Därefter åkte vi in till Makati där vi skulle på möte med Thailands ambassadör. Mycket intressant. Det är spännande med all inside information man får. Haha! Efter mötet tog vi en taxi tillbaka till kontoret där det blev lite skitsnack innan min chef Oscar kom med det briljanta förslaget att vi skulle dricka öl. Vi åkte dock först till sjukhuset där Sophia (praktikanten från Tyskland) var inlagd på grund av en hemsk matförgiftning. Vi snick-snackade ett tag och tog sen en jeepney till Cubao där det blev mat och öl. Jag är van vid att folk tittar både en och två gånger när man kommer gående, men jag har aldrig förr varit med om att en hel lokal tystnat när jag har kommit in. Men det var precis vad som hände där. Inte särskilt vana vid turister nej... Haha! Vi var sju personer som drack och åt, och vi snackar iaf minst 4-5 öl var, och slutnotan blev på strax under 1000 pesos (185 kronor). Jag bestämde mig för att vara generös och ta hela notan själv! Haha, 185 spänn. Helt galet billigt. Jag älskade det stället. Billigt och bra musik! Dock fick jag mig en utskällning av Jay när jag berättade att jag hade varit där. Hmm... Inte så populärt i de övre kretsarna. Men whatever, jag hade skitkul!!
På lördagen var jag och Rosa bjudna på en födelsedagsfest i Makati. Jay och Rocky kom och hämtade oss och sen festade vi där till klockan tre ungefär. Då var hela kvartetten hungriga, så vi körde till ett Libanesiskt hak och käkade lite hummus och kött. Sen behövde vi bara utbyta några snabba blickar innan vi bestämde oss för att gå in på nattklubben som låg vägg i vägg. Jisses vilken kväll! Och det bästa av allt: pengarna i min plånbok förblev orörda.
På söndagen sov vi rätt länge och bestämde oss sedan för att åka till SM North för att sätta sprätt på lite cash. Tre timmar senare och fyra par skor rikare kom jag hem och kände genast att bingen kallade.
I måndags var det dags för ett möte igen. Det var ett forum med PCICC (Philippine Coalition for the International Criminal Court). Jag var fortfarande skittrött och halvsov under i stort sätt hela mötet, fram tills folk började klappa och dunka i bordet. En ny konstitution hade blivit grundad! På kvällen var det Rosas jobbfest. Hon hade bjudit in alla som rapporterar till henne (ca. 400 personer) på fest på en nattklubb precis där vi bor. Jag, hon och hennes chef blev placerade vid ett V.I.P-bord med en personlig uppassare och med utsikt över hela nattklubben. Och vilken kväll det blev sen! Jag hade planerat att sticka hem vid elva eftersom jag skulle jobba nästa dag. Men eftersom det blev en massa roliga uppträden och en massa dans (jag blev till och med uppkallad på scenen inför allihopa för att köra lite danssteg... haha) slutade kvällen inte förrän närmre tre. Jay tvingade någon kille att köra mig hem och det var ju snällt. Stackars kille dock. Haha!
Tisdagen var rätt seg. Var på kontoret hela dagen och mådde precis som jag förtjänade. Onsdagen fortsatte i samma anda. Var på kontoret hela dagen. Efter jobb drog dock jag och Sophia till Trinoma mall där jag hade fått info om att en Tomatoaffär (min bästa affär här) skulle finnas. När vi äntligen hittade dit plockade jag på mig kläder för 3,500 pesos - och det var riktigt mycket kläder!! För att fira våra nya klädinköp gick vi till frissan och klippte oss. Inte helt dåligt alltså, man fick till och med rygg och nackmassage när man väntade. Jag älskar vardagslyx!
Idag började jag dagen med att åka till UP (University of the Philippines) dit jag, Sophia och Lucy hade blivit inbjudna att medverka på en föreläsning om "Comfort Women". Väldigt intressant! Vi blev sedan introducerade för en elev som sysslade med Human Rights och som ville bjuda in oss på några event. Den här praktiken är seriöst kontakt-knytande. Jag älskar det verkligen! Efter en snabb lunch begav vi oss tillbaka till kontoret och spenderade resten av dagen där. Nu är jag hemma igen och spenderar kvällen med att titta på film och njuter av att jag är ledig imorgon!
Planen för imorgon är att Sophia ska komma hit, så ska vi dra till poolen. Sen blir det lite sparkling wine här på vår patio och eventuellt middag i Eastwood. På lördag ska vi förhoppningsvis har en riktig tjejdag. Jag, Sophia och Rosa. Vi har tänkt att börja dagen med att sticka bort till vårt Spa över gatan där vi vill ha massage och bli riktigt omhändertagna. Sen åka iväg åka få mani och pedi. Därefter åka till frissan där vi ska få håret och sminket fixat. Sen ska vi åka tillbaka hit, dricka cosmopolitans, kolla på sex and the city och ladda för en riktigt härlig kväll ute. Förhoppningsvis går våra planer igenom. Hade varit så kuuuul! :)
Avslutningsvis så måste jag bara berätta att folk överallt säger att jag är lik en känd Filipina som heter Angelica Panganiban. Så när folk frågar vad jag heter och jag säger Angelica så tror dem att jag skojar. Här är ett foto på henne:
Kan ni se likheten? Jag kan det dock inte, men jag tar det absolut som en komplimang. Den här tjejen är ju svinhet! Annars brukar jag få höra att jag är lik en massa andra kändisar; såsom Lindsay Lohan och Drew Barrymore. Hmmm? Men Angelica Panganiban får jag höra minst tre-fyra gånger om dagen. Helt sjukt!
Well, nu är det dags för mig att kolla på min sista film för kvällen. Måste ju vara utvilad tills imorgon när man ska spendera hela dagen vid poolen (ha ha ha). Vad ska ni göra imorgon? :)
Mängder med kramar till er alla!
Spännande.
Efter konferansen åkte vi ill kontoret och jag kan nu stoltsera med att jag har åkt både jeepney och trike, vilket jag inte skulle kunna inbilla mig i mina vildaste fantasier. Jäkligt coolt dock. Väl på kontoret fick vi en briefing av vår chef innehållandes lite information om praktiken. Sedan stack Lucy hem, men jag stannade kvar ett tag för att snacka lite med de andra praktikanterna (en tyska och två pinays). Det hela slutade givetvis med ett par (eller fler) öl på ett närliggande hak.
Nästa morgon var det dags för personalmöte. Kändes helt onödigt för mig, för jag fattade inte ett skit av vad de snackade om utan satt och halvsov genom mer eller mindre alla sex timmarna. Sedan skulle vi ha ett till möte där vi praktikanter skulle bli uppdelade och tillsatta roller. Jag var den enda som blev förflyttad. Haha! Så jag ska nu jobba ihop med en av cheferna där vi ska syssla med ett rätt stort projekt, vilket ska vara färdigt om några veckor. Så han gav mig ungefär en miljon dokument som jag ska läsa så fort som möjligt. Jag var dock väldigt glad över att få denna äran, eftersom de andra typ bara ska göra en massa resarch och skriva brev. Jag får möjlighet att jobba hands on med ett riktigt projekt. Coolt!
Idag har jag varit på ett event med ASEAN. Mycket intressant. Det var häftigt att få vara med på ett sånt möte trots att man bara är en vanlig praktikant. Det som är bra är dock att vi aldrig blir presenterade som praktikanter utan som representanter för andra länder. Det var många tunga namn som var där och jag har fått en hel del nyttiga kontakter. Efteråt stack vi till technohub (där jag en gång satt och väntade i TVÅ timmar på Jay och Ton efter att ha varit på intervju på Amnesty) där vi avnjöt en kopp kaffe i den heta luften. Plötsligt hör jag mitt namn, vänder mig om, och får en blöt puss på kinden av Jay. Det är inte ofta man stöter på någon man känner när man är ute helt ranom, så det var riktigt kul.
Imorgon ska jag infinna mig på immigrationsverket 08.00 tillsammans med Lucy som behöver förlänga sitt visum. Förhoppningsvis går det rätt snabbt, eftersom vi ska vara på möte med Thailands ambassadör klockan två i Makati.
Jag trivs jättebra härnere! Jag bor in mig i huset mer och mer varje dag. Jag hinner inte träffa Rosa så mycket eftersom vi aldrig är hemma samtidigt. Det enda problemet jag har just nu är mina kläder. Jag har inga kläder att ha när det är viktiga möten! Gaaaaah!! Men det löser sig nog. Som ni förstår har jag fullt upp hela tiden och är mer eller mindre bara hemma och sover. Men jag längtar just nu efter helgen så att jag kan vila upp mig ordentligt! :)
Värme deluxe!
Nu är jag återigen på filippinsk mark och har varit sen i fredags. Flygresan hit gick bara bra. Mamma, pappa, Isak och Alex var och lämnade mig på flygplatsen där vi passade på att ta en fika på Starbucks. Smarrigt! Vid mitt första byte i London var jag fett uttråkad. Åt middag, kollade i affärer och strosade. Till råga på allt var såklart planer två timmar försenat också. Inte helt lyckat då jag bara skulle ha en och en halv timme på mig i Hong Kong. Men när jag anlände i Hong Kong stod det en tjej och väntade på mig och sen tog hon mig på den värsta löprundan någonsin genom hela terminalen. Precis när jag kom in i planet stängdes dörren och up we went. När jag kom fram till Manila möts jag återigen av en skylt med mitt namn på. Jag fick veta att min väska inte hunnit med planet och att jag skulle bege mig direkt till informationen när jag kommit ut. Så jag sprang mer eller mindre igenom immigrationen och ut till informationen. Jag fick veta att väskan skulle komma nästa dag. Piuh! Med delivery och allt :) Slutet gott, allting gott, förutom att jag i taxin insåg att jag bara hade fått ett tre-veckors visum istället för det 59-dagars jag redan hade! Så nu måste jag bege mig till immigrationsverket så fort jag kan.
Jag bor i ett inhängnat område som heter Acropolis. Precis över gatan ligger Eastwood ett stort område med en massa moderna malls, restauranger, barer och klubbar. Underbart! I mitt område finns det pool, basket court, små minimarts, frisör och annat man kan behöva. Det är som en liten pyttestad. Våra vakter patrullerar området hela tiden så man känner sig verkligen supersäker här. Vi har en maid som städar, diskar och passar Rosas bebis Jayden som är världens gullunge! Jag har ett stort rum och egen toalett. Dessvärre har jag ingen säng utan sover på en sån tjock uppblåsbar dubbelmadrass, vilket faktiskt fungerar alldeles utmärkt. Igår var jag iväg och handlade mat och lite saker till rummet. Jag och Rosa passade också på att få mani och pedi. Älskar när man får lyxa lite!
Vi var ute en sväng i lördags, men jag var så sjukt trött. Vi var hemma vid fyra och jag kraschade i sängen. Men vi lär ta igen det flera gånger om under de dryga fyra månaderna jag kommer vara här. Som det känns nu kommer jag bo med Rosa hela tiden. Hon är helt underbar. Det enda negativa är hyran som jag tycker är lite för dyr. Å andra sidan får jag vakter, pool och annat inkluderat. Men ändå.
Imorgon börjar mitt internship. Trodde att jag skulle vara mer nervös än jag är. Det kittlar lite i magen, men det är faktiskt inte alls så farligt. Jag skulle egentligen till kontoret imorgon klockan tio, men jag fick ett mail från min chef igårkväll där han frågade mig och den andra helt nya praktikanten om vi kunde komma klockan två istället. Han undrade även om vi kunde åka till University of the Philippines och officiellt representera Amnesty vid en konferans om kidnappningar och försvinnanden på Filippinerna. Så vi ska infinna oss där halv nio imorgonbitti. Det är lite nervöst eftersom vi inte har fått någon briefing alls... Men det löser sig väl!
Annars rullar allt på. Här är väldigt varmt och svettigt och vi har ingen aircon där jag bor. Men det funkar faktiskt sjukt bra ändå. Införskaffade mig en aircooler för 2,000 pesos igår. Vilket klipp!!
Och om det är någon som vill komma och hälsa på så går det bra om ni bor hos mig ett par dagar, jag har ett stort rum och Rosa är cool!
Vi ses när gatorna ligger vita hemma i Sverige :)
Uppehåll.
Inom en mycket snar framtid kommer det upp lite bilder på mina sista dagar i Thailand samt en sammanfattning av min korta men framgångsrika vistelse på Filippinerna. Nästa fredag kommer min älskade Jessica ner till Helsingborg och förhoppningsvis ska vi även möta upp med Fredde. Det kommer bli en kul helg!
Nu ska jag läsa klart min skvallertidning och trycka mitt marabou-choklad. Snart är det dags för bingen eftersom jag börjar jobba tio över fem imorgon. Jeez.
Final; Development of the Modern World.
Jag kan inte fatta att jag är på sluttampen av mitt äventyr i Thailand nu. Folk har börjat säga hejdå till varandra och en del har redan åkt hem! Det är sjukt sorligt, jag vill inte att någon ska åka hem och minst av allt vill jag själv åka hem. Efter mitt final som jag hade idag (kommer en liten fin historia om det sen) har jag bara två kvar. Ett på tisdag och ett på fredag om en vecka. Jag måste dock vara färdigt med mitt sista final på torsdagen för då ska jag åka ner till Ban Chang och förbereda inför föräldrarnas ankomst. På fredagen anländer dem och sen ska jag vara nere i huset med dem tills på tisdagen. Då återvänder jag till Bangkok, packar ihop lite kläder och drar till Filippinerna på onsdagen. Sedan är jag i Manila tills på söndagen. Har möten på torsdagen och fredagen och sen vill jag ligga vid poolen och shoppa på lördagen och förhoppningsvis gå ut på kvällen. Är tillbaka i Bangkok på natten mellan söndagen och måndagen. Kommer förmodligen sova halva den dagen och sen ska jag till Allisons nya lägenhet på Sukhumvit där vi ska ha tjejkväll och sen utgång. Därpå blir det sista-minuten shopping på tisdagen och på onsdagen är det hemfärd till SVERIGE!!! Det är så nära mina vänner, så galet nära!!! Och på tisdag morgon skiljs jag från min fruga. Hur hur hur ska jag klara mig utan henne? Min egen lilla siamesiska tvilling!
Nu när ni vet alla mina planer fram tills jag ska åka hem kan jag berätta lite om mitt final som jag hade idag. Från första början trodde jag att vi skulle ha det den 11:e maj, men förra veckan fick jag höra att det inte var förrän den 12:e maj. Gött tänkte jag, ytterligare en dag att plugga! Men folk som känner mig vet att jag inte kan plugga förrän det är kort om tid och jag är stressad, så jag har givetvis slöläst mina papper hur länge som helst (dvs, inte läst alls). Iförrgår fick jag iaf läst lite eftersom jag började bli lite stressad över att provet var nära. Igår ställde jag klockan på 06,00 eftersom jag behövde plugga HELA dagen. Jag slog upp ögonen, fixade en kopp kaffe och gick sedan givetvis in på facebook. Där har Mirka skrivit till mig och frågat vilken dag vi hade provet och min lärare hade svarat undertill att det var på torsdag 9-13. YES, tänkte jag. Ytterligare en dag att plugga! Detta innebar givetvis att det inte blev något plugg den dagen heller. På kvällen åkte jag och Jessica till Khao San för att hitta flygbiljetter (Filippinerna för mig och Vietnam för henne). I taxin slog det mig att det var konstigt om provet var flyttat till torsdag, eftersom jag hade pratat med läraren i helgen och då sa han "see you the 12th". Så jag sms:ade honom och frågade. Mycket riktigt var provet den 12:e, alltså idag! Pluggade några timmar på kvällen och sen gick jag upp fem imorse för att fortsätta.
När solen gick upp såg himlen mycket märklig ut. Ljuset var helt orange, jättekonstigt. Fotade för att dela mig av den märkliga soluppgången:
Visst ser det konstigt ut? Det här är utsikten jag har när jag ligger i sängen.
Såhär såg det ut åt andra hållet:
Hur kan ljuset bli så? Jag är helt fascinerad! Haha!
Iaf, för att återgå till provet... Behöver jag berätta att det inte gick så bra? Av den första delens 22 frågor var jag säker på 3 stycken. Av den andra delens 16 frågor var jag säker på 4. På uppsatsdelen höftade jag så mycket att det kan hända att hela världens utvecklingskede har kommit med. Men ja. Nu kan jag inte göra något åt saken. Hoppas att jag klarar mig. Håll tummarna! Snart ska jag åka och hämta biljetten till Filippinerna och sen ska jag äta middag på samma restaurang som vi var på i lördags. Spännande.
Pyjamas-Party!
Jag, Andi och Tabbis pojkvän som jag i skrivande stund inte kommer på namnet på!
Katie, Jessica och födelsedagsgrisen Tabbi!
Efter middagen bytade gästerna om till pyjamas och det var dags för Culture Club. Jag och Jessie hade sen innan bestämt oss för att inte klä ut oss. Sist vi var på en Trasher-fest var inte alla utklädda, så vi tänkte att det var "no biggie". Men jisses vad vi var överklädda. Som Dee så fint uttryckte det så såg klubben ut lite som ett crack-house. De flesta var utklädda och där stod vi i våra fin-klänningar. Egentligen hade jag inte brytt mig så mycket om det inte hade varit för att jag hade en genomskinlig klänning med vit BH och det var UV-belysning på hela klubben. You do the math. Mina bröst lyste lång väg... Jessica var en god vän som alltid och följde med hem där vi bytte om till våra pyjamasar. När vi kom tillbaka hem mötte vi också resten av Amarin-gänget som hade förfestat uppe på taket då Marco fyllde 30. Alla var rejält i gasen, och alla hängde med till klubben (eller ja, alla som kunde gå och stå iaf...).
Jag, Jessica och en väldigt blond Chrystal. Höll på att sätta ölen i halsen när jag mötte henne i hissen. Var inte alls beredd på att hon skulle vara blond!
Freddan och jag. Haha, vet inte riktigt vad vi gör, men jag anar att vi själva tycker att vi är skitroliga.
Är vi inte snygga så säg??
Efter lite kuddkrig och efter att ha svettats floder drog vi hemåt vid två-tiden. McDonalds låg över gatan så vi sprang givetvis in där innan det var dags för hemfärd... Vad vore en utgång utan Donken? Vi fick en skrattattack inne på McDonalds och underhöll nog mer eller mindre hela restaurangen. När vi kom hem mötte vi Marcos kompis ute på trappan så vi satt där och snackade i en halvtimme innan det var dags för bingen. Vi fick då också tillfälle att se massa folk komma tillbaka hem, och det var roligt! Alla kom ensamma... Haha, fattar inte varför folk inte delar taxi? Mycket märkligt.
Det var en rolig kväll som avslutades med att jag hade vattenblåsor över hela mina axlar. Nu har de dock gått i sönder och jag fjällar ja satan i det. Vi snackar svart vs. vitt på axlarna nu. Snygga färgskillnader. Hoppas jag kan jämna ut det lite snart, annars kommer jag inte kunna använda linne och klänningar mer innan jag åker hem... Haha! Imorgon skulle jag ha mitt final i Development of the Modern World, men min lärare hade skrivit till mig på facebook igår att det var på torsdag. Men han har hela tiden sagt att det är den 12:e, så nu är jag väldigt förvirrad. Mitt final kommer gå sjukt dåligt för jag har nästan inte läst någonting, och helt ärligt så orkar jag inte heller. Att läsa 400 sidor dagen innan sitt final är nog ingen bra idé ändå. Haha. Cross your fingers för att jag klarar provet ändå.
Pre-final get-away
Väl framme gick vi direkt bort till en restaurang då båda två var hungriga som vargar. Vi pratar högt om ditten och datten under hela måltiden, lika glada och exalterade över livet som alltid. Vi bestämde oss för att sticka bort till Tesco Lotus efter maten för att handla lite käk till kommande dag och lite snacks till kvällens filmtittande. Klockan var rätt mycket och vi blev lite oroliga för att Tesco kanske skulle vara stängt. Jessica lutar sig fram, pekar på en annan farang vid bordet bredvid och undrar om hon ska fråga honom hur länge Tesco är öppet. "Ja, gör det", säger jag.
Jessia: "Excuse me, do you know how long Tesco is open?"
Mannen: "Jag tror de stänger vid elva"
Jessica: "Jaha, oj, hmm, hehe, ja, tack!"
Inte helt beredda på att det skulle vara en svensk, nej. Plötsligt drabbades vi av akut ångest. VAD hade vi pratat om under middagen? Vi som är vana vid att vara de enda svenskarna pratar väldigt öppet om allt och alla. Förhoppningsvis var det en rätt normal konversation som fördes under middagen. Annars kanske vi har gett stackars mannen men för livet.
Efter en snabb shopping på Tesco tog vi en tuktuk ner till huset där vi möttes av en nybyggd pool. GÖTT! När vi smyger runt och inspekterar poolen hör vi en massa ljud från grannens trädgård. Vi kikar över muren och får se en kvinna i burka som håller en massa slangar som går ner i grannens pool. VARFÖR sitter det en kvinna i burka med slangar i grannens pool mitt i natten?? Och varför rör hon inte på sig? Hon såg skitläskig ut och vi blev skiträdda, så vi kutade in i huset, låste alla dörrar och kröp ner under täcket och kollade på en film.
Nästa morgon när solen återigen gått upp över Ban Chang blev vi lite modigare och kikade på nytt över grannens mur. Detta är vad vi möts av:
Ja, det var alltså inte en kvinna i burka som höll slangarna. Det var en rengöringsmaskin! Men det är minsann nte så lätt att se mitt i natten. Det var ett ärligt misstag. Sånt som händer. Det gav iaf upphov till ett gott skratt, och ett gott skratt förlänger ju som bekant livet!
Direkt efter frukosten som serverades ute på verandan blev det ett dopp i poolen. Min tanke var att gå upp och smörja in mig efter mitt invigningsdopp, men då blev vi tilldelade en liten 6-årig thaiflicka att barnvakta. Så jag gömde rätt och slätt att jag skulle smörja in mig.
Inte förrän ungefär sex timmar senare inser jag mitt misstag och hela kroppen bränner! Jessica säger till mig att jag borde lägga mig i skuggan istället för att bada. Någon timme senare kom ungens mamma och hämtade henne igen. Jag och Jessica var alltså barnvakter i ungefär sju timmar. Hur galet är inte det? När solen gick ner satte vi oss och avnjöt en öl vid poolkanten och njöt av de svalkande brisarna som nådde oss med jämna mellanrum.
Jag kan berätta att det var sååå härligt. Samtidigt som vi sitter här och sippar på vår öl upptäcks det att vi tydligen har en läcka i rören därbak, så resten av vår tid i huset hade vi inget rinnande vatten. Jeab var där tillsammans med sin vän som är en polisman i Bangkok. Vi snackade lite politik och efter ett tag frågade jag på skoj om han hade en pickadoll. Döm om min förvåning när han drar upp tröjan och stoltserar med värsta pistolen i sitt hölster. Shit, det var jag inte alls beredd på! Läskigt.
När solen gått ner, tog vi moppen och körde ner till Jebs där vi avnjöt vår middag. Revbenspjäll för mig och cheeseburgare för frugan. När maten var uppäten körde vi tillbaka hem där det var dags för film och snacks igen.
Nästa dag vaknade jag upp med blåsor på hela hakan och resten av ansiktet och axlarna var knallröda. Ingen sol för mig! Det blev till att sitta inne i aircon-rummet hela dagen. Jessica hade inte bränt sig lika farligt, så hon låg ute i skuggan. Meningen var att vi skulle plugga på vår Thailändska eftersom vi hade vårt final följande dag. Det gick väl sådär. Efter ett tag kom Jessica in igen, vi satte igång en film och jag passade på att ta en tupplur. När solen började gå ner var det dags för att packa ihop och bege oss mot Bangkok. Innan bussen avgick myste vi inne på fiket som ligger vägg i vägg med "busstationen".
Trots mitt väldigt brända ansikte var jag glad och drack min frappé utan några problem.
Jessica var inte lika bränd och heller inte riktigt lika glad. Fast det hade jag nog inte heller varit om jag hade beställt...
Det här gröna teét! Hahahahahahaha! Delicious!
När klockan slog sju gick vi ut och ställde oss utanför busstationen för att inte missa bussen. Jag och Jessica kan lätt bli rastlösa, och det är precis vad vi blev när bussen visade sig vara sen (säkert 15 min. sen!!). Vi började därför leka, och kom fram till det underbara konceptet; AKRUB:
Alltså; en omvänd BURKA! Fattar ni?? Hahaha, sjukt roligt. I en burka ser man ju bara ögonen och i en akrub ser man allt utom ögonen. Och burka läses akrub baklänges!! Hahahahahaha, alltså, ibland är vi så roliga att jag vet knappt var jag ska bli av. Fy fan!
Thaiprovet gick rätt bra trots den minimala plugginsatsen. På kvällen åkte vi till Fashion Mall för att se om vi kunde hitta något kul och billigt. När vi sen skulle hem var det helt omöjligt att få tag i en taxi så vi fick ta tuktuk hela vägen hem. Tack och lov så dog vi inte på vägen! Hatar verkligen tuktuk's. Trots att det var fredag bestämde vi oss för att stanna inne, mycket på grund av att Jessie hade matlagningsklass imorse. Det blev lite sura miner över att vi inte skulle med ut av de andra, men det struntade vi i. Jag gick och la mig rätt sent för att vara mig; halv tolv. Och sen började det. Min telefon ringde HELA tiden och jag kunde inte stänga av vibratorn så sängen vibrerade halva natten! När jag inte svarade bestämde de sig för att komma bort till mitt rum istället för här var någon och knacka på FYRA gånger. Jisses! Vid fyra hade nog alla gått och lagt sig iaf för sen blev jag inte störd mer! Idag är det dags för Tabbis födelsedagsmiddag och sen ska vi på pyjamasparty på Club Culture. Denna gången ska vi dock inte klä ut oss. Känns sådär kul att gå på middag i pyjamas! Haha :)
TU2YOU
Här är min grupp på rallyt. Och tjejen som står bredvid mig är hon jag har haft under hela terminen. Visst är hon söt? Vår grupp hette "Swingers" (haha) och det här var vår signatur-pose. Kanske ser ut som vi stretchar, men det hade ni inte tyckt om ni hade sett den på riktigt!
En av uppgifterna var att studenten skulle förklara vägen från skolan till check-pointen man befann sig på. Som vanligt gjorde hon utmärkt ifrån sig!
Gruppbild på alla barn, utbytesstudenter och thaistudenter som har varit med i TU2YOU denna terminen! Vi står inne på museét här och alla är förväntningsfulla inför vad som komma skall... Haha! Det är ju en fin tanke, det här med att gå på museum. Men alla som känner mig vet att jag är den mest ointresserade människan någonsin när det kommer till den kulturella aspekten i form av museum, tempel osv. Jag tycker det är sjukt tråkigt. Ska det fånga min uppmärksamhet måste det verkligen vara något extravagant. Detta ledde då givetvis till att jag, Jessica och en mycket understimulerad ADHD-unge var först ut ur samtliga rum. Vid några tillfällen var jag och Jessie nog också nere på samma mognadsnivå som sexåringen, som när vi till exempel börjar asgarva åt att en av dockorna på museumet har en frisyr som ser ut som bajs mitt uppe på huvudet. Hmm.. MOGET var det ja! MEN... Detta är vad som händer när man släpar med sig okulturella eliten på museum.
Efter ungefär två timmar var rundturen på museét äntligen slut och vi såg ljuset i tunneln. Äntligen skulle vi få lite mat!
Vi gick på en mysig restaurang som ligger på Khao San. Det var rätt dyrt och inte supergott, men det var en trevlig upplevelse. En liten avskedsmiddag. Efter maten drog vi hem snabbt som attans, det var ju VALBORG, och Valborg måste firas! Ölen korkades upp och sen fortsatte festen till gryningen. Underbart.
Songkran!
Allison och jag på Whip.
Songkran är också benämnd som det stora "vattenfestivalen". Detta innebär att var du än går under Songkrans tre dagar så får du räkna med att bli genomvåt. När vi tidigare på kvällen skulle gå till 7/11 och handla dricka blev vi först dränkta på trottoaren av ett gäng Thailändare och sen kom taxibil efter taxibil som vevade ner rutan och sprutade vatten på oss med sina vattenpistoler. Helt galet! Och ja, nattklubben var ju givetvis inget undantag! Där sprang folk också runt med sina vattenpistoler.
Om man tittar noga kan man se att jag är vitt lite överallt, det var för att de blandade ut vattnet med babypuder, som de sen klenade överallt! Haha. Snyggt!
Vi hade en riktigt kul kväll som avslutade 07.00. JODÅ! Vi lämnade klubben och insåg att det var ljust ute. Första gången som jag har stängt en efterklubb i Bangkok!
Nästa dag sov vi till klockan tolv och hade sen cirka en timme på oss att vakna upp och fräscha till oss. Klockan två skulle vi nämligen vara hemma hos min och Jessies thaikompis Heat. Eftersom Jessica var i Chiang Mai och svirade tog jag med mig Allison och Jordan istället. I utkanten av Bangkok ligger det en massa inhängnade villaområden där det krävs tillstånd för att köra in och det står vakter utplacerade lite överallt. Varje gång vi åker förbi de områdena brukar jag säga till Jessica att jag skulle vilja bo där någon dag. Så döm om min förvåning när taxin kör in i ett av de områdena! Jag, Allison och Jordan satt alla med öppna munnar och stirrade ut. Vi åkte förbi mansion efter mansion; fin bil efter fin bil, och där kom vi i vår rosa taxi. Men vi kom fram till Heats hus tillslut där vi fick träffa hans pappa och bror. Vi satte oss i trädgården och avnjöt en kopp kaffe... Det är det skönaste jag har gjort på riktigt, riktigt länge. En kopp kaffe i trädgården, aaah, vad det är härligt!
Såhär såg husen ut...
Hettan till trots så njöt vi verkligen av att sitta i trädgården och sippa på vårt välbehövda kaffe efter föregående natts galenskaper.
Efter ett tag var det dags att hoppa upp på pickup-bilen för att påbörj vattenkriget. Åh jisses, vad roligt det var! Vi hade en stor tunna med vatten i mitten på flaket och sen var det bara att greppa en skopa och börja ösa vatten på varenda människa du passerade. Till och med på polisen! Vi körde på både sukhumvit och silom och det var heeelt galet! Överallt längs gatorna stod det stora tunnor med vatten och det var bara att hiva så mycket vatten man kunde på varandra... Haha! Har aldrig varit med om något liknande.
Ja, här är alla som var med på flaket. Vad tror ni om trafiksäkerheten här? Haha! Dessutom drack alla öl och skrålade "ooouuups with the furr..." i fyra timmar innan vi nådde vårt mål; RCA!
Såhär härliga och blöta var vi när vi åkt på ett flak, druckit öl och blivit dränkta i fyra timmar! Amerikanerna var helt slut och bestämde sig för att åka hem, men denna partypinglan ville inte alls åka hem! Så de slutade med att jag stannade kvar med alla Thailändare och hade helt fantastiskt roligt! Kvällen avslutades vid tre-tiden och en av Thailändarna tog taxi med mig hela vägen hem, trots att han bor på andra sidan stan! De är så snälla, dessa underbara människor!
På fredagen behövde jag verkligen en lugn dag så jag och Allison tog våra kuddar och täcken och låg i sofforna i lobbyn och tittade på film hela dagen! Men på lördagen var det Karens födelsedag, så Heat ringde och beordrade mig att komma till RCA och festa med dem. Sagt och gjort. Jag drog med mig Allison och off we went!
Födelsedagsbarnet (25 bast!) Karen, Allison och jag på Route 66.
Kvällen avslutades rätt tidigt, så jag mådde som en Gudinna på söndagen! Och på söndagen kom även Jessie tillbaka. Trots att det var en rolig vecka saknade jag såklart min fruga så det var underbart att ha min bästis tillbaka igen!!!
Den Thailändska Politiken.
För två veckor sen dog 25 människor och över 800 blev skadade när militären försökte mota undan demonstranterna från deras läger. En av sammandrabbningarna skedde precis vid Khao San Road där kulorna kom farandes från alla riktningar. En del av mina vänner härnere befann sig mitt i det, och vad de sedan beskrev för oss lät helt galet. I de första rapporterna lades den största skulden på rödskjortna, vilka anklagades för att ha skjutit skarpt mot militären. Men lite i taget har mer och mer avslöjats och man återkommer igen till den ständiga maktkampen. Jag upplever att det är väldigt mycket anklagningar från båda hållen. Något som dock förbryllar är att det ska ha befunnit sig svartklädda snipers uppe på taken som sköt redshirts. Regeringen och militären hävdar att de inte tillhörde dem. Redshirts förnekar också - varför skulle de skjuta sig själva? Det spekuleras hejvilt om vilka dessa svartklädda snipers kan vara, och jag tror att än idag, två veckor senare, har det inte kommit till kännedom. Den 10:e April var en tragisk dag i Thailand.
Såhär såg det ut alldeles i närheten av där vi bor - nästa dag. Redshirts hade övertagit några militärfordon och använde dem för att blockera gatan. Det hade kommit information om att nya militärstyrkor skulle anlända denna vägen för att mota bort demonstranterna som hade sitt läger på andra sidan bron.
Vi tog tillfället i akt och fick prata med några redshirts som hade varit med om det som hände kvällen innan. Det var hjärtskärande att lyssna på, men samtidigt väldigt intressant. En kille hade tagit lite bilder med sin mobiltelefon och det var bilder på människor som mer eller mindre hade fått huvudet bortskjutet. Och den 11:e April hävdade militären fortfarande att de bara skjutit med gummikulor. Den här killen vi pratade med berättade också att anledningen till att de hade stulit kroppar från sjukhusen var för att regeringen skulle bli tvungna att gå ut med informationen om att människor faktiskt hade dödats i våldsamheterna. Något som tydligen gärna tystas ner annars.
När mörkret föll över Bangkok bestämde vi oss för att gå tillbaka hem. Många sa till oss att gå hem och det ryktades om bomber och nya våldsamheter. På vår gatan stod det tio militärbilar med beväpnade militärer i. Precis när vi gick förbi startade alla samtidigt och körde därifrån i en ruskig fart.
Följande dagar var det många spekulationer och rykten som surrade runt. Men allt föreföll rätt lugnt. Många av redshirtsen begav sig hemåt till sina byar då Songkran (det thailändska nyåret) var runt knuten. Efter festligheterna kom de dock tillbaka och i förenad trupp slog alla läger på samma ställe. Den nya planen var att även inta Silom, men det skulle förmodligen mer eller mindre betyda döden för den Thailändska ekonomin, som redan nu visar enorma förluster.
I förrgår blev det våldsamt igen. BTS-stationen Sala Daeng sprängdes, en människa dog och en hel del skadade. Det som var annorlunda denna gången, var dock att det nu var redshirts vs. yellowshirts, och inte militären. Yellowshirts har alltså beslutat sig för att sätta ner foten och demonstrera mot redshirtsen. Sverige avråder nu från icke-nödvändiga resor till Bangkok. Det är tydligt att utvecklingen av konflikten går åt fel håll. Det är inte många som är optimistiska, en lösning verkar inte vara i sikte. Förhoppningsvis kommer det internationell hjälp snart, konflikten med den thailändska politiken kommer inte kunna lösas internt. Korruptionen och den icke-demokratiska synen har för stor kraft.
In the end, så tror jag inte det är någon fara för folk att åka till Bangkok nu även om våldet trappas upp. Änsålänge är det rätt koncentrerat till ett område och undviker man det området och är allmänt försiktig borde det inte vara någon fara. Dock är det kanske inte alltför kul att åka hit på semester då bland annat alla stora shoppingmalls är stängda. Men jag har det bra, och jag är inte särskilt orolig för min säkerhet. Universitetet tar god hand om oss och kommer givetvis att säga till oss att lämna Bangkok om det skulle bli för farligt.
Förresten, så ska jag lämna in mitt första final paper på måndag. Det är i Thaipolitik och vår professor sa att vi fick skriva om vad som helst. Därför har jag valt att tillämpa en analytisk modell på konflikten som just nu präglar Thailändsk politik. Jag ska analysera och försöka komma fram till lösningar. Det ska bli så spännande! Om jag presenterar tillräckligt bra teorier så kanske de kan bli presenterade någonstans, min professor har ju trots allt rätt bra kontakter... Hehe!
Wish me luck!
Jonte och Patte!
I onsdags fick jag och Jessica finbesök i Bangkok av Patte och Jonas som vi träffade på Phi phi. På onsdagen var det också ett white party på taket som vi hade lyckats fixa in killarna på. Vi hade i förväg berättat att eftersom temat var "white party" var de tvugna att bära helvitt. Därför hade grabbarna sytt upp vars ett par shorts och köpt vita lacoste-tröjor. Fint, tyckte vi! När det var dags för utgång stack jag, Jonte och Jessie till RCA för lite dans. Patte hade planer åt ett annat håll, så han drog till Khao San. 
Jonas och jag är rätt laddade för att festa loss på RCA. Nanana... KAP KHUN KAP!
Världens finaste Jessie väntar på sin drink! Så fiiin i vitt!
Efter att vi svept vår dricka begav vi oss ut på dansgolvet. Där var det rätt dött, så vi bestämde oss för att hitta ett bord med lite roligt folk. Sagt och gjort!
Me at my finest! 
Resten av grabbarna och Jess!
När vi tyckte att det började bli långrandigt inne på Route 66 drog vi vidare till Slim som ligge vägg i vägg där vi träffade några andra utbytesstudenter, plus killarna vi träffade som tog med oss till Freeak veckan innan. KUL!
Vi åkte hemåt strax innan det stängde, och som vanligt stod McDelivery och väntade när vi kom hem.
Nästa dag hade jag presentation i skolan klockan nio. Tack vare att jag fortfarande var berusad gick presentationen helt okej. Stod med händerna i fickorna och läste rakt upp och ner från pappret jag hade framför mig. BRA! När jag kom hem tog vi med Patte och Jonte till Central Pinklao då Patte behövde en ny kamera. Därefter bar det av till Lumphini park för lite varanletning. Såklart kilade vi in på marknaden först och köpte lite öl. Man får visst inte dricka öl i parken, så vi fick smussla när poliserna kom förbi - men smidiga som vi är klarade vi det utan att bli upptäckta. Vi såg också en massa varaner, men dessvärre hade jag inte kameran med då!
Efter parken åkte vi direkt hem och gjorde oss iordning. Vi hade lovat Kim att vi skulle vara på hans spelning klockan nio, och innan dess skulle vi hinna äta på vår nya favvo-restaurang! Så efter turboduschning tog vi vårt pick och pack och styrde kosan mot Khao San! Det blev en massa gott på den italienska restaurangen, och jag beställde lasagne som vanligt. Lätt den bästa lasagnen i Thailand där!
Jag och Patte är mätta och belåtna!
Jonas och Jessica också!
Därefter var det dags att promenera bort mot Roof där Kim skulle spela. Vi traskade in cirka en kvart sena, men blev ändå hälsade med ett glatt: "hello!!" i micken. Gillar att vara stammis!
Här har ni vår lilla Kim (liten och liten, han är visst 34!). 
Jonas visar hur man multitaskar i alkisvärlden! Fint tycker vi.
När Kim gått av tog han med oss till ett annat ställe som han tydligen brukar gå till efter sin spelning, där han också spelar ibland. Vi skulle egentligen till Funky Villa, men fick höra att det var stängt på grund av demonstrationerna, så vi stannade kvar på Khao San. Så uppklädda till tänderna satt vi på några plaststolar bakom en parkerad bil och drack öl. Klassiker!
Vid tre-tiden var vi dock sjukligt trötta och stack hem. Grabbarna skulle trots allt till flygplatsen klockan fem... Och efter en tumultartad morgon kom de till slut iväg till Vietnam. De ska nämligen göra en sjukt bra planerad resa därborta. Tillåt mig: HAHAHAHAHAHA. Inte så bra planerad, alltså... Men vi önskar dem all lycka och hoppas att de kommer tillbaka snart igen!
Bad Taste Party!
Sådär en och en halv vecka senare kommer det efterlängtade blogginlägget om Bad Taste partyt vi gick på... Jag som inte gillar att klä ut mig särskilt mycket var lite ångestfylld i början. "bara drick", var Jessicas råd, "sen glömmer du vad du har på dig". Sagt och gjort. Flaskorna åkte fram, och mycket riktigt, några Chang senare tyckte jag att min outfit var den finaste på länge. Jess och jag gick ner i affären för att köpa mer öl och då mötte vi Nick och Jimmy som stirrade på oss med öppna munnar. Allt vi behövde säga var "bad taste party" och sen hade vi två nya medlemmar som skulle vara med och fightas om flaskan som den sämst klädda människan på klubben. Här är resultatet av våra "sämst klädda"-outfits:
Nick, jag, Micke, Freddan, Taiju, Jimmy och Jessica
Rätt galet snygga om jag får säga det själv!
Vi tog sedan en taxi till en BTS-station som vi visste att klubben skulle ligga rätt nära. Väl där ska vi försöka lista ut åt vilket håll vi ska gå och jag får syn på en bunke poliser som sitter och skrattar åt våra underbara outfits. Jag bestämde mig för att gå dit och växla några ord om livet...
Folk blev såklart avundsjuka och bestämde sig för att krascha fotot:
Haha, I'm telling yaaa!
Tillslut fick vi tag i en beskrivning och klubben låg inte alls långt därifrån. När vi kom dit stod där några vakter som genast tog tag i oss och sa "detta hållet ska ni". Haha, syntes det så tydligt att vi skulle på bad taste party? I guess it did...
Snygga människor på klubben.
Detta kortet är roligt på så många sätt och speglar verkligen stadiet av vår kväll!
Detta kortet är bad taste på riktigt. love it!
Kvällen avslutades med donken såklart. McDelivery is the shit!
Sammandrabbningar!
Jag har inte uppdaterat på länge nu, men här har verkligen varit full rulle! Bad taste party i lördags, skola måndag, ledig dag i tisdags med späckat schema, sen kom Jonte och Patte i onsdags och stannade till i fredags. Och igår inträffade den blodigaste dagen i Bangkok på två decennier med tunr 20 dödsfall och över 800 skadade. Jag och Jessica gick ut för att handla snacks på 7/11 och insåg att rödskjortorna var HÄR! Galet. Stod beväpnad militär precis överallt. Läskigt. Så det blev till att stanna inne. Jag skulle ju egentligen till Laos nu under Songkhran, men det satte pengarna stopp för. Med dryga 500 spänn på kontot är det inte så lätt med såna utsvävningar! Haha. Vi har blivit ombedda att lämna Bangkok igen, så det flesta har ju stuckit härifrån redan. Men vi är ett par modiga själar kvar.
Det kommer bilder och så från föregående vecka om ett tag. Först ska jag se om jag kan hitta en kul praktikplats till nästa termin.
Yeah!
Let's get this party STARTED!!!!!!!!
Som vi ska vinna vodkaflarran...
Bad Taste
Den kommer dessutom att kompleteras med diverse andra utsmyckningar. Hela resultatet kommer till beskådan imorgon. Woop woop!
Efter våra fynd var det dags för TU2YOU igen. Det är himla trevligt. Idag fick jag en riktigt duktig student. Hon va bara 10 år, men var riktigt duktig på engelska. Hon visste dessutom vad "sarcasm" var och jag kan berätta att hon använde det flitigt! Hon var så söt, och fick mig att lova att jag skulle vara hennes "lärare" på måndag igen. Vem kunde säga nej till henne??
Därefter skulle alla ut och äta. Jag och Jessica avböjde dock och stack bort till vår favvorestaurang Bombay Blues istället. Vi ångrar det kanske lite nu, då vi båda två är så mätta att vi nästan spricker. Känns som att magen töjer sig, för satan i gatan vad ont det gör. Därför blir det nu en go film och sedan sänggång i tid eftersom det kommer vara uppladdning deluxe för partyt imorgon! Det kommer bli sjuuukt!!!!
